Kollektivets nya liv

Kollektivet har flyttat och blivit sambo. Eller utökats med en person, kanske man kan säga. Eller är det flera personer? Personen eller personerna ifråga får bidra med den informationen vid ett senare tillfälle.

Marre är i alla fall väldigt nöjd med att bo i den stora fina innerstaden där det är så nära till den goda goda ölen. Marianne tycker att det är lite långt till naturen, och närheten till en porrklubb känns inte helt bra för henne, men hon är ändå nöjd i det stora hela. Fröken K är mestadels missnöjd, förstås, men gillar att det är närmare till jobbet och till universitetet. Sen önskar hon att hennes lata kollektivkamrater kunde ta och släpa sig till ovan nämnda universitet betydligt oftare, men de verkar sträva vidare i sin jakt på obildning. Till exempel hittade hon en trevlig kvällskurs om kommatecknets roll i den postmodernistiska sonettens tillämpning inom Java-programmering - men ville någon av hennes kollektivkamrater gå den kursen?!? Nej nej. Marre och Marianne ville hellre ägna kvällarna åt föga karaktärsdanande larvigheter som öldrickning, sällskapsspelande och Futurama respektive Midsomer Murders, rödvin, socialt umgänge och bra romaner. 

Fröken K hotade med att flytta till ett annat kollektiv, vilket till hennes förtret mest ledde till att Marre plockade fram resväskor åt henne medan Marianne intog en neutral position i läsfåtöljen i biblioteket. Sedan kom Fröken K raskt på att detta bibliotek var skäl nog att stanna i det nya kollektivet, alldeles bortsett från allt annat. 

Närheten till porrklubben har faktiskt skapat något så ovanligt som ett gemensamt projekt för henne och Marre. Ett projekt som fått det kryptiska kodnamnet "Spränga porrklubben". Marre ogillar väl i och för sig porrklubbar, även om det till stor del beror på att de tar upp meningslös plats genom att äga de två fullkomligt förkastliga egenskaperna att ta inträde och inte servera alkohol, men framförallt brinner hon för den första delen i det kryptiska kodnamnet.

Varför Fröken K vill spränga en porrklubb behöver vi nog inte gå in på. Låt oss nöja oss med att konstatera att det inte finns ett enda argument emot porrklubbar som Fröken K inte står för. "Det är roligare att vara emot" skulle räcka alldeles utmärkt. Fröken K är för övrigt även emot minst tio andra etablissemang i området. Bland annat de båda skolorna, för där finns det barn. Och basketkorgar. Barn låter och sprider smuts omkring sig, samt stökar ner i naturen genom att flytta pinnar och liknande från den postion naturen gett dem. Basketkorgar riskerar att leda till basketspelande, som i sin tur leder till slagsmål, fängelse och mord. Det har Fröken K sett på TV, när de visade "American History X". Allt verkade vara basketens fel.

Marianne, som ju egentligen är den som störs mest av porrklubben, men till skillnad från de andra av vettiga skäl, är förstås inte med i projektet, eftersom hon lider av akut antimilitantism och grav ickeointelligens. Två dessvärre tämligen kroniska besvär.


Nu handlade den här texten visst inte så mycket om kollektivets samboliv, men vi kan väl nöja oss med att det funkar finfint. Även om Fröken K känner sig ännu mer utanför än vanligt, eftersom kollektivets nyaste medlem inte heller tycker att hon alltid har helt rätt. Det är en grym och orättvis värld.

Om den uppmärksamma läsaren skulle upptäcka något stavfel i den här texten är det för övrigt helt ock hållet kollektivets sambos fel. Antingen saknar datorn ett ordbehandlingsprogram efter den senaste ominstallationen, eller så är ordbehandlingsprogrammet gömt på någon mystisk plats. Så skyll inte på mig! Men påpeka gärna stavfelen, så kan jag rätta dem och anklaga er för att komma med falska anklagelser.


Vaniljglögg, bra idéer och trevligt sällskap

På fredagen laddade kollektivet inför helgen. Marianne hade jobbat med elever hela långa förmiddagen, och efter lunch hade Fröken K tagit Marre med sig till universitetsbiblioteket och tvingat henne att betala sina skulder och lämna tillbaka böcker. Marre hävdade att det faktiskt var jättelängesen hon var på det biblioteket, så att det omöjligt kunde vara hennes skulder. Fröken K hävdade dock att det var just det att det var längesen som gjorde att skulden var så stor.

Helt slutkörda som de var fattade de ett enigt beslut att vila en timme på eftermiddagen. Vilket kändes som en mindre bra idé när de vaknade sex timmar senare. Kvällen ägnades åt lugn och avkoppling. Marre försökte förklara att det visst var den 19 december, och att hon alltså inte alls hade ätit i förväg i chokladkalendern. Strax innan solen gick upp lyckades de somna igen.

Det lilla av lördagen som återstod när kollektivet vaknade ägnades åt aktiviteter och tjafs. Marianne argumenterade starkt för att de borde gå i kjol oftare, eftersom det är ett trevligt och klassiskt plagg, och det dessutom kan ses som en misogyn nedvärdering av det kvinnliga att ta avstånd från detta plagg till förmån för de jeans som patriarkatet tvingat på mänskligheten. Fröken K var nästan med på noterna när Marre sabbade allt genom att ivrigt hålla med Marianne. Skulle Marre, som om hon inte övervakades helst skulle gå i trasiga jeans både på jobbet och på släktmiddagar, vilja börja ha kjol av politiska skäl - när den enda politiska term hon förstår är första halvan av "rödvinsvänster"? Knappast. Fröken K synade bluffen och tvingade ner sina kamrater till tvättstugan.

På kvällen begav de sig till Lars för julfest och glöggprovning. Romglögg är den enda goda vita glöggen, men den allra godaste glöggen är gin och tonic med glögg, fast utan glögg. Fröken K gick som vanligt hem när Marre började bli besvärlig, dvs strax efter att hon hälsat på värden. Marre var jättestolt över sin fina värdpresent bestående av jordnötter och alkoholfri Norrlands Guld. Marianne, som trots sin stora intelligens är mer lat än smart, bad Andreas, och sedan Carl, att blanda varsin GT till henne. Och tekniskt sett fick hon två GT, eftersom det var en skvätt tonic i dem båda. Sedan gick Marianne hem, och då var det bara Marre kvar. Marre kom på hemvägen på att klockan faktiskt bara var ett, vilket gjorde att det givetvis måste åkas vidare till nästa fest. Jag menar - vad är en tripp till Södermalm 45 minuter bort, när man är tio minuter hemifrån?

På söndagen tittade kollektivet på gamla "Vänner"-avsnitt, och hann precis äta frukost och duscha innan det var dags för japansk middag med Johan B och Vesslan. Under middagen avhandlades dricksens vara eller inte vara, huruvida en amerikansk taxichaufför ska få dricks om han inte hittar till flygplatsen, vad man egentligen tycker om miljöaktivister som saboterar kärnkraften i Tyskland respektive kärnvapentillverkningen i England (Fröken K ville spärra in alla aktivister och potentiella aktivister* på livstid, Marianne tyckte att det mesta berodde på aktionens kontext och vilka sanktioner mot lagliga protestmetoder som finns, men att det oftast inte var okej, och Marre tyckte att aktivister är bra så länge de dricker rödvin) och om en restaurang måste ha annan dukning vid lunch om de vill ha lägre priser då.

Efter middagen åkte Marianne iväg på glöggkväll på Reimersholme, där hon ska bo när hon bli stor, och konfronterades för andra gången inom loppet av 24 timmar med fenomenet vaniljglögg. Fröken K åkte hem och sov medan Marre åkte hem för att länsa chokladkalendern. För om det ändå är den tjugonde kan det väl lika gärna vara den tjugoandra?




*Såna där med trasiga jeans och palestinasjal. Hasch röker de säkert också. Usch.



 


Vem slackar mest?

I fredags, eller närmare bestämt igår, jo, igår - inte i förrgår, Vesslan har helt rätt när argumenterade för att dygnet borde brytas vid sex istället för i början av kvällen, som det är nu. Men i alla fall - om du slutar märka ord hela tiden kommer det här att gå mycket smidigare - i fredags var det spelkväll på Tullen. Närvarande var Marre, Patrick, Marianne, Pia, CarlA, Fröken K och Johan B.

Först spelades det eminenta kortspelet "Chez geek", som förmodligen stavas helt annorlunda, men eftersom detta inlägg skrivs när både Fröken K och Marianne har gått och lagt sig vet ni ju vem det är som skriver. Det går ut på att man ska komma upp i sitt slackgoal. Man är ett gäng unga vuxna som bor i ett kollektiv och försöker slacka. Beroende på vilket yrke man har varierar ens slackgoal, inkomst och fritid. Saker man kan göra som ger mycket slack är till exempel att ha togaparty, dricka sprit, ha sex eller köpa bra saker som knark, uppslagsverk eller storbildstvapparater. Det går också att bjuda in roliga människor till rummet, eller bjuda in mindre roliga människor som gnällspiken, det klumpiga fyllot som välter ut ens sprit eller det galna exet som hindrar en från att skaffa sambo. De senare bjuder man naturligtvis in till andras lägenheter. Man kan även stoppa andra från att få slackpoäng genom att spela ut kort så att de kommer på att de måste tvätta istället för att ha sex, eller glömmer vad de skulle göra och tittar på TV istället. Det senare kortet går dock att oskadliggöra genom att spela ut ett "hittar inte fjärrkontrollen"-kort. Om föräldrarna kommer på besök ryker allt knark och all sprit man har i rummet, men om man ringer dem kan man få pengar. Och det är ju bra, för då kan man köpa knark.

Marre inledde med att bli jättearg för att kollektivet fick ett tråkigt jobb, istället för att få bli slackers eller trummisar eller liknande. Sedan gnällde hon över att de andra hela tiden hindrade henne från att ha sex genom att lura henne att titta på TV istället. Marianne bjöd in en massa trevliga karaktärer som snoddes över till andra rum. I gengäld bjöd de andra in gnällspiken till kollektivets rum. Fröken K surade över att spelet var så grymt omoraliskt och över att Marre slog så dåligt med tärningen. När någon annan hade vunnit var kollektivet överens om att det var en bättre idé att få med de andra på snabbalfapet. Eftersom spelet var dåligt - att kollektivet kom ohjälpligt toksist hade inte med saken att göra alls. Faktiskt. Så det så.

Marre inledde alfapetadet med att bli arg för att Fröken K och Marianne inte lät henne vara med och bestämma ord. Trots att "SPLÖRF" och "YCXÅ" hade gett en hel massa poäng. CarlA verkar sakna både vuxen- och överjag, eftersom orden "LAP", "PUN", och inte minst "LREA" tog sig igenom hans förmodligen obefintliga censur ner till spelbordet. Patrick hade också ett fint ord som ingen någonsin hört om som inte stod i någon ordlista. Men "HÄNA", eller vad det nu var, kanske är ett lokalt uttryck i fiskeläget, där Patrick numera sysselsätter sig med att fixa bilars utsläppsmål? Han har ju ändå blivit tillräckligt mycket göteborgare för att kunna gå vilse på Birger Jarlsgatan.

Blev en tidig kväll, bland annat eftersom värden hade fått halsfluss. Efter en hård dags scoutarbetande med CarlA, om man bortser från den tiden som Marre och CarlA ägnade åt helt onödigt dumsurfande (jo, Marianne tyckte att det var onödigt att kolla vad maten kostar på stängda restauranger) gjorde kollektivet den goda handlingen att gå hem till Johan B med blåbärssoppa och lussekatter.

Resten av kvällen ägnade Marianne, Marre och Johan B åt att samla slackpoäng på riktigt, för att kompensera för att de inte fick så många i Chez geek. Man kan till exempel titta på film, använda kökets alla temuggar och glömma dem, med eller utan te, på roliga platser i lägenheten, hitta sin hårborste som man glömde i bokhyllan i Tullens hall någon gång i veckan, göra bananmikshakes och titta på jättemånga avsnitt av "Vänner". Naturligtvis få man mer slack ju mer utantill man kan avsnitten, eftersom det blir lite mindre produktivt då. 

Imorgon är en fika med Mats inplanerad, samt en massa studier som jag skulle ha gjort i fredags när jag gjorde roligare saker. För på måndag börjar fyra dagars nio-femallvar. Brr. 


Entusiasm, fast på riktigt den här gången

En hel del roligt väntar nu. Alldeles strax ska vi bege oss till Uppsala. Marianne ska måla, bära tegelpannor, och hjälpa Åsa och Erik med deras lantegendom och blivande kollektiv. Som enligt Åsa ligger belägen invid en urdikad sjö, som är ett träsk, och en å som mest är ett halvsunkigt dike. Tur för reklambranschen att Åsa inte jobbar i den ;-). Marre ska hjälpa till genom att dricka öl så att Marianne kan arbeta utan att behöva öldirickningspauser, och hon kan säkert tänka sig att hjälpa andra med denna syssla också. Fröken K tänkte ägna eftermiddagen och kvällen åt att dela med sig av sin visdom, klaga på alla fel alla gör och följa upp med gnäll om att hon jobbar hårdare än alla andra. Men Marianne och Marre är överens om att fröken K inte alls ska göra ovanstående, utan istället sitta inlåst i vedbon.

På lördag morgon måste vi åka iväg och jobba, men på kvällen är det dags för fest i ett annat, stadsbaserat, kollektiv. Dit är dock inte fröken K bjuden, men risken finns att hon kommer ändå.

När måndagen kommer med ledighet och frihet är det dags att åka till ett annat sorts kollektiv, i Västerås. Detta kollektiv är mer kollektivt än de andra, eftersom det bland annat tillämpar egendomsgemenskap till stor del, och nästan alla beslut och måltider fattas respektive äts tillsammans. Det rör sig alltså om en kvinna, en man, deras gemensamma barn, deras villa och deras volvo.

Lantkollektiv, lägenhetskollektiv och kärnfamiljskollektiv - allt inom loppet av fyra dagar...


Marres morgon:
Lagade gröt i micron och lyckades komma ihåg alla tre ingredienser. Jag varvade omrörandet i gröten med samtal med lokaltrafiken i Uppsala, parallellt med lite plikt- och nöjessurfande. Men trots att gröten borde ha varit klar för länge sen märkte jag att jag fortfarande var märkligt hungrig. Javisst! Den ska visst ätas också, om den ska ha någon effekt.


Korsordslösande kollektivister

Metros korsord idag.

Marre:
Korsord är jättekul! Ibland slarvar de ju uppenbarligen med konstruktionen, men det får en ta. "Getost" till exempel, vad har det med en bild på Tom Cruise att göra? Och dessutom har de satt dit en bokstav för lite, så inte kan de stava till "getost" heller. Och "Religion" stod det, men hur ska "lurendrejeri" få plats i tre bokstavsrutor? Även om jag skriver bokstäverna smått blir det skumt med fler än två bokstäver per ruta. Och "giraffdjur" på fem bokstäver? "Giraff" går ju inte in? Helt olösbart!

Marianne:
Okej, det är inte helt lätt att lösa korsord när Marre envisas med att använda bläckpenna och skriva en massa strunt. Nej - att skriva in "Q" i alla tomma rutor när tre fjärdedelar av krysset är klart är INTE att lösa korsord, det är att förstöra dem. Men vissa var riktigt svåra. "Trollkarl" på sju bokstäver, börjar på "G" och slutar på "alf" - vad i all världen kan det tänkas vara? Varken "Harry Potter" eller "Tobbe Trollkarl" går in. Hm.

Fröken K:
Naturligtvis är det här korsordet inte ett dugg svårt. Men jag har bättre saker för mig. Så det så. Och för en gångs skull måste jag nog hålla med Marre - korsordskonstruktörer har vriden fantasi och kan inte stava alls. Dessutom är flera av orden, i alla fall de som Marre fyllt i, högst moraliskt tvivelaktiga. Jag menar "Kan roa barn”? – ”Marijuana!", är detta verkligen lämpligt i en ungdomsinriktad tidning som Metro? Även om det skulle vara sant.


Principbryteri och duktigheter

Kollektivet deltog tillsammans med ett annat, mer verkligt kollektiv, i sin första sommarkvällspicknick igår kväll. Hagaparken, bröd, brieost, vindruvor, grillade kycklingar, öl, lådvin och väldigt mysigt. Fröken K hade stora invändningar mot de stackars inte ens ekologiskt uppfödda kycklingarnas uppätande, men Marres gillande av kött i kombination med Mariannes dåliga karaktär avgick med segern den här gången.

Några personer hade med sig det av kollektivet på sommarpicknickar fruktade bränbollssetet. Marianne började fundera på vilken sjukdom hon kunde fejka som skulle göra deltagande omöjligt, Fröken K, som redan gått hem och surat på grund av kycklingarnas införskaffande, ringde och berättade att hon skulle säga upp bekantskapen med sina kollektivkamrater om de deltog. Den frestelsen var allt för stor för Marre, som lovade vinlådan att snart vara tillbaka och kastade in sig och Marianne i spelet, under Mariannes ivriga protester om att det faktiskt inte var lämpligt att spela brännboll när man har Ebola.

Vid tredje försöket träffades bollen! Den flög i en vid båge långt ifrån alla utespelarna. De stod nämligen alldeles för långt bort, och Marre och Marianne hade gott om tid på sig att strosa fram till startpinnen innan brännaren fick tag i bollen. Naturligtvis vann båda laguppsättningarna som de deltog i. Visserligen enligt Marres poängräkning, men ändå.


Chockerande nog var det faktiskt inte helt ickeroligt att spela brännboll.

Rödvin och bekräftelseknarkande

På lördagskvällen var det dags för kollektivet att förbereda sig för fest. De var av tråkiga, privata, skäl inte helt i form (tråkiga händelser, två timmars sömn, igång hela dagen osv) men nu skulle det bli skönt att slappna av och loss. De samlade ihop sig och gick till förfesten hemma hos Carl. Efter en halvtimme i Carls badrum med några hekto smink började de se mindre ut som zombies. Mat och öl inmundigades och Marre lekte "gömma nyckeln". Om Carl inte hittat den än kan han... fortsätta leta. Patrick och Lars anlände.

Fröken K insåg att det skulle vara helt hopplöst att festa med två människor som tror att det går att kompensera sömnbrist med ökat alkoholintag, och blev dessutom arg på Lars som påstod att hon var lesbisk för att hon gillade katter. Lars gillar katter - är han lesbisk? (Nu var det inte riktigt så Lars sade, men Fröken K är så stingslig när hon är trött). Hon gick hem.

Efter en promenad till Kungsholmen anlände de tre fulla och två mindre fulla gästerna till Christofers inflyttningsfest, som egentligen var ett firande av lägenhetens första födelsedag under hans vård. Viktiga saker dryftades, folk som inte träffats på 10-15 år pratade (o)väsentligheter och det dracks ännu större mängder vin än vad som är vanligt hos Christofer. Om någon bara hade antecknat skulle de flesta världsproblem vara lösta nu, men Marianne kände tidigt att hon var för trött för att hänga med i tempot och gick hem.

Detta lämnade en gladfull bekräftelseknarkande Marre utan övervakning. Med en vinlåda och roliga fulla människor. De senare till Marres glädje inte av hennes kön (främst). Marre höll och drack låda... Men strax före fyra kom Marianne tillbaka, påminde om att de hade saker att göra morgonen därpå och tog med Marre till nattbussen. Däremot väckte Marianne inte Marre när hon somnade på nattbussen, det gjorde busschauffören... Hemma vid femtiden i alla fall. Någon gång ska jag bli lite vuxen, kanske, men det är ingen brådska.

Förresten:
Varför har jag lyssnat så lite på David Shutrick? (Låttips: Vin och te)
Varför får jag inte betala med vare sig ICA-kortet eller bibliotekskortet på Vivo Klippet?


Hitta din inre reaktionär!

Fröken K hade inte setts till på ett tag. Marianne tyckte att det var ganska skönt. Marre tyckte att det var skitskönt. Men Marianne började tröttna på att ta ansvar för allt och innerst inne kände Marre att upproret var meningslöst om det inte riktades mot någon. Men så skulle kollektivet ut till hembygden och träffa sina föräldrar. Detta är nu inget som sker så värst sällan, men denna gång passade de på att göra lite ärenden, vilket gjorde att de fick se sig om i sina gamla trakter istället för att bara åka bussen till föräldrarna och tillbaka.

Och nu dök Fröken K upp med all sin forna kraft! Vem i HELVETE har godkänt att det har blivit en skobutik av Hersbyholmskiosken, där Marre och Emma brukade köpa dajm? (De var smarta och köpte en stor för sju kronor istället för två små för fyra kronor styck. Emma skulle sedan komma att läsa ekonomi.) Och nya helt onödiga busslinjer har de dragit också. Vaddå 222:an? Hur ska en kunna veta vart den går?!? Och av tre busschaufförer kände kollektivet bara igen en. EN!? Vad gör de? Anställer nya? Det gick så långt att Marianne och Marre var tvungna att hålla i Fröken K. Framförallt när hon såg att den gulliga gula stugan vid squashhallen var utbyggd. Och renoverad!? Och apropå squashhallen har de Friskis och Svettis där nu.

Fröken K: "När VI bodde där åkte vi minsann till Bosön för att träna, och det gick så bra så. Vi fick gå från Rudboda eftersom enda bussen gick 7.40 på morgonen och det VAR JÄTTEBRA. Nu har de lata djävlarna säkert en busslinje dit också. Dumma dumma dom. Kalis mamma kanske har fixat fönstret, eller rent av flyttat? Är det ingen hejd på galenskaperna?!"

Marianne och Marre lyckades lugna sin nyväckta reaktionär till vän, och de tog bussen förbi Handelsbanken vid Vasaplatsen, gick av vid biblioteket i Torsvik och gick in på Electrolux bredvid Domus och lyckades ignorera den i deras värld icke-existerande rulltrappan. De funderade att gå in och hälsa på i Euroskor, där de praoade i åttan, men de verkade ha bytt personal. Dessutom var det oklart hur de fick plats med skorna när de hade fyllt butiken med så väldigt mycket lampor. Visst, belysning är viktigt, men skorna måste väl också få plats?

Sens moral: Du vet inte hur reaktionär du är förrän du uppsöker barndomstrakter du inte sett på åtta-nio år...

Naturexkursion

Marre lyckades efter mycket tjat släpa med sig sina kollektivkamrater på en vandring runt Marresjön. Att det bara är hon som kallar den det spelar ingen roll alls, andras okunskap hindrar inte att den ändå heter det. Fröken K tyckte att de istället skulle ta tag i de där släpande studierna för att på något sätt förtjäna att få gå ut ikväll, medan Marianne tänkte att det säkert var kallt och att man kunde titta på utsikten och dricka te och läsa Damernas detektivbyrå istället. Marre hävdade att man alltid förtjänar att gå ut, och krävde att få gå ner till Rönninge by och titta på ponnysarna. Marianne och Fröken K insåg att det var dags för motion, om inte annat för att få Marre att hålla sig lugn så att de skulle kunna plugga senare.

Och när de väl gick mellan de snötyngda träden var alla överens om att det var värt besväret Underställ är bra uppfinningar, om det inte hade blåst lite för mycket hade det varit underbart. Förstår inte riktigt varför folk promenerar i blåsten på isen bland massor av människor när de finns så mycket mysig skog där man får vara mer ifred för både vind och människor. Nu är det dags för lite mysigt te och mellanmål.


Funderar på om potentiella konflikter är jobbigare än verkliga konflikter.

Sjöar och snöbollsmobbning

Idag har jag promenerat runt min fina sjö under eftermiddagen. Skönt att det äntligen hann bli mer än bara en tanke innan det blev för mörkt. Det är nog den enda fördelen med dessa hemska förmiddagsföreläsningar... Eftersom det nu är minusgrader, men varit tö tidigare, var alla stigar fina små isgator. Men jag halkade bara omkull en gång, och egentligen hände det inte eftersom ingen såg det.

Marre krävde att vi skulle ta den vanliga vägen och klättra upp på berget, medan fröken K ville följa gångstigen hela vägen. Marianne lyckades få dem att enas om kompromissen att gå i skogen utmed vattnet fast undvika det högsta berget. Marre fick springa lite i skogen där det var barmark, men hon var sur för att hon inte fick jonglera med vantarna eftersom de andra frös. Senare blev det riktigt halt, och då tyckte hon att det var äventyr och blev glad igen.

Mot slutet retades Marianne med Marre:
- Varför envisas du med att kasta snöbollar på allt när du ändå aldrig träffar?
- Jag träffar visst! Du vet väl inte vad jag siktar på heller.
- På luften två decimeter från lyktstolpen alltså?
- Japp! Bara för att du är tråkig och konservativ behöver du väl inte helt sakna förståelse för oss fritänkare.
- Okej. Nästa gång kan du väl säga vad du siktar på innan du kastar?
- Javisst! Fast just nu har jag tröttnat på att kasta snöboll. Kramsnön är inte så bra, förstår du.


Marre är inte särskilt vuxen alls

vuxenpoäng.se (som Helena så snällt tipsar om i sin blogg) kan man testa hur vuxen man är. Alternativen är inte helt klockrena, exempelvis saknas ”student” och ”slacker” som sysselsättningar, men det kan ändå vara kul att jämföra.

Kollektivet och några av deras vänner fick följande poäng:
(Marre är skitglad för att hon vann!)

Marre: 6 poäng
Åsa: 10 poäng
Marianne: 11 poäng
Fröken K: 14 poäng
Heidi: 13-16 poäng
Johan B: 14 poäng
Andreas: 15 poäng
Erik W: 18 poäng
Helena: 18 poäng
Håkan: 21 poäng
Lian: 22 poäng
Nicklas: 22 poäng
Anna:  24 poäng
Tina: 26 poäng
 
Som kuriosa kan nämnas att Fröken K anser att Marre är ett barn medan Marianne definierar henne som ett besvärligt husdjur…. Marre ville hitta på poäng till andra vänner, men Marianne ville ha kvar sina vänner och påstod att det var oetiskt.

Kollektivets målpoäng inom fem år är:
Marre 12 poäng (det välfyllda barskåpet drog upp en del)
Marianne: 20 poäng
Fröken K: 33 poäng(!)


Att bygga snögubbar och annat juligt

Marre blev överlycklig av det ymniga snöfallet och på juldagen tvingade hon ut sin inte särskilt motvilliga höggravida syster för snögubbsbygge. Problemet var att det inte var ens i närheten av kramsnö. Marre gjorde en snöboll och rullade omkring med den i närmare tio minuter utan att den blev större alls. Rund var den inte heller. Och när hon sedan gav upp och ändå kände sig rätt nöjd med den kantiga lilla snöbollen föll den i bitar :(

Men med hjälp av kallt vatten gick det att göra små snöbollar som höll ihop tillräckligt för att användas till snölyktebygge - bättre än ingenting. Dessa gjordes dock främst av Lian. Hon måste haft bättre vantar eller nåt.

Framåt juldagens kväll hade Marre lyckats indoktrinera släktens enda närvarande barn (om man inte räknar småkusinerna Johan och Per, som sedan ett par år tillbaka hävdar att de är vuxna. Johan var ofinkänslig nog att erbjuda sig att övningsköra med mig...), så att han hälsade på henne med: "motorcykelgäng!". Men att han tror att samlingsordet för drycker är "whisky" är faktiskt hans föräldrars fel. Dagispersonalen förstod dock sammanhanget när de såg Mackmyraloggan på hans kläder :)

Ser fram mot Vinterfesten imorgon. Snögubbsbyggartävling och julklappsbyte! Måste köpa sockeplast till nyår också. Andra planer för veckan är utomhusfotboll, Serietekhäng och Narnia.

Pappa hävdade förresten att min antibushlussekatt var en antibolsjevismlussekatt. Sen åt han upp den.
Men han är en snäll pappa i alla fall.

Marre på lekhumör

Idag har Marre fått vara sig själv nästan hela dan, trots att ingen alkohol varit inblandad. När Fröken K och Marianne skulle promenera runt sjön i det förövrigt helt fantastiskt underbara höstvädret fick Marre följa med och jonglera med vantarna hela vägen, utom där det var för tuff terräng. Det börjar verkligen bli dags att skaffa en röd boll* till henne. Det måste dock, pga tappningsfrekvensens beskaffenhet, vara en som inte studsar så mycket. Men idag var Marre skitstolt för att hon kunde bolla med vantarna hela vägen utan att tappa dem i en enda vattenpöl. Att det inte har regnat på länge såg hon som helt oväsentligt.
   Stora delar av kvällen ägnades åt umgänge med nyktra människor på Marres nivå, dvs barn. Hon snurrade och kastade runt med en treåring hur länge som helst. Fröken K tyckte att det var pinsamt att hon gjorde detta i väntan på pendeln på Centralen inför en massa folk, och både fröken K och Marianne fick dessutom träningsvärk efteråt och tjurade lite, men Marre var hur nöjd som helst. Det var även en liten bebis som bara var ett par veckor närvarande, men honom fick bara Marianne och Fröken K (och den treåriga flickan) hålla i, medan Marre fick nöja sig med att klappa lite under deras överinseende. Marre tyckte ändå att hon haft en toppendag, framförallt med tanke på hur lite tid som slösats bort på fånigt uppsatsskrivande. Barn är kul.


*Har du inte läst Naiv. Super. av Erlend Loe så gör det

Grälsjuka i kollektivet

Nu på morgonen har stämningen här i kollektivet varit riktigt hätskt. Det började med att fröken K* tittade ut över skogen och sjön och frågade sig varför folk överhuvudtaget bor i städer. Marianne ironiserade över detta med att utsikten är så vacker för att vi bor på nionde våningen och att så höga hus knappast skulle finnas här om det inte låg en stad i närheten…
   Men sen blev hon tyst. Blickandes ut över berget och skogen, de höstfärgade träden mot den ljusblå himlen sade hon att tja, det är faktiskt väldigt fint att bo så här… Marre som tittade i lördagens DN Bostad och funderade över hur många extrajobb hon skulle behöva ha för att ha råd med den där mysiga lilla tvåan vid Odenplan blev omedelbart rasande. ”Ni har ju faktiskt lovat!” utbrast hon gråtfärdig. "Efter studierna skulle vi flytta in till stan, bara vi fick jobb i Stockholm." Fröken K hävdade att hon bara gått med på detta för att det är så liten risk att de kommer att få jobb i Stockholm, men Marianne, som mindes alla kalla kvällars väntan på nattbussen, tog sig samman och sade att hon höll fast vid att Essingen, Hornstull, eller liknande skulle passa jättebra, bara de undvek själva City. ”Ordningen” var återställd.
 
 
 
*fröken är numera av sekretesskäl omdöpt till fröken K

Presentation

När jag skrev rubriken tänkte jag att jag skulle skriva en massa om mig själv. Men vill jag egentligen göra det? Tror att jag börjar med att skriva en massa annat, så får jag se var jag hamnar.
   Marre är ett gammalt smeknamn som hängt med i snart 20 år. Jag försöker bli av med det då och då men det är användbart i lägen där namnet Marianne är upptaget, till exempel när man ska starta en blogg, vilket gör att jag tror att jag får leva med det. Jag använder också Marre som ett alter ego för mitt barnjag – ni vet den där som säger saker utan att tänka, som dricker för mycket (eller alldeles lagom enligt henne själv) och som har en väldigt positiv och okritisk inställning till det mesta. Marianne är betydligt mer cynisk (eller positiv men ändå realist, enligt henne själv), men också mer bildad och i besittning av en mer reflekterande syn på sin omvärld. Hon kan sägas vara mitt vuxenjag. Om läsaren fortsätter att läsa (och jag fortsätter att skriva, jag lovar ingenting – commitments är farliga saker…) denna blogg så kommer hen (hen är en kort och bra form för ”han eller hon”, för er som inte visste det) att stöta på fröken K. Fröken K representerar nån sorts överjag, samvete eller kritiker. Nu är hela kollektivet presenterat, mer om oss en annan gång.
  
Dagens visdomsord: ”Att jag skämtar betyder inte att jag inte menar allvar” av: Marre