Ljus i mörkret?

Efter en helg med släkten kan man drabbas av insikter av olika slag. Och av vinterkräksjukan. Natten till måndagen var den värsta natt jag varit med om, alla kategorier. Inte hade jag några Alvedon hemma heller, men jag åt några Novalucid och hoppades på placeboeffekt. Den uteblev.

Så utan att ha något i magen och utan att fixa att äta något blev det en ganska lågintensiv måndag, och tisdagen är inte mycket bättre. Efter varje fysisk aktivitet krävs rejäla vilopauser. Och med fysisk aktivitet menar jag inte att jag sprang runt sjön, besteg ett berg, gick till affären eller något annat superhurtigt, utan att jag gick till köket för att hämta ett glas vatten.

Lite såsig i huvudet blir man ju också, så det går inte att plugga heller. Att läsa skönlitteratur däremot funkar fint. Så tack vare det dåliga TV-utbudet och vinterkräksjukan har jag nu läst ut både Doppler av Erlend Loe och En god människa av Nick Hornby. Framförallt den senare var mycket mycket bra. En läsare med extremt bra minne kanske kommer ihåg att jag har skrivit om Nick Hornby tidigare,
i oktober förra året. Boken försvann på något magiskt alkoholindränkt sätt, och först nu svalde jag stoltheten och gick och köpte en ny. Läs den! Har du redan läst den? Tvinga på den på dina vänner!

Jag bestämmer mig omedelbart för att släppa in Gud i mitt hjärta i förhoppningen att denna nyvunna tro på något sätt ska kunna användas som ett dödligt vapen i det äktenskapliga kriget. Det är sant att inte alla upptäcker Herren på det här sättet; vissa skulle hävda att det i själva verket är avgjort okristligt att omvändas i förhoppningen att man ska kunna göra någon riktigt upprörd. Men det är väl känt att Guds vägar är outgrundliga.

Huvudpersonen kommer senare fram till att det där med religion inte riktigt var hennes grej ändå.

I slutet av förra veckan fick jag en snilleblixt när jag skulle köpa skor. När jag väl hade köpt de två tröjorna som jag inte behövde, och struntat i skorna och gått in till bokhandeln istället, såg jag att de hade "tag fyra, betala för tre"-rea på pocketböcker. Vilket dilemma, bara fyra böcker... Då kom snilleblixten. Varför inte åtta böcker?

De åtta var: Blonde av Joyce Carol Oates, Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho, Expedition L av Erlend Loe, Kallocain av Karin Boye, Ett UFO gör entré av Jonas Gardell, Hittebarnet av Yassar Kemal, samt de två böcker jag nämner ovan.

Har du läst någon av dem? Vilken rekommenderar du att jag börjar med?


Kommentarer
Postat av: Ola Berg

Jag rekommenderar att du slänger Paulo Coelho. Mänskan skriver väldigt insmickrande med sjungande ord som doftar insikt och vishet, men efter ett tag inser man att det är snömos och luftslott och flum.

Expedition L och Doppler har jag inte läst, men de övriga är fantastiska. Oates är i vanlig ordning pladdrig (men bra), Gardell och Boye är i mitt tycke de två bästa.

Jag hade läst UFO:t först. Det är Gardells bästa bok ever. Och eftersom han och jag är nästan jämngamla, så är det även min uppväxt han skildrar.

2006-11-07 @ 18:16:06
Postat av: Lena

Expedition L ska du börja med. Jag skrattade mig igenom boken förra sommaren, när jag och Hilda och min dåvarande hjärtevän och hans dotter skulle till Paris.
Mina mindre läsvana resekamrater krävde förklaringar till varje gapflabb, så det tog ett tag innan boken var färdigläst, jag fick ju läsa den tyst (nåja skrattande, men för min egen skull) och sedan högt flera gånger om.
Den passade verkligen bra, för Erlend Loe berättar om hur resovan han är och att han flera gånger åkte ut till flygplatsen för att låtsas vara en som reste mycket. Just då satt vi på flygplatsen - men vi skulle resa på riktigt.

Hoppas du mår bättre nu. Om inte annat så för att skrattkonvulsionerna kan riskera att utlösa nya kräkreflexer...
Kanske bäst att lägga boken i en plastmapp medan du läser, om du inte är riktigt frisk...

Har du läst "Naiv super"? Om inte har du en massa härliga sidor kvar att läsa. Sen kan du kasta dig över "Fakta om Finland". Den senare handlar om en man som hatar vatten och som ksa skriva en broschyr om Finland, som han inget vet om. När han får klart för sig att Finland är fylld av sjöar, blir han sjösjuk. Huvudpersonen blir undertiden av med sin bil, hittar den på kommunens uppställningsplats för felparkerade bilar, blir kär i tjejen på felparkeringskontoret och parkerar sin bil fel igen - för att få en naturlig anledning att prata med henne igen...

2006-11-08 @ 02:08:16
Postat av: Marianne

Jag har bävat lite för UFO:t, eftersom det finns en risk att den kommer att kännas väldigt nära och personlig. Nu är jag halvvägs in i Kallocain. Bra än så länge.

Tyvärr redan läst Naiv. Super. och Fakta om Finland. Tyvärr eftersom främst den förstnämnda var så bra att jag gärna skulle vilja ha den oläst.

Jag tycker att Paulo Coelhos "Alkemisten" funkade bra, men man måste acceptera den som den saga den är. Kan kanske vara bra att ha efter Gardells guidade tur genom den hårda verkligheten?

Men Expedition L härnäst då kanske, följd av UFO:t.

2006-11-08 @ 21:09:02
Postat av: Marianne

Insåg precis: Åtta böcker. Och bara en är skriven av en författare jag inte läst tidigare. Dags för lite mer förnyelse?

Ja, jag vet också att bara två är skrivna av kvinnor. Men jag bortförklarar det med att jag "i princip" tar hänsyn till genusperspektivet i vanliga fall när jag läser...

2006-11-09 @ 00:37:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback