Alkohol, ansvarslöshet och allvar


jag gick ut för att hämta
allt det goda människor hade skapat
det tog ingen plats
i mina händer



I den här texten får läsaren veta varför jag var lite ledsen i fredags, att ugnspannkaka är gott, hur till går till när man pratar om viktiga saker på fester och var man borde ha varit på söndagskvällen om man gillar bra musik.

Efter nio jobbiga, stressiga, utmanande, slitiga, roliga och givande veckor med gymnasieelever kom så min praktiks sista dag i fredags. Lite jobbigt, minst sagt. Eleverna kommer jag förstås att sakna. Men också Håkan och Andreas, humorn, att vara i ett sammanhang. Ansvarslösheten är här igen. Jo, jag ska plugga en hel del och försöka jobba en del också, men ansvaret är borta nu.

I fredags blev jag nedbäddad i en soffa och fick två koppar te och avslappnat sällskap innan ugnspannkakan serverades och vi började lösa alla världsproblem. Varför vissa röstar på Sverigedemokraterna, vad som är essensen i problemet med prostitution och om man ska tala sanning i dejtsammanhang. Mer specifikt ifall man ska berätta om hur många andra man också dejtar, eller om det kan vara okej att undanhålla sådant.

De som ville vila upp sig inför lördagen gick hem, medan jag, Johan B och Vesslan gick vidare till "Storstad". Vi kom fram till att det finns mycket konstiga människor i världen. Killarnas genomsnittsålder var minst tio år högre än tjejernas, ca 35 respektive 25, vilket var obehagligt. Det kändes lite som att ha hamnat på en företagsfest på ett könssegregerat företag där man aldrig skulle vilja jobba. Efter en ytlig okulärbesiktning av klientelet kände jag mig övertygad om att de enda konversationer på stället som skulle vara värda att delta i eller lyssna på, var de som fördes mellan oss tre. Fördömande elitist? Jag? Nej, nej. Bara cynisk realist. Efter en snabb öl gick vi vidare.

Ansvarslöshet del två
På lördagskvällen var det dags för fest på Tullen, Vasastankollektivet som jag inte bor i men som har mitt namn på brevlådan. Många bekanta ansikten, många nya ansikten och ett fåtal välbekanta. Det är lite speciellt att vara på en fest utan att ha med sig ett givet sammanhang. Att kunna gå runt och hänga med alla som säger intressanta saker utan att återkoppla med någon eller ha dåligt samvete för att man ju borde ha pratat med den och den. När inga borden finns utan det bara är att glida fritt, men att samtidigt känna tillräckligt många tillräckligt bra för att slippa känna sig ensam.

Jag fick använda mina kunskaper i persiska, diskutera relationsanarkins fram- och baksidor samt eventuella kortsiktighet och skryta med mitt medlemskap i och månatliga bidrag till Amnesty inför Kalis, som tar pengar från dem varje månad. I form av lön, och han ger dem säkert valuta för pengarna, men ändå.

Gissa poeten!
Vesslan bjöd på mer allvar i form av stearinupplyst poesiuppläsning inne i ett av sovrummen inför en gåshudsförsedd publik. Var du inte med? Kan du då utan sökmotorfusk säga vilken poet som ligger bakom följande rader (och även dikten överst i texten)?


väggarna dörrarna låsen
det uråldriga hantverket

all tid som gått åt
all skicklighet som lagts ned

på att skydda oss från varandra



Söndagsmusiken
Jag, Christofer, Tina och  Johan B samlades på Nalen för "
Visafton i Cornelis anda". Främst var vi där för att se Clas Celsing Band, och Andreas S, Johan Sv m.fl. anlände först strax innan de skulle upp på scen. Tyvärr missade de kvällens näst bästa uppträdande, Vispeppar, två äldre trubadurer som framförde drypande ironier i visform. Birger Björnerstedt såg verkligen ut som en frikyrkomusiker, men ännu bättre var det nog att höra Ewa Lindahl - erkänn att du trodde att det var två män, din fördomsfulla smygsexist ;-) - sjunga om den nya Internetkärleken och hycklande småstadskristna.

Allra bäst var ändå Clas Celsing band, och det säger jag faktiskt inte bara för att Clas är gammal Bodalsscout och AU-ledamot, utan jag tycker faktiskt att de var bäst. Den nio låtar långa promotionsskivan har jag hunnit igenom ett par gånger nu, men mer om bandet en annan gång. 

Djupa inre skador

Jag har kommit till insikt. Jag har problem. Jag behöver hjälp. Titta på Herr K:s första kommentar till bilden "Mariannes lördagsdejt". Vad står det?






Har du tittat nu?








Jag tror dig inte...









Lägg av nu. Titta innan du läser vidare.








Nåja, eftersom du ändå inte tänker läsa kommentaren innan du läser vidare får jag väl fortsätta med texten trots din mopsiga motvallsattityd. 


Jag undrar nämligen vad Marcus har med google att göra. Är Marcus en sökmotor? Lika söt som en sökmotor? Eller är han eftersökt kanske? Vad menar Herr K annars med att Marcus har blivit, eller är, googlad?



En helt annan sak: Idag berättade jag för en 17-åring att jag såg hans favoritband live 1993. Är inte säker på om det gjorde mig cool eller bara fruktansvärt gammal. Kanske båda?


Ett rosa dockhus till Spindelmannen!

Rädda barnen! Jag kräver Spindelmannendockans, Actionmans och Hulkens rätt till ett rosa dockhus. De bör få ett rosa kök med en bedårande rosa dockspis att laga mat och slappna av vid efter dagens bovjakt och äventyrande. Barbie bör få en egen AK-4*, och händer som kan greppa saker.

Vidare kräver jag rosa tekniklego, blå och svarta leksakssmycken, rosa barnbyxor med eldsprutande coola drakar på, mörkblå småbarnsklänningar och söta nallar och fluffiga moln på alla svarta barntröjor. Okej, inte på alla kanske, men jag kräver att de är i majoritet. Eller snarare att de finns att få tag i.

En oväntad bundsförvant i den här kampen, kampen som jag egentligen inte alls driver om man inte räknar att jag suckar uppgivet någon gång i veckan samt grymtar surt ibland när jag råkar se ett skyltfönster med barnkläder (akta er alltså - jag är en rebell som borde spärras in för uppvigling!), så frågan är om ordet "bundsförvant" är särskilt korrekt, är tidningen "Vi föräldrar" som har startat en namninsamling mot könsuppdelningsfixeringen i barnens värld.

Så det jag egentligen vill säga är att alla borde skriva på den här eminenta namninsamlingen eller skämmas i evig tid.

Ut och uppvigla med er!
(Själv hade jag tänkt dra igång en stor demonstation idag, men det är ju så dimmigt ute och jag är förkyld. Och bara lättmjölk har jag hemma till mitt te, så egentligen är det nog mest synd om mig ändå...)


*Nej, jag är inte så positiv till vapenleksaker till barn egentligen, men Barbie med en AK-4 skulle delvis ta bort det som är dåligt med både AK-4:or och Barbie...

Gissa boken!

Gissa vilken bok?

Den här bilden kan associeras till en viss bok, skriven är en känd författare som hör till mina favoriter.
Kan du gissa vilken bok jag tänker på?

Fint pris utlovas!

Trakasseriumgänge

Det finns många sociala situationer som är intressanta att fundera över. Tänk dig att din pojkvän ska träffa en nära vän till dig för första gången. Antag att ni varit tillsammans ett par månader, men att vännen exempelvis varit utomlands. Detta är en kritisk social situation. Det är viktigt för alla tre att ni verkligen har trevligt ihop, eller åtminstone inte vantrivs.

Det finns ett enkelt samtalsämne som är ofarligt och ligger nära till hands. De kan prata om dig. Och har de då samma charmigt retsamma humor som du själv har händer det lätt att de börjar retas med dig. Normalt tycker du kanske att sådant är roligt, och är inte sen att retas tillbaka, men tre gånger så elakt. Problemet är att nu kan du inte ge igen. Retas du med din vän inför din pojkvän rackar du ju ner på henne inför en person som du vill ska gilla henne, och tvärtom. Det enda du kan göra är att skratta med i skämten, vilket kan bli riktigt jobbigt. De känner dig så bra att de vet precis var de ska sätta in nålsticken, och att de gör det på skämt hjälper inte särskilt mycket alls.

Fenomenet att de som inte känner varandra så bra retas med den gemensamma vännen förekommer även annars, och är egentligen lite märkligt. För de flesta som utövar den här sporten har rimligtvis även blivit utsatta för den, eftersom personer med retsam humor tenderar att umgås med likasinnade. De vet alltså att det kan vara jobbigt på riktigt, men tvekar inte att låta någon de bryr sig om genomlida behandlingen. Förmodligen sker det inte så medvetet, men ändå.

(Nej, detta har inte drabbat mig nyligen, men jag har funderat över fenomenet. Ja, det fanns tusen tråkiga saker som jag borde ha gjort istället för att skriva den här texten två gånger. Varför två? Jo, jag har fobi mot att spara texter, och den första versionen försvann i cyberrymdens svarta hål och lämnade mig med lång näsa lyssnande till de hesa sadistiska skratten från världens alla datanördar.)

Naturen är det där gröna på kartor...

Tänkte att jag skulle stjäla lite...

Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom sitt fönster eller på färgfotografier. På vintern är naturen vit.

Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jämför kretsloppet ovan. I marken sticker växterna ner ena änden och suger upp vatten som annars kunde komma till nytta. Det vatten som växterna inte kommer åt kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta då det inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, s.k. grustag. Kring motorvägarna flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.


Läs mer
HÄR!


Mariannes lördagsdejt

Marcus

Erkänn att min lördagsdejt är sötare än din! Att jag dessutom fick min syster på köpet var ju inte så illa, särskilt när han skrek eller gjorde annat mindre gulligt. Russinen i kakan är mina...

Tidsoptimering

Jag är helt emot slöseri med tid, bortsett från när den slösas på roliga saker. Om man kan välja mellan att hinna till tåget i god tid och att lyssna på "Håll käft" med Måns Klang ännu en gång, äta middag i hissen, tokspringa till tåget nerför de 100 trappstegen med oknutna skor och andtruten kasta sig på tåget precis när föraren stänger dörrarna, är ju valet självklart - inte sant? 

Håller du inte med mig kan du lyssna på "Håll käft" och ta till dig av budskapet. 


För övrigt har jag hittat ett sammanfattande tema som innefattar alla mina lektioner:
"Jakten på den röda tråden"


Homoteater, öl, scouting, Vaxholm, mer öl och lite te

Ja, rubriken talar väl för sig själv? En snabb sammanfattning av vad jag har ägnat de senaste två veckorna åt... Jag kan rekommendera solnedgången över Stockholm från akterdäcket på en Vaxholmsbåt, men ta med en filt mot kylan. Allra bäst blir det om man inleder med ett besök på Nationalmuseums landskapsmåleriutställning innan man kliver ombord, och avslutar med en god middag i Vaxholm. Och rödvin.

En annan trevlig sak är att gå på intressanta teaterföreställningar och seminarier arrangerade av fackförbund man inte är medlem i. Tyvärr brukar det inte finnas rödvin. I det här fallet var det Lärarförbundet som bjöd på teater och diskussion om hur jobbigt det kan vara att vara homosexuell på sin arbetsplats:

Bertil: "Jo, jag och min fru var ute och plockade kantareller i söndags bla bla"
Anders: "Spännande, ni hittade en hel del eller?"
Bertil: "Jodå, hö hö."
Eva: "Jag och min fru var också ute ute och plockade kantareller i söndags."
Anders: "Måste du prata om din sexuella läggning hela tiden?"
Eva: "????"

Varför tjatar jag om irrelevant rödvin hela tiden? Jo, i fredagseftermiddagsandan här på skolan ingår det  sedan en halvtimme tillbaka en tradition att lyssna på mysjazz. Och lyssnar man på mysjazz vill man ha rödvin. Rödvin. Det vore ju gott med rödvin. Röööödviiiiiiin........ Ge mig rööööööööödviiiiiiiiiiin....


Språkriktighet

Ett litet test som jag utsatte mina elever för:

På julafton satte lillebror en skum tomte i halsen när han såg att jag fick en ny stereo anläggning i julklapp. Men lillebror fick iallafall en praktisk jogging overall. Han surade lite men efter en stunds betänke tid gav han hans föräldrar en kram ändå. Även fast jag såg han var besviken. Mamma bad lille bror gå ner i källaren och hämta mer ved till öppnaspisen, lillebror gick i väg med ett surt ögon kast på mig. 

– Varför måste alltid jag göra allt, mumlade lillebror försigsjälv. Nedanför källar trappan hade mamma och pappa riggat upp lillebrors riktiga present, en ny X-box.  

Lillebrors gamla hade näm ligen råkat gå sönder när jag och min vän Peter körde "Dead or Alive 4", Peter var påväg att vinna när jag råkade slå ett brännbolls trä i boxen åtta gånger. Det var inte svårt att över tala lillebror om att det var en bra idé att han sade till mamma och pappa att det var han själv som snubblat och råkat sparka in X-boxen i väggen.

– Usch vad du är elak! Hade lillebror skrikit. Men han skvallrade aldrig.

Det var en trevlig jul afton, alla var glada.

Någon som vågar försöka sig på att rätta? En hårt debatterad fråga var om det heter "en X-box" eller "ett X-box". Några idéer? 


Mer TV3 åt folket!

Vore det inte bra om allt kunde få vara lite enklare? Om nu statsministern nödvändigtvis måste intervjuas ska det vara kort, underhållande och Carolina Gynning ska sköta intervjuandet.

- Asså, det här med budgeten är väl intressant och så, jag menar förra månaden hade jag bara råd med fyra olika läppglans, och eftersom jag gör av med åtta i veckan blev det ju problem. Så - kommer momsen på läppglans att sänkas?
- Nja, alltså budgeten handlar i år om ett par skattesänkningar, omprioriteringar i regionalpolitiken, bibehållen marginalskatt, ökat bistånd, en översyn av ersättningsnivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen och sänkt grundavdrag, bland annat.
- Okej, jag hängde inte med om allt. Men det där med bistånd, det är ju bra. För det finns ju dom som svälter. Men fred på jorden, är inte det en prioriterad fråga?
- Jo, fred är viktigt, men i en svensk statsbudget fokuserar man inte på problem som inte kan åtgärdas med hjälp av förändringar i den svenska statsbudgeten.
- Nu är jag inte med. Vad har det här med läppglans att göra? 

Jag fattar att SVT behöver rapportera om krig och sånt. Men kan det inte göras lite mer lättsamt? Nyhetsinslagen kan väl rimma? Och de kan väl kommentera annat än bara politiken?

"Kofi Annan, ja, ni vet han FN-chefen som har en svensk fru? Hon hade en riktigt elegant skuren aftonklänning på sig när de var på middag i vita huset. Men hon borde haft bättre vett än att ta en svart aftonväska till en gräsgrön klänning. Jo i alla fall, Kofi dårå. Han pratade med några andra killar, som var från Palestina, som Jesus alltså, för att han ville att de inte skulle kriga. Men han som hade den där sjalen som faktiskt inte har varit inne på flera ÅR kring huvudet pratade om nån mur. Och då blev den andra sur och sade att han fick bygga hur många murar på sjalkillens mark som helst, för sjalkillens kompis dödade barn. Då sade sjalkillen att den andres kompisar också gjorde det, fast sanktionerat av staten. Svårt ord det där, "sanktionerat". Det betyder typ att killen hade sagt att de skulle döda barn, medan sjalkillens kompisar dödade barn fast sjalkillen inte ville. Snipp snapp snut - så var sagan slut!
Vad tycker ni om min nya frisyr? Diskutera den på min blogg!"


SVT och SR verkar tro att det här är precis vad det svenska folket behöver. Om du tror att en mer komplicerad värld behöver en mindre nyanserad nyhetsbevakning - skriv inte på den här
protestlistan!

Asså, jag menar att du ska skriva på den om du typ är emot att folkets fördummas och slutar förstå att det finns fler nyanser än kolsvart och Hollywoodtändervitt.

Mycket

Mycket nu.
Mycket tankar, mycket handling, mycket undervisning.
Mycket goda drycker, mycket nattsudd, mycket glädje.
Mycket stress, mycket irritation, mycket samvetskval.
Mycket humor, mycket vänner, mycket framtidstro.
Mycket lite sömn.
Men mycket pengar.
Märkligt.
Varför mycket pengar?
Månadens början?
Men ändå.
Ah...
Räkningarna.
Inte mycket pengar.
Längre.

Men mycket av det som är viktigt...