marre

Nej, nej pappa. Det står ingen öl på TV:n, det är bara en illussion ;-)

Visst är han söt? Snäll mot sina föräldrar är han också. Jag erbjöd honom evigt lördagsgodis om han kastade mat i ansiktet på Lian, men nej, nej...

Visst syns det hur jag väger Åsas ord? Jag vet inte alls om den här bilden togs när vi lekte "Maffia", men det skulle kunna vara så.

Öl på tre man hand, festmiddagar, att lyssna, iaktta, jävlas, bilda mig, lyssna på musik (bilden på Emil Jensen) eller förklara feminismens klokhet för klentrogna, är saker jag tyvärr har lite mindre tid med just nu. Varför? Jo, jag har börjat ägna mig lite mer åt sådant där skrämmande förvärvsarbete.

För att ärligt skildra vad jag faktiskt brukar ägna min fritid åt borde det nog finnas en bild på en dator, åtminstone lika stor som bilden på tidskriftshyllorna på KB, men av någon anledning har jag fler bilder på mig när jag dricker öl än när jag slösar tid framför datorn, sprider min visdom via Internet eller vinner över påhittade fiender*. 

Även bloggandet har väl hamnat lite i skymundan, men jag tänkte ersätta er för detta genom ett par bilder från den senaste månaden, med tillhörande kloka små texter till. Hoppas det smakar. (Som vanligt tar jag hänsyn till om man inte vill vara med på kort här, så vill ni bli bortredigerade är det bara att säga till.)


*Det här sista syftar alltså på dataspel, inte på feminismdiskussioner...

Nu har min favoritkille blivit så gammal att det sedan ett tag tillbaka faktiskt inte känns okej att lyfta hans ena arm och försöka lära honom att säga "krossa patriarkatet". Det skulle kanske kunna klassas som något av ett övergrepp? Jag är dock fortfarande inne på att hans första flerstaviga ord ska bli "heteronormativitetsbekämpning". Hans föräldrar brist på oro måste bero på att de stöttar mig helhjärtat i mina indoktrineringsförsök - för det kan väl inte vara så att de inte tror att jag kommer att lyckas?

Den här lilla sötnosen är lite svår att fotografera med kameramobil, eftersom han dels inte sitter still och dels tycker att mobiltelefoner är utmärkta leksaker...

Plusgrader och solsken under promenaden en januarieftermiddag. Marre hävdade visserligen att det var morgon, men Fröken K slog fast att nyvakenhet inte alltid, och i Marres fall extra sällan alltid, medför att det är morgon. Då övergick Marre till att hävda att det inte var januari, utan i början av maj, men hon ändrade sig när Fröken K svarade med att hota att ställa in födelsedagsfirandet, eftersom det i så fall var lite sent att fira.

Erik var, som enda icke-feminist i sitt kollektiv, inte helt nöjd med att den här bilden skulle få representera kollektivet...

Den 16 december var det en rolig julfest, men den finaste granen av dem alla. Flaggor är ju en gammal fin konservativ julgransprydnad...

I det lilla sovrummet, som i stort sett bara bestod av en säng, diskuterades livets väsentligheter. Sovrummet låg innanför köket, som det tidigare var en del av, vilket gjorde att det hela egentligen bara var köksfestsamtal, fast mer eller mindre i horisontalläge. (För er med enkelsprårig fantasi kan jag berätta att det går utmärkt att både prata och vara påklädd trots att man ligger i en säng med andra människor.)

Att läsa morgontidningen är en viktig start på dagen. Häromveckan upptäckte jag något gräsligt onödigt som förmodligen har skapats för att sabotera mitt liv. Jag lyssnade på radion en stund innan jag gick upp i lugn och ro. Gjorde frukost och såg fram emot en skön morgon - bara jag. Och min tidning. Dukade fram på bordet och gick ut i hallen. Öppnade innerdörren och fann:  Ett tomrum. Den stora frågan som ringde i öronen var: Vem var den skyldige?

Jo, det var Kaspar, Melchior och Balthasar. Eller rättare sagt, den som hittade på dem. Om detta påhitt firades genom att någon kom hem till mig med guld, rökelse och myrra så skulle jag tycka att det var okej, möjligen med undantag för rökelse och myrra, men istället firas det genom att min mänskliga rätt till en morgontidning kränks av kristna fanatiker.

Apropå de tre vise männen - är det inte skumt att de är med i julkrubborna, när de inte anlände förrän på trettonhelgen? Borde det inte heta trettondagskrubba då?

Åter till tidningar. För någon vecka sedan satt jag och läste min morgontidning. Och det kändes som att jag äntligen börjar trivas med att läsa SvD*. Till och med tv-krönikörens bitskhet kändes bekant. Det kändes hemtamt att läsa morgontidningen för första gången sedan bytet. Men lite märkligt var det att även nyheterna kändes bekanta. Fullt så hemtam ska en tidning inte vara. Hm. Och varför stod det "DN" där uppe i hörnet? Jo, för att Johan B hade med sig en tidning när han datasupportade hos mig dagen innan. Får man göra så? Förstöra min DN-bojkott på ett så fräckt sätt?

Och så i morse tog jag min tidning och hann mysa med den en stund (innan det var dags att vara på väg ut genom dörren samtidigt som insikten att min morgonhjärna fortfarande går efter tidtabellen som inte gällt sen i maj kom rusande och jag insåg att jag fick mysa med den ytterligare åtta minuter). Men den kändes så där konstig igen. En intressant artikel om en doktorsavhandling om skräckfilmer, okej, men varför kan jag bläddra igenom hela nyhetsdelen utan att den börjar handla om läskig sport? Och varför har sudukon konturer? Och så står det "Dagens Nyheter" på framsidan. Men dagens datum. Hur har då detta gått till? 

Ett tag trodde jag att det var tidningsutdelarens fel. Men så läste jag ett sms från Johan B där han berättade att världen var ond eftersom den inte bara hade fräckheten att påstå att det var måndagsmorgon, utan även hade snuvat honom på morgontidningen. Det enda rimliga, enligt mig och Ture Sventon, är att det är denne Vessla** som ständigt är framme som varit det igen. Vesslan var sugen på en SvD och hade uppfattat att jag är prenumerant. För att dölja stölden tog han med sig kollektivets DN och reste iväg till mitt brevinkast. Där använde han en plutoniumladdad tidningsuppsugare för att få upp tidningen, och lade i DN istället.

Andra teorier, någon?


*Jag bytte eftersom jag blev arg på DN:s dåliga och balett- och glesbygdsfixerade kulturdel
**Andra halvan i grundstommen i det kommunistiska kollektivet Tullen

Nio av tio som har gått bibliotekets kurs i bibliotekskunskap och informationssökning gav den högsta betyg och sade att den var mycket lärorik. Alltså är kursen bra och lärorik för alla.

Detta får man veta när man går in i flera av Stockholms högskole- och universitetsbibliotek. Måste vara en riktigt bra kurs då? Nej. Att nästan alla som har gått den tycker att den är bra, säger i detta fall bara att det finns en del studenter för vilka kursen inte är värdelös. Varför? Jo:
 
Vilka är det som tar av sin viktiga slack- studie- och "Nu har jag redigerat wikipediaartiklar i några timmar. Det var någon som påstod att namnet var bestämt på Viking Lines senaste båtar - utan att ange källa - trots att det inte är bekräftat av rederiet!?!"-tid och går på en kurs i bibliotekskunskap och informationskunskap?

Jo, en person som inte har så bra koll på bibliotekskunskap och informationssökning. Eller som inte anser sig ha bra koll. För de som har, eller anse sig ha, koll går inte frivilligt en sån kurs.

Den tionde personen, som inte var nöjd, är förmodligen någon som har koll men som tror sig inte ha det.

Om jag startade en kurs i hur man åker tunnelbana i Stockholm, och alla deltagare var mycket nöjda med kursen, skulle det säga noll och intet om den genomsnittliga stockholmarens behov av en sådan kurs.

Obegriplig människotyp, den där som kan men inte tror sig kunna, för övrigt. Jag menar - det enda rimliga är ju att anta att den nya stereon är trasig, innan man inser att man glömt trycka på "play". "Jaså är det SÅ den här modellen funkar!" låter så mycket bättre än "Jag kan ingenting och dessutom vägrar jag av princip läsa bruksanvisningar, eftersom jag tror att jag kan allt och dessutom är gräsligt lat". Eller hur?

Något annat som jag är övertygad om att jag har full koll på är alla dessa litteratursidor som jag ska kunna till muntan på fredag. Bakhtin till exempel. Inga problem. Vad sägs om följande mening: "Han definierar nämligen självet genom dialogiska relationer till "den andra" och uppfattar livet som en kontinuerlig, oavslutad dialog med andra röster."

Sedan introduceras begreppet "dialogicitet". Och vad har jag för skäl att anta att jag inte skulle veta vad det är bara för att jag inte läst något om det? Jag som kan så många ord kan säkert det också.


And now to something completely different. 
Visst känns det lite konstigt när man blir betydligt mer upprörd över att det finns idioter som står i rulltrappan än över att det finns människor som inte har någon annanstans att sova än på bänkarna i vänthallen?

Mer frågesport: Här har vi en lite känd person. Men vem är det?

Det var en vän som påpekade att hon inte är med på bild här särskilt ofta. Det beror visserligen på en kombination av närvarobrist, (har någon hört en fånigare ursäkt än: "jag födde barn för fyra dagar sen, så jag kommer inte på din fest"?), och märklig kameraskygghet, men några bilder gick det att skrapa ihop.

Jag tänker på en bok när jag tittar på bilderna, men jag tror nog att det är ännu omöjligare att komma på vilken än att lösa den förra bildgåtan. Ledtråd: Jag gråter när jag läser boken.

En ledtråd till den förra: Boken har vunnit ett fint pris. (för att få godkänt räcker det dock inte att komma på vilken bok det är, utan precis som på matteproven måste man redovisa sin uträkning, dvs förklara sambandet mellan boken och bilden...)

En ledtråd: Boktiteln har inte med kortspel att göra.

Den här gången är det en blandning av bildgåta och rebus. Bokens titel består av ett ord, som här är indelat i tre delar. Det innebär att flera av bilderna syftar till att visa på samma del av ordet.

Skriv gärna hur du tänkte när du kom på det... Så blir det mer pedagogiskt för andra läsare.

En mysig nyårsfest på en mysig plats. Kl sju på natten (vissa fascistoida element kallar det morgon då) är helt rätt tid att reda ut Weibullarnas syn på Isländska sagor som historiska dokument... Och det är väl inte etikettsfel att påpeka inför hela sällskapet vilka som sitter bredvid värdparet och alltså bör hålla tal? Det är väl tvärtom bara trevligt? :-)

Gott Nytt år! Nu ska jag iväg och samla slack (se 19 nov).