marre

Har lite bråttom iväg till kvällens festligheter, så detta kommer att bli lite ostrukturerat.

En tjejkväll med nära vänner som en tjejkväll ska vara har jag nu bakom mig. Det vill säga en kväll fylld med viktiga saker, både samtal om privata saker och om saker som rör den stora världen, alltså den STORA världen, utanför Tinas lägenhet där vi var. Kvällens enda modekonversation bestod av att jag tipsade om en butik på Östgötagatan som säljer miljö- och rättvisemärkta kläder. Det pratades relationer och kärleksbrist och vänskapsrikedom. Sen dracks det te och rödvin och åts vegetarisk mat. Jag och Åsa fick välja film (vi hade tänkt se "Tjenare Kungen", men den har inte kommit ut som hyrfilm än), på villkor att vi inte dissade filmen på politiska eller andra grunder och därmed förstörde Tinas kväll (beslutet att se "Narnia" med oss kommer hon ångra länge). Valet föll på "Hotell Rwanda", vilket var en hemsk men mycket bra film. Efter nattpromenad med hundarna ner till vattnet och nattliga samtal på köksgolvet slumrade vi in vid halv fem. Mysigt och bra.

Vi planerade även vårt förhoppningsvis nära förestående kollektivboende. Åsa och Erik ska köpa ett hus som vi andra hyr in oss i. Huset ska ligga i nära anslutning till spårbunden trafik och det ska gå att pendla till både Uppsala och Stockholm. I sann "Ebbe Liberath-anda" ska vi odla potatis på tomten. Och ha höns och sånt. Huset ska ha gamla trägolv och gärna en öppen spis. Och bastu vore trevligt, men det kan man bygga annars. Vi ska ha en bil gemensamt som helst ska gå på etanol. Någon form av närhet, dvs cykelavstånd, till vatten och till ett trevligt samhälle vill vi ha. Alla enheter som vill dela rum ska ha eget rum. Och så ska vi göra världen bättre och grilla skumtomtar. Har jag glömt något?

Kommersiellt jippo som reklambranschen har lurat på oss? Kanske det. Men det behöver ju inte vara ett hinder för att fira. Det gäller bara att fira på sitt sätt. Några firar med kollektivt nakenfika, vissa har romantiska mysmiddagar, en del väljer att inte fira, medan andra umgås med sina vänner och har mysigt med dem. Man kan också ha ett schysst solofirande med någon bra film (Mycket väsen för ingenting, High Fidelity, eller Förnuft och känsla till exempel) med något gott att äta och dricka till, och avsluta kvällen med att läsa om sin älsklingsbok/serietidning/älsklingstext på Marres blogg. Det viktiga är att inte känna sig tvingad att fira enligt någon tråkig norm (om man har en (eller flera) känslig(a) partner(s) kan det vara en idé att kommunicera om vilka normer man tänkt bryta mot så att hen inte blir upprörd över uteblivna blomsterfång). Jag ska baka, och, om detta lyckas, äta, tårta med en vän.

Hjärtliga kramar på er alla!

(Om ovanstående innehåller en massa stavfel beror det på att ni ser fel. Gå in och läs igen om någon dag när jag suttit vid en dator med ett ordbehandlingsprogram så kommer ni att se att stavfelen som inte fanns där från början inte finns då heller.)

Jag har fått en helt underbar handledare till C-uppsatsen! Lördagen ägnade jag åt att titta på materialet och idag fick jag följande ur min synvinkel mycket välformulerade mejl:

"Har du hunnit ägna någon tid åt bageriarbetarna? Jag vill inte stressa dig utan min fråga är endast motiverad av nyfikenhet. Vilka intryck har du? Du får gärna höra av dig med dina synpunkter och funderingar."

Skrivet precis efter min mentalitet. Hade han inte skrivit alls skulle jag inte vågat skicka något förrän jag hade något välformulerat och genomtänkt att skriva, och bara formulerandet av detta skulle ha kunnat ge mig prestationsångest (ja, det är fel på mig, jag vet...). Och om han skrivit mer uppfodrande skulle jag ha fått panik och eventuellt gömt mig under mikrofilmskopiatorerna på KB i en vecka eller så. Men som det var nu kladdade jag bara ner mina tankar, teser och allmänna idéer i ett mejl och skickade iväg det.

Nu ska jag suga i mig lite afrikansk glamour i form av rooiboste, och sen kanske mysa iväg ut på en promenad innan scoutmötet. (Och kanske titta lite på hemtentan som ska in på fredag. Men bara kanske, det går ju lika bra att göra det imorgon. ;-) )

Måste bara påpeka ironin i att jag får annonser om alkoholproblem när jag för en gångs skull har haft en helvit helg. Undrar vad annonsörerna tror att jag döljer?

Det är lagligt att ha "Barbie Girl" som ringsignal. Det är också lagligt att ha signalen på hög volym och dela med sig av låten (helst en smula falskt egenkomponerad), i någon minut innan man svarar. Gärna i tunnelbanan mitt i morgonrusningen.

Men så gör man inte. Varför? Dels naturligtvis av fruktan för repressalier från medresenärerna. Men främst för att det är helt onödigt och fruktansvärt respektlöst.

Men det betyder inte att man ska lagstifta mot ovanstående beteende.
 
Antar att ni förstår vad jag pratar om?

Att undervisa i svenska som andraspråk har varit en utmaning som jag har ägnat de senaste två veckorna åt. När media domineras av något brukar det vara tacksamt att använda sig av det i undervisningen, eftersom eleverna har en förförståelse och kan tänkas vara sugna på att diskutera ämnet. Men ska en ta upp en diskussion om Muhammedbilderrelaterade terrordåd i en klass där hälften av eleverna bär sjal (slöja)? Eller i en klass där ingen bär sjal men alla har utländsk bakgrund och jag inte känner eleverna alls? Jag kom fram till att det inte var lämpligt att göra det som vikarie. Men som sektledare måste jag ju ändå förbättra världen.

Idag höll jag därför tre lektioner om frihet och retorik. Den lektion som gick bäst inleddes med att jag skrev upp ett antal namn på tavlan. Först förstod eleverna ingenting, men när kända namn som Mahatma Gandhi och Martin Luther King dök upp började de förstå vart jag var på väg. Andra var bland annat Kata Dahlström, Emeleine Pankhurst, Olof Palme, Wangari Maathai och Nelson Mandela. Vi gick igenom vilka personerna var och eleverna genomskådade ganska fort att det alltid var "rätt" att svara "frihetskämpe", även om de inte visste vem personen var ;-). Frihet var alltså en gemensam faktor. Men sedan knöt jag ihop dem med en klammer och skrev ordet "retorik", förklarade vad det betydde och berättade att dessa människor också var berömda för att de var stora talare som kunde konsten att få folk med sig. Sen sade jag något om icke-våldsmetoder. (Jag avstod från att nämna ANC:s bombdåd och att suffragetterna eldade upp en fotbollsstadion, för att inte krångla till saker).

Sedan fick eleverna se en 15 minuter lång film om Martin Luther Kings tal "I have a dream" (UR: "Ut med språket", en serie om retorik som är helt okej - rekommenderas), skriva något kort om sina tankar om filmen medan vi diskuterade den, segregationslagarna i den amerikanska södern och Rosa Parks. Därefter såg vi en 17 minuter lång film om Amnesty. Den är tyvärr lite gammal, och mina elever tycker kanske inte att det är jättecoolt att Trance Dance och Leonard Cohen gillar Amnesty, men detta var bara inslag, och jag varnade dem för det innan, så filmen verkade fungera ändå.

Temat var alltså hur man kan protestera med ord och att språkkunskaper ger makt. Och att frihet i första hand inte handlar om förolämpningsfrihet.

Inser så här i efterhand att jag måste ha gått rätt fort fram för att hinna med ovanstående på en 50-minuterslektion, men det gjorde jag faktiskt. Helt spontant sade jag hej då till de två elever som lämnade klassrummet sist (och som tittat ordentligt på båda filmerna) med repliken "Gå nu och gör världen bättre!". Trots att jag hade en lite skämtsam ton skulle jag aldrig ha vågat säga det om jag hade planerat att göra det. Min sekt sprider sig...

Japp, då var en klar med hemtentan då. Flera minuters marginal tills datorsalen stänger, jag inte får skriva längre, hemtentamen lämnas in för sent för att kunna bli godkänd och Marianne inte får fortsätta på C-nivå innevarande termin, hade jag också.

Men om jag vet att jag kan skriva klart en knappt halvfärdig hemtenta på fem timmar inklusive matrast - varför gör jag det då inte mycket tidigare? Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag gillade ångest. Men skönt att ha den klumpen ur världen (jag tror att jag blir godkänd, eller kanske får rest, men inte underkänd). Knappt två veckor tills nästa hemtenta ska in... Nej, jag blir absolut inte mer diciplinerad för att folk tjatar på mig, då tappar jag bara lusten, så var god undvik det.

Kanske är det just kopplingen mellan skrivande och lust som gör det så svårt för mig att skriva när jag måste? Jag måste alltid leta efter inspirationen och lustkänslorna innan jag kan komma igång. Hm, ska klura på det.

För övrigt är jag asförbannad för att det finns äckliga människor som misshandlar andra för att de håller varandra i handen och är av samma kön. Arg. Sur. Förbannad. Och arg.

Om en känner mig borde en förstå vissa saker. En organistionstävling där scouterna får en uppgiftslapp per ledare, lagd i ett förslutet kuvert med ledarens namn på, där ledarna inte känner till innehållet i varandras kuvert, är helt enkelt för frestande (patrullen fick även minuspoäng för öppnade kuvert, vilket innebar att en inte skulle öppna fler kuvert än en trodde sig hinna med). Men åter till vad en borde veta om en känner mig. Jag utgick naturligvis ifrån att även de andra ledarna skulle jävlas, så jag tänkte bara hänga på lite. Men de andra var alldeles för snälla. Eller opåhittiga, snarare.

Jag är mest nöjd med uppgiften: "Låtsas att Lars är en julgran. Dansa ringdans runt honom medan ni sjunger valfri julvisa. 8 poäng."

Kände mig otroligt ansvarsfull som gick hem tidigt, alltså en hel halvtimme innan Rocks stängde.... Har fått i mig lite spaghetti med ost och grönsaker och ska väl sova nu. Försöker förklara för mig att låtarna på min spellista kommer att finnas kvar imorgon också, men jag tror mig inte riktigt. Mycket kul hände ikväll "Shit-shit"... Mer om det imorgon.

Marre lyckades efter mycket tjat släpa med sig sina kollektivkamrater på en vandring runt Marresjön. Att det bara är hon som kallar den det spelar ingen roll alls, andras okunskap hindrar inte att den ändå heter det. Fröken K tyckte att de istället skulle ta tag i de där släpande studierna för att på något sätt förtjäna att få gå ut ikväll, medan Marianne tänkte att det säkert var kallt och att man kunde titta på utsikten och dricka te och läsa Damernas detektivbyrå istället. Marre hävdade att man alltid förtjänar att gå ut, och krävde att få gå ner till Rönninge by och titta på ponnysarna. Marianne och Fröken K insåg att det var dags för motion, om inte annat för att få Marre att hålla sig lugn så att de skulle kunna plugga senare.

Och när de väl gick mellan de snötyngda träden var alla överens om att det var värt besväret Underställ är bra uppfinningar, om det inte hade blåst lite för mycket hade det varit underbart. Förstår inte riktigt varför folk promenerar i blåsten på isen bland massor av människor när de finns så mycket mysig skog där man får vara mer ifred för både vind och människor. Nu är det dags för lite mysigt te och mellanmål.


Funderar på om potentiella konflikter är jobbigare än verkliga konflikter.

En av bilderna från i lördags. Jag och Helena verkar hålla nån sorts tal, och Mattias verkar vara för nykter för att förstå oss, eller nåt. Kul att se en typisk "Marianne-gest" och en typisk "Helena-gest" på samma bild. Med tanke på Heidis min verkar vi säga något inte helt ointressant.

På tisdag kväll tänkte jag gå på en föreläsning om maktspråk i Aula Magna, där man får veta varför mediatränade politiker låter som de vet vad de pratar om. Retorik är intressant, men också obehagligt. Vet själv att jag kommit undan med en massa saker bara föra att jag är bra på att låta som om jag vet vad jag pratar om... Någon som är nyfiken på maktspråk och vill följa med? Bara att höra av sig. Skulle kunna bli en intressant blandning människor: "Marianne och hennes bloggs läsare går på föreläsning" :)

Undrar förresten hur mycket ondhetspoäng man får av att glömma betala en ny scoutskjorta. Jag har köpt, eller snarare stulit eftersom jag ännu inte betalat, en ny cool skjorta i sånt där bra material. Till skillnad från min gamla skjorta är alla knappar i samma färg, och hålen som finns är andningshål. Dessutom är passformen inte anpassad efter höggravida människor med halvmetersarmar, vilket är en trevlig bonus. Jag ska snart snart snart komma ihåg att betala.

Imorgon ska jag vara rocktjej och dricka öl, och på söndag ska jag, om förkylningen inte attackerar mig igen, träffa lille Marcus, och hans i sammanhanget sekundära föräldrar. Är redan nervös för att jag ska råka tappa honom, eller glömma mig helt och börja jonglera som i den hemska scenen i "Gömda". Fast jag tror inte det. (Håkan och Lian: Lovar att inte göra det. Möjligen kommer jag att tugga lite på hans ena fot dock.)

Japp, nu diskuterar de en professur i mode. "För det är ju något som alla tänker på varje dag", är argumentet. De tycker också att det är ett naturligt steg eftersom man länge kunnat läsa om mode inom socialantropologi och historia. Det är ju jättelogiskt. Man kan tänka sig att någon skriver en doktorsavhandling om bantningshetsens effekter på kvinnors självförtroende, eller liknande. Ska vi ha en professur i bantning då? Är det så korkat som jag tycker att det verkar, eller är det något jag inte förstått?

Jag är för övrigt lärarvikarien som inte fattar att elever som är svaga i svenska när de talar förmodligen inte kan skriva tidningsartiklar. Smart.

Efter P1 morgon i morse, som handlade om hur slakterier fuskar med djurhållningen och bland annat skållar grisar levande, har jag blivit vegetarian litegrann igen. Om jag laddar hem programmet och lyssnar på det minst en gång i veckan kanske jag har en chans att besegra min dåliga karaktär och vilja till omgivningsanpassning den här gången.