marre

I fredags, eller närmare bestämt igår, jo, igår - inte i förrgår, Vesslan har helt rätt när argumenterade för att dygnet borde brytas vid sex istället för i början av kvällen, som det är nu. Men i alla fall - om du slutar märka ord hela tiden kommer det här att gå mycket smidigare - i fredags var det spelkväll på Tullen. Närvarande var Marre, Patrick, Marianne, Pia, CarlA, Fröken K och Johan B.

Först spelades det eminenta kortspelet "Chez geek", som förmodligen stavas helt annorlunda, men eftersom detta inlägg skrivs när både Fröken K och Marianne har gått och lagt sig vet ni ju vem det är som skriver. Det går ut på att man ska komma upp i sitt slackgoal. Man är ett gäng unga vuxna som bor i ett kollektiv och försöker slacka. Beroende på vilket yrke man har varierar ens slackgoal, inkomst och fritid. Saker man kan göra som ger mycket slack är till exempel att ha togaparty, dricka sprit, ha sex eller köpa bra saker som knark, uppslagsverk eller storbildstvapparater. Det går också att bjuda in roliga människor till rummet, eller bjuda in mindre roliga människor som gnällspiken, det klumpiga fyllot som välter ut ens sprit eller det galna exet som hindrar en från att skaffa sambo. De senare bjuder man naturligtvis in till andras lägenheter. Man kan även stoppa andra från att få slackpoäng genom att spela ut kort så att de kommer på att de måste tvätta istället för att ha sex, eller glömmer vad de skulle göra och tittar på TV istället. Det senare kortet går dock att oskadliggöra genom att spela ut ett "hittar inte fjärrkontrollen"-kort. Om föräldrarna kommer på besök ryker allt knark och all sprit man har i rummet, men om man ringer dem kan man få pengar. Och det är ju bra, för då kan man köpa knark.

Marre inledde med att bli jättearg för att kollektivet fick ett tråkigt jobb, istället för att få bli slackers eller trummisar eller liknande. Sedan gnällde hon över att de andra hela tiden hindrade henne från att ha sex genom att lura henne att titta på TV istället. Marianne bjöd in en massa trevliga karaktärer som snoddes över till andra rum. I gengäld bjöd de andra in gnällspiken till kollektivets rum. Fröken K surade över att spelet var så grymt omoraliskt och över att Marre slog så dåligt med tärningen. När någon annan hade vunnit var kollektivet överens om att det var en bättre idé att få med de andra på snabbalfapet. Eftersom spelet var dåligt - att kollektivet kom ohjälpligt toksist hade inte med saken att göra alls. Faktiskt. Så det så.

Marre inledde alfapetadet med att bli arg för att Fröken K och Marianne inte lät henne vara med och bestämma ord. Trots att "SPLÖRF" och "YCXÅ" hade gett en hel massa poäng. CarlA verkar sakna både vuxen- och överjag, eftersom orden "LAP", "PUN", och inte minst "LREA" tog sig igenom hans förmodligen obefintliga censur ner till spelbordet. Patrick hade också ett fint ord som ingen någonsin hört om som inte stod i någon ordlista. Men "HÄNA", eller vad det nu var, kanske är ett lokalt uttryck i fiskeläget, där Patrick numera sysselsätter sig med att fixa bilars utsläppsmål? Han har ju ändå blivit tillräckligt mycket göteborgare för att kunna gå vilse på Birger Jarlsgatan.

Blev en tidig kväll, bland annat eftersom värden hade fått halsfluss. Efter en hård dags scoutarbetande med CarlA, om man bortser från den tiden som Marre och CarlA ägnade åt helt onödigt dumsurfande (jo, Marianne tyckte att det var onödigt att kolla vad maten kostar på stängda restauranger) gjorde kollektivet den goda handlingen att gå hem till Johan B med blåbärssoppa och lussekatter.

Resten av kvällen ägnade Marianne, Marre och Johan B åt att samla slackpoäng på riktigt, för att kompensera för att de inte fick så många i Chez geek. Man kan till exempel titta på film, använda kökets alla temuggar och glömma dem, med eller utan te, på roliga platser i lägenheten, hitta sin hårborste som man glömde i bokhyllan i Tullens hall någon gång i veckan, göra bananmikshakes och titta på jättemånga avsnitt av "Vänner". Naturligtvis få man mer slack ju mer utantill man kan avsnitten, eftersom det blir lite mindre produktivt då. 

Imorgon är en fika med Mats inplanerad, samt en massa studier som jag skulle ha gjort i fredags när jag gjorde roligare saker. För på måndag börjar fyra dagars nio-femallvar. Brr. 

Vi är fler än ni tror. Vi som flera gånger per dag inte har en aning om vilken dag det är. Ni vet vilka vi är. Vi går runt i världen med förnöjda små leenden, eftersom vi aldrig kommer ihåg att vara upprörda. Vi är de tankspridda, disträa, glömska medmänniskorna som går med tankarna bland molnen, näsan i en bok och fötterna i vattenpöl som vi inte hann upptäcka.

Jag har lyckats boka en tid hos en frisör. Var det inte i augusti jag började känna att det var läge?

Vi kan inte ha frisyrer som kräver underhåll.
Vi skickar inte julkort - i alla fall inte kring jul.
Vi har ingen aning om när du fyller år. Eller, rättare, vi kanske minns datumet, men det hjälper inte. För inget har berättat vilket datum det är nu.
Vi måste ibland fundera på om det är röd eller grön gubbe som betyder att man ska gå.
När vi kommer ut ur en butik vet vi sällan var vi är. Men ofta i vilken stadsdel.
Vi hittar inte till hälften av de restauranger som vi har varit på. Men vi rekommenderar ett besök på det där stället nära parken, på andra sidan 7-11 (eller om det var Pressbyrån). Och vi är nästan säkra på att det låg på Söder eller på Kungsholmen.
Vi ringer ofta och spärrar våra kontokort. Nästan lika ofta hittar vi våra plånböcker strax därefter.
Vi har alltid plåster hemma, eftersom vi inte kan göra en sak i taget, även om detta något är att stycka en kyckling.
Vi har reflexer på kläderna. Men sällan på just de kläder vi har på oss.
Bilister hatar oss.
Vi fryser eller svettas ofta, eftersom vi inte har full koll på exakt vilken årstid det är.
Vi är ofta hungriga. Just nu är jag det, till exempel. Fast jag åt en liten macka till lunch nyss, vid tolvtiden.
Vi tar tåget åt fel håll, eller kliver av vid fel station och insisterar på att någon flyttat vår destination.
Vi får betala mer i förseningsavgifter än vad böcker kostar i inköp, eftersom den där påminnelsen som kom häromdagen i de organiserade strukturfascisternas parallella universum kom i september.
Att vi inte ringer tillbaka beror inte på att vi inte tycker om dig. Vi hittar bara inte telefonen som inte fungerar eftersom vi har glömt att ladda den. Men det var väl ändå bara häromdagen du ringde?

Men om vi inte svälter ihjäl, blir ihjälkörda, av misstag åker till Paraguay och glömmer var vi kom ifrån eller skär oss i pulsådern när vi dammsuger medan vi skär lök, så är vi här för att stanna.
Vi är roliga. Och snälla ibland. Var snälla mot oss. Vi vill er inget illa.