marre

Egentligen är jag väl lite dum som fortfarande blir besviken när jag ser en amerikansk storfilm som visar sig vara usel. Men jag älskade ju C.S. Lewis böcker både som barn och tonåring. Men, som Patrick sa, när man läste böckerna kunde ens egen fantasi släta över det som var ologiskt, för sentimentalt, eller som kunde tolkas religiöst. Nu i filmen är det just det man försökte missa i böckerna som framhävs.

För att sammanfatta: Långtråkiga stridsscener, en massa sentimentala scener som ska föreställa storslagna (jag och Åsa var ofina nog att börja skratta högt när Aslan återvände från de döda...), stereotypa könsroller som får en att vilja kräkas, ologiska saker i massor och en amerikansk jultomte som bara behövde en logga för att passa in i en Coca Cola-reklam. Dessutom vadar handlingen i kristna referenser. Aslan är det personifierade patriarkatet, som inte förklarar något och som alla beundrar.

Ja, jag visste det mesta av detta innan jag såg filmen. Men jag tänkte att ändå... Jag gillar ju sagor och kan acceptera vissa ologiskheter för att sagan ska hålla och barnen få vara hjältar. Men nej nej nej. Det gick bara inte. Återigen hänvisar jag till Patrick, som sade att de har misslyckats på precis det sätt som man var rädd att de skulle misslyckas med Sagan om Ringen. Precis så var det. Se den inte!

Kronan på verket kom när en äcklig porr-reklambil passerade oss på väg till tunnelbanan. Jag och Åsa kastade snöbollar på den, men dess närvaro gjorde ändå att jag återigen känner att jag vill flytta ut till ett kollektiv i skogen (på gångavstånd till The Doors förstås) med alla vettiga människor. Sen kan vi skjuta med vattenpistol på alla hierarkiälskare och Aftonbladetläsare som kommer i närheten. Vilka är på?