Vilken politisk ledare är du?

Vilken politisk ledare är du? 
Ja, enligt ett helt ofelbart Internettest är jag Moder Teresa.
Vilken ledare är du?


Min politiska (brist på) ideologi

Det är besvärligt med människor som känt en ett par år. Framförallt om de har bra minne. I samband med det nya partiprojektet påpekade John en sak jag sade i en diskussion på en filosofionsdagsmiddag hösten 2001. Jag ska ha sagt att ideologi alltid måste gå före de enskilda frågorna, och att alla människor borde ha en grundideologi som de bottnade i när de svarade på vad de tyckte i politiska frågor. Denna ideologi borde alla försöka hitta fram till, och den borde kunna sammanfattas i ett fåtal punkter...

Så jag får väl försöka anta min egen utmaning.

Mariannes ideologiskt kopplade tyckanden:


1. Varför inte höger eller vänster?

- Många högerinriktade människor har en inställning till karriär, pengar och fattiga och/eller svaga människor som jag inte fixar. Människoförakt.

- Många vänsterinriktade människor har en syn på individen som ovidkommande som jag inte fixar. Klart att de stora sambanden måste analyseras, men är man i ett rum med fem-sex personer är det inte okej att reducera individer till representanter för en klass, ett kön eller en etnicitet. Människoförakt.

- Nej, så här enkelt är det ju inte. Men jag fixar inte vare sig vänsterklumpen eller högerklumpen.
 

2. Individen eller kollektivet?

- Individen i kollektivet! Individer måste ha möjlighet att utvecklas. Jag ser inga problem med att en person som lyckats med något tjänar mer pengar än andra, så länge samhället respekterar och värderar alla lika. "Du har mer pengar än jag men jag är lyckligare än du." Världen är orättvis - mot dig...

- Samhället finns till för individen, inte tvärtom. Om en individ vill välja att vara ekonomiskt ineffektiv och vara hemma med sina barn istället för att låta dem gå på förskola ska de få det utan fördömande. Men samhället gynnas inte av det och ska därför inte sponsra det.


3. Konsumtion och ekonomism

- Ogillar jag marknadsekonomi? Det tror jag inte alls. Men det är när alla tror att de måste äga en massa dyra onödiga saker för att räknas som stora inkomstskillnader blir ett problem.

- Samhället har blivit mer ekonomismiskt. Allt ska mätas i pengar. Jag vill inte motionera för att det spar pengar för samhället i form av lägre vårdkostnader. Jag vill motionera för att det är kul (och för att jag är fåfäng och vill vara snygg, men det erkänner jag inte). Att samhället bör satsa på att få folk att röra sig kan motiveras ekonomiskt, men aldrig individens motionerande. Återigen ser man inte träden för all skog...


4. Bidrag - hur och hur mycket?

- Pengar är inte allt. Det är inte ens i närheten. Men en viss ekonomisk grundtrygghet behöver vi alla. Socialen ska hjälpa folk, både ekonomiskt för stunden och med att ta sig ur bidragsberoendet i längden. Men de måste lära sig att ingen blir hjälpt av att bli nertryckt i skorna. Tänk en socialsekreterare som skickade ett uppmuntrande "glöm inte att du är bra"-mess till en hjälpsökande.

- Finns det pengar att få kommer folk att försöka få dem. Därför måste det finnas kontroll och ifrågasättande inom bidragssystemet. Men det betyder inte att socialsekreterare ska utgå från att alla försöker lura sig till pengar de inte har rätt till.

- Hur får man bäst en bidragsberoende att sluta vara det? Genom att personen får jobb. Hur är det nu: Är det lättare att söka jobb om man mår bra eller om man mår dåligt? Vem anställer någon som känner sig värdelös?


5. Jämställdhet och miljövänlighet?

- Ja.


6. Mariannes liberala samhälle:

- Alla respekterar alla oavsett inkomst, utbildning och intressen.
- Samhället har en grundtrygghet som gör att folk vågar chansa och satsa på självförverkligande även om 
  de inte har pengar eller rika föräldrar.
- Tillväxt är ett medel, inte ett mål.
- Alla människor har ambitionen att försörja sig själva.
- Dåliga saker bekämpas inte nödvändigtvis bäst med förbud.
- Samhället strävar efter att vara ekologiskt hållbart.
- Människor ses som individer, inte som representanter ett kön, en klass, etnicitet eller sexualitet.
- Ingen begränsas av onödiga normer.
- Inga krig
- En massa annat som jag har glömt

Har jag missat något som ni tycker att jag ska tycka något om?


Sol och gräs

Tog en paus från allt och lade mig på rygg i grädet och blundade. Solen värmde och huvudvärken försvann. Hur kan folk vara negativa till saker på våren och sommaren?

Okej, jag är negativ till en hel del saker. Rasism, homofobi, glasspapper i naturen, onödigt bilkörande, att socialdemokraterna i Stockholm har så sjukt mycket resurser att de kan skicka med en egen tidning i Metro två gånger i veckan. Gårdagens fyrsidiga propagandablad var den värsta populistiska smörja jag någonsin läst. Som om de hade tänkt efter vilken väljargrupp de skulle fånga med varje artikel (så klart de hade).

Jag fastnade särskilt för den med en motorcykelkille som tydligen vunnit någon fånig dokusåpa. Åh! En sån merit - jag blir skitimponerad! Han pratade om att om borgarna fick makten skulle de höja trafikförsäkringen så att de som kör motorfordon får betala för de kostnader deras körande för med sig i form av trafikskador. Och detta var tydligen dåligt eftersom det är en mänsklig rättighet att få ägna sig åt bil- och motorcykelkörning. Och motorsporten kunde ju också drabbas, vilket är förskräckligt eftersom det där med ren miljö bara är strunt. Hallå? Har jag missat något?

Socialdemokraterna verkar ha kommit fram till att miljöintresserade väljare ändå inte röstar på dem. Och så vill de vinna tillbaka det förtroende de tappade på trängselavgifternas genomförande. (Jag är inte emot trängselavgifter, men jag gillar inte när människor ljuger.) Ett argument de framförde var att detta skulle vara ett steg mot en helt privatiserad sjukförsäkring. Och det är ju i så fall inte bra, med ännu mer otrygghet för de svaga i samhället, och med oplanerande ungdomar som inte skulle ha råd med sjukvård. Men varför skulle det behöva vara ett steg på väg mot det? Precis som folk med andra dyra farliga vanor, som tobak och alkohol, är det väl rimligt att avgasspridarna bär sina egna sjukkostnader.

Mer sakpolitik och mindre populistiskt dravel vore trevligt...

(När jag började skriva det här inlägget var jag verkligen positiv, men så tänkte jag på vad jag är negativ till, och så sprang texten iväg.)


Ny bra länk

Nu har jag lagt till en mycket bra länk längst ner i min länklista. Partiet som jobbar mot minskandet av de icke-etablerades ekonomiska möjligheter och rättigheter! Hm, måste nog hitta ett klatschigare sätt att formulera det där...

"Men, alltså, vi har ju ingen lokal!"
Nä, inte så bra kanske.

"Vi kräver inte att få något gratis, vi kräver möjligheten att kämpa oss till det!"
Lite bättre va?

"Unga människor ska inte vara beroende av föräldrarnas välvilja långt upp i 20-årsåldern för att kunna känna trygghet och ha viss frihet att välja vad de vill göra med sina liv" (Men tack mamma och pappa, ni är jättebra! Massa kramar.)

Herr K fyller år idag - grattis på 49-årsdagen! Eller hur var det nu... I linje med tanken att presenter ska vara straff, funderar jag på att ge honom ett inbetalningskort till partiet i present :-)

Tv i förra veckan, radio igår och telefonintervju idag. Men, men, men... Varför vill de veta vad jag tycker? Jag har ju tyckt så här bra saker hela tiden? Varför läser inte alla journalister min blogg?

Religiös(!) och politisk söndag

Söndag:
Pigga och käcka gjorde kollektivet sig fina för att bege sig till kyrkan. Om någon bara uppfann ögonvitssmink skulle Marre kunna få ha hur roligt som helst. Vi fick leka med söta lilla Marcus, äta en massa tårta och lyssna på en livsbejakande och trevlig präst. Andra gången i en kyrka på mindre än en vecka; inte min vanliga rutin.

Efter dopet åkte Marianne till Universitetet. Dags att plugga på om fastighetsskatten inför partimötet. Det här är i och för sig ingen fråga som vi i partiet ska behandla, eftersom vi bara ställer upp i lokalvalen, men att utbyta tankar är ju bra ändå.

Ja, det kanske är nån som har missat att jag är med och startar ett parti? Lyssna på mig på P3 Front från 12.10 idag! Men bortse från bilden där jag ser ut som en skelande zombie.

På kvällen var det dags för partimöte. Marre gnällde duktigt mycket eftersom hon kände på sig att Mariannes engagemang (Fröken K är naturligvis inte engagerad, eftersom hon är reaktionär ungdomshatare som längtar till medelåldern) skulle komma att gå ut över hennes slackande och ölande. Marianne lyckades trots dåliga föresatser låta sig väljas till talesperson, tillsammans med en klok statsvetare som heter Arne. Studerar man politik på dagtid och Arne Naess livsfilosofi på kvällstid kan man inte vara annat än bra. Jag tror att jag är den snälla humanisten och han den hårda statsvetaren.

Allt är nytt och roligt och spännande! Ja, ja, jag SKA skriva på C-uppsatsen nu... Men partiprogrammet är ju också viktigt (och roligare). ;-)

Och sist men inte minst: Det är vår! Våren är här! Det är vår! Värme! Sol! Glädje! Roligheter! Vår!


Festlig lördag

Lördagen:
Doppresent till kollektivets gamla vän Metas (hon är Marres vän från början, men har efterhand lärt känna även de andra) son Jonatan inhandlades under dagen. Christofer och Marre tyckte att en nybörjarbok i poker och ett paket cigaretter samt någon alkoholromantiserande bok om öl skulle passa, men Marre hade som vanligt inte så mycket att säga till om [typiskt!]. Marianne och Christofer enades. Valet föll på en pekbibel (ja, det finns! - Helt otroligt!) och en faktabok med titeln "Från urcell till människa". Först sagor när han är liten, och sen fakta när han lär sig läsa...

På kvällen var det dags för födelsedagsfest hos Magnus. Marianne drack lite öl och det konstaterades återigen att Marre inte ska dricka drinkar. Marre surade för övrigt lite eftersom Marianne envisades med att prata politik stora delar av kvällen. Detta fortsatte hon med när SL:s fina förseningar gjorde att det tog en timme extra att ta sig hem. Om tunnelbanan är tre minuter sen är det ju förstås bättre att den anslutande nattbussen kör iväg tom än att den väntar!?


Vinmysig fredag

Fredagens händelser:
Under eftermiddagen handlades födelsedagspresenter till Håkan och Magnus tillsammans med Heidi. Marre var mest inne på att en bra present bör vara ett straff.

"Titta vilken ful sak! Tar jättestor plats, och man kan inte ha den till något alls. Och den är lätt att göra sig illa på också."

Marianne var negativ, Fröken K ville köpa presenten - men ge den till Marre istället, medan Heidi var försiktigt positiv. Men Marianne och Heidi enades om att det finns fördelar med presenter som mottagarna blir glada av (inte minst för att man själv också fyller år förr eller senare), och fina dödskalleljuslyktor införskaffades. De är extra bra, eftersom dödskallarna syns först när de tänds. Praktisk för "metal closet cases".

Kvällen ägnades åt en god mysig middag med schysst rödvin och dito vän. Samtal med yta och djup tillsammans med vin och te. Mys.

Små vardagsinsikter

Att jag funderar på om jag behöver gå till bankomaten innebär inte att mitt bankomatkort fungerar i tunnelbanespärren...

Det finns ofta skäl till oförklarliga saker. Svaret på varför jag inte använt de där bra joggingskorna på så länge, fick jag tre kilometer hemifrån - i form av ett blödande skavsår.

Övrigt:
Imorgon klockan 18.00 har Ungdoms- och Studentpartiet i Stockholm sitt första medlemsmöte, där vi ska göra klart listorna till valsedlarna och välja talespersoner/språkrör/partiledare.
- Har du fattat hur bra vi är än? Kom imorgon i så fall! Ring eller mejla mig om var vi är. Eller fråga här.
- Tror du att du snart kommer att fatta ovanstående? Kom dit så övertygar vi dig...

Jag och Christofer har köpt världens bästa doppresent, men vad det är kan jag inte avslöja förrän imorgon.

Jag har fått en skum yrselkänsla. Om det är Johan som smittat mig med sitt evighetsvirus ska jag... ska jag... Mejla anonyma falska pokertips? Gömma hans mobil i en låda som är "omöjlig" att öppna?

Nedskräpare akta er!

Kollektivet promenerade runt sjön i kvällssolen. Svärmande fågelkvitter, glittrande vattenspegel, begynnande grönska på träden och fullt med kvällsblyga blåsippor. Som det ska vara alltså. Men strax efter bergssluttningen fanns det något som inte skulle vara där. PET-flaskor, ölburkar, godispapper och ett gammalt bildäck. (Hm, jag har ingenstans att lägga det här däcket, och jag vill ju inte slita på mina andra däck för att åka till miljöstationen - bäst jag slänger det i sjön!?). Dessutom har någon lekt med en livboj och slängt ut den i vattnet. Ja, om man kan skräpa ner och samtidigt riskera liv - varför tveka?

Folk som slänger skräp i naturen kan fan inte vara kloka! Helt sjukt. De måste vara de värsta människor som finns, helt hänsynslösa! ("Bortsett från våldsbrottslingar, mobbare, rånare och hallickar menar du?" "Käften, hjärna, jag känsloargumenterar här...") Det ser faktiskt riktigt illa ut. Jag menar inte att det är okej alls att skräpa ner i stan, men det skär inte i hjärtat att se någon lat djävels glasspapper i Sergeltrappan på samma sätt som att se det bland snödropparna i en solbelyst skogsbacke. Ser jag någon skräpa ner i naturen ska de få tugga i sig skiten! Tur att fåglarna var där och lyfte mitt humör :-)

Mer kunskap och nya insikter...

...är något jag i min enfald brukar tro att alla människor söker. Men det kanske är ännu ett exempel på hur en kan förtycka andra genom att utgå från att de är som en själv. Bevisligen finns det ju många människor som inte verkar intresserade av vare sig kunskap eller insikt. Eller är det så att de ÄR intresserade av både och, men att deras intressen är så skilda från mina att jag inte ser deras kunskapstörst som annat än tidsfördriv? Kan en sägas vara på jakt efter kunskap när en tittar på banala dokusåpor (ursäkta tautologin), eller lusläser "Svensk Damtidning" för att få veta vad Silvia helst äter till frukost? Sådan information ingår nog inte i mitt kunskapsbegrepp. Borde den göra det?

Men är det något fel med att vara ointresserad av att lära sig saker? Kanske inte. Men jag kommer nog aldrig att förstå någon som inte är det.

Sedan finns det ju människor som lägger mycket större del av sin tid på att lära sig nya saker än vad jag gör. De kanske inte kan förstå mig, och min relativt sett slackiga inställning till livet, universum och allting?

(De som bor i Stockholm kan se en bild på mig på sidan fyra i dagens Metro. Tyvärr tycker jag att de flesta av oss ser lite goofiga ut, vilket vi inte är, men jag hoppas att det bara är jag som är överkänslig.)

Samhällsservice!

Efter att ha varit på landet sedan i torsdags kom jag hem igår. En snabb titt i kylen: Två mjölk som jag köpte i måndags finns kvar, bra. Men vänta nu... Hur fräsch är den mjölken egentligen? Okaraktäristiskt nog slog detta mig redan igår vid halv tio, vilket gjorde att jag hann till min älskade älskade närbutik innan den stänger och hela min förort slocknar. Väl där insåg jag att det också finns ett mål som kallas middag som bör ätas. Flingor är nyttigt har jag hört :-)

Marcus är världens coolaste partybebis! Och så har jag lärt honom gå, och vilka släktingar han bör lita på i framtiden (bara mig såklart, de andra 25 är mer eller mindre opålitliga). Utom på andra sidan släkten förstås ;-)



Åldersdiskriminering? Vad tycker du?

Är det här ett problem?Som ett led i min kamp för Kaosmänniskors Existensberättigande i Samhället (KES), frågar jag följande:

Finns det ett problem med åldersdiskriminering i samhället? Blir människor som studerar, eller har annan sysselsättning (eller brist på sådan) och är under 30, behandlade som fullvärdiga medborgare? Finns det ett ouppmärksammat problem här? Berätta för mig!

Ekonomiskt har unga människor och studenter en betydligt sämre ställning relaterat till den äldre generationen, om man jämför med hur det var när den generationen var ung.

I ett familjeorienterat samhälle spelar skillnader mellan generationer inte så stor roll. Men i dagens samhälle fokuserar vi (som jag anser med rätta) på individen. Då blir situationen en annan.

En sak som jag har tänkt på är rättsväsendet. Åklagare, advokater och inte minst domare ska vara välutbildade, kunniga och rika på erfarenhet. Dessa i sig helt självklara krav leder till att de sällan eller aldrig är under medelåldern. Och nämndemannakårens medelålder ligger långt, långt över medelåldern i samhället.

- Om en person med utländsk bakgrund står emot en med svensk dito i ett mål, och alla i rätten har svensk bakgrund är det ett problem. Framförallt om etnicitet är en aspekt i målet.

- Om en kvinna står emot en man i ett mål, och alla i rätten är män är det ett problem. Framförallt om kön är en aspekt i målet.

- Är det då inte ett problem om en ung person står mot en äldre person och alla i rätten är i 60-årsåldern? Framförallt om ålder är aspekt i målet.

Den som minns den gamla filmklassikern "Twelve angry men" kan tänka på att den som är hårdast på att vilja döma den unga killen för fadersmord är en man som själv har stora problem med sin relation till sin son, och projicerar detta på fallet.

Ja, jag har missat klassaspekten, jag vet. Och delvis kanske den är sammankopplad med åldersaspekten, men jag orkar inte vara heltäckande nu. Men säg vad ni tänker! Jag lyssnar.

Gammal bekant jag inte saknat

Träffade någon jag inte stött på på länge idag. Jag har sett henom på håll ett par gånger, men varit förutseende och lyckats undvika en konfrontation. Sist jag verkligen träffade henom var nog en fem-sex år sen. Det skär i magen bara jag tänker på det. Bara väldigt jobbigt faktiskt.

Vem är då denna besvärliga bekanting jag så gärna undviker? Jo, jag talar om min gamla bekant magkatarren. Det gör ont, jag blir irriterad på allt och alla och dricker jag mitt älskade te så kräks jag. Naturligtvis hindrar inte detta mig från att dricka te, för så vuxen är jag inte (som att jag nån gång om året får för mig att det där med parfym- och ylleallergi bara är fjolligt hypokondri - och får lida för det i en månad framåt).

Det positiva med att det hänt förr är att jag börjar knapra piller och unnar mig en paus i måstena INNAN jag ligger och gråter i fosterställning för att jag har så ont att jag inte har kunnat sova på en vecka och dessutom kräks upp allt jag äter och dricker.

Att det varit så tyst här beror på att bloggen, de få tillfällen då jag haft tid att skriva, legat nere. :-(
Men jag har ett par texter på gång, så den som inte har något att göra i påsk kan känna sig lugn. Förutsatt att hen tar nån dag på sig med att läsa en text, i och för sig, så något annat kanske ni får hitta på också.

Jag ska fira en lång härlig släktpåsk ute på Räfsnäs. Mysigt umgänge blandat med enskildhet med laptopen på bryggan... Jag har hört att kaffe och alkohol är den bästa medicinen mot magkatarr, visst är det så?

Stöd mig förresten i min kamp för att Lian ska klä ut allas vår lille heteronormativitetsbekämpare Marcus till Påskkärring och gå runt till grannarna och tigga godis imorgon!


Bra och dåliga förändringar

Att ett förhållande som varit dåligt länge tar slut är väldigt jobbigt, även om en insett att det varit dåligt. Om den insikten dröjer med att dyka upp och ännu längre med att fastna kan det bli ännu jobbigare. Men när den väl fastnar är det enda som är jobbigt att tänka på all den tid och energi som förspillts på något som var dåligt och helt saknade utsikt att bli bra igen. Firar ett år idag :-)

Värre förändringar är saker som är dåliga på riktigt. Saker som en vet kommer att hända inom en inte alltför avlägsen framtid, men som en ändå utgår ifrån ska dröja minst ett par år. Den jobbigaste förändringen och det sista uppbrottet. Tänker på dig morfar. Kunde det inte ha väntat till ett sen som aldrig kom?

Rödvin och bekräftelseknarkande

På lördagskvällen var det dags för kollektivet att förbereda sig för fest. De var av tråkiga, privata, skäl inte helt i form (tråkiga händelser, två timmars sömn, igång hela dagen osv) men nu skulle det bli skönt att slappna av och loss. De samlade ihop sig och gick till förfesten hemma hos Carl. Efter en halvtimme i Carls badrum med några hekto smink började de se mindre ut som zombies. Mat och öl inmundigades och Marre lekte "gömma nyckeln". Om Carl inte hittat den än kan han... fortsätta leta. Patrick och Lars anlände.

Fröken K insåg att det skulle vara helt hopplöst att festa med två människor som tror att det går att kompensera sömnbrist med ökat alkoholintag, och blev dessutom arg på Lars som påstod att hon var lesbisk för att hon gillade katter. Lars gillar katter - är han lesbisk? (Nu var det inte riktigt så Lars sade, men Fröken K är så stingslig när hon är trött). Hon gick hem.

Efter en promenad till Kungsholmen anlände de tre fulla och två mindre fulla gästerna till Christofers inflyttningsfest, som egentligen var ett firande av lägenhetens första födelsedag under hans vård. Viktiga saker dryftades, folk som inte träffats på 10-15 år pratade (o)väsentligheter och det dracks ännu större mängder vin än vad som är vanligt hos Christofer. Om någon bara hade antecknat skulle de flesta världsproblem vara lösta nu, men Marianne kände tidigt att hon var för trött för att hänga med i tempot och gick hem.

Detta lämnade en gladfull bekräftelseknarkande Marre utan övervakning. Med en vinlåda och roliga fulla människor. De senare till Marres glädje inte av hennes kön (främst). Marre höll och drack låda... Men strax före fyra kom Marianne tillbaka, påminde om att de hade saker att göra morgonen därpå och tog med Marre till nattbussen. Däremot väckte Marianne inte Marre när hon somnade på nattbussen, det gjorde busschauffören... Hemma vid femtiden i alla fall. Någon gång ska jag bli lite vuxen, kanske, men det är ingen brådska.

Förresten:
Varför har jag lyssnat så lite på David Shutrick? (Låttips: Vin och te)
Varför får jag inte betala med vare sig ICA-kortet eller bibliotekskortet på Vivo Klippet?


Jag är Dalai Lama - vem är du?

Här kan du testa var du står politiskt på ett lite vettigare sätt än genom att kasta pil på vänster-högerskalan (Jaha, var det bara jag som gjorde så till förra valet? ;-) ): Höger-vänster/auktoritär-frihetlig?  (tack Lena för tipset)

Det visade sig att jag står Gandhi och Dalai Lama närmast, och därefter Nelson Mandela. Lite oväntat.

De flesta frågor verkade vettiga, men jag undrar vilken politisk inriktning som kopplades ihop med tro på astrologi. Dumhetismen?