Besviken! - På Narnia, Disney och världen

Egentligen är jag väl lite dum som fortfarande blir besviken när jag ser en amerikansk storfilm som visar sig vara usel. Men jag älskade ju C.S. Lewis böcker både som barn och tonåring. Men, som Patrick sa, när man läste böckerna kunde ens egen fantasi släta över det som var ologiskt, för sentimentalt, eller som kunde tolkas religiöst. Nu i filmen är det just det man försökte missa i böckerna som framhävs.

För att sammanfatta: Långtråkiga stridsscener, en massa sentimentala scener som ska föreställa storslagna (jag och Åsa var ofina nog att börja skratta högt när Aslan återvände från de döda...), stereotypa könsroller som får en att vilja kräkas, ologiska saker i massor och en amerikansk jultomte som bara behövde en logga för att passa in i en Coca Cola-reklam. Dessutom vadar handlingen i kristna referenser. Aslan är det personifierade patriarkatet, som inte förklarar något och som alla beundrar.

Ja, jag visste det mesta av detta innan jag såg filmen. Men jag tänkte att ändå... Jag gillar ju sagor och kan acceptera vissa ologiskheter för att sagan ska hålla och barnen få vara hjältar. Men nej nej nej. Det gick bara inte. Återigen hänvisar jag till Patrick, som sade att de har misslyckats på precis det sätt som man var rädd att de skulle misslyckas med Sagan om Ringen. Precis så var det. Se den inte!

Kronan på verket kom när en äcklig porr-reklambil passerade oss på väg till tunnelbanan. Jag och Åsa kastade snöbollar på den, men dess närvaro gjorde ändå att jag återigen känner att jag vill flytta ut till ett kollektiv i skogen (på gångavstånd till The Doors förstås) med alla vettiga människor. Sen kan vi skjuta med vattenpistol på alla hierarkiälskare och Aftonbladetläsare som kommer i närheten. Vilka är på?


Skönlitteratur

Har tittat igenom mina bloggtexter och märkt att jag knappt nämner skönlitteratur. Visserligen gör jag mycket som jag inte skriver om, dels eftersom jag bara skriver om det jag känner för och dels eftersom jag inte vill skriva om privata saker, men skönlitteratur är ändå mitt främsta fritidsintresse, vilket gör att det är lite skumt att jag inte skriver om mina älskade böcker.

Ett skäl till att jag inte skriver om vad jag läser kan vara att det riskerar att bli skrytsamt. Ett annat kan vara att jag inte vill känna press på mig att redovisa vad jag läser så att jag känner att jag måste läsa en massa avancerad litteratur jättefort.

Men jag tänkte att det kan vara dags att nämna några bra böcker som jag läst i år, som en avstämmning, nu när det snart är nyår och allt:

Joyce Carol Oates: Jag ska ta dig dit
Erlend Loe: Naiv. Super. (jag vill ha en röd boll!)
Majgull Axelsson: Aprilhäxan
John Steinbeck: Vredens Druvor
Emily Brontë: Wuthering Heights
Paulo Coelho: Alkemisten
Gerd Brantenberg: Egalias döttrar ( Dam tycker ju ändå att... 70-talsbok med omvända könsroller)
Alexander Solsjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
Virginia Woolf: Mrs Dalloway (fantastiskt underbar…)
Joseph Conrad: Mörkrets hjärta (kan man bli sexuellt attraherad av meningsbyggnad?)

Medan jag skrev ovanstående insåg jag problematiken. Mitt barnsliga jag vill inte utelämna någon av rädsla att författaren, som i de flesta fall varit död sen länge, ska ta illa upp. Men mitt jantejag och mitt prettojag kräver att jag ska sålla. Den första för att det inte ska bli skrytsamt och den andra för att litteraturens agnar inte bör nämnas.

Skönlitteraturläsning är känsligt för många. Nämnde i ett samtal med några vänner att min syn på litteratur och språk förändrades av att läsa svenska och litteraturvetenskap i två års tid, och det var svårt för åtminstone en av dem att förstå. Samtidigt tror jag att ingenjörstuderandes syn på teknik och naturvetenskap förändras under utbildningen, och det tror jag inte att någon skulle ifrågasätta.

Kan detta beror på att skönlitteraturläsning är något som de flesta har en relation till och känner att de borde lägga ner mer tid på, och att detsamma inte gäller dragprov och numeriska metoder? Det var längesen jag hörde någon beklaga sig över att de inte har tillräckligt med tid att bara slappna av med en kopp te och ett ekvationssystem...

(könskvoteringen av författarna är avsiktlig)

Marre är inte särskilt vuxen alls

vuxenpoäng.se (som Helena så snällt tipsar om i sin blogg) kan man testa hur vuxen man är. Alternativen är inte helt klockrena, exempelvis saknas ”student” och ”slacker” som sysselsättningar, men det kan ändå vara kul att jämföra.

Kollektivet och några av deras vänner fick följande poäng:
(Marre är skitglad för att hon vann!)

Marre: 6 poäng
Åsa: 10 poäng
Marianne: 11 poäng
Fröken K: 14 poäng
Heidi: 13-16 poäng
Johan B: 14 poäng
Andreas: 15 poäng
Erik W: 18 poäng
Helena: 18 poäng
Håkan: 21 poäng
Lian: 22 poäng
Nicklas: 22 poäng
Anna:  24 poäng
Tina: 26 poäng
 
Som kuriosa kan nämnas att Fröken K anser att Marre är ett barn medan Marianne definierar henne som ett besvärligt husdjur…. Marre ville hitta på poäng till andra vänner, men Marianne ville ha kvar sina vänner och påstod att det var oetiskt.

Kollektivets målpoäng inom fem år är:
Marre 12 poäng (det välfyllda barskåpet drog upp en del)
Marianne: 20 poäng
Fröken K: 33 poäng(!)


Att bygga snögubbar och annat juligt

Marre blev överlycklig av det ymniga snöfallet och på juldagen tvingade hon ut sin inte särskilt motvilliga höggravida syster för snögubbsbygge. Problemet var att det inte var ens i närheten av kramsnö. Marre gjorde en snöboll och rullade omkring med den i närmare tio minuter utan att den blev större alls. Rund var den inte heller. Och när hon sedan gav upp och ändå kände sig rätt nöjd med den kantiga lilla snöbollen föll den i bitar :(

Men med hjälp av kallt vatten gick det att göra små snöbollar som höll ihop tillräckligt för att användas till snölyktebygge - bättre än ingenting. Dessa gjordes dock främst av Lian. Hon måste haft bättre vantar eller nåt.

Framåt juldagens kväll hade Marre lyckats indoktrinera släktens enda närvarande barn (om man inte räknar småkusinerna Johan och Per, som sedan ett par år tillbaka hävdar att de är vuxna. Johan var ofinkänslig nog att erbjuda sig att övningsköra med mig...), så att han hälsade på henne med: "motorcykelgäng!". Men att han tror att samlingsordet för drycker är "whisky" är faktiskt hans föräldrars fel. Dagispersonalen förstod dock sammanhanget när de såg Mackmyraloggan på hans kläder :)

Ser fram mot Vinterfesten imorgon. Snögubbsbyggartävling och julklappsbyte! Måste köpa sockeplast till nyår också. Andra planer för veckan är utomhusfotboll, Serietekhäng och Narnia.

Pappa hävdade förresten att min antibushlussekatt var en antibolsjevismlussekatt. Sen åt han upp den.
Men han är en snäll pappa i alla fall.

God Jul

Nu börjar det dra ihop sig.
Jag och pappa har diskuterat politik genom lussekattsbakning. Han började med en i sina ögon skrämmande trängselskattsport och jag följde upp med att protestera mot USA:s krig i Irak med en antibushlussekatt och ett peacemärke.
Sen har jag gjort en installation av mitt liv i pepparkaka.
Universitetets kaféer har stängt trots att det inte är sommar alls.

Detta kan bara betyda en sak: Det är jul!
Vi firar ljusets återvändande och myser.
Moster Eva ska fråga "Brukar vi se på det här, eller jag menar det gör vi väl, men gjorde vi det verkligen förra året?" (Nej, hon är inte senil, bara släkt med mig) Moster Barbro ska hävda att slutscenerna i Lady och Lufsen är nya för i år och kusin Johan ska stöna uppgivet och ta en pepparkaka till. Mamma ska förundras över att de "får in allt det där i husvagnen - så praktiskt". Och pappa ska bli upprörd över att Musse Pigg stjäl mjölk och majs... Jag och Lian säger "check" efter allas repliker och ingen över 40 förstår vad vi menar. Men alla är glada ändå.

Jag återkommer den 26-27 december nån gång. Jag kommer att vara på Rådmansö framför en öppen spis och grilla skumtomtar.

Till dess: God Jul eller glad valfri annan högtid som ni väljer att fira (glad festkväll på Kvarnen kanske - jag dömer ingen som inte läser kvällstidningar)

(En bra sak med att inte kunna kolla mejl på en halv dag är att man får så mycket glädje på en gång när mejlen funkar igen...)

En nackdel med att ha en reklamfinansierad blogg är att folk kan annonsera i den. Nu har "Gud älskar dig" hängt med så länge att jag tror att Stefan Grevle har lagt in den som annons. Rätt rolig hämnd på sätt och vis, men det leder ju till att jag måste skriva återkommande ateistiska inlägg så att folk inte tror att jag ligger bakom annonsen. Där fick han. Jag tror inte att sagofigurer varken älskar eller hatar mig, och att en person som tycker som bibeln skulle älska mig är högst osannolikt.

Avskuren från världen

Kan inte logga in på mejlen. Funderar på om det är någon som känner sig spammad som har sett till att få mig avstängd. Det kan också vara Lärarhögskolans anställningspolicy, att det enda väsentliga vid rekryteringen är inkompetens, som spökar. Men förmodligen är det Nestlés fel. Eller K-marts, de är ju också onda. 
Två julrim bjuder jag på medan jag funderar på var den verkliga ondskan bor:  

Mitt intellekt består av soggig dimma,
jag klarar inte alls att rimma.
Nej, denna prestation var alltför svår -
jag återkommer nästa år...

Och så ett som jag kom på på jobbet idag:

Fick bara en liten klubba,
mamma är en jävla subba!

Men den drog jag inte för kunderna...


Måste vi samla HELA byn till steningen?

Lyssnade på Lena Anderssons sommarpratande Jesusattack i går kväll. Eller natt heter det nog :). Insåg att även jag som upplyst ateist hade en del kvar att lära. Gå in på www.sr.se och lyssna! Om ni inte som de medvetna människor ni är redan lyssnat, förstås. Lite tråkig berättarröst, men ett underbart innehåll.

Att attackera bokstavstroende kristna är bra. Här får ni lite ammunition som vandrat på nätet ett par år (Tack Christofer). Men jag tänker att om jag missat detta så länge kanske ni också gjort det. Jag har även läst ett bra självförsvar mot astrologi som jag kommer att dela med mig av någon dag.


Kära dr. Laura

Tack för att du gör så mycket för att lära upp folk vad gäller guds bud.
Jag har själv lärt mycket av dig och försöker dela med mig av dessa
kunskaper till så många jag kan. Om någon till exempel försöker försvara
homosexualitet så påminner jag dem bara om 3:e moseboken 18:22 där det
klart och tydligt står att homosexualitet är en styggelse, så är den saken
färdigdiskuterad. Men nu måste jag erkänna att jag behöver några råd kring
hur jag ska följa några andra av guds bud.

1. Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft
som behagar herren (3:e moseboken 1:9). Problemet är att grannarna klagar.

2. Jag önskar sälja min dotter som slav (2:a moseboken 21:7). Med dagens
prisnivå, vad anser du vara ett skäligt pris?

3. I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både
manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En
vän till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare.
Här behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

4. Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a
moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag
moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

5. En av mina vänner menar att även om det är en styggelse att äta skaldjur
(3:e moseboken 11:10), så är homosexualitet värre. Jag håller inte med. Vem
av oss har rätt?

6. I 3:e moseboken 21:20 står det i klartext att jag inte får närma mig
guds altare om jag ser dåligt. Jag måste erkänna att jag lider av viss
närsynthet och använder glasögon. Måste synen vara helt perfekt eller kan
vi acceptera ett visst svängrum i denna fråga?

7. De flesta av mina bekanta går till frisören. De klipper håret på sidorna
och rakar skägget i kanterna. Detta är tydligen en synd enligt 3:e
moseboken 19:27. Hur bör de straffas?

8. Jag har läst i 3:e moseboken 11:7-8 att jag inte ska röra vid några
rester av en död gris eftersom det gör mig oren. Kan jag fortsätta spela
amerikansk fotboll om jag använder handskar?

9. Min morbror har en gård. Han syndar mot 3:e moseboken 19:19 eftersom han
planterar olika grödor på samma jord. Hans fru är inte mycket bättre
eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel,
(vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula
ovanan att svära mycket. Är det verkligen helt nödvändigt att vi samlar
HELA byn bara för att stena dem (3:e moseboken 24:10-16)? Är det inte lika
lätt att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med
människor som ligger med sina släktingar (3:e moseboken 20:14)?

Jag vet att du gått på djupet med denna typ av problemställningar. Så jag är helt säker
på att du kan hjälpa mig. Tack för att du ständigt påminner oss om att guds
ord är evigt och oföränderligt.

Med vänliga hälsningar från en trofast lärjunge och tillbedjande fan.


Laura Schlessingen är en radiopratare i USA som ger råd till personer
som ringer in till programmet. För en tid sedan svarade hon en av de
som ringde med en hänvisning till 3:e moseboken 18:22, att homosexualitet
är en styggelse som inte under några omständigheter kan accepteras.

Ovanstående är ett brev till dr. Laura skrivet av en
amerikansk medborgare vars namn är okänt.

Får man sno så här och blogga saker andra skrivit? Om nån gnäller redigerar jag... Eller regredierar, man kan aldrig så noga veta.

Irrigheter i vardagen eller välkommen till min värld

Frågor som berör oss förvirrade irrmänniskor med en vag känsla för såväl tid som verklighet:


- När man har provat tre bankomater och ingen av dem accepterar ens bibliotekskort, ska man ringa och klaga hos banken eller biblioteket?

- Vad i helvete! Varför ska jag betala mobilräkningen för tre månader på en gång bara för att jag beställt kvartalsräkning?

- Naturens bristande lyhördhet. Varför är det inte sommar nu när jag har tagit på mig sneakers och sommarjacka?

- Ett vagt obehag håller en sällskap under morgonbestyren. Man känner sig utanför. Avskuren och intellektuellt otillfredsställd. Frukosten var tråkigare än den brukar vara och gick dessutom förvånansvärt fort. Sedan snubblar man på morgontidningen på väg ut genom dörren.

- Klockradions evinnerliga pipande måste betyda att jag får sova en timme till. Eller att någon annan ska gå upp. Min nalle till exempel.

- Tanken: "Det enda jag behöver komma ihåg i dag är att gå till biblioteket" innehåller ett par felaktigheter. Man måste även komma ihåg att gå dit i tid, att gå in i själva biblioteket och sist men långt ifrån minst att uträtta rätt ärende. Man får betala precis lika mycket förseningsavgifter för böckerna man glömt att lämna oavsett hur många fina nya böcker man får med sig hem...
Sen måste man ju också komma ihåg att ta på sig kläder, helst säsongsanpassade, och att låsa ytterdörren, äta mat och sånt.

- Att glatt hälsa tillbaka på konduktören och inte förstå vad hen väntar på. Så bra känner vi ju inte varandra att vidare konversation borde vara nödvändig.

- Att laga mat och en timme senare känna att man fortfarande är hungrig. Att hitta maten stående på spisen och förstå varför.

- Att inse att mammas mejladress till jobbet nog inte är mamma@telia-sonera.se.

Så svårt var det att hitta mig

För att hitta bloggen räckte det visst att klippa in en bit av mejlet i google, med citationstecken runt. I och för sig var anonymiteten inte viktig för mig i just detta fall, då hade jag ju inte använt mitt riktiga namn, men jag känner ändå att större kunskap om Internet vore bra för mig. Om jag vill mejla nazister eller liknande kan ju anonymitet vara viktigt på riktigt.

För även om jag inte uttryckligen säger vem jag är i bloggen finns det både bilder och tillräcklig info för att den som vill ska kunna lägga pussel. Läskigt, läskigt.


Svar från RKTL

Om man läser kommentarerna till föregående inlägg kan man läsa ett svar från Stefan Grevle. Hm, kan jag hitta andra kan de tydligen hitta mig... För förståelsens skull kan det vara bra om ni läser hans svar innan ni fortsätter läsa.

Som Stefan Grevle säkert förstår är det skillnad på att tro på innehållet i en gammal bok, och att anse att svaren till alla problem i dagens samhälle finns att hitta i den boken. Även om innehållet är sant betyder det inte att alla svar är gångbara 2000 år senare. Det är också skillnad på att tro att en person som hette Jesus kan fungera som någon sorts harmoniskapande inspiration för dagens människor (typ som Thomas Di Liva) och att han sitter inne med svaret på ALLT. Därför har Stefan Grevle fel när han anser sig ha alla Sveriges kristna bakom sig och sitt resonemang. Alla kristna är inte bokstavstroende.

Jag tror ju, som de flesta av er vet, inte på vare sig det ena eller det andra (utom på Thomas Di leva, förstås), men jag kan respektera kristna som har en distans till sin tro och ser den som en del av livet och inte som hela livet och lösningen på allt.

Jag återkommer med mer när jag hinner... Skriv gärna vad ni tycker så länge!


RKTL - en fin organisation

Eftersom jag ändå inte kan sova har jag skrivit ett litet mejl till ordföranden för "Riksförbundet Kristen Tro och Livsstil" (www.rktl.se), Stefan Grevle, som har mejladressen: stefan@rktl.se.

Jag gick in på yahoo och skapade en mejladress för ändamålet, men jag använde mitt eget namn. Vilket blir extra roligt eftersom det finns en moderat kyrkopolitiker i Stockholm som heter samma sak som jag.

Så här skrev jag:

"Hej!
Funderar lite över vad er organisation står för. Om jag förstår det rätt så tror ni att det bästa sättet att styra Sverige idag finns att hitta i en bok som skrevs för 2000 år sedan (oavsett om man tror att den är skriven av Gud eller inte är det ju så gammal den är). Kan man inte tänka sig möjligheten att världen har förändras och att saker som var kloka för 2000 år sedan inte är så kloka längre?
Intressant också att ni talar för barns rätt till en mamma och en pappa. Ska det tolkas som att ni är för kvoterad föräldraledighet?
Nyfiken på hur ni resonerar!
Mvh"

Han vill säkert ha trevliga små mejl från er också...


Sova. Vill sova. Måste sova. Kan inte sova.

Efter torsdagens oplanerat hårda firande av b-uppsatsernas avklarande är jag inte helt i form idag. Att jag somnade i eftermiddags och vaknade vid elva på kvällen gör inte saken bättre. Fast vi hade ju förstås kul. Gräsänklingsbögen som bjöd oss på öl för att smöra in sig hos Philip var ett intressant inlag. Och att Sandra hade ätit The Doors giganthamburgare var helt klart oväntat.

Kanske ska tillämpa det där med att inte dricka efter ett även när jag är ute på vardagar? Nytänkande är ju bra har jag hört.

Det värdelösa är att jag är så mör i huvudet att jag inte pluggar effektivt heller, nu när jag ändå inte kan sova. Och med att inte plugga effektivt menar jag att jag inte pluggar alls.

Lyssnar på mysig musik däremot. Vallgren blir bara bättre och bättre. De låtar som jag inte fastnade för först springer nu runt i mitt huvud hela dagarna. Grannarna ska vara glada att jag spelar så fint för dem tycker jag. Jag resonerar på följande sätt: så länge ingen klagar kan det omöjligen vara så att jag spelar för högt...

B-uppsatsen tillbaka

Det gick bra på opponeringen! Jag inledde förstås med allt som jag tyckte var knasigt och sen fick de andra fylla på. Läraren sade att det var en bra uppsats, och jag fick ingen rest, men betyget får jag inte reda på förrän vid kursavslut.

Att ha metoden före syftet var rätt ok enligt läraren, eftersom jag i en inledande mening förklarar vad jag ska hålla på med. Däremot fick jag en del kommentarer på språket - en i opponentgruppen hade hittat en mening med 68 ord, och det krångliga språket tillsammans med att jag redovisar en massa fakta gör uppsatsen svårläst.

Det mest skrämmande ordet att få höra om ett arbete dök upp, nämligen gediget. Visserligen var jag i arkivet ganska många av de dagar jag skulle ha varit där och jag var inte bakfull ens hälften av de dagarna, men nästan halva uppsatsen skrev jag samma dag som jag lämnade in... Däremot visste jag förstås vad jag skulle skriva, men det tar ett tag att få ner skickliga formuleringar på 10 sidor text så att det ger sken av ett genomtänkt resonemang.

Det är trist att lämna in arbeten man inte är nöjd med... Fast jag börjar tyvärr bli van. Nu ska jag slarva ihop hemtentan till imorgon! (Ikväll har jag inte tid för då ska jag dricka öl.)


Mitt liv i pepparkaka

Mitt liv i pepparkaka
Här kan ni se hur jag tänker mig mitt liv i pepparkaka...

Mitt friluftsintresse syns i träden och tältet jag bor i och i mitten står min bokhylla. Till höger pågår festen för fullt, på bordet och bardisken står öl, en flaska vin och chipsskålar. Tyvärr blev ölen lite bränd så alla får dricka Guiness. Jag står och leker med tåget, som får symbolisera mitt barnjag, med en öl i handen och pratar litteratur med killen som håller i en bok. Att det bara är jag som har ögon beror på tidsbrist, inte på en vrickad människosyn. Titta även på ängeln och djävulen som lurpassar på mig bakom en buske...

Notera att en del med byxor har långt hår, och att en storvuxen gäst har kjol - man måste ju göra nånting för att förbättra världen med fler perspektiv..


B-uppsatsnoja

Imorgon är det dags för opponering på min b-uppsats. Lite nojig är jag allt. När jag skriver c-uppsats ska jag överväga om det inte eventuellt kan vara en bra idé att läsa igenom texten innan jag lämnar in... Det värsta är att jag inte har nån som helst känsla för hur dålig eller möjligen bra den är. Kommer jag få rest? Har jag klarat mig med god marginal? Är den så dålig att den inte ens kan kallas uppsats utan bara en ordhög som eventuellt skulle kunna definieras som en halvtaskigt besvarad hemtenta? Det var så det kändes när jag lämnade in...

Men jag känner ju mig själv. (Även om jag lovade en tjej i min opponentgrupp idag att jag skulle säga upp bekantskapen med mig själv eftersom jag återigen misslyckats med det inom skolvärlden grundläggande kravet att komma i tid till seminariet. Ledsen Maria, jag tror att jag ljög lite.) Jag vet att jag slarvar och börjar i sista minuten med saker eftersom det är så att om jag är medveten om att jag inte gjort mitt bästa så gör det ju inget om någon annan påpekar brister med arbetet. Det är mycket värre att få kritik på något som man verkligen kämpat med. Om jag nu någonsin verkligen kämpat med en skoluppgift? På kth, kanske, när jag tog de där luriga mattetentorna till sist, genom att faktiskt göra övningarna i boken och inte bara trycka in gamla tentor tills de rann ut ur öronen. Fast en mattetenta eller en tekniktenta är aldrig lika personlig som en humaniorauppgift. Eller så har jag bara glömt hur det kändes att köra tentor på kth. Kan vara så.

 Okej, om jag ska vara ärlig är ett annat skäl till att jag slarvar att jag är lat. Och slarvig.

Jag vet att jag kommer att få kritik för mina långa meningar och min stundtals krångliga meningsbyggnad. Att jag presenterar metoden före syftet och frågeställningarna känns annars som det irrigaste, men det kommer jag ju själv att påpeka imorgon.

Jaja. Ordning är för idioter. Vi genier behärskar och behöver kaos i tillvaron. Jag måste jobba lite på min hybris inför imorgon...

Liten blogguide - följ med i kommentarerna

För att läsa min blogg effektivt: Klicka på fotot uppe till höger. Då får man förutom min presentation även se de senaste inläggen och kommentarerna. Så om man vill kommentera något som någon annan skrivit, eller se om någon svarat, kan man gå in och kolla där. Om man till exempel vill hjälpa mig att förklara för Lian varför hon har fel om rädsla går det bra :)

Kommentera gärna! Om man vill får man gärna förklara för mig varför jag har fel också. Men jag vill inte att ni använder efternamn på andra än möjligtvis er själva, eller skriver annat som gör folk sökbara, för då kommer jag att ta bort kommentaren.

(Tankspriddhet är för övrigt när teet hinnar svalna i mikron så att man får mikra om det. Tre gånger.)


Identitetsproblematik och kläder

Undrar om jag är den enda som drabbas av identitetskris varje gång jag ska handla kläder. En t-shirt är inga problem, men ska jag köpa något som ska vara med ett tag, som en väska, ett par skor eller – ve och fasa – en jacka, tar det lång tid. Jag har hittat en massa fina jackor, men jackor som är fina är inte varma. Jag vill ha en jacka som ser ut som en lagom småflummig kappa, gärna typ grön, men som är tillräckligt fin att ha på sig till ”gå på restaurang med föräldrarna”-kläderna och dessutom är lika varm som en ful Canada Goose. Fast rättvisemärkt och mycket billigare, för jag har ju köpt en massa annat under alla shoppingrundor då jag inte hittat någon jacka. Bra skivor, böcker och annat livsnödvändigt. Som en pop-up-julkrubba (finns på Exlibris i Täby C – rekommenderas varmt till alla). Den ser ut som en julbok, men när man öppnar den viks en julkrubba upp. Bibelcitat får man med också, mycket praktiskt.

 
Idag skulle jag köpa kläder inför mitt premiärbesök på technoir på lördag. Då gällde det att hitta någon sorts balans mellan nåt som passar in och nåt som jag kan tänka mig att klä mig i, och helst även känner mig avslappnad i. Efter mycket letande befann jag mig plötsligt i Vero Modas provrum med en mjukgrå ziptröja, ett par småslitna mörkblå jeans och en ganska rolig top. Hm, inte riktigt vad jag letade efter och dessutom inget som inte redan fanns i min garderob. Typiskt. Till sist blev det ett par svarta sammetsbyxor och en mörklila top. Jag provade lite kjolar, men dels kände jag mig utklädd och dels skulle det ha inneburit att jag varit tvungen att köpa nya skor, vilket jag dels hatar att göra och dels inte fick för fröken K som anser att det finns gränser för hur mycket man får spendera inför en utekväll och att jag för länge sedan passerat dem.

 
Förra meningen innehåller 60 ord. Min uppsatshandledare hävdar att en mening får ha maximalt 42 ord, för annars måste man som läsare ta en paus och tänka efter. Men för det första är mina läsare förstås hemskt smarta, och för det andra är det väl inget negativt om man tvingas tänka efter lite. Virginia Woolf och gänget ansåg att språket skulle vara svårt för att hålla nere lästempot och dessutom skrämma bort såna där rysliga ointellektuella. Det är i och för sig inte riktigt mitt mål, snarare lider jag av skiljeteckensafasi och känner separationsångest till mina meningar, vilket gör att det är svårt att sätta punkt.

 
Carl-Johan Vallgren på måndag! Längtar! Till dess läser jag filosofiska standardverk i fyra delar -
på franska....


Ett slag för mänskligheten

Varit på mitt första möte med historiska instutitionens jämställdhetskommitté. Bra blandning av teoridiskussion och praktiska förslag. Sysslar vi med att peppa fler kvinnliga studenter till att doktorera eller ska verksamheten handla om att göra folk medvetna om genusproblematiken? För närvarande är den kvantitativa jämställdheten inget problem upp till doktorandnivå -  ska man kanske satsa mer på kvalitativ jämställdhet?

De praktiska förslagen var obligatoriskt deltagande på en föreläsning under genusveckan för studenter, en halvdag med information till personalen och en nätverksskapande tjejlunch för b- och c-studenterna där de kvinnliga studenterna får träffa kvinnliga doktorander och forskare.

Generellt tror jag att jag är alldeles för positiv och välvillig för att vara bra på att jobba med jämställdhet. Så fort något inte är uselt tycker jag att det är jättebra. En annan av studentrepresentanterna var mycket argare (men ändå konstruktiv). Min ilska när jag blir diskriminerad går över fort. Kanske är jag för naiv. Eller bara glömsk...

Jag har  i alla fall varit duktig idag. Kanske ska hitta balansen genom att kasta grus på alla blinda pensionärer som jag träffar på väg till tunnelbanan?

Ståande ovationer

Nu har jag sagt hejdå till mina härliga esteter. De applåderade och busvisslade även lite och jag blev alldeles generad (det är sant, hon ljuger faktiskt inte /Fröken K). Om jag får såna klasser när jag kommer ut i verkligheten på riktigt kommer jag att bli ledsen varje gång det blir helg. Nästan i alla fall.

Idag fick de vara stormakter i Europa på 1700-talet. Preussen, Ryssland, Frankrike, Österrike och Storbritannien. De fick ta fram vilket statsskick de hade, hur deras utrikespolitik var, vilka länder de krigade mot och hur de motiverade allt detta. Sedan fick de berätta om sitt land i jag/vi-form och argumentera för varför de var bäst, i soffprogramsmodell. Klassen har bra sammanhållning så jag uppmuntrade dem till att gå på hårt. "You damn snigelätare" på klingade cockney (typ) var nästan min favoritreplik. Preussen och Storbritannien bråkade om vilka som brydde sig mest om folkets bästa; Ryssland gjorde gängtecken åt Preussen eftersom de ville åt makten i Tyskland...
Jag ska bli lärare... Det är jättekul!