marre

Det finns många sociala situationer som är intressanta att fundera över. Tänk dig att din pojkvän ska träffa en nära vän till dig för första gången. Antag att ni varit tillsammans ett par månader, men att vännen exempelvis varit utomlands. Detta är en kritisk social situation. Det är viktigt för alla tre att ni verkligen har trevligt ihop, eller åtminstone inte vantrivs.

Det finns ett enkelt samtalsämne som är ofarligt och ligger nära till hands. De kan prata om dig. Och har de då samma charmigt retsamma humor som du själv har händer det lätt att de börjar retas med dig. Normalt tycker du kanske att sådant är roligt, och är inte sen att retas tillbaka, men tre gånger så elakt. Problemet är att nu kan du inte ge igen. Retas du med din vän inför din pojkvän rackar du ju ner på henne inför en person som du vill ska gilla henne, och tvärtom. Det enda du kan göra är att skratta med i skämten, vilket kan bli riktigt jobbigt. De känner dig så bra att de vet precis var de ska sätta in nålsticken, och att de gör det på skämt hjälper inte särskilt mycket alls.

Fenomenet att de som inte känner varandra så bra retas med den gemensamma vännen förekommer även annars, och är egentligen lite märkligt. För de flesta som utövar den här sporten har rimligtvis även blivit utsatta för den, eftersom personer med retsam humor tenderar att umgås med likasinnade. De vet alltså att det kan vara jobbigt på riktigt, men tvekar inte att låta någon de bryr sig om genomlida behandlingen. Förmodligen sker det inte så medvetet, men ändå.

(Nej, detta har inte drabbat mig nyligen, men jag har funderat över fenomenet. Ja, det fanns tusen tråkiga saker som jag borde ha gjort istället för att skriva den här texten två gånger. Varför två? Jo, jag har fobi mot att spara texter, och den första versionen försvann i cyberrymdens svarta hål och lämnade mig med lång näsa lyssnande till de hesa sadistiska skratten från världens alla datanördar.)