Helg, ljuva helg

Queert cafébesök, gråtande pojkar, en doktor, en skiva kanelknäcke och en gullig kille... Och lite vin och öl också.

Fredagen inleddes med två timmars hårt arbete - en timme undervisning och en timme möte (om jag bara fick bra betalt skulle jag vara som vilken informationskonsult som helst) följt av trevligt lunchfika på Copacabana Café med kusinen från landet. Och det var tur att jag var med och kunde gå vilse på vägen dit åt henne, för då kunde ju hon gå raka vägen dit. En kanna te för 20 kronor, avslappnad personal och queerfeministisk atmosfär - därför trivs jag där. Jodå, jag har varit där förut, varför trodde du inte det? För att jag gick vilse på vägen dit? Aha, du är en nytillkommen läsare - Välkommen!

Tre kannor te och ett par toalettbesök senare gick vi till bok- och prylhandeln "Hallongrottan" där Lena inhandlade födelsedagspresenter medan vi studerade kylskåpsmagneter av
Nina Hemmingsson och annat spännande. Riktigt bra böcker finns det också, inte minst för barn. Inte alls särskilt extremfeministiska barnböcker - vad nu det skulle vara - utan bara barnböcker där både flickor och pojkar får vara starka och svaga, snälla och elaka, modiga och rädda, hjälpsamma och gråtande, roliga och roade och så vidare.

Efter denna själsliga vitamininjektion åkte jag iväg till tullenkollektivet för att byta om och fixa mig inför kvällens fest. Vesslan är numera doktor*, och hade den goda smaken att bjuda in en massa vänner och kollegor för att fira sitt kliv in i vuxenvärlden. På grund av beslutsångest hade jag med mig två klänningar, men i gengäld hade jag glömt både smycken och partyhandväska. Men å andra sidan, inget säger väl "elegant kavajklädsel" lika bra som ett medeltidsinspirerat bronshjärta och en någorlunda nyligen svart kanvashandväska med ett års tunnelbanesmuts och en touch av trasighet? Sofia anlände och fick vara smakråd. Notera att ingen som bodde i lägenheten var närvarande, eftersom de var och förberedde inför festen, utan de hade anförtrott mig med nycklar. Och visst, vi var duktiga och betalade för ölen, men vi passade också på att gömma lite saker här och där i lägenheten. Alla New Age-böcker i Vesslans bokhylla har numera räkskal gömda bakom sig, till exempel...

Klockan kvart i sju anlände vi till middagen och började mingla. Efter en titt på bordsplaceringen kunde jag konstatera att jag inte förväntades ta något som helst ansvar, utan hade uppdraget att bli lagom full prata med alla och inte stå för något. Detta eftersom det var Marre, och ingen annan i kollektivet, som erbjöds en plats vid middagen. Under minglet såg jag en massa ansikten som föreföll bekanta, men det första visade sig vara alldeles fel, insåg jag och Sofia medan personen vi trodde att vi pratade med gick förbi bakom oss, och de andra kände jag mig efter detta lite osäker på, så jag tänkte att jag skulle hälsa på dem "sen". Men när sen väl kom var det bara riktigt bekanta "Gå hem? Klockan är ju bara tre?"- ansikten kvar. Så bekantingarna från förr förblev ohälsade på. En god middag med mycket vin och många tal - varav en del faktiskt roliga - följdes av ölande och dansande, när DJ:n väl fattade att det inte var någon idé att spela R'nB och annat skräp. Klockan tre blev det taxi till tullen där vi drack Resorb och höll spontana hyllningstal till kanelknäckets lov. Eller något i den stilen.

Sent, sent på lördagen kravlade jag mig upp, spelade några timmar Civ och for i väg till Västerås för att leka med min favoritkille. Vi har hängt hela söndagen och idag är han hemma från dagmamman för att leka med mig. Men var är han då när jag skriver detta? Nu skulle jag kunna skriva något förutsägbart för att skrämma Lian eller Håkan som läser min blogg på jobbet, men jag tror jag låter bli. Marcus sover middag som en liten ängel, efter att knappt ha orkat vara vaken under hela den intellektuella utmaningen som "Max Nalle" innebar...

Dagens största utmaning var blöjbytet. Jag mindes instruktionerna från i höstas när jag gjorde det senast. Nallen ska vara framåt. Men inte fan var det några nallar på de här blöjorna! Bara ankdjävlar! "Nej, nej Marcus, moster är inte irriterad, titta vilken rolig liten häst, mjau mjau" (ger Marcus ett plastfår). Men med logiskt tänkande, och övergivande av detsamma, löste det sig till sist. Och om en dryg timme kommer hans pappa hem från jobbet.


*I kärnfysik. Eller reaktorfysik, Einsteinkunskap, kärnreaktorik, kärnretorik eller retorikkärnfysik. Med tanke på att kärnkraftsbranschens främsta uppgift numera verkar vara att få politiker och allmänhet att tro på deras tillförlitlighet tror jag på "retorikkärnfysik".

Vad är detta?

En liten berättelse, men vad är den uppbyggd av?

- Tja. Förstod att du skulle påpeka min stavning...Vagnsbrist uppstår ofta på hösten då rälsen blir
    hal och tågen får plattor på hjulen då de slirar. Svarven har låg kapacitet.
- Genialt! Nu känner jag mig dum, jag trodde det var inbrottslarm. OK att jag inte kom på det när
    jag var full i onsdags. Men nu...
- Fan vad du är rolig. Det behövs just nu. Vi åker till räfsnäs. Låter det bra, eller blir det biljard?
- Det låter bra men jag kan inte lova dig ännu. Vill gärna ses någon dag ju, men för mig handlar
    det just nu mest om att mötas som självständiga människor, att acceptera att den andra har ett
    eget liv som inte nödvändigtvis anpassas efter parrelationens behov.
- Okej. Synd, synd...
- Vi har fått bekräftat platserna till torsdag på Historiska museet.
- Ska bli kul! Lars kan från typ 17.
- Bra! Då bestämmer vi det.

Senare...
- Ska till Slussen så jag passar på att byta tåg i Gamla stan. Förvirring är härligt!
- Haha. Något skvaller? Ska du på pride nåt?
- Tyvärr kan jag ej. Vi hade en lång utläggning men kom inte fram till någon koppling. Sexet är
     viktigt, i sig och som symbol. Om det som är ordnat nu inte fungerar hoppas jag att han får ta
     kontakt med dig.
- Aha, det var säkert därför de hade den. Dessutom var det RCCL-båtar och inte Viking Line.
  Aldrig varit på tunnan förut. Borde vara ett eller annat grund som tillkommit.
- Fast syns inte grundet så finns det väl inte? Vad hände?  
- Jag är fett begåvad. De som gillar Elvis borde kanske iofs läsa Atfonpuckot. Ses snart?
- Vi får ses en annan dag. Jag har fått feber så det bli hem och sova för min del.
- Ja visst ja. Jag hörde det. Stackars dig att vara sjuk. Håller om... Fick du någon märklig fråga
    på vägen ut? Krya på dig.
- Jag är den som har klarat mig bäst hittills. Varför måste man åka nattbuss till jobbet?
- Då vet konduktören vad du ska göra i veckan. 
- Känner du för att hitta på något måndag eller tisdag?
- Det gör jag delvis. Som indianerna säger: Köper man inga Resorb, så har man inga Resorb.
    Lycka till till mig imorgon. Vore kul att jämföra korten med nya. Det var en mycket fin bild på
    mig de fått också.
- Kidsen var entusiastiska. Typiskt.

Nå, vad tror du att ovanstående kommer ifrån?

"Firefox" - det kan jag! Alltså är jag smart!

Jo, det gäller att fokusera på det positiva. Jag var inne på en blogg som behandlar saker som är bra och intressanta men fullständigt obegripliga för oss som mer än tio gånger lyft telefonluren för att ringa en tekniker innan vi fattar att skrivaren nog skulle börja fungera igen, som av ett trollslag, om vi bara lade dit fler sådana där platta vita saker som skrivaren äter för att få energi nog att trolla fram våra texter ur datamaskinens inre.

Men när jag hade läst ett tag såg jag ordet "firefox", som jag inte bara kände igen, utan jag har använt, inte bara ordet, utan självaste programmet! (Heter det program?  - Nej, jag skämtar inte din dryga jävel) Alltså är jag grymt allmänbildad och kan allt om datorer. I stort sett.

Nyfikna på bloggen? Känner du för att översätta den till svenska? Läs om
ubuntu!

Ubuntu verkar vara en riktigt bra idé, förresten, och syftet med den här texten är faktiskt inte att raljera utan att någon ska gå in och läsa om ubuntu och sedan förklara för mig om det är en bra grej eller inte. Jag har även hittat en text om ubuntu som humanister som jag kan förstå.

Konstruktiv kritik och förändring

Denna text har inspirerats av samtal med olika lärare, en händelse i en scoutkår förra året samt jobbiga människor i alla möjliga miljöer som har öst ur sig sin jobbighet inom hörhåll för mig. Jag vill även tillägga att i inget av fallen jag tar upp har kritiken riktats specifikt mot mig.

Vissa människor har större kontrollbehov än andra. Några av dessa tror att de genom diverse kritik och pikar kan ändra världen så att den blir bättre. En utexaminerad kille på en årlig studentfest, som mycket väl vet att skälet till att han kan äta och dricka billigt  trots att han mycket väl har råd att betala mer är att personalen jobbar gratís och dessutom kämpar för att pressa priserna hade länge en vana att leta efter fel, så att han hade något att klaga på. Jag hörde det vid flera tillfällen, men det var först då en av arrangörerna sade ifrån som jag insåg hur otrevlig han var.

Jobbiga killen: "God mat, schysst arr, men en sak bara: Det är trevligare om maten serveras på varma tallrikar."
Arrangören (Börjar prata redan efter "en sak bara..."): "Nej! Ingen sak. Du har ingen rätt att komma hit och klaga. Antingen passar det, eller så passar det inte. Och passar det inte går det bra att inte komma."

Det finns självklart lägen då det är helt okej, eller till och med bra, att klaga på saker. Problemet är när man inte förstår att klagandet i sig förändrar situationen, när man tror att det enda som har hänt är att en person har fått hjälp att nå insikt kring ett faktum.

Det som i själva verket har hänt är att personen har fått veta att det finns någon som är missnöjd med henom, eller med henoms arbetsinsats. Och om den missnöjde inte kan avfärdas som en allmänt missnöjd gnällspik, oavsett om det beror på personens självkänsla eller på att det finns visst fog för klagomålet, kommer kritiken att svida.

Många elever kan också vara så med lärare. De gillar läraren i allmänhet, men skulle tycka att det var så bra om läraren bara... Vilket de gärna påpekar om och om igen efter många lektioner. Och så förstår de inte varför lärarens lektioner med den klassen blir mindre och mindre roliga. Varför anstränger sig läraren mindre istället för mer? För att läraren tappar lusten. Eleverna i det här fallet har inte förstått att de med sin negativa attityd har gjort att läraren tappat lusten att göra annat än det som är absolut nödvändigt för klassen.

När man ger kritik måste man vara medveten om detta. Man måste vara konkret och ha ett tydligt mål med kritiken. Kritiken ska inte handla om ovikiga saker, eller om sådant som man inte tror går att ändra. Och man får inte tjata, utan ta en rejäl diskussion på en gång, och sedan lämna det till personen att avgöra om detta är något som den kan, vill eller orkar göra något åt. Därmed inte sagt att man inte får bli arg om någon behandlar en illa, bara för att man inte tror att personen kommer att ändra sig. Naturligtvis får man bli arg. Men det är inte bra om man tror att denna ilska per automatik är konstruktiv.

Ett typiskt fel är när man tror att man kan ändra en persons personlighet med den här typen av kritik. Säg en person man i grunden uppskattar, men som har någon egenskap som man själv inte riktigt uppskattar. Oavsett om det är en person som är lite tråkig, som kommer för sent lite för ofta, som tar för lite initiativ eller som är lite för högljudd och livlig i offentliga miljöer. Kommer den personen att ändra sig i positiv riktning om hen känner sig attackerad och ifrågasatt? Troligen inte. Men däremot kommer hen säkert att få ångest och börja tvivla på sig själv. 

För att ta scoutexemplet. Jag tänker inte beskriva händelsen i detalj, men något kanske går att förstå ändå. Tror någon verkligen att ledare blir mer engagerade för att de ifrågasätts bakom ryggen och får sin ledarförmåga ifrågasatt? Det man ville få till stånd hade möjligen kunnat fixa sig med ett förtroligt och tillitsfullt samtal mellan likar, medan kritik uppifrån och bakom ryggen knappast leder till mer positiva attityder. Som en klok människa sade: En tönt som inte har frigjort sig från synen på andra och sig själv som den hade i mellanstadiet kommer att bli en maktmissbrukare så fort hen får makt.


Det jag nog egentligen vill säga är helt enkelt:

1. Tro inte att du kan få andra att förändra sig. Möjligen kan du, om du använder takt och finess såväl som förtoende och tillit, väcka en tanke hos andra att de kanske vill ändra sig.

2. Fundera över vilka krav du ställer på andra, i relation till vilka krav du egentligen har rätt att ställa. Kräver du mer av andra än vad du tycker att de kan kräva av dig? Inte? Det räcker inte. Att du ger andra rätt till något i deras relation till dig ger inte dig rätt att kräva att få samma rättigheter i relationen till dem. Den rätten kan du inte ta, den är deras att ge bort.*

Och slutligen ett litet tillägg. Den här texten är säkert ganska kategorisk och dömande. Det är dock inte syftet. Syftet är att att dela med mig av lite tankar så att dessa, genom att tänkas och behandlas av andra, kan föräldlas till riktigt bra tankar. 



*Detta gäller främst i privata sammanhang. I yrkessammanhang är det lite annorlunda, men även där blir kritiken betydligt mer konstruktiv om du ser till att förtjäna rätten att dela ut den innan du gör det. Tror jag.

Funderingar kring disk

När förvandlas porslin man använder att äta på till porslin som ska diskas?

Ta en tekopp till exempel. Ifall någon har missat det dricker jag mycket te. Säg att jag tar en kopp te, och sedan direkt efteråt tar en till, i samma tekopp. Då har tekoppen inte hunnit förvandlas till disk än. Men säg att jag väntar i tio minuter innan jag tar nästa kopp? Eller i en timme? När är det inte längre okej att använda koppen utan att åtminstone skölja ur den först? WWFSMD? WWHKFD?
("What Would Flying Spaghetti Monster Do?" och "What Would Hemkunskapsfröken Do?")
 
Eventuella läsare som också saknar diskmaskin och har en förkärlek för effektivitet - det vill säga är lata - har säkert funderat över hur man ska lyckas skapa så lite disk som möjligt när man lagar mat. Och här har jag lite tips:

Aldrig mer än en kastrull. Pasta med grönsaksröra görs genom att grönsakerna först fräses lätt i en kastrull, och sedan läggs åt sidan - på den tallrik man sedan ska äta på och med hjälp av besticken man ska äta med, förstås - varpå kastrullen fylls med vatten och en grönsaksbuljongtärning. Resterna av grönsaksfräset ger tillsammans med buljongen extra smak till pastan. När pastan är färdig hälls vattnet av, och pastan åker ner i kastrullen igen tillsammans med grönsaksfräset, creme fraiche, tomatpuré och kryddor.

Det störande momentet som faktiskt behövs är skärbrädan och kniven för att skära grönsakerna. Det går till nöds att skära dem med bordskniven på tallriken, men det är nästan jobbigare än att diska lite... 

Använd samma sked. Det här är egentligen en riktigt dum idé, men den sparar disk. Behöver man till exempel saker ur två olika burkar, säg creme fraiche och tomatpuré, går det att använda samma sked. Först tar man tomatpuré och sedan tar man lite creme fraiche. Sedan tar man mer och mer creme fraiche tills inget rött längre syns. Naturligtvis finns det rester kvar ändå, men den sorgen behöver man ju inte hantera förrän nästa gång man ska laga mat. Och eftersom creme fraichen då ändå har blivit gammal spelar det ju ingen roll. Om inte annat har tomatpuréresterna i den möglat.

Men mitt främsta tips som inte bara är diskbesparande, utan också leder till att måltiderna blir godare och trevligare, är att äta hemma hos någon annan. Någon som helst, för att denna smarta idé inte ska skapa en massa dåligt samvete, bör ha diskmaskin.

Mitt liv i småanteckningar

En av de fina saker (tack förresten) som jag fick i födelsedagspresent var en ny (för mig alltså) dator från Johan B och Vesslan. Naturligtvis ingick även datasupport, eftersom presenten annars främst skulle ha kunnat fungera som ett ovanligt opraktiskt litet och lågt soffbord. Efter många timmars jobb med datorn (Johans jobb alltså - jag drack te och läste högt ur Mina vänner-boken, som jag också fick i födelsedagspresent) har jag nu en dator som fungerar som den ska, och inte är så stor att den borde betala hyra. Dessutom klarar den mer avancerade datorspel, vilket kommer att resultera i ett ännu större storhetsvansinne hos Marre - efter några dygn som envåldshärskare i Civ.

Men medan det då jobbades vid min dator påpekades det att det låg en massa kanske inte helt nödvändiga papper och andra fina saker på mitt datorbord som kan sägas ha varit en smula i vägen. Och bristen på goda motargument ("Jo, den här tomma plaståpåsen som hörlurarna till i-rivern låg i för en månad sen behöver jag för att...") ledde till att jag började plocka. Först fann jag, i botten på en kartong som fram till dess verkat onödigt stor, ett fodral till i-rivern som jag har varit lite irriterad på att jag inte har haft, och sen fann jag en massa kryptiska meddelanden:
[Det inom hakparentes är förklaring eller kommentar]

! 9.08 -> 9.44
  9.38 -> 10. 17
Glöm inte nalle!
------------------------
Te?

[roten ur-tecken] :2,5 person
Elin, Anders, Karin, Annan

Tisdag

Vill säga något
Under ceremonin?
                    Dikt
Hålla fritt tal under middag?

Fixa myggnät

Tåg NP centrum
18.00

Prata med Annika - bland annat om nattbastu

Går ut: 10 november

Vatten!

kuvert
frimärke
Skriva ut ansökan !

Julklapp:                    
v Liten hund                
v Promenad           
[Här kan tilläggas att den första noteringen är i rött bläck, och de följande två i svart, vilket leder till slutsatsen att de inte har med varandra att göra - men de står bredvid varandra på ett stort och i övrigt tomt papper.]     


Demian: 19.30 på Södra teatern
                 18.00 på Kvarnen

 32         
+ 4 

  [okej, jag tog aldrig Diff-transen, men 20 poäng matte har jag ändå, så vad fan?]


15.00 Ring
17.40 (17.20) 17.52        
[Detta tolkar jag som "borde ta tåget, vore allra  bäst om jag tog tåget, respektive kommer i verkligheten att ta tåget"-tider]

Tobias: Uppgift på LÄS
Karim: festen
Gymnasiematte:


07.58 -> 09.03
Upplandstrafiken 0771-141414
Stockholm-Salsta: 11551
Salsta-Stockholm:
823: 749 från Salsta
         till Uppsala 0830
         Tåg: 930 -> 950
Halvtimme till 14.29 1129 12.59


Utöver detta fanns en uppsjö av lösryckta siffror, men de tillför inte mycket annat än att jag har dåligt minne och skriver ner info från nätet och lägger lappen bredvid datorn...


Koll!

Jag tittar sällan på TV, läser aldrig skvaller och vet överhuvudtaget lite om saker som människor som gillar att använda extremt mycket hårprodukter för att få håret att ligga bakåt så att de kan se åt alla håll för att kunna undvika att komma för nära människor som har förra årets mode på sig. (Smittorisk och så ni vet.) Och det är något jag är mer stolt över än skäms för, generellt.
 
Men ibland känner jag att jag ändå, av allmänbildningsskäl, bör ha lite koll. Och då är det skönt att det finns sådana som en anonym vän till mig, som verkligen inte vet något alls om saker som dessa "jag kan fyratusentrehundrasjuttioåtta klädmärken, hälsar på alla på Stureplan men har aldrig varit i en skog eller på ett bibliotek"-människor värdesätter.

Jag surfade in på
ett lite fånigt test, där man kan kolla vilken kändis man är mest lik. Och så skulle jag berätta för ovan nämnde anonyme vän (av utrymmesskäl kan vi kalla honom Johan B) om mina testresultat.

M: 90% Amanda Peet
J: Vem?
M: Okej, det visste inte jag heller.
M: 86% Sarah Michelle Geller
J: Que?
M: Du vet Buffy, som jagar vampyrer.
J: Nej?
M. Okej, sen kom Rory i "Gilmore Girls" med också.
J: Ingen aning.
M: Men Brooke Shields då?
J: Näpp.
M: Blå Lagunen?
J: Inte sett.

Så relativt sett är jag galet kändisbildad! Precis som att jag är grymt teknisk som kan fixa pappersstopp i kopiatorn utan att ringa vaktmästaren, eftersom det finns andra som inte kan det (vanligen humanister över 45 - men de är ju också människor, inte sant, din nedrans naturvetarfascist!). Och jag är asbra på skidor eftersom det finns en hel massa människor som är sämre på att åka än jag. Att de flesta av dem bor betydligt närmare ekvatorn än vad jag gör är knappast relevant.