Kamp i det lilla med den lilla

Har hängt med min allra coolaste  (och enda) systerson i helgen. Lian är lite hönsmammig (jag är snäll, så jag skriver "lite"...), men jag fick ändå vara barnvakt ensam i huset med plutten i 45 minuter. Vi lekte och diskuterade livets väsentligheter (han är en månad gammal - för er som missat det). Som den ansvarsfulla moster jag är kämpar jag för att hans första ord ska bli "heteronormativitetsbekämpning", och jag passade också på att sjunga "när trollfar har lagt de elva små trollen" när han skulle sova. Utöver detta har jag skrivit en egen sång som jag sjunger för honom (även i telefon, eftersom han bor så långt bort som i Västerås). Det är skönt att vara tillräckligt gammal för att fullkomligt skita i om en är pinsam eller inte! När Marcus blir äldre kommer han att tycka det åt mig...

Marcus jämlikhetsvisa
Melodi: Idas sommarvisa

Du ska inte tro det blir jämlikhet
ifall inte nån sätter fart
på gubbsen och gör lite rättvisa
för då blir vi jämlika snart

Så gör så att människorna blommar
ja, gör hela världen så skön.
För framtiden hör ju till barna
och den tycker jag de ska få

Ja, gör massa rättvisa saker
gör så att allting blir bra
Och snart så har rättvisan kommit
För vi har försökt ta den hit.

Om melodin inte stämmer på min text är det antingen fel på melodin eller på den som tycker så. Men det är kanske viktigt att Marcus får träffa andra, mindre knasiga människor. I hans nuvarande familj kan han lätt få för sig att alla tycker att pappor självklart ska vara barnlediga, att morfäder byter blöjor, att pojkar får ha rosa nallar och dockskåp och att flickor är lika coola som pojkar. Och hur ska han då överleva på dagis? Förlåt, förskola menar jag ;-)


Kommentarer
Postat av: Lena Kronberg

I vår familj är vi alla musikaliska. Vi sjunger alla nästan samma sång, nästan samtidigt och med varsin egen tonart, för vi är minsann inga kollektivister (fy för stämmor, det hörs ju på namnet, stämmor, är det inte en juridisk term: härmed stämmer jag dig för... nä, vi är ostämda och sjunger skönt och fritt)

Sången var kul och helt befriad från besvärande nödrim à la Magnus Uggla. Snarare inga rim alls, nästan...
Jag ska stjäla den från dig och ta med på en genusfest, och sjunga i min egen tonart à la Kronberg.

2006-04-01 @ 15:39:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback