Överdriven lyhördhet i förhållanden

"Genom att utgå från att man inte "borde" ta hänsyn alls (förutom de hänsyn man tar till alla människor i ens närhet), så tvingas man att kommunicera i klarspråk om hur och när man behöver stöd. Det innebär att man kan ta ställning till de saker man vet om har betydelse och inte spendera tid och energi på att fundera över om, när och hur man borde eller kanske inte borde anpassa mig till vad man tror att ens partner kanske vill."
 
Vad säger man?
Dr Andie är bäst! Läs henne själv på: weaver.mine.nu/andie/

Men hör detta inlägg verkligen hemma i i kategorin "politik och sånt"? Ja, att ifrågasätta normen om hur ett parförhållande ska vara är politik. Det är endast de som trivs med normen som har intresse av att osynliggöra den, och därför inte vill se detta som en politisk fråga. (tycker jag, säg gärna emot mig!)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Vill minnas diskuterade samma sak i lördags! Nämligen ovanan att försöka förekomma tänkta problem genom att tänka ut dem i förväg. Och därigenom skapa problem som inte fanns innan.
Eller är det också ett sätt att undvika konflikt och kritik?
Dessutom, överdriven hänsynsfullhet kan uppfattas som nedvärderande då det påpekar svaghet eller brist på förtroende för den andras självständighet. Ha, den slutna cirkeln borde kortsluta hänsynsfullheten om något!

2006-01-23 @ 17:37:47
Postat av: Patrick

eeh, det var jag som posta förra inläggen f.ö. Namnet försvann på något sätt.
/P

2006-01-23 @ 17:38:48
Postat av: Marianne

Jo, det var en intressant diskussion. Därför blev det extra kul när jag såg att Dr Andie skrivit om kravlöshet på ett sätt som förklarar mina egna diffusa tankar för mig själv.
Man blir ju inte mindre kapabel att ta hand om sig själv bara för att man går in i ett kärleksförhållande.

2006-01-23 @ 19:22:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback