När arbetsveckan är avklarad

När jag kom hem igår kände jag hur skönt det var att jobba. Jag var trött och lite slut i huvudet av alla intryck, men kände mig nöjd med min arbetsinsats och tänkte att det var normalt att vara lite slutkörd efter en hård arbetsvecka. Sen kom jag på att det var måndagskväll.

För övrigt kändes det mycket märkligt att befinna sig i morgonrusningen vid sju och inte vara på väg hem från krogen, till ett Bruxsläpp eller liknande, som ju är de normala skälen till att befinna sig utomhus före åtta på morgonen. Tänkte att nu tror alla att jag ska till jobbet. Kände mig nästan elak som lurade mina medresenärer så fräckt, innan jag insåg att jag faktiskt var på väg till jobbet. Och iförd kavaj. Vad har hänt med världen? Tvungen att låtsasplugga en timme för att återvinna min själsliga balans.

Dessutom känner jag att jag nog inte är mycket till slacker, eller någonsin har varit, om man jämför med en del elever. Identitetskris på väg... Ska loda runt i trasiga jeans idag medan jag skriver om Grundbergs källkritik i boken Ceremoniernas makt samtidigt som jag tvättar och diskar. Det kanske inte är kläderna som gör slackern? Sitter i universitetsbiblioteket och känner mig som ett ufo i mina vikariekläder.

Intressant att man kan bli mer energisk av att förbruka energi. Jobb=duktighetskänslor=studiemotivation.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback