marre

En längre rapport om de nya insikter som kom upp till ytan under helgen kommer om ett par dagar, men först lite självförhärligande. I lördags kväll fick alla i uppgift av lekledaren (dvs av mig) att skriva en hyllningsdikt. Alla fick dra ett namn ur en hatt, skriva en vacker dikt om personen vars namn stod på lappen och sedan framföra dikten under middagen (någon timme senare), alternativt lämna in den och låta lekledaren läsa. Här kommer först den dikt som jag fick skriven till mig (Tack Erik E), och de två dikterna som jag skrev. Alla som inte var på middagen men som ändå kan gissa vilka mina dikter är skrivna till får gratis öl nästa gång jag jobbar i baren på Dovas. (Underbar fest förresten, kram på er allihop!)

När jag är vilse på ett mörkt hav

Är du som är stjärna mitt fyrljus

Som leder mig rätt på min färd

Tillbaka till mitt trygga hus.

Som en klippa står du stadigt

I vått och torrt, i alla tider

Och ger en hjälpande hand

När ögonen av tårar svider

Du är en riktig vän

För bra för att vara sann

Jag hoppas att du inte bara är en dröm

Underbara kära Marianne

Och så min första dikt:

Från skogsbrynet hörs en stämma så klar

Fram över ängar och bäckar den far

En flygande fjäril som fladdrar omkring

I stämman finns silver i benen finns spring

Av renaste guld värdefull och varm

All världens känslor ryms i hennes barm