Marcus - min lärjunge

Marcus
Ja, ni ser ju själva! Världens vackraste barn. Och som ni ser är han också ovanligt intelligent; handen knuten framför ansiktet är ju en kraftfull retoriskt gest. Jag ser ett feministiskt kamptal växa fram bakom den tänkande pannan. I vilket fall planerar han definitivt världsfreden.

Jag har redan rekryterat honom till min världsförbättrarsekt. Vi tror på fred, godhet, solidaritet, jämställdhet, hierarkiavskaffande, glädje, kramar och även lite på flygande spaghettimonster. Han har förstås fått en egen fsm-tröja av sin favoritmoster. Vi tror också på marknadsekonomi när den är bra, fast utan att behöva definiera vad "bra" innebär. Att få vara diffus när det passar är den stora fördelen med att organisera sig som en sekt.


Tre inlägg på en dag, flyr jag månne från mina studier nu igen?


När arbetsveckan är avklarad

När jag kom hem igår kände jag hur skönt det var att jobba. Jag var trött och lite slut i huvudet av alla intryck, men kände mig nöjd med min arbetsinsats och tänkte att det var normalt att vara lite slutkörd efter en hård arbetsvecka. Sen kom jag på att det var måndagskväll.

För övrigt kändes det mycket märkligt att befinna sig i morgonrusningen vid sju och inte vara på väg hem från krogen, till ett Bruxsläpp eller liknande, som ju är de normala skälen till att befinna sig utomhus före åtta på morgonen. Tänkte att nu tror alla att jag ska till jobbet. Kände mig nästan elak som lurade mina medresenärer så fräckt, innan jag insåg att jag faktiskt var på väg till jobbet. Och iförd kavaj. Vad har hänt med världen? Tvungen att låtsasplugga en timme för att återvinna min själsliga balans.

Dessutom känner jag att jag nog inte är mycket till slacker, eller någonsin har varit, om man jämför med en del elever. Identitetskris på väg... Ska loda runt i trasiga jeans idag medan jag skriver om Grundbergs källkritik i boken Ceremoniernas makt samtidigt som jag tvättar och diskar. Det kanske inte är kläderna som gör slackern? Sitter i universitetsbiblioteket och känner mig som ett ufo i mina vikariekläder.

Intressant att man kan bli mer energisk av att förbruka energi. Jobb=duktighetskänslor=studiemotivation.


Att vikariera

Att gå vilse i korridorerna och låtsas att man vet vart man ska. Att ge upp och be om hjälp precis utanför klassrumsdörren. Att upptäcka att den fina nyckel man kvitterat ut bara går till 75% av klassrumsdörrarna. Men uppleva hjälpsamma kollegor. Elever som vantrivs i skolan men ändå orkar vara trevliga. Som verkar vara så vana vid skoltrötta vikarier att de blir jätteglada när de möter lite entusiasm, eller märker att man lagt ner mer än trettio sekunder på förberedelser. Att diskutera drömmar, språk, våld och demokrati med elever på individuella programmet.

Har också fått tillämpa den fina "tröskelpedagogiken". När man är på väg genom dörren och just har fått veta att elevernas arbetsmaterial är borta, och får hitta på en lektion på stående fot. Ingen idealsituation, men kul att det funkar. Går omkring i svart kavaj och svarta slacks och ser seriös och vuxen ut med min namnbricka.

Har tyvärr ännu inte hunnit sova ut efter helgen, vilket nyss ledde till att jag somnade en gång varannan mening när jag försökte plugga i läsesalen. Någon gång kommer jag att lära mig att jag måste ha ljud runt omkring för att kunna koncentrera mig på studier. Något jag förmodligen tränade in under nio år i grundskolan. Tunnelbanan är bra, men det skulle kännas knasigt att åka fram och tillbaka bara för att plugga. Samtidigt riskerar man ju att stöta på folk som låter för mycket som barn, tonårsgrupper eller småpratande yrkesarbetande vuxna. Den sistnämnda gruppen brukar låta minst, men prata om så tråkiga saker (eftersom de inte känner varandra och inte vill lära känna varandra heller), att man blir störd av dem ändå.

Nu är det dags för nästa lektion.

Helgrapporten

Deltagare (i ungefärlig ankomstordning): Marianne, Carl, Lars, Heidi, Tina, Mats, Håkan, Magnus, Åsa, Erik, Christofer, Helena, Jonas, Andreas, Mattias, Johan H och Johan B.
På lördagseftermiddagen åkte jag och 16 vänner ut till mitt landställe på Rådmansö för att fira min födelsedag och allmänna förträfflighet. Temat för festen var bra vänner, god mat, bastu, snöbollskrig där man inte fick kasta på mig och stjärnspaning på bryggan. De två första delarna klarade vi av fort, men bastun blev inte av förrän på söndagseftermiddagen och stjärnspaningen glömdes bort helt. Dessutom visade det sig under söndagens timslånga snöbollskrigspromenad att ytterst få av mina vänner hade förstått temat...

Eftersom jag var festarrangör lektes det naturligtvis lekar. Först delades alla in i tre lag och fick i uppdrag att förbättra världen. Först fem saker som de gjort den senaste veckan/månaden/året för att göra världen bättre och sedan fem förslag på saker man kan göra för att bli en bättre världsförbättrare.
Följande har mina vänner gjort:
Anordnat scoutmöte
Sopsorterat
Skänkt tre kronor till jordbävningsoffren i Pakistan
Bjudit på muffins och bullar
Varit flytthjälp
Cyklat
Köpt rättvisemärkt kaffe
Vittnat i rättegång om misshandel
Utvecklat unga människor
Ändrat Hydros el-reklam (som tidigare uppmuntrade till elslöseri eftersom elen var billig! Dåligt, Hydro - bra, Andreas)
Minskat Täby kommuns miljöpåverkan
Sagt åt oskötsamma ungar
Rättat särskrivningar
Handlat ekologiskt på scoutkurser

De anser att vi borde:
Åka mer kommunalt
Vara ärligare
Hångla mer
Vara bra förebilder för ungdomar
Vara färdiga i tid
Köpa vin och godis till Marre
Hångla med en tönt
Utrota fattigdomen
Störta en diktator
Lägga ner Radiokanalen The Voice
Lägga ner Frankrike
Konsumera klokt
Engagera sig ideellt i idéburen snäll organisation
Låta bli att röka
Följa scoutlagen
Le mot människor man möter

Alla lag vann! Såklart.

Lek nummer två var bordplaceringsrelaterad. Vid varje plats låg det en lapp där det stod till exempel "ingen potatis", "getdyrkare", "skrämmande", "slackerkompanjon", "banan", "Fantomen", "Den riktiga vuxna", "smygscout", "senilitet" eller "Pernod och apelsinjuice". Detta var mina associationer om gästerna. För att lista ut var man skulle sitta skulle man alltså lista ut vilken association man hörde ihop med. Johan B som kom sent fick det lätt, men en del andra visade sig vara kluriga, baserade på tio år gamla internskämt som de var. Sedan fick gästerna skriva motsvarande associationer om mig. Dessa var:
Spraybalsam
Lysande lärarkandidat (eller mule)
Schizofren?
Hon som slår hastighetsrekord
Ord
Som jag, fast annorlunda
Speedy Gonzales
Blogg
Kiknar av skratt och har fett snygg syssling
Struntprats-Don Quijote
Mackmyra
Livfull
Serietekshangarounder
Engagerad initierad snabbpratardebattör
Lektant

Tack för ert alltid lika härligt roliga sällskap och de finfina presenterna. Har lärt mig att Emils, som jag trodde, dialektala uttal av "bysse" är den ursprungliga svenska stavningen, att det i Frankrike på 1700-talet levde en man som var exceptionellt genial och avskyvärd även för sin tid, att man i Dalarna säger "fetna" istället för "bli tjock", att bra privatdeckare helst dricker te, och allra helst rooibos, att allt är möjligt och att allt kan hända, att Strindberg är en känd skådespelare från förra sekelskiftet och att regionalpolitiken bedrivs på en arena med mängder av aktörer. Någon trevlig kväll fram över ska jag träna på att dricka vin också. Eller ska jag det? Måste fråga mitt lyckohjul. Eller måste jag det? Måste fråga lyckohjulet. Eller måste jag det? Måste fråga lyckohjulet...


Det som är viktigt

Om man vill bli deprimerad av vad vissa människor tycker är viktigt kan man läsa den här artikeln i SvD (tack Johan H för tipset, och Åsa för inspirationen). Jag plockade ut några citat som jag tänkte dissa, men det var svårt att välja. Hur kan man tycka att en rosaglittrig ring har känsla? Arrgh! Man skulle kanske kunna säga detsamma om min relation till min blåmelerade humanistkofta, men på nåt sätt är det faktiskt en annan sak. Det är nog ordvalet som stör mig mest. Som nedan:

"En annan passion som piggar upp i januarimörkret är choklad i form av små handgjorda praliner. De är visserligen ganska dyra, men Karolina köper hellre tre små chokladbitar à 12 kronor än tre stora chokladkakor från Marabou.
- Även om pralinerna är små, ger de en större känsla. Medan chokladkakorna ser massproducerade ut, är pralinerna vackra och speciella. Är de dessutom handgjorda så vet man att någon har ansträngt sig för tillverka dem. Det är vardagsglamour."

Jag kan köpa dyra chokladpraliner ibland. För att de är goda. Dessutom litar jag mer på innehållet i dem, och man äter mindre eftersom de smakar mer, vilket gör dem nyttigare. Men hur kan man vara så ytligt pretto att man köper chokladpraliner av ovanstående skäl? Och rättfärdigar det!

"Öl dricker jag aldrig. Dels gillar jag det inte, dels tycker jag att det känns extremt oglamoröst att få en "bira" tappad direkt ur en kran. Cocktails är förstås dyrare, men det är samtidigt någon som har arbetat lite med en drink. Dessutom är det vanligt att vackra människor på film står och smuttar på cocktails. De utstrålar verkligen flärd."

Självklart är det okej att inte gilla öl. Men att dricka cocktails för att vackra människor på film gör det?!?

Prövar att vända på det för att se om min diss håller:
"Cocktails dricker jag aldrig. Främst för att det är dyrare, men det är inte heller lika gott som öl (missar Staro Granat just nu för att jag jobbar på att få bort min förkylning till imorgon). Och en schysst upptappad finöl ser också god ut. Dessutom är det coolare att dricka öl."

Jag anser att dissen håller. Dels tycker jag inte riktigt ovanstående och även om jag gjorde det skulle det inte vara lika illa som intervjuobjektets ölförakt. Egentligen kanske hela detta inlägg handlar om att jag är förolämpad å ölens vägnar och därför vill dissa henne. Men nej. Man får vilja ha hur många glittertoppar och vita fuskpälsar man vill, men man får inte tycka att det är viktigt. Nej. Inte alls.

"När man väl är ledig vill nog många kunna koppla av ordentligt och ha det bra."
Javisst! Här är hon och jag överens. En termos choklad på en mysig klippa betraktandes solnedgången med folk man bryr sig om, kanske? Eller en mysig vinkväll framför brasan? Nähä, hon menade visst konsumtion...

Men, egentligen är det förstås synd om henne. Hon verkar inte inse hur ytlig och oinsiktsfull hon ger sken av att vara i artikeln. Tjejer som hon utnyttjas av modeindustrin och av journalister som vill skriva artiklar som väcker uppmärksamhet.

Extra tragiskt är också att kommentarerna som dissar henne bara gör mig ännu mer deprimerad. För många vill mest bara moralisera över en ung tjej som tror att hon är nåt. Jag skulle hellre se att hon insåg att hon var nåt och alltså inte behöver en massa skräp att bekräfta sig med. Det behövs fler människor som tar för sig, men på ett generöst, "ni-är-också-bra"-sätt. Och när de tagit för sig av makten ska de förstås vilja göra nåt bra med den.

Varför ser världen ut så här? Hur ska vi förändra den? Läste i DN På Stan (inte på nätet tyvärr) idag om Ekovaruhuset på Österlånggatan 28 i Gamla stan, som säljer kläder som är tillverkade miljö- och arbetskraftsvänligt. Inte jättedyra kläder heller. Det jobbiga är att vi halv- och helvettiga människor köper mycket mindre kläder än många av de ovettiga. Jag tänkte just att jag skulle gå dit nästa gång jag ska köpa kläder. Blir väl i mars-april eller så.

Jämställdhet och erövringar

"Min manlige älskare lutar sig behagfullt bakåt i sängen, ger mig en förförisk blick och säger ”ta mig!”. Jag är fascinerad, tänd – och handfallen. Vad ska jag göra med detta erbjudande? Vad vill jag egentligen göra med en manskropp?"


Ja, nu har jag läst
Dr Andie igen. (http://weaver.mine.nu/andie, eftersom jag inte litar på min länkskaparförmåga). Texten ovan är inledningen till en relationsartikel som heter Erövrandets logik. Den är full med klokheter för oss som vill bli jämställda, vettiga människor som har roligt och trivs med oss själva. Så här slutar artikeln:

"För män blir den stora fördelen att de ges en möjlighet att släppa ansvaret för att driva samspelet framåt, ett sätt att få uppmärksamhet och bli tilldelad ett värde baserat på att den egna kroppen finns till och kan tillfredställa en kvinnas begär. Han kan luta sig tillbaka och säga ”ta mig!” och lita på att det erbjudandet räcker till för att göra honom fantastisk. Plötsligt tillhör spelplanen kvinnan, hon kan bli aktör istället för åskådare och jaktbyte."
 
En klar guldkant på Dr Andies artiklar är de roliga bilderna, men dem får man inte kopiera, vilket jag högst motvilligt respekterar. Seså! Läs texten och bli bättre människor...


Olika synsätt

Man kan ha olika inställning till saker och ting här i livet…

A: Suck. Tåget kommer inte förrän om sju minuter.
B: Mm... Solnedgång över Brunnsviken.

På lågprisflygplatsen utanför Frankfurt kan man få vänta mer än en timme på flygbussen.
A: Jaha. Då tvingas man sitta här i ankomsthallen och häcka. Typiskt!
B: Schysst! Då kan vi inleda semestern med att prova lite tyska ölsorter i flygplatsens bar.

A: Fan, nu missade vi att gå av vid rätt hållplats!
B: Jaså, är det så här Rydbo ser ut. Intressant.

A: Usch, vad jobbigt det är att vara förkyld.
B: Fan vad jobbigt det är att vara förkyld.


Min födelsedag!

För dem som inte visste det fyller jag år idag :) Trettioårsåldern here I come... Har fått veta att en av mina absoluta älsklingsförfattare, Virginia Woolf, är född på samma dag som jag! Fast 1882, förstås. (tack Johan S, även för den fina röda bollen på tårtan) Egentligen är det kanske vidskepligt att tycka att sånt är kul, men jag tycker det ändå.

Min förkylning har spårat ur totalt. Så här sjuk som jag är nu har jag inte varit på säkert fyra år. Vilket i och för sig betyder att det INTE är synd om mig eftersom jag så sällan är sjuk, men jag tycker jättesynd om mig i alla fall. Min coola whiskyröst har övergått till en rejäl äckelhosta. Blä.

Blir en lugn kväll ikväll med kalkonpaj (mamma gör världens godaste) och jordgubbstårta hos mamma och pappa. Till festen på lördag tänker jag vara frisk oavsett vad min förkylning tycker. Om den sköter sig de närmaste dagarna kanske jag är snäll tillbaka och skippar isvaksbadandet...

För övrigt har jag fått veta att några trott att Johan S. är Johan Sv., men det stämmer inte. Johan S är Johan St. Två Johan H har också adressen till min blogg, men jag vet inte om de läser. Måste ge adressen till en till Johan B så att förvirringen kan bli total.

Jag har blivit moster!

Jag har efter nio månaders otålig väntan blivit moster till ett litet barn på 3,8 kg. Hen är självklart världens sötaste (utgår jag ifrån, hen och jag har bara hörts på telefon än så länge, men jag hoppas att hen brås på mig).

I övrigt har jag en uschlig förkylning i min hals, men jag har blivit moster så det gör inget. Måste ge min syster en lista med rekommenderad litteratur så att knodden blir en av de helvettiga och goda människorna.... Hmm. Inte Narnia i alla fall.
:):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):)
:):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):)

Överdriven lyhördhet i förhållanden

"Genom att utgå från att man inte "borde" ta hänsyn alls (förutom de hänsyn man tar till alla människor i ens närhet), så tvingas man att kommunicera i klarspråk om hur och när man behöver stöd. Det innebär att man kan ta ställning till de saker man vet om har betydelse och inte spendera tid och energi på att fundera över om, när och hur man borde eller kanske inte borde anpassa mig till vad man tror att ens partner kanske vill."
 
Vad säger man?
Dr Andie är bäst! Läs henne själv på: weaver.mine.nu/andie/

Men hör detta inlägg verkligen hemma i i kategorin "politik och sånt"? Ja, att ifrågasätta normen om hur ett parförhållande ska vara är politik. Det är endast de som trivs med normen som har intresse av att osynliggöra den, och därför inte vill se detta som en politisk fråga. (tycker jag, säg gärna emot mig!)


Sällskapsspel och vin

Här kommer en lite försenad rapport från i lördags. Jag fick nämligen inte skriva igår för då pluggade jag (jag gjorde faktiskt det på riktigt också en ganska lång stund).

Deltagare (i ankomstordning): Christofer, Marianne, Patrick, Tina, Johan B, Jonas, Helena (Helena tog längst tid på sig att ta av sig skorna.)

I lördags var det dags för en mysig eftermiddag, kväll och natt i gammal mysig seniorscoutanda (ospecificerat umgänge över lång tid där folk kommer och går vid olika tider). Fast med öl och vin förstås. Jag och Christofer inledde med ett par Vänneravsnitt och ett tusenbitarspussel. Efter två avsnitt anlände Patrick och det nästan färdiglagda pusslet (lögn) lades åt sidan och vi började spela "Ordmani" istället. Man skulle skapa ord, associera kring ord samt kunna rabbla upp saker i olika kategorier (ex. "städer i USA"). Alla ord som man skrivit ner som någon annan också skrivit fick man stryka, så man tjänade på att tänka annorlunda. Inser att den här beskrivningen nog inte är helt begriplig om man inte spelat spelet, men det var i alla fall kul. Och jag vann (faktiskt, på riktigt /Fröken K).

Mot slutet av partiet anslöt Tina och vi började känna att det var dags för middag, och efter någon timmes överläggningar begav vi oss till affären. Sedan lagade Christofer och Tina smaskig chili con carne, understödda av mig och Patrick som bidrog med att dricka vin respektive cola och påpeka att riset kokade över. Fast vi dukade hemskt fint också, gav matlagarna vin och var snälla nog att spilla utanför duken. I början av middagen kom Johan B och delade med sig av dagens pokerbravader. Efter efterrätten slogs jag, Johan B och Patrick om vem som skulle få bota sitt dåliga samvete genom att diska. Även här vann jag, fast de andra hjälpte till.

Ett nytt parti "Ordmani" inleddes, dock utan Tina som övergav oss för andra vänner ;). Men efter halva partiet kom Helena och Jonas och förgyllde vår kväll istället. "Ordmani" visade sig bli betydligt svårare när ölen kom fram och bag-in-boxen gick mot sitt slut. Men precis som vid ett tidigare tillfälle tog den inte slut förrän Jonas kom, så det måste ha varit hans fel. I det här partiet var vi överens om att det var viktigare att ha roligt än att vinna. Men det är möjligt att Christofer har en annan åsikt.

Efter "Ordmani", då klockan passerat ett, kände Patrick, som var nykter, att det var dags att gå. Men vi andra övergick till att spela snabb-TP. Man slår tärning för vilken fråga man ska besvara på kortet och svarar man rätt får man behålla det. Nu var alla eniga (eller Marianne med kollektiv var det i alla fall) om att det var viktigt att vinna igen. Behöver jag säga vem som, helt oberoende av tur, vann? Vi körde först till 15 kort, och eftersom vi envisades med att ha trevligt och umgås istället för att koncentrera oss helt på spelet, var klockan över fyra när vi var klara. Då började alla utom Christofer känna att det var dags att försöka ta sig hem, och det oerhört vuxna beslutet att ringa efter en Taxi fattades.


Nu har jag drabbats av en jobbig liten förkylning och har en schysst whiskyröst. Inte kul alls.


Ibland undrar jag

Jag funderar på om jag har någon spärr gällande antal nyttiga saker jag kan göra på en vecka. Den här veckan har jag varit på intervju, fått ett roligt extrajobb och varit på introduktionsutbildning. Då kan jag ju så klart inte skriva klart min hemtenta. För vad är en helg utan lite härlig "men-för-i-helvete"-ångest. När jag dessutom vet att det är okej att lämna in sent fast man då bara kan få godkänt är det alldeles för frestande. För kan man bara bli godkänd är det ju mycket lättare att skriva eftersom prestationsångesten uteblir. Jag är nästan lika dålig på bildlig jonglering som på faktisk sådan.

Ja, ja. Snart dags att ladda för tentapubskvällen som jag ska ha roligt på helt oförtjänt eftersom jag definitivt inte kommer att bli klar med hemtentan. Extra spännande är att jag inte får fortsätta den här terminen om jag inte blir godkänd på den här tentan. Läskigt va? Lite tror jag att det är den hybris jag visade när jag sökte uppskov hos studierektorn (har en rest från förra våren som släpar), då jag sade att jag inte kunde tänka mig att den här tentan skulle bli något problem, som har orsakat att skrivkrampen nu är värre än någonsin.

Vad är problemet? Ämnet är intressant. Jag kan ämnet och har läst litteraturen. Tentafrågorna är inspirerande. Men det vill ändå inte bli någon hemtenta. Jag måste sluta tro att jag kan plugga hemma och släpa mig till Universitetet istället som vettiga ostrukturerade människor utan disciplin gör. Sen tror jag att det kommer att lösa sig och saknar helt förståelse för att det bara löser sig OM JAG LÖSER DET.

Men jag har ju en barnslig oförmåga att ta saker på allvar. Egentligen lyssnar jag just nu på C-J Wallgren ("tror jag tar en paus, och vilar lite...") och dansar runt i min lägenhet och funderar på hur mycket mer te jag kan dricka utan att må illa. För jag vet ju att jag kommer att lösa det. Det har jag alltid gjort hittills. Förr eller senare tar även jag mig i kragen :)

Är du en välanpassad och strukturerad individ?

Om du känner dig utanför för att du inte ens kom i närheten av de 20 poäng på irrighetstestet som krävdes för att bli betraktad som en normal människa, kommer här ett test för dig. Fast egentligen inte. Strukturerade människor blir tillräckligt omhuldade som det är av det här individualiserade, "håll-fasaden"- och "ensam-är- stark"-samhället.

Din första tanke när du erbjuds ett jobb är:
"De måste ha ringt fel."  10p
"Coolt, de gick på det!"   5p
"Bra, det förtjänar jag!"    0p
"Ska jag ta detta eller något av de andra jag erbjudits?" -5p

Vet du hur möglig disk luktar?
Mycket väl 8p
Har någon gång känt lukten, tyvärr 3p
Tror inte det 0p
Kan disk mögla? -3p

Anta att du ska lämna in en hemtenta imorgon och definitivt inte är klar. Du ägnar eftermiddagen åt att:
Ha ångest 15p
Hänga på Serieteket 7p
Läsa skönlitteratur 4p
Skriva klart hemtentan -2p
Jag är alltid klar minst två dagar innan -20p
Skriva ett raljerande blogginlägg om strukturerade människors brister 100p

Du går till en mataffär. Vad tänker du köpa?
Det som står på min handlingslista. Jag storhandlar alltid och kompletterar med lite färskvaror under veckan. Och sen gör jag storkok och fryser in. Jag gör även min egen julgran av förra årets barr som jag sparat och limmar ihop med ekologiskt lim -15p
Det jag ska ha till middag idag och imorgon. Och lite frukt. 0p
Oj, jättehungrig. Hm. Nån sorts mat tror jag vore bra. 7p


Resultat:
Minuspoäng: Du är strukturerad så det räcker... Fast kanske lite tråkig?
Färre än 10p: Du är ganska strukturerad, bra!
Mer än 10p: Skulle du egentligen inte hinna med mycket mer roliga saker om du lade ner mindre tid på att ha ångest över att du gör roliga saker istället för de saker du borde göra?
Mycket mer än 10p: Vardagen är för dig som bergbestigning är för de flesta andra.


Grå eftermiddagstankar

Varför är Klas Östergren med kanelte och lussebullar mycket mysigare än min hemtenta?
Fast i rättvisans namn måste jag ju erkänna att även kurslitteraturen skulle kunna kombineras med de två sistnämnda mysigheterna. Fast de skulle säkert bli mindre mysiga då eftersom omysigheten skulle smitta av sig. Säkrast att inte testa.

Tråkig utsikt idag. Mulet och nästan ingen snö vare sig på skogen eller på mitt vackra berg (ja, jag vet att det är byggt av sopor och att Åsa hävdar att det är Kragsäterkollektivets berg, men det är mitt och fint ändå).

Och så försöker jag ladda ner Cirkus Miramar-låtar från ett mediaarkiv som envisas med att vara stängt. Fast jag laddar aldrig ner något förstås, för det skulle ju vara olagligt. När jag lånar böcker av mina vänner är jag också noga med att betala biblioteksavgiften till författaren. Detta är extra jobbigt när denna varit död i ett par hundra år, och man måste spåra upp den som äger rättigheterna, men vad gör man inte för att följa lagar och förordningar.

Funderar på gratis kortfilm på Zita ikväll. Kan vara jättebra, kan vara uruselt.


Testa din irrighet!

Hur många gånger i månaden ringer du din mobiltelefon för att kolla var den är för att sen när du hittar den undra över vem som har ringt? En poäng per gång. Om du dessutom ringt upp din fasta telefon och gått och svarat blir det 10 poäng extra.

Letar du ofta efter din mobil i fickan eller väskan medan du pratar i den?
Allvarligt, det gör väl ingen! -5p
Nej, inte hänt tror jag 0p
Har hänt 3p
Händer ofta 5p
Varje gång jag pratar i mobiltelefon 10p

Har du försökt tända i taket för att se bättre medan du byter glödlampa i taklampan?
Nej 0p
Jajemen! 5p

Hur många sekunder behöver du i snitt tänka innan du kommer på vilket dag det är?
Mindre än tre 0p
Typ fem kanske 3p
Närmare 10, sen brukar jag fråga någon 8p
Finns det olika dagar? 40p

Hur många gånger i år har du polisanmält något borttappat? Som ett säsongskort på SL t ex...
Noll 0p
En gång 5p
Mer än en gång (om du t ex tappade bort den första anmälan...) 15p

Hur många gånger det senaste året har du gått in i fel klassrum, kontor eller lägenhet?
En poäng per gång. Fem poängs bonus om det tog dig mer än en minut att lista ut att du gått fel...

Har du någon gång betalt samma räkning flera gånger?
Nej 0p
Ja 4p
Flera gånger 10p
3p bonus om det var tv-avgiften

Har du den senaste månaden blivit irriterad för att den du messat inte svarat, och när du sen kollat mobilen upptäckt att du aldrig skickade iväg messet? Två poäng per gång

Resultat:
Under 20p: Ditt kontrollbehov är enormt! Slappna av lite...
20-30p: Du är en välanpassad individ med lagom koll på det mesta
30-40p: Ibland tar kaoset över lite för mycket för dig. Glöm inte mellanledet i det fina uttrycket "titta-tänk-gör"
Över 40p: Oj. Du behöver nog lite hjälp. Kan man få en personlig assistent tilldelad för förvirring? Du borde i alla fall ansöka.


Småfull och glad

Nyss kommit hem och kokar spaghetti för att bota fyllehungern. Normalt drabbas jag inte av sån, men eftersom jag åt en tidig middag idag har jag inte ätit på elva timmar om man inte räknar det goda flytande brödet på Dörrarna. Fick en egoinjektion ikväll av en trevlig nittonåring som konverserade mig lite charmigt på tunnelbanan. Ja, jag är lättsmickrad, men smicker från främlingar är faktiskt kul, så länge de är artiga. Nu ska jag sluta skriva innan jag skriver nåt dumt...

Sjöar och snöbollsmobbning

Idag har jag promenerat runt min fina sjö under eftermiddagen. Skönt att det äntligen hann bli mer än bara en tanke innan det blev för mörkt. Det är nog den enda fördelen med dessa hemska förmiddagsföreläsningar... Eftersom det nu är minusgrader, men varit tö tidigare, var alla stigar fina små isgator. Men jag halkade bara omkull en gång, och egentligen hände det inte eftersom ingen såg det.

Marre krävde att vi skulle ta den vanliga vägen och klättra upp på berget, medan fröken K ville följa gångstigen hela vägen. Marianne lyckades få dem att enas om kompromissen att gå i skogen utmed vattnet fast undvika det högsta berget. Marre fick springa lite i skogen där det var barmark, men hon var sur för att hon inte fick jonglera med vantarna eftersom de andra frös. Senare blev det riktigt halt, och då tyckte hon att det var äventyr och blev glad igen.

Mot slutet retades Marianne med Marre:
- Varför envisas du med att kasta snöbollar på allt när du ändå aldrig träffar?
- Jag träffar visst! Du vet väl inte vad jag siktar på heller.
- På luften två decimeter från lyktstolpen alltså?
- Japp! Bara för att du är tråkig och konservativ behöver du väl inte helt sakna förståelse för oss fritänkare.
- Okej. Nästa gång kan du väl säga vad du siktar på innan du kastar?
- Javisst! Fast just nu har jag tröttnat på att kasta snöboll. Kramsnön är inte så bra, förstår du.


Te kan vara komplicerat

Om mjölken var lite småäcklig imorse, hur stor är sannolikheten att det har gått över nu? Annars måste jag hinna till affären innan den stänger och jag ska åka iväg och hur ska jag hinna det? Jag måste ju plugga. Men jag kan ju inte plugga utan te. Och te utan mjölk tycker jag inte om alls. Och alltså måste jag till affären, vilket jag inte hinner för jag ska ju plugga.
Bäst att kolla att det inte gått över i alla fall :)

Och förresten: Varför får man ingen sympati från heltidsarbetande människor när man beklagar sig över att institutionen stänger klockan ett och det alltså är jättesvårt att hinna dit i tid?

Försvara dig mot vidskepelse



Tio besvärande frågor för astrologer:
1. Vad är sannolikheten att en tolftedel av världens befolkning har samma typ av drag?

2. Varför är det tidpunkten för födelsen och inte befruktningsögonblicket som är avgörande?

3. Om moderns livmoder kan skydda mot astrologisk påverkan fram till barnets födelse, borde vi då inte få samma effekt med en bit kött?

4. Varför är inte alla astrologer rika? De borde kunna förutsäga hur börsen ska utvecklas.

5. Är alla horoskop som ställdes innan de tre yttersta planeterna i vårt solsystem upptäcktes felaktiga? Borde inte astrologer ha förutsett planeternas existens?

6. Är inte astrologi precis lika fördomsfullt som rasism eller sexism?

7. Varför motsäger olika astrologiska skolor varandra på nästan alla punkter?

8. Om den astrologiska påverkan beror av en känd kraft, varför dominerar planeternas inflytande? Gravitationskraften från barnmorskan är många gånger större än kraften från planeterna, eftersom hon är närmare barnet.

9. Om den astrologiska påverkan beror av en okänd kraft, varför är den då helt oberoende av avstånd?

10. Om den astrologiska påverkan är oberoende av avstånd, varför räknar astrologin inte med stjärnor, galaxer och kvasarer?

Problemet är att en som barn och tonåring, i alla fall om en är tjej och var någorlunda lättpåverkad, även om en inte trodde på astrologi vande sig vid att identifiera sig lite med sitt stjärntecken. Det finns en känslomässig koppling som är svår att få bort helt. Som avslutning vill Marre att jag skriver om hur coolt kollektivets stjärntecken är, men eftersom hennes politiska medvetenhet är begränsad till första halvan av rödvinsvänster ska hon bara hålla käft...


*Könsneutralt "man", för dem som inte visste det.

Marianne vann hårt i Alfapet

Efter uppvärmning med snabbalfapet, där Johan B låg bra till i början men sedan var tvungen att ta bort halva sitt korsord eftersom han irrade till stavningen av "scheman", var det dags för det riktiga partiet. Båda parter tog det på absurt stort allvar och glömde till och med att äta upp frysens sista lussekatter. Partiet tog närmare fem timmar inklusive tebryggningspauser. Johan B låg efter i början, sedan tog han ledningen ett tag, men blev slutligen besegrad med över 50 poäng. Marianne skrev "Marianne vann hon e bäst på Alfapet" på spelplanen för att förlusten skulle svida extra ordentligt.

Om ovanstående är sant kommer Marianne inte att mula Johan B med tusen kilo snö nästan gång de ses utomhus...


Den busiga kökspersonalen

Jag har den 1-6 januari stått i köket och lagat mat åt ungefär 65 personer, tillsammans med tre andra galningar. Fast mest var det jag och Carl som var galna.

Carl och jag började med att busa med varandra:
2 januari: Marianne hintar under förmiddagen om att ett roligt bus är att lägga knäckebrödssmulor eller cornflakes i någons säng. Under eftermiddagen säger hon ingenting om detta men frågar var knäckebrödet är och strax därefter lämnar hon köket i ett par minuter. Carl är paranoid men vill inte gå och kolla sin säng eftersom det naturligtvis skulle betyda att han förlorat. Psykhyss är bra. Under middagen göms Carl mössa i vedkorgen, medan Carl är i rummet. På kvällen har Carl lagt cornflakes i en plastpåse i Mariannes säng och gömt Mariannes bok under hennes madrass. Det var bara att klättra ner från våningssängen och börja leta...
3 januari: Marianne planerar sin testund. Hon tar fram det riktiga teet (inte påste som ledarna och deltagarna får), sätter på vatten och ställer fram tekannan. Därefter lämnar hon köket i någon minut. Tekannan ser mörk ut i botten, och det luktar peppar, men eftersom vattenkokaren står vid kryddskåpet kopplar hon inte förrän vattnet är påhällt och kannan flyttad. Bara att börja om. Denna gång lämnas inget obevakat förrän halva kannan är urdrucken, men efter att hon tittat bort har teet en lätt bismak av anis...

Senare: Carlas mössa hittas (efter att Marianne berättat var den var eftersom hon drabbades av dåligt samvete när det var dags att gå till lägerbålet) och göms igen. Denna gång i hans örngott. Han märker den inte när han sover och oroar sig för att han ska glömma den när han åker hem. Marianne får hålla i sig för att inte säga något, och mössan hittas vid hoppackningen...
Marianne gömde även Carls tofflor i hans packning, men gjorde missen att messa skryt med sin bedrift. Den ondsinnade Johan B tog rätt på Carls nummer och messade var tofflorna låg.

Efter halva kursen blev paranoian jobbig och Carl och Marianne beslutade att slå sina hyssuttänkande hjärnor ihop och busa med ledarna istället:
Till exempel fick en ledare sin madrass surrad med sisalrep under lakanet. De två som tänkt ut maffiatemat fick sova med pistoler i örngotten och eftersom Lars fyllde år fick han även Mickes godis i sin säng, och Mickes bok i sin väska. Presenter blir man ju glad för. Alla ledares inneskor hängdes upp på ett rep i hallen när de var ute. Efter frukosten en dag hängde alla kängor där istället när ledarna hade bråttom ut till morgonsamlingen. En annan morgon fick ledarna mha hushållspapper lite mindre skor. Sista dagen spändes sisalrep upp i de fyra ledarsovrummen, som en trevlig hinderbana, och för att ledarna som sov på golvet på mellanvåningen inte skulle känna sig utanför fick de sina sovsäckar kortade med ett par decimeter. Stackars Magnus var ända fram till morgonen missnöjd med sin korta sovsäck, medan hans mer misstänksamma ledarkollega upptäckte buset på kvällen. Men "En scout är ärlig och hjälpsam" heter det ju, och därför hjälpte hon köket genom att inte säga något till Magnus...

De andra försökte sig på lite lama hämndförsök:
En morgon var det ovanligt svårt att komma in i köket eftersom dörren var igentejpad med silvertejp och luckan igenknuten med snöre. Lampknappen var även den övertäckt med en fasttejpad skål. Vissa attiraljer var inte riktigt i rätt lådor och skåp heller, men eftersom allt skulle fram till frukosten spelade det inte så stor roll. Och om det hade gjort det hade det ju bara lett till försenad frukost för ledarna och kursdeltagarna. Farligt att busa med kökspersonalen. Sista natten var Mariannes och Carls sängar bäddade med plastfolie. Denna gång hade de dock inte hittat silvertejpen utan använt  lättborttagen frystejp.

Humor! Kul kurs! :)

Ikväll ska jag inleda hämnden mot Johan B med att, återigen, sopa mattan med honom i Alfapet. Har även en annan hämnd planerad men den kräver speciella förhållanden. Rapport kommer om, eller när, den genomförts. Men han har ingen anledning att vara rädd. Det kommer inte att hjälpa...


Dagens tidning

Två saker ur dagens tidning (DN) som måste kommenteras:

1: Den italienska ateisten Luigi Cascioli stämmer en präst som han tidigare studerat teologi tillsammans med för lurendrejeri. Italien har en svindlerilagstiftning som kan tolkas så att kyrkan bryter mot lagen om det är så att Jesus aldrig funnits. Tyvärr lär han väl inte vinna... (s. 8, A-delen)

2: "Om man aldrig varit ensam eller känt sig udda kommer man inte att förstå ett jota. Men då kommer man å andra sidan aldrig att förstå någonting." Detta underbara citat kommer från en filmrecension av Jane Magnusson (s. 12, kulturdelen). Har redan trakasserat henne med ett "fan vad bra du är"-mejl


Gott nytt år!

För visst ska det väl bli ett gott år?
Nyår:
Alla sånger är rörelsesånger - en del vet bara inte om det förrän de sjungits av oss...
Scoutlägersånger passar utmärkt som vinvisor :)
Bubbelbad och champagne
Underbara knasiga vänner
Inte minst robotkatten


Förresten är min almanacka försvunnen. Nån som sett den? Om jag förväntas vara någonstans vet jag alltså inte om det. Jobbigt. Jag funderade på var vettiga människor kan tänkas lägga sina almanackor, och sen letade jag på alla andra ställen...


Nu försvinner jag iväg på scouting i Södermanland i fem dagar. Ha det bra till dess.