Ja, det är väl dags för en midsommarrapport? Inleder med en deltagarförteckning:

Al, Anders, Andreas (ej J), Carl, Charlotta, Christofer, Cia, Elin, Erik, Hanna, Heidi, Håkan E, Håkan F, Jo, Johan B, Johan E, Johan H, Kalle G, Karin, Kristina, Lars, Lian, Louise, Magnus, Marcus, Marianne, Oskar L, Oskar R, Patrick, Stefan, Tina, Åsa, Åsa M. Vi var alltså 31 ”vuxna” och två spädbarn. Samt hundarna Dixie och Pirkko.

Utseglingen startade på fredagen respektive måndagen innan midsommarhelgen i två båtar med Erik, Åsa, Hanna, Stefan, Johan E och Pirkko i folkbåten ”Kajsa” och Johan H, Marianne och Christofer i vegan ”Sinkadus”. För oss i sistnämnda båt blev det fyra dagars underbar segling med morgondopp, grillning i solnedgången* på klipporna, och bra blandning mellan slöläns och hårdkryss. Marianne och Christofer kom med fint samarbete fram till att en viss grön prick skulle tas på babords sida. Men egentligen inte så bokstavligt som det blev (vadå, lämplig säkerhetsmarginal på sjön räknas väl i centimetrar?). Ja, så kan det gå när en tittar mer på sjökortet än på verkligheten… När vi rundat Arholma gjorde vi tvärtom. ”Okej, den här pricken markerar en grynna, så vi ska inte vara norr om den.” ”Öh, vi ÄR norr om den!” ”Nä?” ”Jo!” ”Hm.” ”Klart för slag!” ”Okej.” Fast vi missade grynnan med flera meters marginal… I sex knops fart.

På kvällen före midsommaraftonen kom två båtar och några bilar med gäster. Vi åt pasta med spenatguck enligt gammalt Orionrecept, tält sattes upp och rövarhistorier om vild segling berättades. Vi myste och gjorde oss sommarfina genom renande bastubad. ”Jaha, var solbrännan bara smuts – utom den röda näsan? Typiskt.”

Dagen inleddes med gröt, te, kaffe och sjöutsikt. Sillunchen förbereddes och efter inledande mingel med nyanlända gäster bar det av till dansen. Jo från Nya Zeeland fick vara med om att resa sitt livs första midsommarstång, och de flesta festdeltagare deltog med varierande entusiasm i dansandet. Nej, en blir aldrig för gammal för ”Björnen sover”… När vi återvände till festplatsen hade de sista gästerna kommit, och det var dags för sillunch. Johan B var fantastisk som sångledare, understödd av Heidi och Patrick, och sånghäftet genomgicks grundligt. I år visade det sig tyvärr att den enda representanten för kampen mot homoaborter** som kunde texten till kampsången också var den enda som var frånvarande, varför vi tvingades avstå från densamma, och nöja oss med sånglös ordburen propaganda.

Efter lunch, snaps och sångstund var det dags för lekar. Naturligtvis inleddes lekandet med att lagen indelades genom att lappar drogs ur en skål och tejpades i pannan. Sedan skulle alla lista ut vilket föremål/företeelser de var, genom att ställa ja/nej-frågor, och komma på vilka andra föremål de hörde ihop med. Lekledarens finurliga elakhet gjorde att några fick orden ”capodaster” och ”fockedrevsudd”, men även ”åtta” (i knopgruppen) och ”lovart” visade sig vara rätt svåra ord. Slumpen visade sig ha humor och gav lekledaren gitarrordet ”sträng”. Förra året fick jag ”Hitler” – kan det vara så att slumpen känner till min förkärlek för ”hela handen”-pekande?

Själva leken var en organisationstävling. Dels skulle deltagarna ta reda på info om andra deltagare, dels skulle de besöka angränsande fester och utföra uppdrag. Vem som bott i Indien, vem som doktorerar i vad, vilka som bott eller bor i kollektiv skulle en veta, och serenadsjungande till Kerstin, roende runt röda bojen och tackdikt till bastuns ägare var några av uppdragen. Alla vann, förstås.

Middagsbuffén, där alla bidragit med något utan att veta vad de andra hade med sig, fungerade skitbra. Schyssta pajer, riktigt goda piroger, pastasallad, jordgubbstårta och annat gott. Mer sång, som övergick i inomhusfestande när myggen blev för närgångna. Dansgolv följt av bastande vid tretiden. Kvällen avslutades med kampsportsträning på gräsmattan vid femtiden.

Strax efter tio gick jag gick ut i köket och drog igång folk som började med brunchförberedelser. Några var lite möra, ex Johan B som satt med solglasögon på under hela brunchen och Kalle G som glömde både hemnycklar och skivsamling när han åkte… Dagen ägnades åt kortspel och mys i solen, följd av en kväll med grillning, brädspel och litteraturdiskussioner. Tidigt nästa morgon seglade båtarna iväg med alla gäster utom släkten och Jo.

Tack alla för ett par underbara dagar! Alla hjälptes åt, allt var så mysigt… Stora kramar till er.

*Okej, det var flera timmar innan solnedgången, och dessutom duggregnade det, men var vore en midsommarkrönika utan lite poetisk frihet?

**Har du sett ett homosexuellt lejon göra abort nån gång? Nej, just det! Det är onaturligt!

Vi avhandlade hur trevligt det är att köra massa möbler till och från Linköping, att en nätverkar bättre i Stockholm än annorstädes, boken "The Game" och dess tricks samt huruvida den svenska "Tjejtjusaren" är bättre (vilket vi inte kom så långt med eftersom ingen hade läst båda). Andreas vägrade gå med på att smak är individuellt utan ville tvinga Carl att "erkänna" att Bass är en äcklig öl. Eftersom det inte räknas som en helkväll om en är på samma ställe hela kvällen, oavsett hur länge en är där, eller på grund av liknande "två på natten"-logik, blev det en blixtvisit på Ohlssons video och Storstad innan hemgång. Marre hade köpt en fin present till Christofer som hon hade glömt hemma, vilket gjorde Marianne, Carl och Lars en smula upprörda.

Lördagen inleddes med spritshopping inför veckans segling. Att stå och fundera över rödvinssorter är precis vad en känner för en lördagsförmiddag efter en fredagskväll med Marre, tro mig (inte). Sen spontanhängde Marianne och Christofer I Rålambshovsparken med glass, jättelatte och en kortlek. Det inleddes med det förnämligt okomplicerade spelet "panna” *, men när Marianne fått i sig latten klarade hon att övergå till att lära sig ett nytt stickspel från Skåne. En mysig dag i solen avslutades med tillverkning och ätning av hemlagad pastasallad hemma hos Christofer, och Marianne åkte hem redan vid åttatiden för att vila upp inför morgondagens aktiviteter. På kvällen plitade jag ihop en jobbansökan.

Tidigt på söndagen (vid ett) var det dags att åka till Västerås för Marcus välkomstfest. Närmare 80 släktingar och vänner hade samlats för att välkomna den lille solstrålen hemma hos honom i Västerås. Ceremonin bestod av tal och dikter framförda av hans föräldrar, mormor, farmor, farbror och moster (jag alltså). Mingel, god mat, massor av somriga barn som hade vatten- och isbitskrig, ett riktigt bra middagstal som gjorde att tårarna kom fram hos både Håkan och Lian, en sköldpadda som tyckte mer om lugn och ro än om isbitar... Det var så fint!

Söndagen avslutades med postande av ovan nämnda jobbansökan, som ni får höra mer om ifall jag får jobbet. Hjälp mig genom att hålla tummarna så länge!



Slutligen:
Marre kommer aldrig mer få ansvara för presentinköp (mäh! jag är ju jättebra på att köpa dem, och om jag fick köpa dem på väg till festen, så som presenter ska köpas, skulle jag aldrig glömma dem hemma. men möjligen på bussen.) Och färddatorer är dumma, för de leder en inte till rätt väg om de fått fel adress. Typiskt teknik att hänga upp sig på detaljer.

Ibland blir fantastiskt roliga saker mindre roliga när det händer mycket roliga saker. Att hinna se fram emot något är något som stärker positiva upplevelser. Dessutom undviker en då problemet med att en är så uppe i varv att halva den roliga aktiviteten är över innan en fattar att en själv deltar i den. "Åh, vad mysigt det skulle vara om jag var här" - är en känsla jag kan få ibland. Men jag är ju där, och borde lära mig att absorbera nuet. Imorgon är det dags för första segelturen på länge. Skärgården, vinden i håret och så vidare ni vet...


*Vet du inte hur "panna" går till? Fråga här, eller nästa gång vi ses.

Har ägnat min första semesterdag åt studier i solen, litteraturseminarium med feministisk diskussion och väntan på en förbannad Roslagsbana.

Min misstanke väcks av att två tåg passerar in mot stan på fel spår, samt av att det är fler resenärer än vanligt som står och väntar. Jag ligger och solar på träplattformen läsandes "Med kluven tunga - LO och genusordningen", och tänker att jag ju inte har nån brådska, bara jag hinner hem till min planerade lagade middag, som ska inleda mina nya bra vanor nu på semestern.

Efter 20 minuter får vi veta att det är stora störningar i trafiken. Nähä? Efter ytterligare ett par minuter får vi veta att det är stora störningar i trafiken på grund av solkurvor och enkelspårsdrift. Jag tänkte att enkelspårsdriften snarare är en följd av solkurvorna än en orsak till förseningarna, men vad vet jag? Efter ytterligare 10 minuter börjar min irritation komma fram, och samtidigt som ett överfullt tåg mot Lindholmen passerar ringer jag till SL för att kolla läget. Får prata med en person som låter ung och som helt klart vet mindre än jag om sagda läge. När jag berättar att problemen sägs bero på solkurvor får jag fortsätta med att förklara vad solkurvor är. Är det viktigt att en person på SL:s  trafikupplysning vet vad solkurvor är? Nej. Bör informationen till passagerarna vara formulerad så att den är obegriplig för många människor, inklusive SL:s egen personal? Nej.

Jag frågar hur det är tänkt att vi ska ta oss hem - hur ser planen ut? Hen ber mig vänta medan hen kollar upp. Hen återkommer och hänvisar till resegarantin. Jag vill inte döma ut den. Den har sina poänger. Men hur många lediga taxibilar finns det när SL inte fungerar? Och dessutom kan bara de som har möjlighet att ligga ute med 350 kronor använda resegarantin.

Jag hittade ingen ledig taxi, utan gick och köpte mig en glass och bestämde mig för att hänga i datorsalen istället, och den vuxna lagade hemmamiddagen får jag väl ta en annan dag. Imorgon? Nej, ska på feministfika på kvällen. Onsdag? Nej, ska ut. Torsdag? Nej, ska till Grönan med Kalle och leka med gratisbiljetter. Fredag och lördag går nog bort, och på söndag ska jag till Västerås. Och sen segling, följt av midsommar. Så nån gång i veckan därpå ska jag börja mitt nya, organiserade vuxenliv. ;-)