marre

Men för de flesta människor spelar det ju ingen större roll...

...om socialbidraget sänks eller villkoras*
...om homosexuella inte får gifta sig
...om man bara kan få studiemedel i tolv terminer
...om det blir 200 kronor dyrare att resa med SL
...om biblioteken börjar ta avgifter från vuxna låntagare

Eller hur? Allt det är sant. Men för de flesta människor spelar det inte heller någon större roll om förmögenhetsskatten sänks eller att arvsskatten och gåvoskatten avskaffades. För att inte tala om fastighetsskatten. Nu kommer en lång harang om fastighetsskatten som de flesta av er hört förut, och om ni vill kan ni hoppa vidare till nästa stycke.

Nej, jag tror inte på att hyrorna skulle sänkas. De som skulle gynnas är de som redan äger sina villor. Intressant förresten när högern försöker sig på hjärteargument mot fastighetsskatten och säger att det är synd om alla par i 60-årsåldern som inte har råd att bo kvar i sina villor. Och visst, det är det kanske. Men det är i så fall betydligt mer synd om de fattiga barnfamiljer som inte har råd att köpa en villa utan bor i trånga lägenheter. Därmed inte sagt att den fattiga barnfamiljen borde få villan. Ur marknadsekonomiska och andra förnuftiga synvinklar är det nog bäst om folk får behålla sin egendom. Men man ska inte försöka med hjärteargument när man pratar om människor som hör till den tredjedel som har det bäst ställt. Ja, det är tråkigt om de känner att de inte har råd att bo kvar fast de skulle vilja, ur den enskildes perspektiv. Men ur ett samhällsperspektiv är väl rörlighet på bostadsmarknaden bra? Och kommer nu någon och tror att den fattiga barnfamiljen skulle ha möjlighet att köpa villan, eftersom den skulle bli billigare utan fastighetsskatt, så behöver hen en lektion i hur bostadsmarknaden ser ut i Stockholm (och säkert på andra ställen, vad vet jag, jag har aldrig varit utanför tullarna. Du är född, uppväxt och bor utanför tullarna din hobbymytoman! Sluta märka ord, hjärnelände, jag försöker vara politisk här.). Bostäder kostar vad folk har möjlighet att betala för dem. Många fler vill på i hus än det finns hus, och mäklarna gör allt för att driva upp priserna. Avskaffas fastighetsskatten kommer priserna att stiga så att månadskostnaden blir densamma.


Problemet är att det finns så många som inte fattar. Och de sprider sina åsikter till andra som skulle kunna fatta om de bara fick hjälp med att öppna ögonen. I Svenska Dagbladet idag skriver Maria Abrahamsson på ledarsidan, angående förslaget om ett nytt lagförslag som handlar om att tydliggöra att bidragsfusk är ett brott som kan ge fängelse (det är det nämligen redan idag), följande:
 
"Någon anledning att gulla mer med bidragsbrottslingar än med skattebrottslingar finns väl ändå inte?"

Jag tror inte att Abrahamsson är vare sig elak eller korkad. Men om jag hade haft lika lite förmåga att sätta mig in i andra människors situation som hon har skulle jag tro att hon var det. Nu tror jag bara att hon har dålig inlevelseförmåga och tillbringar för mycket tid med människor som är precis som hon själv. För naturligtvis finns det all anledning att "gulla" mer med bidragsfuskare än med skattefuskare. Fattiga människors desperation bör respekteras mer än rikare människors desperation. Därför att den är på riktigt. Man bör gulla mer med någon som började fuska för att få pengarna att räcka till sådan lyx som både hyra och mat, än med någon som gjorde det för lyxen att slippa sälja segelbåten. Oavsett hur mycket den senare älskade sin segelbåt. De allra flesta bidragsfuskare har blivit det genom att de befann sig i en desperat situation. Bidragstagare är svaga. De börjar inte tillhöra samhällets starka bara för att de börjar fuska. Jo, det finns nog en och annan som gör sig rik på att fuska med bidrag, eller fuskar trots att de upplever sig ha alternativ. Men de är i minoritet. Därmed inte sagt att man inte ska beivra bidragsfusk. Naturligtvis ska man göra det. Ju fortare man hittar fusket desto fortare kan fuskarna få hjälp ur sin situation och ju längre de fuskar, desto mindre ser de sig själva som samhällsmedborgare. Bidragsfusk är skadligt för samhället. Men främst för att det är skadligt för de fuskande individerna, och deras eventuella barn.

I sig ser jag inget fel med lagen. Det är bra att det går att sätta bidragsfuskare i fängelse. Men det innebär inte att man inte i första hand ska fokusera på att förhindra att folk fuskar och ta bort orsakerna till att folk fuskar. Och attityden till bidragsfuskare måste vara att i första hand se dem som människor som varit desperata. Som så ofta är det inte nödvändigtvis moderaternas idéer det är fel på, utan de attityder som ligger bakom idéerna. Och dessa attityder kommer att leda till att idéerna förvrängs så att även de blir dåliga.
 
Apropå fusk står det i samma tidning om ett par som inte kunnat få tag i en barnvakt som gick med på att jobba vitt. Visst döljer det sig en del riktiga fuskare bland svartjobbarna. Men det döljer sig även såna som blir av med sin ersättning om de hittar ett deltidsjobb som de inte kan försörja sig på eller som riskerar att förlora sitt studiemedel om de tjänar för mycket. Och säkert också en och annan ungdom som blir försörjd av bidragsberoende föräldrar, vilket har den förödande effekten för ungdomens syn på samhället som något rättvist som man ska betala skatt till att ungdomens inkomst dras av från föräldrarnas bidrag. Trots att ungdomen är under 20 år och går i gymnasiet, vilket innebär att föräldrarna har försörjningsplikt. Alla vet att Jeppe fuskar, men ingen frågar varför Jeppe fuskar, kort sagt.


Avslutningsvis tänkte jag såga Fredrick Federley lite. Visst har han en del liberala åsikter som är alldeles utmärkta, som att äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral, och att det inte finns några rationella skäl att vara emot månggifte. Men hans idé om platt skatt argumenterar han i dagens SvD för med följande argument: "Platt skatt uppmuntrar alla att tjäna mer pengar" Jaha? Någon mer än jag som fortfarande väntar på argumentet? Varför skulle det vara bra om vi skulle få ett samhälle där människor fokuserade mer på att tjäna pengar? Ett samhälle som vill att dess medborgare ska se "mer pengar" som det viktiga är inte ett bra samhälle. Utan ett dåligt.

Det kan säkert finnas finfina argument för införandet av platt skatt. Men att det skulle göra medborgarna mer pengakåta kan aldrig någonsin vara ett av dem. 




*Nej, mamma och pappa, jag har inte ansökt om socialbidrag - texten handlar inte bara om mina erfarenheter ;-)

Historia är ett oerhört brett ämne. Två historieintresserade kan träffas utan att de upplever att de har några gemensamma intressen, om de till exempel har olika favoritepoker och värdesätter olika sorters historia, exempelvis politisk historia respektive socialhistoria.

"Jag skiter väl i vilket år Karl XII kröntes; det jag vill veta är hur 1890-talets människor påverkades av arvet efter honom!"

Som en historieintresserad person som ägnar det mesta av min tid åt annat är det nödvändigt att hitta olika ingångar till historien, för att upprätthålla en hyfsad allmänbildningsnivå. Går man bara på intresse gräver man lätt ner sig, vilket för mig skulle kunna leda till att jag om några år skulle kunna allt om mellankrigstiden men inte ha en aning om vilka de politiska aktörerna under världskrigen var. Det var en skotte som startade första världskriget, men mer än så vet jag inte...

Den ingång jag har valt den här gången är min födelsedag. Vad hände då? (Underligt nog känner jag lite ansvar för dessa händelser - jag skäms för de dåliga och är stolt över de bra. Vilket leder mig fram till slutsatsen att jag inte alls är så oförnuftig som jag tror, utan snarare är att likna vid Voltaires antimateria.)

Bra saker är bland annat att den första socialdemokratiska kvinnokonferensen i Stockholm krävde kvinnlig rösträtt den 25 januari 1907, att Skogsmulle dök upp 1957 och att poliovaccineringen i Sverige startade samma dag det året. Mindre bra saker är att Idi Amin tog makten i Uganda den 25 januari 1971 och att det första vinter-OS anordnades i Frankrike 1924. Det första ledde till tusentals döda och mångårigt förtryck av en hel befolkning, vilket gör att den årliga plåga för oss sporfanatismskeptiker som inleddes den 25 januari för drygt 80 år sedan känns lite futtig i sammanhanget.

En annan händelse var utlämningen av de uniformsklädda flyktingar som kom till efter andra världskriget från sovjetockuperat område. Kom du i uniform var du att betrakta som krigsfånge och skulle utvisas. Händelsen den 25 januari 1946 kallas "Baltutlämningen", trots att det bara var 146 balter som utvisades tillsammans med de 2700 tyskarna. Utlämningen av balterna till den sovjetiska ockupationsmakten ledde till många folkliga protester i Sverige och jag kan rekommendera "Legionärerna" av Per Olov Enquist om man vill veta mer. Problemet var att det, av naturliga skäl, var svårare moraliskt att lämna ut krigsfångar till Stalin än det var att lämna ut dem som flytt från västkontrollerat område. Enligt Enquist oroade man sig i onödan, eftersom krigsfångarna i Sovjetunionen inte behandlades omänskligt. Frågan är bara om de behandlades mänskligt eftersom debatterna och protesterna i Sverige gjorde att Sovjet visste att de hade ögonen på sig?

Boforsaffären avslutades den 25 januari 1988 med att förundersökningen om mutbrott lades ned på grund av brist på bevis, och den 25 januari 1922 ändrades grundlagen så att det skulle gå att genomföra rådgivande folkomröstningar. Senare samma år genomfördes en folkomröstning där de som ville ta det goda ölet ifrån oss stackas människor förlorade, vilket ledde till att tjugotalets människor fick ha sitt öl i fred, och förmodligen även till att en svart marknad med tillhörande maffia inte skapades i Sverige.

Annat viktigt var att Robert Burns, Vladimir Vysotskij,  Eduard Sjevardnadze och - sist men också viktigast - Virginia Woolf föddes den 25 januari, samt att Kristian II, även känd som "Kristian tyrann", Al Capone och Ava Gardner dog samma datum.