Att tända eld på slott
Funktionärssamlingen var klockan sju, och tävlingen startade 8.45. Tre och en halv timme senare stängde kontrollerna och alla begav sig ut till Sjöhistoriska för prisutdelning. Syftet med att ha tävlingen mitt i stan var bland annat att visa upp scouting. Vilket förstås är utmärkt. Men vilka rör sig i Gamla Stan, eller överhuvudtaget utanför det underbara drömlandet, före tolv en lördag? Utländska turister i pensionsåldern. Och det är inte riktigt dem man vill nå ut med budskapet om scoutings allmänna brahet till. Så varför var tävlingen inte två timmar senare? Eller på eftermiddagen? Ur pr-synpunkt skulle det ha varit mycket bättre, och dessutom är stockholmsregionen stor. Vissa deltagare och funktionärer kommer från ställen som Nynäshamn och Östhammar. Undrar vad de arrangerande stockholmsborna skulle ha tyckt om att bli tillsagda att infinna sig i Östhammar mitt i natten klockan sju en lördag?
Vi löste detta genom att ha övernattning i CarlAs praktiskt belägna innerstadslägenhet, där vi spelade tv-spel, åt blåbärssoppa och lyssnade på Lars trevliga snarkningar. Scouting i seniorscoutstil alltså.
Lars gick med patrullscouterna under dagen medan jag, CarlA och Christofer, tillsammans med drygt 20 andra, var kontrollanter på en eldningskontroll som var vid obelisken utanför slottet. Eld, för lite sömn och allmänt degenererade personligheter ledde till funderingar om hur nära man skulle kunna komma att tända eld på slottet innan militären skjuter en, varför materialet som används när man tävlingseldar är så svårt att bygga brandbomber av och om man får använda vaktkurerna som toaletter. Sen funderade vi också över om det skulle gå att göra något åt det där gräsliga fejkade vikingaskeppet som ligger vid slottet och är dålig. Och vi lyckades faktiskt skapa en lucka i rumtiden och se till att den var ordentligt nedbrunnen i god tid innan tävlingen. Ingen mer hemsk vikingabåt alltså, tack vare oss!