marre

Fröken K hade inte setts till på ett tag. Marianne tyckte att det var ganska skönt. Marre tyckte att det var skitskönt. Men Marianne började tröttna på att ta ansvar för allt och innerst inne kände Marre att upproret var meningslöst om det inte riktades mot någon. Men så skulle kollektivet ut till hembygden och träffa sina föräldrar. Detta är nu inget som sker så värst sällan, men denna gång passade de på att göra lite ärenden, vilket gjorde att de fick se sig om i sina gamla trakter istället för att bara åka bussen till föräldrarna och tillbaka.

Och nu dök Fröken K upp med all sin forna kraft! Vem i HELVETE har godkänt att det har blivit en skobutik av Hersbyholmskiosken, där Marre och Emma brukade köpa dajm? (De var smarta och köpte en stor för sju kronor istället för två små för fyra kronor styck. Emma skulle sedan komma att läsa ekonomi.) Och nya helt onödiga busslinjer har de dragit också. Vaddå 222:an? Hur ska en kunna veta vart den går?!? Och av tre busschaufförer kände kollektivet bara igen en. EN!? Vad gör de? Anställer nya? Det gick så långt att Marianne och Marre var tvungna att hålla i Fröken K. Framförallt när hon såg att den gulliga gula stugan vid squashhallen var utbyggd. Och renoverad!? Och apropå squashhallen har de Friskis och Svettis där nu.

Fröken K: "När VI bodde där åkte vi minsann till Bosön för att träna, och det gick så bra så. Vi fick gå från Rudboda eftersom enda bussen gick 7.40 på morgonen och det VAR JÄTTEBRA. Nu har de lata djävlarna säkert en busslinje dit också. Dumma dumma dom. Kalis mamma kanske har fixat fönstret, eller rent av flyttat? Är det ingen hejd på galenskaperna?!"

Marianne och Marre lyckades lugna sin nyväckta reaktionär till vän, och de tog bussen förbi Handelsbanken vid Vasaplatsen, gick av vid biblioteket i Torsvik och gick in på Electrolux bredvid Domus och lyckades ignorera den i deras värld icke-existerande rulltrappan. De funderade att gå in och hälsa på i Euroskor, där de praoade i åttan, men de verkade ha bytt personal. Dessutom var det oklart hur de fick plats med skorna när de hade fyllt butiken med så väldigt mycket lampor. Visst, belysning är viktigt, men skorna måste väl också få plats?

Sens moral: Du vet inte hur reaktionär du är förrän du uppsöker barndomstrakter du inte sett på åtta-nio år...