Lite tankar till sommaren
Till dess:
Felsökning är intressant.
När man misslyckas med att öppna en dörr finns det ett antal faktorer att tänka på. Dessa kan indelas i två kategorier:
1. Dörren
2. Låset
Vi börjar med 1. Är det en dörr? Säkert? Inte ett fönster eller så? Är det rätt dörr? Borde du gå in genom denna dörr eller finns det en annan dörr i närheten som är den som du hade tänkt öppna? Ta en noggrann titt på dörren innan du går vidare och granskar låset, som i sin tur bör granskas noga innan du lägger ut 800 kronor på en låssmed för att komma in i grannens lägenhet. För även om låssmeden skulle låta sig övertalas om att du faktiskt bor där, vilket inte är troligt, så är det ändå inte troligt att grannen är lika medgörlig.
Detta leder vidare till punkt 2: låset. Är dörren låst överhuvudtaget, eller är det bara så att den öppnas inåt och du står och drar i den? Tips: Står det "push" på dörren så betyder det att man inte ska dra. Tyvärr finns dessa bokstäver aldrig där när man börjar dra, utan dyker upp från ingenstans efter att man ägnat någon minut åt dragande inför en publik bestående av roade 10-åriga monster.
Passar nyckeln inte i låset? Vilken nyckel är det du försöker använda? Är det ens en nyckel, eller står du och visar upp busskortet eller inpasseringskortet till jobbet i hopp om att dörren ska fatta vinken? Och apropå jobbet - är det där du är? Då ska du inte använda vare sig nyckeln till sommarstugan eller till hänglåset som du glömde på badhuset i vintras för att komma in. Det säkraste är istället att vänta på en kollega, eftersom det kan bli så pinsamt om chefen dyker upp bakom dig just när du står och svär över att ditt förbannade bibliotekskort inte funkar i kortläsaren.
Mer felsökningsklokheter från mig kommer i juli. "Internetbanken - en snårskog för ickestrukturerade" eller "Att lära sig se skillnad på sitt personnummer och sin pinkod - några knep" är lite textidéer som jag bollar med. Men till dess får ni gärna bidra med egna felsökningsberättelser, eller berättelser om annat också för den delen.
Glad sommar!
Hejsan morsan, hejsan stabben...
Marianne, Marre och Fröken K ska jobba som kolloledare i sommar. Detta blev klart efter ett telefonsamtal i ett träsk på Möja - då jag pratade om mina friluftskunskaper utan att nämna att jag var mitt i skogen och inte visste var jag var eftersom jag inte hade tänkt på att ta med kompass - följt av en intervju dagen därpå. Till denna intervju skulle man göra en uppgift som hette "En dag på kollo". Här följer min lösning på uppgiften:
"Sofia vaknade tidigt, lätt nervös som vanligt. Hade ledarna märkt när hon smög in igår? Bara en timme sent, men ändå? Hon kröp upp ur sängen så ljudlöst som möjligt (om Pia vaknade och började prata med sin skrikiga röst skulle det vara kört). Hon smög sig ut, tassade försiktigt fram till västra huset och kröp ihop under fönstret för att tjuvlyssna på ledarsamlingen.
- Barnen får alldeles för lite motion! gnällde Lennart Hurtig och rättade till baskern så att den lutade i exakt rätt vinkel i pannan. Minst en timme varje morgon borde barnen springa - med höga knäuppdragningar. De ville väl inte att barnen skulle bli godisknaprande slöfockar vars enda motion är tumrörelserna när de skriver SMS?
- Fast barnen kanske inte tycker att det är så kul att springa? invände Maja Mjuk. Jag tänkte att vi skulle börja med att ha ett gruppsamtal under fikat efter frukosten, och sen kan vi ha en vilostund fram till lunch, och sen efter lunch kan de väl få baka nåt gott till eftermiddagsfikat? Och sen ikväll kan vi väl ha mysstund? Det ska inte vara så stressigt för barnen på kollo,
- Visst handlar det om att ha roligt, men tanken är ju också att de ska lära sig saker på kollo! Jag tycker att vi börjar med dubbeltimme naturkunskap och sedan praktisk matematik i skolsalen resten av dagen. Sen ikväll kan vi väl ha glosförhör? Det tyckte jag om att ha på somrarkvällarna när jag var barn. Mmm glosförhör... sade Petra och drömde sig bort till en tid då det var ordning och reda i världen.
- Flottbygge! Vi bygger en stor flotte och åker iväg på älven! Det är kreativt, man lär sig saker, man är utomhus och barnen tycker att det är roligt! Det gjorde vi när jag var kolloledare i Värmland, och det gick jättebra! Kalle log överlyckligt över sin finfina idé.
- Ja, Kalle, det var väl kreativt och så. Men du vet kanske att det inte finns någon älv här i närheten? Och det här mötet handlar inte om att planera dagen - det gjorde vi igår, om ni minns? Vi var överens? - utan om att dela upp ansvarsområdena inför skattjakten och prata om gårdagen. Vad hände igår kväll? Vad finns det som vi måste diskutera?
Sofia höll andan. Typiskt föreståndaren att ta upp såna onödiga saker just när de var på väg att glömmas bort.
- Jag tycker att vi måste diskutera det här luddet som jag hittade i torktumlaren igår. Sade Petra och plockade fram en dammtuss ur fickan. Vissa av oss försöker faktiskt göra ett jobb och så finns det sluskar som inte städar efter sig. Och jag såg nog vem det var!
Sofia andades ut. Morgonsamlingen var om tio minuter - tiden skulle inte räcka till för att avhandla petitesser som rökning och nattliga äventyr. Hon hade aldrig tyckt så bra om någon som hon tyckte om Petra just nu.
- Petra, om du irriterade dig på det, och du såg vem det var, varför sade du inget då, till den personen? frågade Anna och försökte låta konstruktiv på rösten.
- Det kan väl inte vara mitt ansvar att styra upp folk som inte har vett att städa efter sig heller! Dessutom såg jag nog att du sprang ut ur köket igår utan att ställa in din tallrik i diskmaskinen!
- Ja, Oscar och Emma hade börjat slåss utanför, och jag kände att det liksom var prioriterat?
- Jaha! bröt Kalle in. När det blev bråk på mitt förra kollo en gång, då gjorde vi så att vi tog en hink och sen...
Föreståndaren suckade och insåg att det var dags att försöka hinna med det där samtalet som hon borde ha haft med åtminstone Petra och Kalle för en vecka sen om det bara funnits tid... Sedan sade Johan något om "barnen i fokus" som bara föreståndaren och Anna hörde.
Efter morgonsamling och frukost började skattjakten som Anna och Stefan hade arrangerat tillsammans med en grupp äldre kollodeltagare. Lennart Hurtig hade fått ansvar för en av ledtrådarna som skulle sitta högt uppe i ett träd ute på en ö som låg tio minuters kanotfärd bort. En uppgift han var rätt nöjd med, även om han blivit besviken över att han inte fick byta till en annan ö, som enligt honom låg en kvarts kanotfärd bort men som enligt Stefan låg två timmars segeltur bort.
Skattjakten gick bra bortsett från att två kanoter välte för att barnen stod upp och hoppade i dem. Föreståndaren föreslog försynt för Lennart att detta var något som borde diskuteras under paddlingstillfällena. Lennart kände sig orättvist behandlad - det var väl inte hans fel om barnen var dåliga på att paddla bara för det var hans jobb att lära dem paddla och kanske hade glömt att nämna att kanoter inte var helt osänkbara?
Sofias lag kom tvåa i skattjakten, och trött efter en hård och aktivitetsfylld dag somnade hon i tid för första gången på två veckor. Men hon hade bestämt sig för att i alla fall smyga upp och lyssna till det komiska morgonmötet? Varför var Johan, Stefan och Anna så tysta på mötet när det var de som pratade mest annars?"
Behöver jag nämna att Marre är synnerligen nöjd med att ha fått gå på en anställningsintervju där det ingår att läsa upp såna här texter?