marre

Könsdiskriminerande gräslig yxparfymsreklam, ytlighet utan tillhörande djup, människor som ogillar och ogiltigförklarar allt de inte förstår, och är beredda att ta till våld för att försvara sin rätt att hata oliktänkande. Är det detta som är det postciviliserade samhället?

Åsas tanke att inta/köpa Värmland eller Jämtland och bygga en hög blommig kärleksmur för att hålla ovettiga människor utanför kanske är en bra idé? Så att en slipper förklara sig hela tiden ("nej, att jag ogillar konsumtionssamhället innebär inte att jag hatar dig för att du köpte en Snickers och slängde halva för att du inte orkade äta upp..."). Den kollektiva versionen av att ledsna på allt och flytta till ett ensligt skogstorp är trevlig, men oftast är jag (och Åsa också tror jag) inne på en mer världstillvänd lösning.

Ett grupp hus på lagom pendelavstånd från stan införskaffas. De som vill leva kollektivt men ändå ha ett eget litet hus tillsammans med eventuella partners och ännu eventuellare småmänniskor får det, medan de större husen görs om till kollektivhus á fem-tio (typ) kollektivister. Alla som vill delar sovrum med dem som vill dela sovrum med dem, och umgängesytorna är gemensamma. Kollektivhusen kan tänkas ha olika teman:

"Genusmedvetna vegetarianers relationsanarkistiska glädjekollektiv"

"Snälla icke-ekonomistiska mysliberalers miljömedvetna diskussionskollektiv"

"Kafkadyrkande filosofer som samlar Mangaserier och odlar sin egen 'tobak'"

"Djurälskande djurätares Dionysosdyrkande orkesterkollektiv"

"Postfeministiska postmodernistiska postciviliserade brevbärare"

och så vidare. Mer idéer någon? Vi ska ha en biogasdriven blommig folkabuss och en övernattningslägenhet i stan. Och odla grönsaker, ha höns och så. Kalles favoritdiskussionsmodell, med cirkelsamtal där var och en talar i tur och ordning bör användas, om inte annat som komplement till vanliga diskussioner där jag och likasinnade pratar mest. Lyssna är bra.

Gylf har jag tjatat om en del här nu. Att läsa gylf är som att tjuvlyssna på en mysig kökskonversation på en fest medan en står vid kylen och låtsas leta efter sin öl. En är nöjd med att lyssna. Men så kommer det in en birakille i köket och börjar ifrågasätta alla mysiga saker som sägs. Han kräver att alla termer ska definieras eftersom han annars inte förstår vad som menas, och tänker inte alls på att alla som deltog i samtalet från början förstod dem alldeles utmärkt. Alla ler ansträngt och hoppas att de ska börja spela "Günter" i vardagsrummet så att han går dit istället. För personen vid kylen uppstår ett dilemma. Lägga sig i eller inte? Killen sabbar ju min mysmiljö, alltså påverkar han mig.