Alkohol, ansvarslöshet och allvar


jag gick ut för att hämta
allt det goda människor hade skapat
det tog ingen plats
i mina händer



I den här texten får läsaren veta varför jag var lite ledsen i fredags, att ugnspannkaka är gott, hur till går till när man pratar om viktiga saker på fester och var man borde ha varit på söndagskvällen om man gillar bra musik.

Efter nio jobbiga, stressiga, utmanande, slitiga, roliga och givande veckor med gymnasieelever kom så min praktiks sista dag i fredags. Lite jobbigt, minst sagt. Eleverna kommer jag förstås att sakna. Men också Håkan och Andreas, humorn, att vara i ett sammanhang. Ansvarslösheten är här igen. Jo, jag ska plugga en hel del och försöka jobba en del också, men ansvaret är borta nu.

I fredags blev jag nedbäddad i en soffa och fick två koppar te och avslappnat sällskap innan ugnspannkakan serverades och vi började lösa alla världsproblem. Varför vissa röstar på Sverigedemokraterna, vad som är essensen i problemet med prostitution och om man ska tala sanning i dejtsammanhang. Mer specifikt ifall man ska berätta om hur många andra man också dejtar, eller om det kan vara okej att undanhålla sådant.

De som ville vila upp sig inför lördagen gick hem, medan jag, Johan B och Vesslan gick vidare till "Storstad". Vi kom fram till att det finns mycket konstiga människor i världen. Killarnas genomsnittsålder var minst tio år högre än tjejernas, ca 35 respektive 25, vilket var obehagligt. Det kändes lite som att ha hamnat på en företagsfest på ett könssegregerat företag där man aldrig skulle vilja jobba. Efter en ytlig okulärbesiktning av klientelet kände jag mig övertygad om att de enda konversationer på stället som skulle vara värda att delta i eller lyssna på, var de som fördes mellan oss tre. Fördömande elitist? Jag? Nej, nej. Bara cynisk realist. Efter en snabb öl gick vi vidare.

Ansvarslöshet del två
På lördagskvällen var det dags för fest på Tullen, Vasastankollektivet som jag inte bor i men som har mitt namn på brevlådan. Många bekanta ansikten, många nya ansikten och ett fåtal välbekanta. Det är lite speciellt att vara på en fest utan att ha med sig ett givet sammanhang. Att kunna gå runt och hänga med alla som säger intressanta saker utan att återkoppla med någon eller ha dåligt samvete för att man ju borde ha pratat med den och den. När inga borden finns utan det bara är att glida fritt, men att samtidigt känna tillräckligt många tillräckligt bra för att slippa känna sig ensam.

Jag fick använda mina kunskaper i persiska, diskutera relationsanarkins fram- och baksidor samt eventuella kortsiktighet och skryta med mitt medlemskap i och månatliga bidrag till Amnesty inför Kalis, som tar pengar från dem varje månad. I form av lön, och han ger dem säkert valuta för pengarna, men ändå.

Gissa poeten!
Vesslan bjöd på mer allvar i form av stearinupplyst poesiuppläsning inne i ett av sovrummen inför en gåshudsförsedd publik. Var du inte med? Kan du då utan sökmotorfusk säga vilken poet som ligger bakom följande rader (och även dikten överst i texten)?


väggarna dörrarna låsen
det uråldriga hantverket

all tid som gått åt
all skicklighet som lagts ned

på att skydda oss från varandra



Söndagsmusiken
Jag, Christofer, Tina och  Johan B samlades på Nalen för "
Visafton i Cornelis anda". Främst var vi där för att se Clas Celsing Band, och Andreas S, Johan Sv m.fl. anlände först strax innan de skulle upp på scen. Tyvärr missade de kvällens näst bästa uppträdande, Vispeppar, två äldre trubadurer som framförde drypande ironier i visform. Birger Björnerstedt såg verkligen ut som en frikyrkomusiker, men ännu bättre var det nog att höra Ewa Lindahl - erkänn att du trodde att det var två män, din fördomsfulla smygsexist ;-) - sjunga om den nya Internetkärleken och hycklande småstadskristna.

Allra bäst var ändå Clas Celsing band, och det säger jag faktiskt inte bara för att Clas är gammal Bodalsscout och AU-ledamot, utan jag tycker faktiskt att de var bäst. Den nio låtar långa promotionsskivan har jag hunnit igenom ett par gånger nu, men mer om bandet en annan gång. 

Kommentarer
Postat av: Okänd

Det måste vara Bruno K Öijer

2007-01-25 @ 18:30:50
Postat av: Okänd

Och helt plötsligt kände jag mig bildad... Jag och Vesslan måste ha samma favorit poet.

"ikväll är du
svårt blond
Och alla barer är öppna"

2007-01-25 @ 18:33:37
Postat av: Marianne

Helt rätt :-)

Välkommen hit, jag ska se till att skriva mycket om pinsamma saker heidi gör...

Postat av: Greggan

Yes!

Tack. Ja, skvallra på du. Hon berättar allt för lite för mig.

2007-02-19 @ 15:21:29
Postat av: Birger Björnerstedt

Hej!
Tackar för berömmet. På omvägar råkade vi få läsa detta och det gladde oss naturligtvis, speciellt som Cornelissällskapet har glömt oss alldeles på sin sida. Det där med frikyrkomusiker får jag väl svälja, men det skulle säkert glatt min fader, som verkligen var frikyrkomusiker. Jag bröt dock med det där i tidiga ungdomsår. Vill du veta mer så finns vår hemsida och min blogg: http://blogg.aftonbladet.se/12793
:0)

2007-08-11 @ 10:04:34
URL: http://www.vispeppar.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback