marre

Nu är det väl lite svårare kanske?

I väntan på julrapporter (Håkan och pappa får gärna mejla bilder till mig så att rapporterna bli roligare), kommer här en liten tävling. Inte så svår, kanske?

Vilken bok läser jag just nu? Bilden är tänkt som ledtråd (man kan ju aldrig nog underskatta sina medmänniskor, eller hur var det? Detta med avseende på att jag inte utgår ifrån att läsaren förstår att bilden är tänkt som ledtråd, inte på att bilden inte borde behövas som ledtråd...).

Nu har vi testat det här med minusgrader och mörker. Kan vi enas om att det var en rätt kass idé? Kan vi erkänna misstaget, lämna det bakom oss och återgå till 20 plusgrader och solljus mer än en halvtimme per dag?

Okej?

På fredagen laddade kollektivet inför helgen. Marianne hade jobbat med elever hela långa förmiddagen, och efter lunch hade Fröken K tagit Marre med sig till universitetsbiblioteket och tvingat henne att betala sina skulder och lämna tillbaka böcker. Marre hävdade att det faktiskt var jättelängesen hon var på det biblioteket, så att det omöjligt kunde vara hennes skulder. Fröken K hävdade dock att det var just det att det var längesen som gjorde att skulden var så stor.

Helt slutkörda som de var fattade de ett enigt beslut att vila en timme på eftermiddagen. Vilket kändes som en mindre bra idé när de vaknade sex timmar senare. Kvällen ägnades åt lugn och avkoppling. Marre försökte förklara att det visst var den 19 december, och att hon alltså inte alls hade ätit i förväg i chokladkalendern. Strax innan solen gick upp lyckades de somna igen.

Det lilla av lördagen som återstod när kollektivet vaknade ägnades åt aktiviteter och tjafs. Marianne argumenterade starkt för att de borde gå i kjol oftare, eftersom det är ett trevligt och klassiskt plagg, och det dessutom kan ses som en misogyn nedvärdering av det kvinnliga att ta avstånd från detta plagg till förmån för de jeans som patriarkatet tvingat på mänskligheten. Fröken K var nästan med på noterna när Marre sabbade allt genom att ivrigt hålla med Marianne. Skulle Marre, som om hon inte övervakades helst skulle gå i trasiga jeans både på jobbet och på släktmiddagar, vilja börja ha kjol av politiska skäl - när den enda politiska term hon förstår är första halvan av "rödvinsvänster"? Knappast. Fröken K synade bluffen och tvingade ner sina kamrater till tvättstugan.

På kvällen begav de sig till Lars för julfest och glöggprovning. Romglögg är den enda goda vita glöggen, men den allra godaste glöggen är gin och tonic med glögg, fast utan glögg. Fröken K gick som vanligt hem när Marre började bli besvärlig, dvs strax efter att hon hälsat på värden. Marre var jättestolt över sin fina värdpresent bestående av jordnötter och alkoholfri Norrlands Guld. Marianne, som trots sin stora intelligens är mer lat än smart, bad Andreas, och sedan Carl, att blanda varsin GT till henne. Och tekniskt sett fick hon två GT, eftersom det var en skvätt tonic i dem båda. Sedan gick Marianne hem, och då var det bara Marre kvar. Marre kom på hemvägen på att klockan faktiskt bara var ett, vilket gjorde att det givetvis måste åkas vidare till nästa fest. Jag menar - vad är en tripp till Södermalm 45 minuter bort, när man är tio minuter hemifrån?

På söndagen tittade kollektivet på gamla "Vänner"-avsnitt, och hann precis äta frukost och duscha innan det var dags för japansk middag med Johan B och Vesslan. Under middagen avhandlades dricksens vara eller inte vara, huruvida en amerikansk taxichaufför ska få dricks om han inte hittar till flygplatsen, vad man egentligen tycker om miljöaktivister som saboterar kärnkraften i Tyskland respektive kärnvapentillverkningen i England (Fröken K ville spärra in alla aktivister och potentiella aktivister* på livstid, Marianne tyckte att det mesta berodde på aktionens kontext och vilka sanktioner mot lagliga protestmetoder som finns, men att det oftast inte var okej, och Marre tyckte att aktivister är bra så länge de dricker rödvin) och om en restaurang måste ha annan dukning vid lunch om de vill ha lägre priser då.

Efter middagen åkte Marianne iväg på glöggkväll på Reimersholme, där hon ska bo när hon bli stor, och konfronterades för andra gången inom loppet av 24 timmar med fenomenet vaniljglögg. Fröken K åkte hem och sov medan Marre åkte hem för att länsa chokladkalendern. För om det ändå är den tjugonde kan det väl lika gärna vara den tjugoandra?




*Såna där med trasiga jeans och palestinasjal. Hasch röker de säkert också. Usch.

 

Jo, bilden är från i fredags, men eftersom jag var på Berlin även idag funkar den ändå.

Igår inleddes en tvådagars upptäcktsresa på den lite outforskade ön Södermalm med sushi på det där stället vid Mariatorget. Johan B och Åsa var oroliga att det inte skulle serveras öl, men Marre lugnade dem med att det självklart fanns öl - det är ju en riktig restaurang! Hur nojig får man vara egentligen? Naturligtvis serverades det inte öl annat än i lättform. Men det kunde ju inte jag rå för. Jag menar, om de andra hade trott annat hade de ju kunnat säga något så hade jag kollat upp. Men vi hann ändå med en öl på Rival innan kvällens huvudattraktion, julkonserten med Carl Johan Vallgren, började. Mysig konsert med en betydligt mer avslappnad Vallgren än förra året. Och när "Till havet Marie" kom som extranummer kunde det inte bli bättre...

Idag träffade jag Mats på La Cucaracha (Nej, nej - jag behövde inte alls googla för att få till rätt stavning, varför tror du det? Anklagar du mig för att vara korkad? Va? Va?!) vid halv sju för tapas, öl och vin. När vi ätit maten, som var rätt god, men inte mer, och diskuterat världsläget och varför Marianne inte tycker om människor, ville vi ha in notan. Fyrtio minuter senare lämnade vi restaurangen utan att ge dricks. Jag var oerhört stolt över att hitta till Berlin utan att behöva fundera över vägen (strålande merit att hitta från Bondegatan till Skånegatan), men precis utanför dörren stannade och sade att jag trodde att det låg här någonstans, vilket märkligt nog roade dem som stod utanför och rökte. Men Niclas jobbade inte, och det var knökfullt, så vi gick till "Bara bar" istället, och fick plats i en elegant lejongul soffhörna. Nytt ställe för mig - riktigt schysst. Även om tandemtoalett inte är något för mig tilltalar det ju många andra, vilket lär korta ner kön avsevärt. Vi kom fram till att vi lärde känna varandra för nio år sedan, vilket ledde till insikten att vi är gamla. Mats fick reda på vad jag röstade på i riksdagsvalet, vilket kom lite som en chock. Undrar om mitt samvete verkligen förtjänade att jag var så ärlig mot det när jag röstade att jag måste erkänna något rätt så besvärligt fyra år framöver?

Jag har kommit fram till att jag gillar röda drycker. Rött vin, rött te och röd öl. Och alla vet ju att röd saft är den bästa. (Nej, detta har ingen koppling till ovanstående politiska funderande. Jag gillade röd saft även när jag var med i MUF.)

Hade inte jag någon plan att jag skulle städa och fixa hemma i helgen? Har ett vagt minne av att jag tänkt något sånt.

Fredagseftermiddagen började med urnsättning av morfar med efterföljande släktmiddag. Inte i bästa balans bar det sedan iväg till Orionpuben. Som var lite splittrad eftersom ingen riktigt hade samlat ihop folk så att de åt middag på samma ställe, men framåt nio eller så var vi alla på Berlin drack den goda ölen. Sedan gick några av oss vidare till Broder Tuck, och jag fick än en gång erfara att ett dåligt humör inte går att bota med mer alkohol. En person, som faktiskt inte var jag, kom nästan inte in, men vi andra var så städade att det löste sig ändå.

Jag har en teori om det där. Ställena bryr sig egentligen inte om hur full du är. Men om de ifrågasätter din nykterhet märker de två saker:

1. Om du har tendenser till aggressivitet
2. Om du kan skärpa dig när det gäller

Och naturligtvis om du är så kravallfull att du faktiskt är för full oavsett hur bra du är på att skärpa dig.

Lördagen inleddes med en alltför tidig väckarklocka och en tänkt hyllningsserenad till Resorbens lov (tog dubbel dos innan jag somnade). Men jag hann både med en lång skön dusch och frukostte och havrefras innan det var dags för julmarknadsbakisande med CarlA.

Nej, Konstfacks julmarknad är inte den smartaste platsen när man har ett blodtryck på 90 över 60, inte tycker om människor och dessutom är sliten från dagen innan. Det fanns en hel del fina saker som jag säkert skulle ha köpt om jag inte varit konsumtionsfientlig*, men jag och CarlA hittade en fin julklapp till en gemensam vän i alla fall.

Sedan åkte vi till Hornstull för Streets julmarknad. En rolig detalj är att en av oss som inte är jag inte är så van vid att åka tunnelbana. Så personen vet inte var man byter mellan grön och röd linje utan att behöva byta perrong, och har heller ingen aning om vad stationerna söder om Slussen på röd linje heter, eller i vilken ordning de kommer. Kul att för en gångs skull vara den som har mest koll.
 
Jag funderade på ett korsstygnsbroderi med svordomar, men kom fram till att dess prislapp stred mot ovan nämnda konsumtionsfilosofi.

Eftermiddagen avslutades med filosofiska samtal på Copacabana, om det eventuella sambandet med uttalad ideologitillhörighet och de handlingar man utför . Grym äppelpaj, riktigt mysig miljö, ingen som protesterar eller tittar snett när jag tar av mig skorna och sätter mig i skräddarställning, att man kan köpa en kanna te billigare än vad en kopp påste ofta kostar. Och bränna sönder fingrarna på locket ett par tre fyra gånger eftersom man glömmer bort att kokande vatten har den dåliga ovanan att vara varmt...

Idag har jag bara gjort mest ingenting och försökt ägna mig åt intensivåterhämtning och välmåendeträning, men nu är det dags att slänga upp lite julpynt och duka upp mysigt kvällsfika.

Jag rekommenderar alla att lyssna på "Paus" av Carl Johan Vallgren. Ska se honom live på tisdag :-)


*Dvs fattig

(Tack LenaK för bilden)

Att byta lakan i sängen hör till de där besvärliga vardagsbestyren som man som vanlig dödlig då och då måste ta tag i. Och så fasligt jobbigt är det inte att ta av lakanden och släpa dem till tvättstugan. Men varför - VARFÖR - kommer vissa eländiga människor inte på att lägga in nya lakan före två på natten? Jag är ju så trött... Gå upp på vinden och hämta sovsäcken kanske? Det vore nästan lättare. Men å andra sidan skulle jag då vara i exakt samma sits imorgon kl tre, fast med ölmarinerat förstånd.

Det enda eländiga lakanet som är rent och inte hänger på tork är ett gigantiskt dubbelsängslakan.
Sminkade mig gjorde jag i morse också. Typiskt. Eländet tar aldrig slut.

Den som kommer hit inom en kvart och fixar lakanen i min säng blir bjuden på öl imorgon kväll...