Världens samlade ondska
Nej, den här texten handlar inte om USA. Men jag förstår att du, kära läsare, trodde det. Den här texten behandlar det ondskefulla faktum att det är i slutet av april. Lägg därtill att någon idiot bestämt att april ska följas av maj. På detta kommer den idiotiska idén att man ska deklarera sin inkomst senast den andra maj. Men jag vill inte! Bara att tänka på såna tråkiga saker gör mig illamående. Världen är dålig. Sluta ta mina pengar istället så att jag slipper det där. De rika kan väl betala skatt. Ta pengarna ur Joakim von Ankas kassavalv och låt oss fattiga, lata, förändringsobenägna ekonomi- och teknikhatande humanister läsa 1800-tals romaner i vårsolen ifred för tusan! När jag blir stor ska jag gå med i Björnligan.
Den uppmärksamma läsaren noterade att det smög sig in ett "teknikhatande" i definitionen av oss kloka människor ovan. Och även om man hatar teknik - vad har det med deklarationen att göra? Ha tålamod. Det kommer.
Idag stålsatte jag mig och tittade på siffrorna på den eländiga gulrandiga blanketten som jag nästan sörjde att jag inte lyckats tappa bort. Och sifferjävlarna stämde inte! Här hade jag tänkt skicka iväg ett sms och skapa duktighetskänslor så att det skulle räcka hela helgen. Men nä, det hade Sveriges samlade ekonomer tänkt beröva mig. Efter ett visst illamående över världens förjävlighet hittade jag ett telefonnummer på blanketten, trots att de gjort sitt bästa för att dölja det uppe i ena hörnet. Ha - där fick de! Kvinnan som svarade hade fräckheten att låtsas vara trevlig för att dölja den ondskefulla humanistförgörarkonspirationen. Hon berättade om att man kan ringa företaget som lämnat en felaktig - nu kommer ett konstigt ord - "kontrolluppgift" och fråga dem varför siffran inte stämmer. Hepp. Kul. Och sen, om det skulle visa sig att siffran faktiskt inte stämmer kan man ändra den med sin "E-legitimation". Innan jag går in på vad det sistnämnda är för något måste jag stanna vid vad ni säkert också reagerade på. "OM" siffran inte stämmer?! Ja så fräckt formulerade hon sig. Som om JAG, som är så kunnig inom det ekonomiska området, skulle ha räknat fel. Jag menar - mer än hälften av gångerna som jag skickat en blankett till CSN har de faktiskt inte ringt och frågat vad jag menar med mitt felaktiga ifyllande av deras obegripliga blankett. Så statistiskt sett borde jag ha räknat rätt i deklarationen.
E-legitimation var alltså något jag skulle skaffa mig enligt ekonompersonen. Detta kunde jag tydligen göra via min Internetbank. Ha! En sån har jag! Tji fick hon. Okej, går in på bankens hemsida och klickar mig fram i den snåriga djungel som skapats av datamänniskor som tror att de är begripliga. Kommer en bit på vägen innan det tar stopp vid steg två av fem. Ringer supporten. Blir tillsagd att starta om datorn och börja om. Gör så. Ingen skillnad. Ringer supporten igen. Får frågan om det står något om ett aktivt X högt upp på skärmen. Bedyrar att det inte gör det. Däremot säger jag inget om att det kan ha stått där för en stund sen, innan jag stängde ner den irriterande popup-texten utan at läsa den. För det frågade han faktiskt inte om, eller hur? Men efter en del klickande hittar jag det där motionerande X-et, och lyckas få alltihop att fungera. Trots den obefintliga hjälpen hos den skenbart trevliga konspiratören på Telias supportavdelning.
Så nu, efter säkert kanske tjugo minuter av blod, svett och tårar (ryckte av ett nagelband, svettas gör man ju hela tiden lärde jag mig på biologin, och så lyssnar jag på en låt om en som gråter) lyckades jag, trots att etablissemanget gjorde allt för att hindra mig, skaffa mig något som jag inte vill behöva ha, men som jag behöver ha eftersom siffrorna inte stämmer på den eländiga gula blankettfan som jag inte vill ha. Allt är ekonomernas fel. Och teknikernas. Och etablissemangets. Och patrarkatets. Och USA:s. Särskilt USA:s.
Natur, feminism och inre konflikter
Jag längtar stenhällen där bok jag läst. Jag längtar skogen där stig jag vandrat. Jag längtar broarna jag inte bränt. Jag längtar stenarna där tå jag slagit. Jag längtar grenarna där ben jag rispat. Jag längtar bäckarna där barkbåt jag kastat sten på. Jag längtar stubben där helvete också jag snubblat.
Ovanstående poetiska infall orsakades av att det idag var premiär för den första promenaden runt sjön iförd sandaler och shorts. Premiär för den första? Hur skriver du egentligen? Och man kan inte längta sten din flummiga hippie, häng ett höganäskrus om halsen och försvinn som ett yrväder vet jag! Jaha, och det är ju jävligt moget att sabba min text med pretentiösa anspelningar på en 100 år gammal författardispyt. Jag sabbar inte texten, utan jag skyddar läsarna från ditt dravel. Mm. Just det. Nu får du inte vara med längre. Jag hade i alla fall en mysig promenad, såg en häger, en sothöna, två duvor, två gräsänder, en koltrast och en massa blandade sparvar och skator i olika storlekar och färger. Naturen är ett bra ställe. Jag rekommenderar ett besök.
Det är väl ingen hemlighet för de flesta att jag tillbringar alldeles för mycket tid på det feministiska communityt och diskussionsforumet feminetik? Idag var det en inte särskilt spännande debatt om hur gökar socialiseras till att bli gökar när de uppfostras av andra fågelarter, vilket de feministiska debattörerna naturligtvis snabbt tog hand om med upplysningen att fåglar inte är människor. Med viss humor ledde detta vidare till att den icke-feministiska debattören "Tass" ställde den intressanta frågan:
"Hur kommer det sig att män är djur i sängen när de uppfostrats av skator?"
I övrigt har jag diskuterat med en kille som anser att det är fördomsfullt av mig att tro att de som läser sexistiska tidningar inte tar avstånd från sexistiska tidningar, en annan kille som menar att killar tafsar på krogen för att tjejer raggar för passivt, samt förklarat för en person, som intressant nog kallar sig feminist, att det inte är en komplimang att innan en debatt säga om en politikerkollega på en mejllista att hon "är trevlig att titta på", utan att det är en sexistisk förminskade obehaglig kommentar. Och så var vi tvungna att förklara att sexism inte har med sex att göra, utan med kön. Om det bara hette "könism" skulle det gå lättare att prata om sånt här.
Jodå, jag har varit lite produktiv idag också - ibland gör jag annat än promenerar, ölar med vänner, spelar Star Munchkin eller sitter framför datorn. Faktiskt. För jag är vuxen. Så det så. Jo, just det. Är det dig själv eller läsarna du försöker lura? Käften.
Tomatbananer och imperier
Biblioteket var en annan plats jag besökte idag, och jag vågade mig på att låna böcker (påminn mig gärna runt den 20 maj om att de ska lämnas tillbaka - eller ska jag skriva en lapp redan nu kanske?). Att imperialismen har orsakat en massa lidande är väl knappast okänt för någon, men för skrämmande läsning om hur man kunde prata om folkrätt och vad som ska vara tillåtet i krig men se det som självklart att afrikaner, kineser, irländare, araber och andra "vildar" inte räknas i sammanhanget, rekommenderas Nu dog du av Sven Lindqvist. Att läsa om det brittiska flygvapnets syn på sin egen verksamhet under mellankrigstiden är riktigt obehagligt. Flygbombningar i Irak användes för att kontrollera landet utan att behöva riskera egna trupper genom en ockupation. "Många [kvinnor och barn] sprang ut i sjön där de blev lämpliga mål för kulsprutorna." Just ordet "lämpligt" tycker jag känns extra vidrigt. Samtidigt var britterna mycket upprörda för att en engelsman skadats vid en japansk attack på en kinesisk stad. Typiskt barbariska japaner att inte respektera de allmänt accepterade regler som gäller vid krigsföring som säger att civila inte får attackeras...
Just viljan att kunna kriga på avstånd lever och frodas förstås även idag. Ett uttryck som "kriget i Irak", vilket användes om kriget mellan USA och Irak visar tydligt på vad det handlar om. Så länge en soldat ser det som rättfärdigat att civila dör för att han (eller hon) ska slippa riskera livet är det något som är ruttet. Så länge uttryck som "olagliga stridande" används för att slippa behandla tillfångatagna som människor likaså. Man kan ju tycka at det är den som invaderar ett annat land som ägnar sig åt det olagliga stridandet, och inte den som försvarar sig, men då tycker man kanske fel?
Varför tror man sig kunna utrota terror med terror? Eller tortera fram en respekt för mänskliga rättigheter? Vill man veta att det i alla fall inte var bättre förr bör man definitivt läsa Sven Lindqvist. Eller bibeln (Femte Mosebok, sjunde kapitlet):
Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet...
En arg Lian
Eftersom jag är lite elak mot den lättstötta Lian nedan tänkte jag ge er en försmak av det elände som kommer att drabba mig i helgen...
Kunskap kan vara skadligt
Nu har jag lärt mig hur man använder en scanner och hur paint shop pro fungerar. Visst, jag tyckte att det gick fint att redigera bilder i paint, men lite meckigt var det ju. Och nu har jag använt min nyvunna kunskap till att bjuda er på fantastiska småbarnsbilder och halvgamla bilder föreställande ingen annan än mig själv! Förutom Lian, hon är också med på två av bilderna, förstås. Eländiga föräldrar. Fast nu när jag har lärt mig paint shop kan jag ju redigera bort henne och sätta dit en jättestor godispåse istället. Eller en massa spritflaskor, och sedan tipsa Aftonskräpet om hur hemska mina föräldrar var? He he... Fast å andra sidan kanske hon får vara kvar - på det hela taget är hon bra...
Då så: Välkomna till min historiska egotripp!
Jag är oerhört generös...
...och väldigt vacker :-)
Systrar
Tja, en av oss vet i alla fall hur man håller en sprattelgubbe - och inte är det den av oss med mest livserfarenhet...
Snusmumriken
Typ vuxen
Nä, men - en batteridriven ölburksöppnare? Så praktiskt!
Eftersom helgen innehöll födelsedagar inleddes den med presentshoppande på fredagseftermiddagen. Att köpa en present handlar (för mig i alla fall) om att först gå runt i ett par butiker där jag vet att jag inte kommer att hitta något, för att bearbeta mina villfarelser om att presenter som är straff egentligen är mycket roligare än sådana där presenter som gör mottagaren så där onödigt glad. Och det blir inte lättare att bekämpa denna vilja till missnöjesskapande av att födelsedagsbarnet hade önskat sig "onödiga kökssaker". Eftersom det var Johan B som fyllde år kunde bearbetningen och bekämpningen dock påskyndas genom att jag messade elakheter till födelsedagsbarnets lägenhetsdelare, Vesslan. Först ställde jag en rent hypotetisk fråga ifall Vesslan föredrog guld- eller silverfärgade meterhöga trädgårdstomtar som köksprydnader. Och när denna stillsamma förfrågan bemöttes med påtaglig kärlekslöshet försökte jag övertyga honom genom att säga att den hade rörelsedetektor, och spelade en trevlig melodi varje gång man kom i närheten...
Efter en stund insåg jag dock att jag ju skulle köpa en present till en person som jag faktiskt tycker om att göra glad, men det som avgjorde presentvalet var att jag själv tillbringar alldeles för mycket tid i det köket för att vilja köpa något helt galet. Så det enda galna Johan B fick av mig var ett par väldigt eleganta, smakfullt designade drinkpinnar prydda med svitmärken (spelkortssymboler - hjärter och ruter och så ni vet). Charmigt dålig kvalité var de också av. Jag försökte lura i det intet ont anande (mm, troligt att han skulle ha varit det när han pratade med dig. /Fröken K - som är sur för att Marre inte bjöd med henne på festen) födelsedagsbarnet att de var gjorda av kristallglas och designade och jättedyra, men osmidigt nog hade jag då redan visat att jag hade med mig ett annat paket.
Andra praktiska saker som gavs bort var bland annat en äggpickare, en äggskiljare, en kakform formad som Kalle Anka, en sked som är böjd så att den går att hänga på koppkanten och fem sorters dijonsenap. Ett par praktiska sugrörsglasögon, där man stoppar ena änden i glaset och den andra i munnen och kan titta på vätskan när den åker runt ögonen kommer förstås att användas ofta, och en liten bricka prydd med en karta över den spårbundna kollektivtrafiken i Stockholm är en väldigt smart present - tycker ni säkert om ni som jag har erfarenhet av att bära två tekoppar samtidigt som ni funderar över hur ni ska ta er till Hemfosa, eller till Olovsund, för utifall att ni skulle få lust att åka dit. Men nu är det vanliga dilemmat löst för Johan B:s del - det är bara att titta ner på tebrickan så får man veta precis hur man ska åka. Av Vesslan fick han märkligt nog presenter som behövdes i hushållet - handdukar och en vitlökspress. Och de varken blinkade eller hade inbyggd transistorradio. Konstigt.
Framåt fyratiden rullade de sista gästerna hemåt från slagfältet. Serpentiner i drivor och ett och annat vinglas som kletat sig fast vid bardisken i vardagsrummet. Vid den här tiden hade Eleonora hunnit börja sin födelsedag, och blivit satt på en barpall i mitten av vardagsrummet av den alltid välmenande Marre, som även såg till att någon började sjunga (när man bara mimar är det så svårt att få med sig folk när man tar upp sånger). I övrigt hade det diskuterats länge och väl vilka som kände folk som inte dejtade kändisar samt om det var snällt eller elakt att hjälpa sin kompis att ragga genom att sjunga sin kompis telefonnummer för den kompisen vill ragga på medan man ackompanjerar på en ukulele som man inte vet hur man spelar på. Någon gång efter två hade Johan B bytt om och resten av festen gick han klädd som en indisk pascha i en orange tunika - en av de andra presenterna. Det skumma var att några på festen hade skrivit ett jätteroligt meddelande på det interna communityt tullnet på natten, som någon sen måste ha gått in och ändrat - för på morgonen var det inte särskilt roligt alls. Vem skulle göra nåt sånt elakt?
Kul kalas, kort sagt!
Hur många gånger kan man använda samma tid?
Jag har ibland problem med att jag tycker lite för mycket om den fantastiska knappen som gör att man får sova i sex minuter till. Problemet är inte att jag tycker om den, utan att de sex minuterna försvinner. Bara sådär. Man kan ju tycka att tidsstannarknappen skulle göra sitt jobb lite bättre än så. Min kärlek till denna knapp resulterar i att jag efter att ha duschat alldeles för länge och gjort min gröt märker att jag ska gå ut genom dörren inom åtta minuter. Kläder har jag inte på mig. Och jag vet inte hur jag ska vara klädd. Väskan är inte packad. Tandborsten har jag inte använt och det enda smink jag har på mig är den ögonskugga som rasade ner över mig när jag skulle få tag i hårborsten. Och nej, allt detta går inte att göra i hissen medan man knyter skorna. Detta resulterar i en kaotisk virvlande hög av ofokuserad Marre som yr genom lägenheten på jakt efter mobilen samtidigt som hon messar alla hon känner och frågar var i helvete de har lagt hennes mobil.
Men så i morse var jag duktig. Jag kramade bara min älskade knapp sammanlagt tre gånger (har flera väckarklockor). Så jag gick upp en timme och en kvart innan jag behövde gå hemifrån. Lagom tid för att hinna duscha, göra frukost och - den ovanliga men mycket trevliga aktiviteten - äta frukost. Samt klä mig, hinna sminka mig om jag känner för det, borsta tänderna noggrannare än bara tugga på tandborsten medan jag packar väskan och titta lite i morgontidningen. Visst låter det alldeles strålande?
Det hade det säkert varit. Om inte. Jag hade kommit på att man ju hinner slänga iväg ett mejl på morgonen också, och läsa tidningen ordentligt och justera spellistan lite och läsa igenom bruksanvisningen till min nya rullgardin. För att sedan när jag precis började fundera på om jag inte skulle hinna plocka fram borrmaskinen och sätta upp ovan nämnda rullande gardin råka snegla på klockan och se att den precis slog över till 08.56. Hm. Fyra minuter tills jag måste gå hemifrån. Har jag kläder på mig, borstat hår, borstade tänder och känner mig allmänt färdig att gå? Nej, nej. Men jag har haft en mysig morgon, och min spellista är verkligen jättefin. Så morgonen avslutas med en kaotisk virvlande hög av ofokuserad Marre som yr genom lägenheten på jakt efter mobilen samtidigt som hon messar alla hon känner och frågar var i helvete de har lagt hennes mobil...
En påskberättelse del 2 - påsken i bild
Och, som ni kan se på fotot nedan, äger jag numera ett finfint exemplar. Det var det. Hoppas ni också hade en schysst påsk!
Titta, så fin!
En påskberättelse del 1
Den allvarliga händelsen som utlöste det hela inträffade redan på torsdagskvällen. Jag hade spelat ut ett alldeles utmärkt "Awful green thing"-monster som jag tänkte looka for trouble med. Och så spelar pappa ut en fälla så att mitt coola svärd förvandlas till antimateria och plötsligt ger minus sex istället för plus sex. Och sen gör han mitt monster computeriserat och radioaktivt!* Så jag förlorar tre levlar! Får man verkligen göra så mot sin yngsta dotter? Va? VA? VA?!
Har du inte spelat Star Munchkin? Det rekommenderas varmt. Man är en liten puttefnask som springer omkring på en rymdstation och dödar monster. Men man får inte glömma att prata svengelska hela tiden. Framförallt om man spelar med sin mamma som har en massa högskolepoäng i engelska, för svengelskan smittar snabbt av sig till alla spelare, och det är väldigt kul att höra "då lookar jag for trouble..." riktigt vackert uttalat.
*Eventuella påståenden om sanningshalten i ovanstående faktaredovisning kommer att omhändertas av den nitiska och evigt sanningstörstande moderatorn Marre
Vad är det för fel på porr egentligen?
En fråga som inte är helt ovanlig till en feminist. Och att ge ett fullständigt svar som frågeställaren har förmåga att både förstå och ta till sig är inte helt enkelt. Så jag har tänkt att jag ska förklara här, så att svaret kan få ta den tid det tar att sjunka in. Men kan man inte säga det bättre själv är det ibland bäst att låta bli. Därför kommer här en text av Daniel Lundgren från www.feminetik.se, där hen reder ut begreppen.
"I grund och botten handlar nästan all kommersiell heteroporr om att iscensätta stereotypa manliga heterosexuella sexfantasier, där kvinnor alltid är villiga och kåta så mannen utan vidare kan tillfredsställa sina "begär". Det är därför kommersiell heteroporr säljer. Om den inte sålde skulle den inte vara sådan, alltså kommersiell heteroporr skulle inte ha det innehållet.
Att bilden av man och kvinna i kommersiell mainstreamporr är extremt könsstereotyp generellt sett är helt uppenbart; det är bara att gå igenom de mest säljande porrfilmerna, porrtidningarna och porrhemsidorna för att förvissa sig om den saken. Till exempel visar män nästan aldrig några känslor i kommersiell mainstreamporr utan är bara effektiva hingstar, medan kvinnor inte bara flämtar och tjuter utan även i övrigt är extremt känslosamma (framförallt är de glada, kåta och tacksamma över att få kuk och/eller sexleksaker av olika slag insatt i en eller flera kroppsöppningar).
Detta betyder naturligtvis inte att män nödvändigtvis är oförmögna att skilja mellan fantasi och verklighet, eller att porr nödvändigtvis påverkar män till att förtrycka kvinnor i och utanför sängen. Det är en annan diskussion och det ligger i sakens natur att det knappast går att bevisa eller motbevisa något i den diskussionen.
Att kvinnor regisserar porr är absolut ingen garanti för att resultatet blir mer jämställt. En av de mest framgångsrika kvinnliga porregissörerna för närvarande är Holly Randall och när hon marknadsför sina bilder och videor på nätet använder hon ett extremt patriarkaliskt och sexistiskt språk - hon beskriver kvinnor som objekt som kan köpas.
Mot den här bakgrunden tycker jag inte alls att det är särskilt konstigt om kvinnor reagerar starkt mot porr. Det är inte konstigare än om till exempel svarta reagerar mot att svarta framställs på ett starkt schablonmässigt och förnedrande sätt i filmer osv - även om det är svarta som spelar svarta och tjänar bra på att göra det och inte nödvändigtvis måste vara förtryckta/utnyttjade när de gör det. I båda fallen reagerar förtryckta människor mot att framställas på ett stereotypt och förnedrande sätt. Konstigare än så är det inte. I grund och botten.
Man måste skilja mellan individnivå och strukturnivå. För en individuell kvinna kan det möjligen i vissa fall vara fördelaktigt och på en del sätt vettigt och inte nödvändigtvis förtryckande att medverka i kommersiell mainstreamporr, men det betyder inte att resultatet är oproblematiskt och icke-förtryckande för alla kvinnor. Det kan trots allt ge en förnedrande bild av kvinnor som det kan finnas bra skäl att reagera starkt på. Att kvinnor då reagerar starkt har i sig inget med sexfientlighet att göra. I den mån någon insinuerar att det har att göra med avundsjuka på kvinnor som är med i porr är det också en mycket konstig insinuation som jag hittills inte sett några vettiga argument för.
Personligen är jag kritisk till vissa tendenser inom radikalfeminismen, vilka nog trots allt får tolkas som ett uttryck för puritanism. När Mona Sahlin i sitt installationstal till exempel talar om sexualiseringen av det offentliga rummet som något som måste minska, som ett problem i sig alltså, ja då tänker jag osökt på Prideparaden och frågar mig vad det är för fel på den alldeles underbara sexualiseringen av det offentliga rummet. (Den klassiska slogan "Ja till kärleken, nej till porren" är också väldigt konstig, som om sex utan kärlek inte är OK, eller?) Sex i sig är inte ett problem. Det är exploaterande och förnedrande framställning av kvinnor som ägnar sig åt sex som är ett problem.
Och som jag ser det är detta också kärnan i porrdebatten - företrädesvis kvinnor reagerar på att kvinnor framställs på ett förnedrande, extremt könsstereotypt sätt i porren, och den reaktionen har mycket goda skäl för sig.
Att det finns en del mer jämställd porr och att radikalfeminister har en tendens att antingen ignorera den eller reagera puritanskt på den är en annan fråga som väl förtjänar att diskuteras på ett ingående och engagerat sätt, men det är som jag ser det inte någon huvudfråga inom debatten om porren som sådan. Och visst, många kvinnor gillar att se snygga kukbilder, vilket jag inte har något problem med, men som sagt, det hör inte till den huvudsakliga frågeställningen i porrdebatten, som jag ser det. Så länge den kommersiella mainstreamporren, det vill säga det allra mesta av porren, kan betraktas som kvinnoförnedrande finns det bra skäl att se porr som ett problem. Även om det förstås är bra att specificera vilken typ av porr man talar om och nyansera debatten då det är på sin plats."
Jag har hittills inte hittat något i texten som jag inte står för själv, men som vanligt är det upp till den som känner sig manad att visa på eventuella hål i argumentationen. Och något annat som är som vanligt är att otrevliga kommentarer kommer att raderas skoningslöst (även om det, förvånande nog, hittills aldrig har behövts).