marre

Kollektivet promenerade runt sjön i kvällssolen. Svärmande fågelkvitter, glittrande vattenspegel, begynnande grönska på träden och fullt med kvällsblyga blåsippor. Som det ska vara alltså. Men strax efter bergssluttningen fanns det något som inte skulle vara där. PET-flaskor, ölburkar, godispapper och ett gammalt bildäck. (Hm, jag har ingenstans att lägga det här däcket, och jag vill ju inte slita på mina andra däck för att åka till miljöstationen - bäst jag slänger det i sjön!?). Dessutom har någon lekt med en livboj och slängt ut den i vattnet. Ja, om man kan skräpa ner och samtidigt riskera liv - varför tveka?

Folk som slänger skräp i naturen kan fan inte vara kloka! Helt sjukt. De måste vara de värsta människor som finns, helt hänsynslösa! ("Bortsett från våldsbrottslingar, mobbare, rånare och hallickar menar du?" "Käften, hjärna, jag känsloargumenterar här...") Det ser faktiskt riktigt illa ut. Jag menar inte att det är okej alls att skräpa ner i stan, men det skär inte i hjärtat att se någon lat djävels glasspapper i Sergeltrappan på samma sätt som att se det bland snödropparna i en solbelyst skogsbacke. Ser jag någon skräpa ner i naturen ska de få tugga i sig skiten! Tur att fåglarna var där och lyfte mitt humör :-)