Sexköpslagen
Jag brukar inte vara så värst kontroversiell här, och följande är nog inget undantag för de flesta som läser här, men på andra kan det verka som om jag vill införa Burka, förbjuda sexighet och (ve och fasa!) tycker att män och kvinnor är lika mycket värda... ;-) (texten är ur ett av mina inlägg på feminetik.se)
Titta gärna på den här korta artikeln för att få sammanhang
Icke-feminist skriver: "Var och en har rätt att göra vad den vill så länge det inte påverkar tredje part. I alla fall när det gäller fenomen och saker man kan göra som bara inbegriper de inblandade."*
Marianne svarar:
"Så ingen får ändrade värderingar av att köpa sexuella tjänster? Mäns syn på kvinnor (eller omvänt i en tänkt situation där 99 % av sexköparna är kvinnor) lär påverkas negativt av att samhället säger att det är okej att köpa sig rätten till en annan människas kropp.
Ett argument som förts fram mot Sveriges sexköpslag är att de prostituerade har fått svårare att hitta "vanliga" kunder, och då "tvingas" ta män med konstiga krav som dessutom har rykte om sig att vara farliga. (detta är ur en kolumn i Metro av polisen med hatten, men det var längesen, och jag har ingen länk). Det som har hänt är alltså att färre män går till prostituerade, vilket har gjort det svårare att försörja sig som prostituerad. Om det då rör sig om frivillig prostitution borde detta leda till att många prostituerade bytte sysselsättning. Är prostitutionen inte frivillig löses det bättre med att de prostituerade får hjälp, än genom att de får tillgång till mindre farliga kunder genom att sexköp normaliseras.
Nu menar jag inte att någon här har använt ovanstående argument, utan jag ville visa på vilka dåliga argument som finns, samtidigt som det framgår hur bra sexköpslagen är. Alla har rätt att göra i stort sett vad de vill med sina kroppar, men ingen har rätt att köpa sig rätten att göra vad hen vill med en annans kropp."
*Jag har saxat de här två meningarna ur två inlägg, men de är precis så upprepande som det verkar. Hen skriver den första, får frågan om detta är något han är konsekvent med, och svarar med mening två...
Titta gärna på den här korta artikeln för att få sammanhang
Icke-feminist skriver: "Var och en har rätt att göra vad den vill så länge det inte påverkar tredje part. I alla fall när det gäller fenomen och saker man kan göra som bara inbegriper de inblandade."*
Marianne svarar:
"Så ingen får ändrade värderingar av att köpa sexuella tjänster? Mäns syn på kvinnor (eller omvänt i en tänkt situation där 99 % av sexköparna är kvinnor) lär påverkas negativt av att samhället säger att det är okej att köpa sig rätten till en annan människas kropp.
Ett argument som förts fram mot Sveriges sexköpslag är att de prostituerade har fått svårare att hitta "vanliga" kunder, och då "tvingas" ta män med konstiga krav som dessutom har rykte om sig att vara farliga. (detta är ur en kolumn i Metro av polisen med hatten, men det var längesen, och jag har ingen länk). Det som har hänt är alltså att färre män går till prostituerade, vilket har gjort det svårare att försörja sig som prostituerad. Om det då rör sig om frivillig prostitution borde detta leda till att många prostituerade bytte sysselsättning. Är prostitutionen inte frivillig löses det bättre med att de prostituerade får hjälp, än genom att de får tillgång till mindre farliga kunder genom att sexköp normaliseras.
Nu menar jag inte att någon här har använt ovanstående argument, utan jag ville visa på vilka dåliga argument som finns, samtidigt som det framgår hur bra sexköpslagen är. Alla har rätt att göra i stort sett vad de vill med sina kroppar, men ingen har rätt att köpa sig rätten att göra vad hen vill med en annans kropp."
*Jag har saxat de här två meningarna ur två inlägg, men de är precis så upprepande som det verkar. Hen skriver den första, får frågan om detta är något han är konsekvent med, och svarar med mening två...
Marianne i rampljuset...
Ni vet hur jobbigt det kan bli med alla jornalister och fotografer som svärmar runt en hela tiden? Inte det? Nä, inte jag heller. Men ni som läst Stockholm City idag kan läsa en artikel om USP och se en bild på bland annat mig, på sidan åtta och nio. Ni som inte läst den kan antingen ladda hem artikeln som pdf, eller läsa nätversionen av artikeln. Kortet är klart bättre i pdf-versionen, men har ni min nedladdningshastighet förstår jag om ni inte orkar...
Trafficking - bra eller bakdel*?
Borde de landslagsspelare som vill få protestera mot trafficking genom att bära ett protestmärke på lagtröjan? Naturligtvis! Då gäller till bara att få fotbollförbundet att gå med på det...
Skriv på namninsamlingen!
*Fröken K tar sig ibland friheten att fixa till (censurera heter det! /Marre) språket så att bloggen inte blir snuskig och vulgär.
Skriv på namninsamlingen!
*Fröken K tar sig ibland friheten att fixa till (censurera heter det! /Marre) språket så att bloggen inte blir snuskig och vulgär.
Politisk propaganda
Nu tänker jag ägna mig åt något så fräckt som dubbelpostning. Följande text skrev jag först för Ungdoms- och studentpartiets hemsida. Idag blev jag förresten intervjuad av en kille som gör ett tv-reportage om engagemang. Han filmade mig medan jag skev texten nedan, vilket gav oss en del blickar från övriga i datorsalen. Om det visar sig att det ska sändas någonstans hör jag av mig. Andra som är med i reportaget är Gustav Fridolin, Erik Slottner och Lars Ohly. Och så jag då, för att jag är så cool.
Säg gärna vad ni tycker om texten nedan. Ni får hemskt gärna gå in på USP:s hemsida och läsa de två texterna jag skrev igår också...
Var femte student fattig!
Studenter måste ha rätt till en skälig levnadsstandard! Socialstyrelsen har riktlinjer för vad som ska räknas som existensminimum. Alla ska ha råd med boende, mat, busskort och också ha pengar över till kläder och annat som man verkligen behöver. De som inte har råd med detta får bidrag.
Men var femte student, eller 21 procent, lever idag på eller under existensminimum. Många är beroende av att kunna få pengar av sina föräldrar, eller tvingas lägga stor del av sin tid på extraarbete. Detta beror bland annat på höga hyror, höga kostnader för resor och dyr studielitteratur. I början på 90-talet var medelinkomsten i Sverige under 15.000 kronor. Studiemedlet var 6000 kronor. Idag är medelinkomsten uppe i 24.000 kronor, men studiemedlet är bara 6900! Vårbudgetens höjning med 300 kronor i månaden är välkommen, men långt ifrån tillräcklig.
Stockholm är en dyr stad att bo i. De flesta studenter är beroende av att åka kollektivt. En sänkning av priset på SL-kortet med 300 kronor för ungdomar och studenter skulle spela en stor roll för studenter och ungdomars knappa ekonomi.
Det är inte rimligt att över halva studiemedlet går till hyran. Nya studentbostäder måste vara billiga. Stockholms politiker måste ta ansvar för byggandet!
Säg gärna vad ni tycker om texten nedan. Ni får hemskt gärna gå in på USP:s hemsida och läsa de två texterna jag skrev igår också...
Var femte student fattig!
Studenter måste ha rätt till en skälig levnadsstandard! Socialstyrelsen har riktlinjer för vad som ska räknas som existensminimum. Alla ska ha råd med boende, mat, busskort och också ha pengar över till kläder och annat som man verkligen behöver. De som inte har råd med detta får bidrag.
Men var femte student, eller 21 procent, lever idag på eller under existensminimum. Många är beroende av att kunna få pengar av sina föräldrar, eller tvingas lägga stor del av sin tid på extraarbete. Detta beror bland annat på höga hyror, höga kostnader för resor och dyr studielitteratur. I början på 90-talet var medelinkomsten i Sverige under 15.000 kronor. Studiemedlet var 6000 kronor. Idag är medelinkomsten uppe i 24.000 kronor, men studiemedlet är bara 6900! Vårbudgetens höjning med 300 kronor i månaden är välkommen, men långt ifrån tillräcklig.
Stockholm är en dyr stad att bo i. De flesta studenter är beroende av att åka kollektivt. En sänkning av priset på SL-kortet med 300 kronor för ungdomar och studenter skulle spela en stor roll för studenter och ungdomars knappa ekonomi.
Det är inte rimligt att över halva studiemedlet går till hyran. Nya studentbostäder måste vara billiga. Stockholms politiker måste ta ansvar för byggandet!
Min politiska (brist på) ideologi
Det är besvärligt med människor som känt en ett par år. Framförallt om de har bra minne. I samband med det nya partiprojektet påpekade John en sak jag sade i en diskussion på en filosofionsdagsmiddag hösten 2001. Jag ska ha sagt att ideologi alltid måste gå före de enskilda frågorna, och att alla människor borde ha en grundideologi som de bottnade i när de svarade på vad de tyckte i politiska frågor. Denna ideologi borde alla försöka hitta fram till, och den borde kunna sammanfattas i ett fåtal punkter...
Så jag får väl försöka anta min egen utmaning.
Mariannes ideologiskt kopplade tyckanden:
1. Varför inte höger eller vänster?
- Många högerinriktade människor har en inställning till karriär, pengar och fattiga och/eller svaga människor som jag inte fixar. Människoförakt.
- Många vänsterinriktade människor har en syn på individen som ovidkommande som jag inte fixar. Klart att de stora sambanden måste analyseras, men är man i ett rum med fem-sex personer är det inte okej att reducera individer till representanter för en klass, ett kön eller en etnicitet. Människoförakt.
- Nej, så här enkelt är det ju inte. Men jag fixar inte vare sig vänsterklumpen eller högerklumpen.
2. Individen eller kollektivet?
- Individen i kollektivet! Individer måste ha möjlighet att utvecklas. Jag ser inga problem med att en person som lyckats med något tjänar mer pengar än andra, så länge samhället respekterar och värderar alla lika. "Du har mer pengar än jag men jag är lyckligare än du." Världen är orättvis - mot dig...
- Samhället finns till för individen, inte tvärtom. Om en individ vill välja att vara ekonomiskt ineffektiv och vara hemma med sina barn istället för att låta dem gå på förskola ska de få det utan fördömande. Men samhället gynnas inte av det och ska därför inte sponsra det.
3. Konsumtion och ekonomism
- Ogillar jag marknadsekonomi? Det tror jag inte alls. Men det är när alla tror att de måste äga en massa dyra onödiga saker för att räknas som stora inkomstskillnader blir ett problem.
- Samhället har blivit mer ekonomismiskt. Allt ska mätas i pengar. Jag vill inte motionera för att det spar pengar för samhället i form av lägre vårdkostnader. Jag vill motionera för att det är kul (och för att jag är fåfäng och vill vara snygg, men det erkänner jag inte). Att samhället bör satsa på att få folk att röra sig kan motiveras ekonomiskt, men aldrig individens motionerande. Återigen ser man inte träden för all skog...
4. Bidrag - hur och hur mycket?
- Pengar är inte allt. Det är inte ens i närheten. Men en viss ekonomisk grundtrygghet behöver vi alla. Socialen ska hjälpa folk, både ekonomiskt för stunden och med att ta sig ur bidragsberoendet i längden. Men de måste lära sig att ingen blir hjälpt av att bli nertryckt i skorna. Tänk en socialsekreterare som skickade ett uppmuntrande "glöm inte att du är bra"-mess till en hjälpsökande.
- Finns det pengar att få kommer folk att försöka få dem. Därför måste det finnas kontroll och ifrågasättande inom bidragssystemet. Men det betyder inte att socialsekreterare ska utgå från att alla försöker lura sig till pengar de inte har rätt till.
- Hur får man bäst en bidragsberoende att sluta vara det? Genom att personen får jobb. Hur är det nu: Är det lättare att söka jobb om man mår bra eller om man mår dåligt? Vem anställer någon som känner sig värdelös?
5. Jämställdhet och miljövänlighet?
- Ja.
6. Mariannes liberala samhälle:
- Alla respekterar alla oavsett inkomst, utbildning och intressen.
- Samhället har en grundtrygghet som gör att folk vågar chansa och satsa på självförverkligande även om
de inte har pengar eller rika föräldrar.
- Tillväxt är ett medel, inte ett mål.
- Alla människor har ambitionen att försörja sig själva.
- Dåliga saker bekämpas inte nödvändigtvis bäst med förbud.
- Samhället strävar efter att vara ekologiskt hållbart.
- Människor ses som individer, inte som representanter ett kön, en klass, etnicitet eller sexualitet.
- Ingen begränsas av onödiga normer.
- Inga krig
- En massa annat som jag har glömt
Har jag missat något som ni tycker att jag ska tycka något om?
Så jag får väl försöka anta min egen utmaning.
Mariannes ideologiskt kopplade tyckanden:
1. Varför inte höger eller vänster?
- Många högerinriktade människor har en inställning till karriär, pengar och fattiga och/eller svaga människor som jag inte fixar. Människoförakt.
- Många vänsterinriktade människor har en syn på individen som ovidkommande som jag inte fixar. Klart att de stora sambanden måste analyseras, men är man i ett rum med fem-sex personer är det inte okej att reducera individer till representanter för en klass, ett kön eller en etnicitet. Människoförakt.
- Nej, så här enkelt är det ju inte. Men jag fixar inte vare sig vänsterklumpen eller högerklumpen.
2. Individen eller kollektivet?
- Individen i kollektivet! Individer måste ha möjlighet att utvecklas. Jag ser inga problem med att en person som lyckats med något tjänar mer pengar än andra, så länge samhället respekterar och värderar alla lika. "Du har mer pengar än jag men jag är lyckligare än du." Världen är orättvis - mot dig...
- Samhället finns till för individen, inte tvärtom. Om en individ vill välja att vara ekonomiskt ineffektiv och vara hemma med sina barn istället för att låta dem gå på förskola ska de få det utan fördömande. Men samhället gynnas inte av det och ska därför inte sponsra det.
3. Konsumtion och ekonomism
- Ogillar jag marknadsekonomi? Det tror jag inte alls. Men det är när alla tror att de måste äga en massa dyra onödiga saker för att räknas som stora inkomstskillnader blir ett problem.
- Samhället har blivit mer ekonomismiskt. Allt ska mätas i pengar. Jag vill inte motionera för att det spar pengar för samhället i form av lägre vårdkostnader. Jag vill motionera för att det är kul (och för att jag är fåfäng och vill vara snygg, men det erkänner jag inte). Att samhället bör satsa på att få folk att röra sig kan motiveras ekonomiskt, men aldrig individens motionerande. Återigen ser man inte träden för all skog...
4. Bidrag - hur och hur mycket?
- Pengar är inte allt. Det är inte ens i närheten. Men en viss ekonomisk grundtrygghet behöver vi alla. Socialen ska hjälpa folk, både ekonomiskt för stunden och med att ta sig ur bidragsberoendet i längden. Men de måste lära sig att ingen blir hjälpt av att bli nertryckt i skorna. Tänk en socialsekreterare som skickade ett uppmuntrande "glöm inte att du är bra"-mess till en hjälpsökande.
- Finns det pengar att få kommer folk att försöka få dem. Därför måste det finnas kontroll och ifrågasättande inom bidragssystemet. Men det betyder inte att socialsekreterare ska utgå från att alla försöker lura sig till pengar de inte har rätt till.
- Hur får man bäst en bidragsberoende att sluta vara det? Genom att personen får jobb. Hur är det nu: Är det lättare att söka jobb om man mår bra eller om man mår dåligt? Vem anställer någon som känner sig värdelös?
5. Jämställdhet och miljövänlighet?
- Ja.
6. Mariannes liberala samhälle:
- Alla respekterar alla oavsett inkomst, utbildning och intressen.
- Samhället har en grundtrygghet som gör att folk vågar chansa och satsa på självförverkligande även om
de inte har pengar eller rika föräldrar.
- Tillväxt är ett medel, inte ett mål.
- Alla människor har ambitionen att försörja sig själva.
- Dåliga saker bekämpas inte nödvändigtvis bäst med förbud.
- Samhället strävar efter att vara ekologiskt hållbart.
- Människor ses som individer, inte som representanter ett kön, en klass, etnicitet eller sexualitet.
- Ingen begränsas av onödiga normer.
- Inga krig
- En massa annat som jag har glömt
Har jag missat något som ni tycker att jag ska tycka något om?
Åldersdiskriminering? Vad tycker du?
Som ett led i min kamp för Kaosmänniskors Existensberättigande i Samhället (KES), frågar jag följande:Finns det ett problem med åldersdiskriminering i samhället? Blir människor som studerar, eller har annan sysselsättning (eller brist på sådan) och är under 30, behandlade som fullvärdiga medborgare? Finns det ett ouppmärksammat problem här? Berätta för mig!
Ekonomiskt har unga människor och studenter en betydligt sämre ställning relaterat till den äldre generationen, om man jämför med hur det var när den generationen var ung.
I ett familjeorienterat samhälle spelar skillnader mellan generationer inte så stor roll. Men i dagens samhälle fokuserar vi (som jag anser med rätta) på individen. Då blir situationen en annan.
En sak som jag har tänkt på är rättsväsendet. Åklagare, advokater och inte minst domare ska vara välutbildade, kunniga och rika på erfarenhet. Dessa i sig helt självklara krav leder till att de sällan eller aldrig är under medelåldern. Och nämndemannakårens medelålder ligger långt, långt över medelåldern i samhället.
- Om en person med utländsk bakgrund står emot en med svensk dito i ett mål, och alla i rätten har svensk bakgrund är det ett problem. Framförallt om etnicitet är en aspekt i målet.
- Om en kvinna står emot en man i ett mål, och alla i rätten är män är det ett problem. Framförallt om kön är en aspekt i målet.
- Är det då inte ett problem om en ung person står mot en äldre person och alla i rätten är i 60-årsåldern? Framförallt om ålder är aspekt i målet.
Den som minns den gamla filmklassikern "Twelve angry men" kan tänka på att den som är hårdast på att vilja döma den unga killen för fadersmord är en man som själv har stora problem med sin relation till sin son, och projicerar detta på fallet.
Ja, jag har missat klassaspekten, jag vet. Och delvis kanske den är sammankopplad med åldersaspekten, men jag orkar inte vara heltäckande nu. Men säg vad ni tänker! Jag lyssnar.
SvD argumenterar för sex timmars arbetsdag?
Igår var jag sugen på gott fullkornsbröd, ny litteratur i pocket och goda gärningar. Jag gjorde slag i saken och gick till Kungstappen och gav blod. Det var min nionde gång, så nästa gång får jag en bronspin. Duktiga duktiga jag. När jag efter förrättandet av den lätt smärtsamma goda gärningen fikade med det goda fullkornsbrödet (utan leverpastej - jätteduktiga jag), läste jag Svenska Dagbladet.
Ledarskribenten Per Ericson har skrivit en artikel om dyra lyxkök som vi köper men tillbringar allt mindre tid med familjen i, eftersom vi jobbar så mycket. Ericson argumenterar för mer familjemys och mindre arbetsstress. Är det här en artikel på SvD:s ledarsida för sextimmarsdagen? undrade jag. Okej för att det var länge sen jag läste svenskan, men ändå...
Men nej. "Familjemyset" ska åstadkommas genom att någon av familjens vuxna får "chans att använda den där spisen på dagtid" och genom att diskutera möjligheterna till inköp av hemnära tjänster. Exakt hur
blir det mer familjemys av att en vuxen är hemma på dagtid? Är det bara delar av familjen som har behov av att mysa tillsammans? Kommer familjen verkligen att tillbringa mer tid tillsammans i köket om de får dra av kostnaderna för hembiträdet på skatten?
Det dummaste med Ericsons text är att den har poänger som skulle kunna utvecklas till en intressant diskussion om hur vettigt det är att jobba 60 timmar i veckan istället för att ta vara på sitt liv. Men Ericson är ideologiskt låst i att lösningen på allt är att "familjen får bestämma själv". För det första består en familj av individer, och det är dessa som ska ha frihet, inte något av samhällsnormen påbjudet kollektiv. För det andra får dessa bestämma själva. Att samhället inte subventionerar att en vuxen arbetsför individ, som inte sällan har en dyrbar utbildning bakom sig, är hemma och använder köket betyder inte att en inte får välja att vara det. Men en får finansiera det själv.
Detta påminner om debatten om individualiserad föräldraförsäkring, där det påstås att pappan ska tvingas vara hemma. Ingen tvingas till något bara för att det är subventionerat av samhället, men ett icke-subventionerat val kan få ekonomiska konsekvenser som en inte är beredd att ta.
Vill en individ vara hemma mer går det väl att låta bli att köpa den där svindyra spisen, och lägga pengarna på en arbetstidförkortning istället? Jag menar inte att sex timmars arbetsdag är det nationalekonomiskt bästa och rotavdrag för hemnära tjänster det sämsta (är ju inte nationalekonom direkt), men vill en lösa problemet "mycket arbetsstress - lite familjemys" bör en försöka se även de lösningar som skyms av ens ideologiska skygglappar.
Vem har rätt: Ericson eller jag? Vad tycker ni?
PS. Brödet är verkligen gott - gå genast och ge blod!
Ledarskribenten Per Ericson har skrivit en artikel om dyra lyxkök som vi köper men tillbringar allt mindre tid med familjen i, eftersom vi jobbar så mycket. Ericson argumenterar för mer familjemys och mindre arbetsstress. Är det här en artikel på SvD:s ledarsida för sextimmarsdagen? undrade jag. Okej för att det var länge sen jag läste svenskan, men ändå...
Men nej. "Familjemyset" ska åstadkommas genom att någon av familjens vuxna får "chans att använda den där spisen på dagtid" och genom att diskutera möjligheterna till inköp av hemnära tjänster. Exakt hur
blir det mer familjemys av att en vuxen är hemma på dagtid? Är det bara delar av familjen som har behov av att mysa tillsammans? Kommer familjen verkligen att tillbringa mer tid tillsammans i köket om de får dra av kostnaderna för hembiträdet på skatten?
Det dummaste med Ericsons text är att den har poänger som skulle kunna utvecklas till en intressant diskussion om hur vettigt det är att jobba 60 timmar i veckan istället för att ta vara på sitt liv. Men Ericson är ideologiskt låst i att lösningen på allt är att "familjen får bestämma själv". För det första består en familj av individer, och det är dessa som ska ha frihet, inte något av samhällsnormen påbjudet kollektiv. För det andra får dessa bestämma själva. Att samhället inte subventionerar att en vuxen arbetsför individ, som inte sällan har en dyrbar utbildning bakom sig, är hemma och använder köket betyder inte att en inte får välja att vara det. Men en får finansiera det själv.
Detta påminner om debatten om individualiserad föräldraförsäkring, där det påstås att pappan ska tvingas vara hemma. Ingen tvingas till något bara för att det är subventionerat av samhället, men ett icke-subventionerat val kan få ekonomiska konsekvenser som en inte är beredd att ta.
Vill en individ vara hemma mer går det väl att låta bli att köpa den där svindyra spisen, och lägga pengarna på en arbetstidförkortning istället? Jag menar inte att sex timmars arbetsdag är det nationalekonomiskt bästa och rotavdrag för hemnära tjänster det sämsta (är ju inte nationalekonom direkt), men vill en lösa problemet "mycket arbetsstress - lite familjemys" bör en försöka se även de lösningar som skyms av ens ideologiska skygglappar.
Vem har rätt: Ericson eller jag? Vad tycker ni?
PS. Brödet är verkligen gott - gå genast och ge blod!
Idioter som är korkade
Ett problem när en debatterar med idioter är att de är just det. De kan glatt svara på en fråga utan att ta någon som helst hänsyn till varken frågan eller frågeställaren.
Som jag tidigare nämnt mejlade min syster den vedervärdiga organisationen "Bevaraäktenskapet.nu", och nu har hon fått ett svar. Eller rättare sagt de har skickat ett mejl tillbaka, som inte tar någon som helst hänsyn till vad hon frågade.
Hennes mejl i repris:
”Hej!
Deras svar:
"Hej Elisabeth,
Som jag tidigare nämnt mejlade min syster den vedervärdiga organisationen "Bevaraäktenskapet.nu", och nu har hon fått ett svar. Eller rättare sagt de har skickat ett mejl tillbaka, som inte tar någon som helst hänsyn till vad hon frågade.
Hennes mejl i repris:
”Hej!
På vilket sätt anser ni att äktenskap och barn hör ihop? Många barn födds i samboförhållanden och många med barn skiljer sig. Människor kan ju skaffa barn med vem som helst utan att vara gifta och homosexuella kan skaffa barn på mer eller mindre konstgjord väg utan äktenskap. Självklart har alla barn från början två biologiska föräldrar men vilka som sedan fostrar barnet behöver inte ha med detta att göra. Ett exempel kan vara två mycket unga föräldrar som väljer att barnet ska fostras av dess morföräldrar. Var ligger felet i detta? Det viktigaste måste väl vara att alla barn blir fostrade av någon som älskar dem. Skulle ni inte kunna lägga er energi på att hjälpa alla utsatta barn (misshandlade, utnyttjade och ignorerade barn till exempel) istället?
Hälsningar/Elisabet”
Deras svar:
"Hej Elisabeth,
Tack för mail.
Vi är väl medvetna om att barn växer upp i alla möjliga olika situationer.
Barn kommer från en man och en kvinna och har en självklar rätt till närhet och omsorg från de två som gett dem det deras liv. Nu kan den rätten vara omöjlig att hävda av en mängd olika anledningar (dödsfall, sjukdom, skilsmässor, olyckor m m) och då får man kompensera den förlusten så väl det går. Och om andra vuxna träder in i bilden går det att kompensera ganska väl. Men det faktum att många barn inte växer upp med sin biologiska mamma och pappa förändrar inte det faktum att de är den naturliga utgångspunkten för varje barn.
Det faktum att många barn inte växer upp med sitt biologiska ursprung förändrar inte ett annat faktum, nämligen att den naturliga utgångspunkten bör vara att om det är möjligt ska barnen få möjlighet att växa upp med sin mamma och sin pappa. Vårt upprop syftar till att ge fler barn den möjligheten.
Med vänliga hälsningar,
Stefan Gustavsson
Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen"
Han börjar med att stava fel på hennes namn. Sedan låter han helt bli att svara på vad allt deras prat har med äktenskapet att göra. Han nämner inte ens ordet "äktenskap" i sitt svar. Goddag yxskaft. Idioter är nog idioter även när det gäller retorik, är jag rädd.
Han börjar med att stava fel på hennes namn. Sedan låter han helt bli att svara på vad allt deras prat har med äktenskapet att göra. Han nämner inte ens ordet "äktenskap" i sitt svar. Goddag yxskaft. Idioter är nog idioter även när det gäller retorik, är jag rädd.
Språkval och en omedveten(?) smårasist
DN:s insändarsida bjöd på dumheter idag, som jag tänkte dela med mig av. (Vet inte om det går att läsa insändarna på nätet, tyvärr). En Henrik tycker att du-reformen var skräp och välkomnar att unga människor har börjat nia igen. Detta uttrycker han med finfint maktspråk: "För mig som har fått en ordentlig uppfostran är det otänkbart...", "Titlar är faktiskt till för att användas.", "...denna ohövlighet..." och "I andra länder duar man givetvis inte..."
Förstår människor som skriver på det här viset inte hur kategoriska och enögda deras resonemang blir? Eller tror de att de kan lura folk genom att verka säkra på sin sak? Vem vill debattera med en person som redan i sitt ordval dömer ut avvikande uppfattningar? Vill ni läsa mer om mina åsikter om dåligt debattspråk hackar jag på en person på Gylf.se i kommentarerna till texten "Kostsamt våld". Han använder bland annat det fina "Så är det faktiskt".
Göran heter en man som är upprörd över att religiösa huvudbonader ska tillåtas till polisuniform. Hans argument går ut på att judar kan ha svårt att känna tillit till poliser i slöja, indier till sikher i turban och så vidare. "Måste en person i nöd [...] beställa en speciell polis för att känna sig trygg? Göran verkar ha missat att alla som idag känner att det är svårt att känna tillit till vita män har få poliser att vända sig till. Göran avslutar: "När poliserna drar på sig sin uniform så ska de vara rättsväsendets trygga verktyg, rena från religiösa och politiska symboler, höjda över all misstanke om partiskhet."
Göran har missat att det inte finns någon neutral person. Alla har kön, etnicitet och annat. En våldtagen ung kvinna betraktar nog inte storvuxna, gymmade män som "höjda över all misstanke om partiskhet". En grupp ungdomar med utländsk bakgrund som varit i bråk med en grupp etniskt svenska ungdomar ser nog inte två blonda poliser som neutrala heller. Hur professionella och neutrala de enskilda poliserna än är. Göran verkar ha svårt att se att den etniska grupp han tillhör också är en grupp. Eller har han kanske skrivit en insändare vid ett tidigare tillfälle om de små guldkorsen som dinglar runt vissa polisers halsar? (Här kan jag ha fel, det kan ha varit förbjudet. Men jag tror inte det.)
Samhället är heterogent och detta bör återspeglas i poliskåren (och bland läkare,lärare, socialsekreterare, politiker och andra grupper som möter medborgarna å samhällets vägnar). (Tycker jag, som vanligt är det inte obligatoriskt att hålla med mig, även om en just i detta fall ska ha duktigt bra argument för att vara trovärdig med en avvikande åsikt.)
Förstår människor som skriver på det här viset inte hur kategoriska och enögda deras resonemang blir? Eller tror de att de kan lura folk genom att verka säkra på sin sak? Vem vill debattera med en person som redan i sitt ordval dömer ut avvikande uppfattningar? Vill ni läsa mer om mina åsikter om dåligt debattspråk hackar jag på en person på Gylf.se i kommentarerna till texten "Kostsamt våld". Han använder bland annat det fina "Så är det faktiskt".
Göran heter en man som är upprörd över att religiösa huvudbonader ska tillåtas till polisuniform. Hans argument går ut på att judar kan ha svårt att känna tillit till poliser i slöja, indier till sikher i turban och så vidare. "Måste en person i nöd [...] beställa en speciell polis för att känna sig trygg? Göran verkar ha missat att alla som idag känner att det är svårt att känna tillit till vita män har få poliser att vända sig till. Göran avslutar: "När poliserna drar på sig sin uniform så ska de vara rättsväsendets trygga verktyg, rena från religiösa och politiska symboler, höjda över all misstanke om partiskhet."
Göran har missat att det inte finns någon neutral person. Alla har kön, etnicitet och annat. En våldtagen ung kvinna betraktar nog inte storvuxna, gymmade män som "höjda över all misstanke om partiskhet". En grupp ungdomar med utländsk bakgrund som varit i bråk med en grupp etniskt svenska ungdomar ser nog inte två blonda poliser som neutrala heller. Hur professionella och neutrala de enskilda poliserna än är. Göran verkar ha svårt att se att den etniska grupp han tillhör också är en grupp. Eller har han kanske skrivit en insändare vid ett tidigare tillfälle om de små guldkorsen som dinglar runt vissa polisers halsar? (Här kan jag ha fel, det kan ha varit förbjudet. Men jag tror inte det.)
Samhället är heterogent och detta bör återspeglas i poliskåren (och bland läkare,lärare, socialsekreterare, politiker och andra grupper som möter medborgarna å samhällets vägnar). (Tycker jag, som vanligt är det inte obligatoriskt att hålla med mig, även om en just i detta fall ska ha duktigt bra argument för att vara trovärdig med en avvikande åsikt.)
Vem tjänar på ökad valfrihet inom precis alla områden?
Centern vill öka valfriheten. Medborgarna ska själva få välja vad de vill lägga sina pengar på. Som skolpengen fast på flera områden. Och vem vet bättre än jag vad som är bäst för mig? Det låter ju vettigt, kan en tycka. Och visst finns det vettiga inslag i ett sådant här tänkande, men:
Ett modernt samhälle bygger, till skillnad från ett gammaldags bondesamhälle, på att arbetet är specialiserat. Den som är bra på att göra yxor gör det dubbelt så fort och bra som den som är sämre på det, men kanske är bättre på att sko hästar. Då är det ekonomiskt effektivt att yxpersonen gör yxor hela tiden till hela samhället, medan hästskopersonen skor hästar. En odlingsexpert producerar mat så att det räcker till alla. Observera att denna modell gäller både i kapitalistiska samhällen, där den som är bra på något som andra inte kan göra, men eftersträvar att äga, blir rikast, och i kommunistiska samhällen där alla (i idealfallet) får det de behöver och ingen är rikare än någon annan.
En starkt utökad valfrihet går emot denna specialisering, menar jag. (Fungerar min modell förresten? Ekonomi är ju, vilket framgår nedan om inte annat, inte min grej.)
Vem är bäst på att investera pensionspengar? En revisor eller en humanist? Revisorn såklart. Ett tänkbart motargument är att det ju bara är för humanisten att gå in på en bank så fixar de henoms pensionsinvesteringar. På Föreningssparbanken får en till och med en bok, och det gillar humanisten. Men hur ska humanisten veta vilken bank som är bäst? Den som är mest strukturerad, har bäst kunskap, är ekonomiintresserad och har ett insatt kontaktnät är den som tjänar mest på reformen.
Visst kan en anlita en privat revisor som fixar ens ekonomi. Men är det de med mycket pengar eller de med lite pengar som detta är lönsamt för?
Läste en undersökning i DN någon gång den senaste månaden (fin källredovisning va?) om vilka som väljer pensionsfonder aktivt och tjänar på det. Vem blir förvånad av att det var etablerade, välutbildade människor med relativt hög inkomst som valde mest? Och att marginaliserade låginkomsttagare sällan valde?
Som individ anser jag inte att jag kan gnälla för att jag betalar högre elräkning än de som orkar förhandla med elbolaget och skaffa sig någon sorts avtal. Jag är nöjd för att jag nästan alltid betalar räkningarna i tid. Men detta handlar inte om mig som individ. Det handlar inte om hur bra det är att folk får välja själva. Det handlar om hur detta fungerar i praktiken.
Vem tjänar på möjligheten att välja? Den individorienterade liberalen (en grupp som jag på sätt och vis anser mig tillhöra) menar att alla tjänar på det, eftersom alla läskunniga kan sätta sig in i valmöjligheterna och sedan fatta välövervägda beslut. Att många, även välutbildade som jag med ett kunnigt kontaktnät, inte ids välja kan aldrig vara ett argument, enligt dem/oss. Individliberalen vill lösa detta med mer information. Nacka Kommun har försökt lösa ojämnheten i vilka som väljer med att sluta tilldela skolplatser och tvingar istället alla att välja skola. Men de som inte vill eller orkar löser detta genom att inte lämna in valblanketten i tid, vilket hänvisar dem till platser i de skolor som inte fyllts med elever vars föräldrar valt.
Skolvalet är ett bra exempel. Jag tror trots allt att det på det hela taget är bra. Men en måste titta på konsekvenserna. Vilka väljer? Välutbildade över- och medelklassföräldrar med svensk bakgrund. Vilka väljer inte? Lågutbildade arbetarklassföräldrar med utländsk bakgrund. Visst finns det undantag, men trenden är tydlig. Och är föräldrarna alltid bäst på att avgöra vilken skola som är bäst? Att jag ändå tror att skolvalet är bra beror på att det är relativt enkelt att sätta sig in i, att det rör något som, till skillnad från elräkningen, är något de flesta vill engagera sig i och att konkurrensen mellan skolorna kan leda till en positiv utveckling.
Ett annat problem är att de som väljer aktivt ofta är blinda för sin privilegierade ställning i samhället. De accepterar inte att de ha bättre förutsättningar att välja lönsamt än många andra, utan ser sina val enbart som en konsekvens av kloka individuellt fattade beslut.
Någon form av avslutning:
Fröken K: Det är inte samhällets fel att människor inte tar sig i kragen. Det är ju bara för individerna att skärpa sig. Trist kanske, men kollektiva lösningar är sällan bra. De initierade går före och väljer klokt, vilket leder till att verksamheterna förbättras, vilket gynnar alla.
Marianne: Vi kan inte ha ett samhälle som bygger på att individen är stark och välorganiserad. Jag är bra på att undervisa i historia - låt mig syssla med det och skita i min ekonomi. Jag är liberal, men inte ekonomist. Livet är inte ekonomi, livet är vänskap, kärlek, intellektuell stimulans och mys. Vi kaosmänniskor måste också få plats någonstans.
Marre: Rödvinsvänster! Mmm, rödvin... Vad var det jag skulle ta ställning till nu igen? Förväntar ni er på allvar att jag ska läsa hela den där jättelånga texten? Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men kan vi inte plugga istället?
Ett modernt samhälle bygger, till skillnad från ett gammaldags bondesamhälle, på att arbetet är specialiserat. Den som är bra på att göra yxor gör det dubbelt så fort och bra som den som är sämre på det, men kanske är bättre på att sko hästar. Då är det ekonomiskt effektivt att yxpersonen gör yxor hela tiden till hela samhället, medan hästskopersonen skor hästar. En odlingsexpert producerar mat så att det räcker till alla. Observera att denna modell gäller både i kapitalistiska samhällen, där den som är bra på något som andra inte kan göra, men eftersträvar att äga, blir rikast, och i kommunistiska samhällen där alla (i idealfallet) får det de behöver och ingen är rikare än någon annan.
En starkt utökad valfrihet går emot denna specialisering, menar jag. (Fungerar min modell förresten? Ekonomi är ju, vilket framgår nedan om inte annat, inte min grej.)
Vem är bäst på att investera pensionspengar? En revisor eller en humanist? Revisorn såklart. Ett tänkbart motargument är att det ju bara är för humanisten att gå in på en bank så fixar de henoms pensionsinvesteringar. På Föreningssparbanken får en till och med en bok, och det gillar humanisten. Men hur ska humanisten veta vilken bank som är bäst? Den som är mest strukturerad, har bäst kunskap, är ekonomiintresserad och har ett insatt kontaktnät är den som tjänar mest på reformen.
Visst kan en anlita en privat revisor som fixar ens ekonomi. Men är det de med mycket pengar eller de med lite pengar som detta är lönsamt för?
Läste en undersökning i DN någon gång den senaste månaden (fin källredovisning va?) om vilka som väljer pensionsfonder aktivt och tjänar på det. Vem blir förvånad av att det var etablerade, välutbildade människor med relativt hög inkomst som valde mest? Och att marginaliserade låginkomsttagare sällan valde?
Som individ anser jag inte att jag kan gnälla för att jag betalar högre elräkning än de som orkar förhandla med elbolaget och skaffa sig någon sorts avtal. Jag är nöjd för att jag nästan alltid betalar räkningarna i tid. Men detta handlar inte om mig som individ. Det handlar inte om hur bra det är att folk får välja själva. Det handlar om hur detta fungerar i praktiken.
Vem tjänar på möjligheten att välja? Den individorienterade liberalen (en grupp som jag på sätt och vis anser mig tillhöra) menar att alla tjänar på det, eftersom alla läskunniga kan sätta sig in i valmöjligheterna och sedan fatta välövervägda beslut. Att många, även välutbildade som jag med ett kunnigt kontaktnät, inte ids välja kan aldrig vara ett argument, enligt dem/oss. Individliberalen vill lösa detta med mer information. Nacka Kommun har försökt lösa ojämnheten i vilka som väljer med att sluta tilldela skolplatser och tvingar istället alla att välja skola. Men de som inte vill eller orkar löser detta genom att inte lämna in valblanketten i tid, vilket hänvisar dem till platser i de skolor som inte fyllts med elever vars föräldrar valt.
Skolvalet är ett bra exempel. Jag tror trots allt att det på det hela taget är bra. Men en måste titta på konsekvenserna. Vilka väljer? Välutbildade över- och medelklassföräldrar med svensk bakgrund. Vilka väljer inte? Lågutbildade arbetarklassföräldrar med utländsk bakgrund. Visst finns det undantag, men trenden är tydlig. Och är föräldrarna alltid bäst på att avgöra vilken skola som är bäst? Att jag ändå tror att skolvalet är bra beror på att det är relativt enkelt att sätta sig in i, att det rör något som, till skillnad från elräkningen, är något de flesta vill engagera sig i och att konkurrensen mellan skolorna kan leda till en positiv utveckling.
Ett annat problem är att de som väljer aktivt ofta är blinda för sin privilegierade ställning i samhället. De accepterar inte att de ha bättre förutsättningar att välja lönsamt än många andra, utan ser sina val enbart som en konsekvens av kloka individuellt fattade beslut.
Någon form av avslutning:
Fröken K: Det är inte samhällets fel att människor inte tar sig i kragen. Det är ju bara för individerna att skärpa sig. Trist kanske, men kollektiva lösningar är sällan bra. De initierade går före och väljer klokt, vilket leder till att verksamheterna förbättras, vilket gynnar alla.
Marianne: Vi kan inte ha ett samhälle som bygger på att individen är stark och välorganiserad. Jag är bra på att undervisa i historia - låt mig syssla med det och skita i min ekonomi. Jag är liberal, men inte ekonomist. Livet är inte ekonomi, livet är vänskap, kärlek, intellektuell stimulans och mys. Vi kaosmänniskor måste också få plats någonstans.
Marre: Rödvinsvänster! Mmm, rödvin... Vad var det jag skulle ta ställning till nu igen? Förväntar ni er på allvar att jag ska läsa hela den där jättelånga texten? Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men kan vi inte plugga istället?
Positiva nyheter!
Fågelinfluensa och sänkt straff för barnvåldtäkt och annat usch. (Bra text om språkval kring domen finns på Gylf.se. Mycket kan hända om en byter "kvinnor" mot "män") Men ABBA har enats och signerat skivor och affischer som ska säljas till förmån för homosexuella i Östeuropa. Villkoren för homosexuella i vissa länder (inte bara i Vitryssland, som är det mest kända homoförtryckarlandet i väst) är helt åt helvete. Heja ABBA!Alla människor är inte idioter. Men många är det.
Om en känner att ens värderingar inte är så fina som en skulle vilja att de var, kan en glädja sig åt att det finns de som är värre. Den fina hemsidan bevaraaktenskapet.nu till exempel bjuder på en hel radda hejdlösa dumheter. Ett par exempel (Jag har ändrat obetydligheter för att komma runt deras upphovsrätt. Det hjälper säkert inte juridiskt, men det känns bra.):
"Signalen till vuxna i vårt land skulle vara att en man som överlåter sig till en kvinna i äktenskapet och med henne delar ansvaret för barnen, bara är ett livsstilsval bland andra."
- Ja, vad är äktenskapet mellan man och kvinna om inte ett livsstilsval? Vad skulle det annars vara? Det här är så dumt att jag inte förstår, trots att jag försöker.
"Då finns det inte heller nån unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barn-relationen."
- Nej, det är väl just det som är tanken? Att staten inte ska sanktionera vissa livsstilsval?
"Föreningen mellan man och kvinna har alltid haft ensamrätt till begreppet äktenskap och också åtnjutit särskilt skydd från samhällets sida."
- Och saker som är dåliga bör inte ändras för att de har funnits länge, eller? I det "särskilda skyddet" har saker som husaga, tillåten våldtäkt inom äktenskapet (en bra bit in på 1900-talet!) och kvinnans omyndighet ingått. Ska vi återinföra detta också?
Den kände patriarkatfantasten Paulo Roberto var en av de första som skrev på, något de skryter med på hemsidan. Ja, boxare är ju de mest tillförlitliga proffstyckarna...
Heder till Lian som skickade detta mycket fina mejl till dem:
”Hej!
På vilket sätt anser ni att äktenskap och barn hör ihop? Många barn födds i samboförhållanden och många med barn skiljer sig. Människor kan ju skaffa barn med vem som helst utan att vara gifta och homosexuella kan skaffa barn på mer eller mindre konstgjord väg utan äktenskap. Självklart har alla barn från början två biologiska föräldrar men vilka som sedan fostrar barnet behöver inte ha med detta att göra. Ett exempel kan vara två mycket unga föräldrar som väljer att barnet ska fostras av dess morföräldrar. Var ligger felet i detta? Det viktigaste måste väl vara att alla barn blir fostrade av någon som älskar dem. Skulle ni inte kunna lägga er energi på att hjälpa alla utsatta barn (misshandlade, utnyttjade och ignorerade barn till exempel) istället?
Lian, jag tar tillbaka, du förtjänar att klassas som "vettig" i mitt test. :-)
"Signalen till vuxna i vårt land skulle vara att en man som överlåter sig till en kvinna i äktenskapet och med henne delar ansvaret för barnen, bara är ett livsstilsval bland andra."
- Ja, vad är äktenskapet mellan man och kvinna om inte ett livsstilsval? Vad skulle det annars vara? Det här är så dumt att jag inte förstår, trots att jag försöker.
"Då finns det inte heller nån unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barn-relationen."
- Nej, det är väl just det som är tanken? Att staten inte ska sanktionera vissa livsstilsval?
"Föreningen mellan man och kvinna har alltid haft ensamrätt till begreppet äktenskap och också åtnjutit särskilt skydd från samhällets sida."
- Och saker som är dåliga bör inte ändras för att de har funnits länge, eller? I det "särskilda skyddet" har saker som husaga, tillåten våldtäkt inom äktenskapet (en bra bit in på 1900-talet!) och kvinnans omyndighet ingått. Ska vi återinföra detta också?
Den kände patriarkatfantasten Paulo Roberto var en av de första som skrev på, något de skryter med på hemsidan. Ja, boxare är ju de mest tillförlitliga proffstyckarna...
Heder till Lian som skickade detta mycket fina mejl till dem:
”Hej!
På vilket sätt anser ni att äktenskap och barn hör ihop? Många barn födds i samboförhållanden och många med barn skiljer sig. Människor kan ju skaffa barn med vem som helst utan att vara gifta och homosexuella kan skaffa barn på mer eller mindre konstgjord väg utan äktenskap. Självklart har alla barn från början två biologiska föräldrar men vilka som sedan fostrar barnet behöver inte ha med detta att göra. Ett exempel kan vara två mycket unga föräldrar som väljer att barnet ska fostras av dess morföräldrar. Var ligger felet i detta? Det viktigaste måste väl vara att alla barn blir fostrade av någon som älskar dem. Skulle ni inte kunna lägga er energi på att hjälpa alla utsatta barn (misshandlade, utnyttjade och ignorerade barn till exempel) istället?
Hälsningar/Elisabet”
Lian, jag tar tillbaka, du förtjänar att klassas som "vettig" i mitt test. :-)
Varför man ska göra saker
Varför ska man lägga ner en massa energi på att göra världen bättre?
För att hen och hens jämnåriga litar på oss...
För övrigt har jag lagt till en fråga på vettighetstestet, så om en* gjort det kan en göra om det för att se om en verkligen är så vettig. Eller ovettig. Men jag tror att få av er som läser här blir ovettiga. Till och med Lian klarade sig ;-)
*Kampen återupptagen. "Hen" och "en" in i SAOL!
För att hen och hens jämnåriga litar på oss...
För övrigt har jag lagt till en fråga på vettighetstestet, så om en* gjort det kan en göra om det för att se om en verkligen är så vettig. Eller ovettig. Men jag tror att få av er som läser här blir ovettiga. Till och med Lian klarade sig ;-)
*Kampen återupptagen. "Hen" och "en" in i SAOL!
Hel- halv- eller ovettig?
Nu har jag gjort ett nytt test! Har försökt göra ett vettighetstest som inte är partipolitiskt, ni får själva avgöra om jag har lyckats. Söker lite efter en gemensam godhetsfaktor som är partipolitiksoberoende.Tror att det är lite för lätt att få "rätt", så se till att vara ärlig. Svara på frågorna och räkna hur många A, B och C du får ihop. Ta det inte för allvarligt bara...
Läser du kvällstidningar?
Ja, köper dem ofta. Alla artiklar är intressanta! AA
Ja, köper dem för sportdelens skull. A
Ja, ibland, men jag köper dem aldrig. B
Nja, mycket sällan. BC
Nej, nej nej. C
Äter du kött?
Ja. Billigt och genmanipulerat helst. AA
Ja, men jag försöker alltid hitta ekologiskt. Eller nästan alltid. AB
Ja, men jag funderar ibland på att sluta. B
Försöker låta bli. Räknas leverpastej? BC
Nej, nästan aldrig. C
Aldrig. CC
Är dödsstraff bra?
Ja, även för smärre brott. AA
Ja, för riktigt grova brott. Typ pedofiler som mördar. AB
Nej, svårt att tänka mig en situation där det skulle vara motiverat. BC
Nej, inte alls. C
Vad är viktigast?
Glamour A
Bra skönlitteratur B
Mina obskyra intressen AB
Kramar C
Alla barn behöver:
Ett kok stryk AA
Socialism B
Omtanke C
Sin mamma AB
Vilka borde ha rösträtt?
Alla över en viss ålder, exempelvis 18. C
Bara feminister. B
Alla som vet vad "obskyr" och "frugal" betyder. AB
Ingen som inte vet hur man använder Internet. B
Ingen. A
Ett hem bör framförallt vara:
Välstädat A
Intellektuellt stimulerande BC
Fyllt med kärlek C
Är heteronormativiteten bra?
Ja, den är ju det enda rätta i alla lägen för alla. Faktiskt. AAAA
Bra, och bra, den är väl okej? A
Hetero-vad för något? Aldrig hört talas om. A
Är det inte lite elitistiskt att döma ut folk för att de inte kan alla ord en själv kan? BC
Nej, den är väl inte så bra kanske. B
Nej, den bör bekämpas. C
Nej, jag bekämpar den! CC
Vilken författare är bäst?
Min favoritförfattare C
Läser för lite för att ha en favorit. AB
Den som DN Kultur säger är bäst. AB
All skönlitteratur är skit! AAA
Den som mina kompisar tycker är bäst. A
August Strindberg B
Annan författare ABC
Har människan en fri vilja?
Ja, självklart! B
Tror det. C
Det beror väl på hur du menar. C
Vad har den här frågan med vettighet att göra? C
Nja, jag tror inte det. C
Nej, min hamster bestämmer. Han heter Knut. A
Flest C: Grattis! Du är en av de vettiga. Förhoppningsvis jobbar du på att sprida din vettighet till andra, om inte hamnar du automatiskt i kategori B. Du är jättebra!
Flest B: Du är halvvettig, liksom de flesta av oss andra som försöker göra världen bättre men inte alltid orkar. Kanske velar du lite och är inte säker på vad du har för värderingar. Du är bra!
Flest A: Förmodligen skojar du, men om du inte gör det är du en av de ovettiga. Läs en bra bok, en vettig tidskrift och prata med lite vettiga människor så kanske det finns hopp. Du är dålig!
Läser du kvällstidningar?
Ja, köper dem ofta. Alla artiklar är intressanta! AA
Ja, köper dem för sportdelens skull. A
Ja, ibland, men jag köper dem aldrig. B
Nja, mycket sällan. BC
Nej, nej nej. C
Äter du kött?
Ja. Billigt och genmanipulerat helst. AA
Ja, men jag försöker alltid hitta ekologiskt. Eller nästan alltid. AB
Ja, men jag funderar ibland på att sluta. B
Försöker låta bli. Räknas leverpastej? BC
Nej, nästan aldrig. C
Aldrig. CC
Är dödsstraff bra?
Ja, även för smärre brott. AA
Ja, för riktigt grova brott. Typ pedofiler som mördar. AB
Nej, svårt att tänka mig en situation där det skulle vara motiverat. BC
Nej, inte alls. C
Vad är viktigast?
Glamour A
Bra skönlitteratur B
Mina obskyra intressen AB
Kramar C
Alla barn behöver:
Ett kok stryk AA
Socialism B
Omtanke C
Sin mamma AB
Vilka borde ha rösträtt?
Alla över en viss ålder, exempelvis 18. C
Bara feminister. B
Alla som vet vad "obskyr" och "frugal" betyder. AB
Ingen som inte vet hur man använder Internet. B
Ingen. A
Ett hem bör framförallt vara:
Välstädat A
Intellektuellt stimulerande BC
Fyllt med kärlek C
Är heteronormativiteten bra?
Ja, den är ju det enda rätta i alla lägen för alla. Faktiskt. AAAA
Bra, och bra, den är väl okej? A
Hetero-vad för något? Aldrig hört talas om. A
Är det inte lite elitistiskt att döma ut folk för att de inte kan alla ord en själv kan? BC
Nej, den är väl inte så bra kanske. B
Nej, den bör bekämpas. C
Nej, jag bekämpar den! CC
Vilken författare är bäst?
Min favoritförfattare C
Läser för lite för att ha en favorit. AB
Den som DN Kultur säger är bäst. AB
All skönlitteratur är skit! AAA
Den som mina kompisar tycker är bäst. A
August Strindberg B
Annan författare ABC
Har människan en fri vilja?
Ja, självklart! B
Tror det. C
Det beror väl på hur du menar. C
Vad har den här frågan med vettighet att göra? C
Nja, jag tror inte det. C
Nej, min hamster bestämmer. Han heter Knut. A
Flest C: Grattis! Du är en av de vettiga. Förhoppningsvis jobbar du på att sprida din vettighet till andra, om inte hamnar du automatiskt i kategori B. Du är jättebra!
Flest B: Du är halvvettig, liksom de flesta av oss andra som försöker göra världen bättre men inte alltid orkar. Kanske velar du lite och är inte säker på vad du har för värderingar. Du är bra!
Flest A: Förmodligen skojar du, men om du inte gör det är du en av de ovettiga. Läs en bra bok, en vettig tidskrift och prata med lite vettiga människor så kanske det finns hopp. Du är dålig!
Saker som är - och ska vara - lagliga
Det är lagligt att ha "Barbie Girl" som ringsignal. Det är också lagligt att ha signalen på hög volym och dela med sig av låten (helst en smula falskt egenkomponerad), i någon minut innan man svarar. Gärna i tunnelbanan mitt i morgonrusningen.
Men så gör man inte. Varför? Dels naturligtvis av fruktan för repressalier från medresenärerna. Men främst för att det är helt onödigt och fruktansvärt respektlöst.
Men det betyder inte att man ska lagstifta mot ovanstående beteende.
Antar att ni förstår vad jag pratar om?
Men så gör man inte. Varför? Dels naturligtvis av fruktan för repressalier från medresenärerna. Men främst för att det är helt onödigt och fruktansvärt respektlöst.
Men det betyder inte att man ska lagstifta mot ovanstående beteende.
Antar att ni förstår vad jag pratar om?
Tal om frihetstal
Att undervisa i svenska som andraspråk har varit en utmaning som jag har ägnat de senaste två veckorna åt. När media domineras av något brukar det vara tacksamt att använda sig av det i undervisningen, eftersom eleverna har en förförståelse och kan tänkas vara sugna på att diskutera ämnet. Men ska en ta upp en diskussion om Muhammedbilderrelaterade terrordåd i en klass där hälften av eleverna bär sjal (slöja)? Eller i en klass där ingen bär sjal men alla har utländsk bakgrund och jag inte känner eleverna alls? Jag kom fram till att det inte var lämpligt att göra det som vikarie. Men som sektledare måste jag ju ändå förbättra världen.
Idag höll jag därför tre lektioner om frihet och retorik. Den lektion som gick bäst inleddes med att jag skrev upp ett antal namn på tavlan. Först förstod eleverna ingenting, men när kända namn som Mahatma Gandhi och Martin Luther King dök upp började de förstå vart jag var på väg. Andra var bland annat Kata Dahlström, Emeleine Pankhurst, Olof Palme, Wangari Maathai och Nelson Mandela. Vi gick igenom vilka personerna var och eleverna genomskådade ganska fort att det alltid var "rätt" att svara "frihetskämpe", även om de inte visste vem personen var ;-). Frihet var alltså en gemensam faktor. Men sedan knöt jag ihop dem med en klammer och skrev ordet "retorik", förklarade vad det betydde och berättade att dessa människor också var berömda för att de var stora talare som kunde konsten att få folk med sig. Sen sade jag något om icke-våldsmetoder. (Jag avstod från att nämna ANC:s bombdåd och att suffragetterna eldade upp en fotbollsstadion, för att inte krångla till saker).
Sedan fick eleverna se en 15 minuter lång film om Martin Luther Kings tal "I have a dream" (UR: "Ut med språket", en serie om retorik som är helt okej - rekommenderas), skriva något kort om sina tankar om filmen medan vi diskuterade den, segregationslagarna i den amerikanska södern och Rosa Parks. Därefter såg vi en 17 minuter lång film om Amnesty. Den är tyvärr lite gammal, och mina elever tycker kanske inte att det är jättecoolt att Trance Dance och Leonard Cohen gillar Amnesty, men detta var bara inslag, och jag varnade dem för det innan, så filmen verkade fungera ändå.
Temat var alltså hur man kan protestera med ord och att språkkunskaper ger makt. Och att frihet i första hand inte handlar om förolämpningsfrihet.
Inser så här i efterhand att jag måste ha gått rätt fort fram för att hinna med ovanstående på en 50-minuterslektion, men det gjorde jag faktiskt. Helt spontant sade jag hej då till de två elever som lämnade klassrummet sist (och som tittat ordentligt på båda filmerna) med repliken "Gå nu och gör världen bättre!". Trots att jag hade en lite skämtsam ton skulle jag aldrig ha vågat säga det om jag hade planerat att göra det. Min sekt sprider sig...
Idag höll jag därför tre lektioner om frihet och retorik. Den lektion som gick bäst inleddes med att jag skrev upp ett antal namn på tavlan. Först förstod eleverna ingenting, men när kända namn som Mahatma Gandhi och Martin Luther King dök upp började de förstå vart jag var på väg. Andra var bland annat Kata Dahlström, Emeleine Pankhurst, Olof Palme, Wangari Maathai och Nelson Mandela. Vi gick igenom vilka personerna var och eleverna genomskådade ganska fort att det alltid var "rätt" att svara "frihetskämpe", även om de inte visste vem personen var ;-). Frihet var alltså en gemensam faktor. Men sedan knöt jag ihop dem med en klammer och skrev ordet "retorik", förklarade vad det betydde och berättade att dessa människor också var berömda för att de var stora talare som kunde konsten att få folk med sig. Sen sade jag något om icke-våldsmetoder. (Jag avstod från att nämna ANC:s bombdåd och att suffragetterna eldade upp en fotbollsstadion, för att inte krångla till saker).
Sedan fick eleverna se en 15 minuter lång film om Martin Luther Kings tal "I have a dream" (UR: "Ut med språket", en serie om retorik som är helt okej - rekommenderas), skriva något kort om sina tankar om filmen medan vi diskuterade den, segregationslagarna i den amerikanska södern och Rosa Parks. Därefter såg vi en 17 minuter lång film om Amnesty. Den är tyvärr lite gammal, och mina elever tycker kanske inte att det är jättecoolt att Trance Dance och Leonard Cohen gillar Amnesty, men detta var bara inslag, och jag varnade dem för det innan, så filmen verkade fungera ändå.
Temat var alltså hur man kan protestera med ord och att språkkunskaper ger makt. Och att frihet i första hand inte handlar om förolämpningsfrihet.
Inser så här i efterhand att jag måste ha gått rätt fort fram för att hinna med ovanstående på en 50-minuterslektion, men det gjorde jag faktiskt. Helt spontant sade jag hej då till de två elever som lämnade klassrummet sist (och som tittat ordentligt på båda filmerna) med repliken "Gå nu och gör världen bättre!". Trots att jag hade en lite skämtsam ton skulle jag aldrig ha vågat säga det om jag hade planerat att göra det. Min sekt sprider sig...
Modeprofessor
Japp, nu diskuterar de en professur i mode. "För det är ju något som alla tänker på varje dag", är argumentet. De tycker också att det är ett naturligt steg eftersom man länge kunnat läsa om mode inom socialantropologi och historia. Det är ju jättelogiskt. Man kan tänka sig att någon skriver en doktorsavhandling om bantningshetsens effekter på kvinnors självförtroende, eller liknande. Ska vi ha en professur i bantning då? Är det så korkat som jag tycker att det verkar, eller är det något jag inte förstått?
Jag är för övrigt lärarvikarien som inte fattar att elever som är svaga i svenska när de talar förmodligen inte kan skriva tidningsartiklar. Smart.
Efter P1 morgon i morse, som handlade om hur slakterier fuskar med djurhållningen och bland annat skållar grisar levande, har jag blivit vegetarian litegrann igen. Om jag laddar hem programmet och lyssnar på det minst en gång i veckan kanske jag har en chans att besegra min dåliga karaktär och vilja till omgivningsanpassning den här gången.
Jag är för övrigt lärarvikarien som inte fattar att elever som är svaga i svenska när de talar förmodligen inte kan skriva tidningsartiklar. Smart.
Efter P1 morgon i morse, som handlade om hur slakterier fuskar med djurhållningen och bland annat skållar grisar levande, har jag blivit vegetarian litegrann igen. Om jag laddar hem programmet och lyssnar på det minst en gång i veckan kanske jag har en chans att besegra min dåliga karaktär och vilja till omgivningsanpassning den här gången.
Det som är viktigt
Om man vill bli deprimerad av vad vissa människor tycker är viktigt kan man läsa den här artikeln i SvD (tack Johan H för tipset, och Åsa för inspirationen). Jag plockade ut några citat som jag tänkte dissa, men det var svårt att välja. Hur kan man tycka att en rosaglittrig ring har känsla? Arrgh! Man skulle kanske kunna säga detsamma om min relation till min blåmelerade humanistkofta, men på nåt sätt är det faktiskt en annan sak. Det är nog ordvalet som stör mig mest. Som nedan:
"En annan passion som piggar upp i januarimörkret är choklad i form av små handgjorda praliner. De är visserligen ganska dyra, men Karolina köper hellre tre små chokladbitar à 12 kronor än tre stora chokladkakor från Marabou.
- Även om pralinerna är små, ger de en större känsla. Medan chokladkakorna ser massproducerade ut, är pralinerna vackra och speciella. Är de dessutom handgjorda så vet man att någon har ansträngt sig för tillverka dem. Det är vardagsglamour."
Jag kan köpa dyra chokladpraliner ibland. För att de är goda. Dessutom litar jag mer på innehållet i dem, och man äter mindre eftersom de smakar mer, vilket gör dem nyttigare. Men hur kan man vara så ytligt pretto att man köper chokladpraliner av ovanstående skäl? Och rättfärdigar det!
"Öl dricker jag aldrig. Dels gillar jag det inte, dels tycker jag att det känns extremt oglamoröst att få en "bira" tappad direkt ur en kran. Cocktails är förstås dyrare, men det är samtidigt någon som har arbetat lite med en drink. Dessutom är det vanligt att vackra människor på film står och smuttar på cocktails. De utstrålar verkligen flärd."
Självklart är det okej att inte gilla öl. Men att dricka cocktails för att vackra människor på film gör det?!?
Prövar att vända på det för att se om min diss håller:
"Cocktails dricker jag aldrig. Främst för att det är dyrare, men det är inte heller lika gott som öl (missar Staro Granat just nu för att jag jobbar på att få bort min förkylning till imorgon). Och en schysst upptappad finöl ser också god ut. Dessutom är det coolare att dricka öl."
Jag anser att dissen håller. Dels tycker jag inte riktigt ovanstående och även om jag gjorde det skulle det inte vara lika illa som intervjuobjektets ölförakt. Egentligen kanske hela detta inlägg handlar om att jag är förolämpad å ölens vägnar och därför vill dissa henne. Men nej. Man får vilja ha hur många glittertoppar och vita fuskpälsar man vill, men man får inte tycka att det är viktigt. Nej. Inte alls.
"När man väl är ledig vill nog många kunna koppla av ordentligt och ha det bra."
Javisst! Här är hon och jag överens. En termos choklad på en mysig klippa betraktandes solnedgången med folk man bryr sig om, kanske? Eller en mysig vinkväll framför brasan? Nähä, hon menade visst konsumtion...
Men, egentligen är det förstås synd om henne. Hon verkar inte inse hur ytlig och oinsiktsfull hon ger sken av att vara i artikeln. Tjejer som hon utnyttjas av modeindustrin och av journalister som vill skriva artiklar som väcker uppmärksamhet.
Extra tragiskt är också att kommentarerna som dissar henne bara gör mig ännu mer deprimerad. För många vill mest bara moralisera över en ung tjej som tror att hon är nåt. Jag skulle hellre se att hon insåg att hon var nåt och alltså inte behöver en massa skräp att bekräfta sig med. Det behövs fler människor som tar för sig, men på ett generöst, "ni-är-också-bra"-sätt. Och när de tagit för sig av makten ska de förstås vilja göra nåt bra med den.
Varför ser världen ut så här? Hur ska vi förändra den? Läste i DN På Stan (inte på nätet tyvärr) idag om Ekovaruhuset på Österlånggatan 28 i Gamla stan, som säljer kläder som är tillverkade miljö- och arbetskraftsvänligt. Inte jättedyra kläder heller. Det jobbiga är att vi halv- och helvettiga människor köper mycket mindre kläder än många av de ovettiga. Jag tänkte just att jag skulle gå dit nästa gång jag ska köpa kläder. Blir väl i mars-april eller så.
"En annan passion som piggar upp i januarimörkret är choklad i form av små handgjorda praliner. De är visserligen ganska dyra, men Karolina köper hellre tre små chokladbitar à 12 kronor än tre stora chokladkakor från Marabou.
- Även om pralinerna är små, ger de en större känsla. Medan chokladkakorna ser massproducerade ut, är pralinerna vackra och speciella. Är de dessutom handgjorda så vet man att någon har ansträngt sig för tillverka dem. Det är vardagsglamour."
Jag kan köpa dyra chokladpraliner ibland. För att de är goda. Dessutom litar jag mer på innehållet i dem, och man äter mindre eftersom de smakar mer, vilket gör dem nyttigare. Men hur kan man vara så ytligt pretto att man köper chokladpraliner av ovanstående skäl? Och rättfärdigar det!
"Öl dricker jag aldrig. Dels gillar jag det inte, dels tycker jag att det känns extremt oglamoröst att få en "bira" tappad direkt ur en kran. Cocktails är förstås dyrare, men det är samtidigt någon som har arbetat lite med en drink. Dessutom är det vanligt att vackra människor på film står och smuttar på cocktails. De utstrålar verkligen flärd."
Självklart är det okej att inte gilla öl. Men att dricka cocktails för att vackra människor på film gör det?!?
Prövar att vända på det för att se om min diss håller:
"Cocktails dricker jag aldrig. Främst för att det är dyrare, men det är inte heller lika gott som öl (missar Staro Granat just nu för att jag jobbar på att få bort min förkylning till imorgon). Och en schysst upptappad finöl ser också god ut. Dessutom är det coolare att dricka öl."
Jag anser att dissen håller. Dels tycker jag inte riktigt ovanstående och även om jag gjorde det skulle det inte vara lika illa som intervjuobjektets ölförakt. Egentligen kanske hela detta inlägg handlar om att jag är förolämpad å ölens vägnar och därför vill dissa henne. Men nej. Man får vilja ha hur många glittertoppar och vita fuskpälsar man vill, men man får inte tycka att det är viktigt. Nej. Inte alls.
"När man väl är ledig vill nog många kunna koppla av ordentligt och ha det bra."
Javisst! Här är hon och jag överens. En termos choklad på en mysig klippa betraktandes solnedgången med folk man bryr sig om, kanske? Eller en mysig vinkväll framför brasan? Nähä, hon menade visst konsumtion...
Men, egentligen är det förstås synd om henne. Hon verkar inte inse hur ytlig och oinsiktsfull hon ger sken av att vara i artikeln. Tjejer som hon utnyttjas av modeindustrin och av journalister som vill skriva artiklar som väcker uppmärksamhet.
Extra tragiskt är också att kommentarerna som dissar henne bara gör mig ännu mer deprimerad. För många vill mest bara moralisera över en ung tjej som tror att hon är nåt. Jag skulle hellre se att hon insåg att hon var nåt och alltså inte behöver en massa skräp att bekräfta sig med. Det behövs fler människor som tar för sig, men på ett generöst, "ni-är-också-bra"-sätt. Och när de tagit för sig av makten ska de förstås vilja göra nåt bra med den.
Varför ser världen ut så här? Hur ska vi förändra den? Läste i DN På Stan (inte på nätet tyvärr) idag om Ekovaruhuset på Österlånggatan 28 i Gamla stan, som säljer kläder som är tillverkade miljö- och arbetskraftsvänligt. Inte jättedyra kläder heller. Det jobbiga är att vi halv- och helvettiga människor köper mycket mindre kläder än många av de ovettiga. Jag tänkte just att jag skulle gå dit nästa gång jag ska köpa kläder. Blir väl i mars-april eller så.
Jämställdhet och erövringar
"Min manlige älskare lutar sig behagfullt bakåt i sängen, ger mig en förförisk blick och säger ”ta mig!”. Jag är fascinerad, tänd – och handfallen. Vad ska jag göra med detta erbjudande? Vad vill jag egentligen göra med en manskropp?"
Ja, nu har jag läst Dr Andie igen. (http://weaver.mine.nu/andie, eftersom jag inte litar på min länkskaparförmåga). Texten ovan är inledningen till en relationsartikel som heter Erövrandets logik. Den är full med klokheter för oss som vill bli jämställda, vettiga människor som har roligt och trivs med oss själva. Så här slutar artikeln:
"För män blir den stora fördelen att de ges en möjlighet att släppa ansvaret för att driva samspelet framåt, ett sätt att få uppmärksamhet och bli tilldelad ett värde baserat på att den egna kroppen finns till och kan tillfredställa en kvinnas begär. Han kan luta sig tillbaka och säga ”ta mig!” och lita på att det erbjudandet räcker till för att göra honom fantastisk. Plötsligt tillhör spelplanen kvinnan, hon kan bli aktör istället för åskådare och jaktbyte."
En klar guldkant på Dr Andies artiklar är de roliga bilderna, men dem får man inte kopiera, vilket jag högst motvilligt respekterar. Seså! Läs texten och bli bättre människor...
En klar guldkant på Dr Andies artiklar är de roliga bilderna, men dem får man inte kopiera, vilket jag högst motvilligt respekterar. Seså! Läs texten och bli bättre människor...
Överdriven lyhördhet i förhållanden
"Genom att utgå från att man inte "borde" ta hänsyn alls (förutom de hänsyn man tar till alla människor i ens närhet), så tvingas man att kommunicera i klarspråk om hur och när man behöver stöd. Det innebär att man kan ta ställning till de saker man vet om har betydelse och inte spendera tid och energi på att fundera över om, när och hur man borde eller kanske inte borde anpassa mig till vad man tror att ens partner kanske vill."
Vad säger man? Dr Andie är bäst! Läs henne själv på: weaver.mine.nu/andie/
Men hör detta inlägg verkligen hemma i i kategorin "politik och sånt"? Ja, att ifrågasätta normen om hur ett parförhållande ska vara är politik. Det är endast de som trivs med normen som har intresse av att osynliggöra den, och därför inte vill se detta som en politisk fråga. (tycker jag, säg gärna emot mig!)
Vad säger man? Dr Andie är bäst! Läs henne själv på: weaver.mine.nu/andie/
Men hör detta inlägg verkligen hemma i i kategorin "politik och sånt"? Ja, att ifrågasätta normen om hur ett parförhållande ska vara är politik. Det är endast de som trivs med normen som har intresse av att osynliggöra den, och därför inte vill se detta som en politisk fråga. (tycker jag, säg gärna emot mig!)