Böckers fräcka försvinnanden
Lämnade bankomaten på väg mot biblioteket. Men kassen kändes lite för lätt. Kollade. En bok fattades. Fan. Paniken lös i mitt ansikte. Hjälplösheten sprutade ut ur ögonen. Varför skulle jag ha tagit upp en bok om kvinnornas situation i det medeltida England medan jag tog ut pengar? Verkade orimligt. Men uppmärksam som jag är lade jag plötsligt märke till något. Min vänstra arm uppehöll sig i en lätt ansträngd ställning väldigt nära kroppen. Och någonting platt verkade befinna sig mellan nämnda arm och min kropp. Vad kunde detta vara? Hur underligt det än kan låta hade jag faktiskt en bok om kvinnornas situation i det medeltida England under armen. Slående lik boken som inte var i min kasse. En sån slump!
Påminner om mitt eget förvirrade beteende. Har vanligtvis plånboken i höger framficka på jeansen. Har vid flertalet tillfällen fått en lätt panik när jag upptäckt med högerhanden att nåt saknas i fickan och sedan 2 sekunder senare konstaterat att jag håller plånboken i vänsterhanden..
Gör inte alla så?
Min mobila telefon på arbetet står ibland inte i sitt ställ - var är den?? Under någon sekund undrar jag vilken ondskefull kollega har berövat mig mitt arbetsredskap? Har jag glömt den i något mötesrum? Jag är mycket nära att beklaga mig för den som jag pratar med - i telefon.
En paus med en kopp kaffe kanske?
Köpte "Handbok för tankspridda" för många år sedan till en tankspridd vän.
Om jag inte hade haft köpstopp så hade jag köpt den till mig själv nu.
-
Det lustiga är att författaren verkar ha smugit runt bakom mig och registrerat det jag gjort.
Eller så är jag inte så originell som jag tror.
-
Ang. mobiltelefonen så är det ett bra tips att man kan ringa till den med sin fasta telefon - för att hitta den.
Om det inte är så att man tappat bort laddaren och telefonen laddat ur och inte låter. Till laddaren kan man inte ringa.
En gång när jag inte tappat bort laddaren och lyckades lokalisera mobilen med min fasta telefon, upptäckte jag att jag hade ett missat samtal - så jag ringer upp men medan jag väntar på att mottagaren ska svara så ringer den fasta telefonen - och jag känner mig som herr Gunnar Papphammar. Vet inte om jag ska ignorera uppringaren och satsa på mitt mobilsamtal - eller om jag ska lägga på mobilen och svara i den fasta telefonen.
Jag lägger på mobilen och svarar i den fasta - men uppringaren lägger på. Busringning! fnyser jag irriterat.
Jag ringer återigen upp det missade samtalet - och den fasta telefonen sätter igång att ringa.
Då inser jag att det är jag som är busringaren...
Och alltihop står i "Handbok för tankspridda".
Fast författaren Johan Rapp påstår att det är han som är huvudpersonen. Märkligt.