Det som är viktigt
"En annan passion som piggar upp i januarimörkret är choklad i form av små handgjorda praliner. De är visserligen ganska dyra, men Karolina köper hellre tre små chokladbitar à 12 kronor än tre stora chokladkakor från Marabou.
- Även om pralinerna är små, ger de en större känsla. Medan chokladkakorna ser massproducerade ut, är pralinerna vackra och speciella. Är de dessutom handgjorda så vet man att någon har ansträngt sig för tillverka dem. Det är vardagsglamour."
Jag kan köpa dyra chokladpraliner ibland. För att de är goda. Dessutom litar jag mer på innehållet i dem, och man äter mindre eftersom de smakar mer, vilket gör dem nyttigare. Men hur kan man vara så ytligt pretto att man köper chokladpraliner av ovanstående skäl? Och rättfärdigar det!
"Öl dricker jag aldrig. Dels gillar jag det inte, dels tycker jag att det känns extremt oglamoröst att få en "bira" tappad direkt ur en kran. Cocktails är förstås dyrare, men det är samtidigt någon som har arbetat lite med en drink. Dessutom är det vanligt att vackra människor på film står och smuttar på cocktails. De utstrålar verkligen flärd."
Självklart är det okej att inte gilla öl. Men att dricka cocktails för att vackra människor på film gör det?!?
Prövar att vända på det för att se om min diss håller:
"Cocktails dricker jag aldrig. Främst för att det är dyrare, men det är inte heller lika gott som öl (missar Staro Granat just nu för att jag jobbar på att få bort min förkylning till imorgon). Och en schysst upptappad finöl ser också god ut. Dessutom är det coolare att dricka öl."
Jag anser att dissen håller. Dels tycker jag inte riktigt ovanstående och även om jag gjorde det skulle det inte vara lika illa som intervjuobjektets ölförakt. Egentligen kanske hela detta inlägg handlar om att jag är förolämpad å ölens vägnar och därför vill dissa henne. Men nej. Man får vilja ha hur många glittertoppar och vita fuskpälsar man vill, men man får inte tycka att det är viktigt. Nej. Inte alls.
"När man väl är ledig vill nog många kunna koppla av ordentligt och ha det bra."
Javisst! Här är hon och jag överens. En termos choklad på en mysig klippa betraktandes solnedgången med folk man bryr sig om, kanske? Eller en mysig vinkväll framför brasan? Nähä, hon menade visst konsumtion...
Men, egentligen är det förstås synd om henne. Hon verkar inte inse hur ytlig och oinsiktsfull hon ger sken av att vara i artikeln. Tjejer som hon utnyttjas av modeindustrin och av journalister som vill skriva artiklar som väcker uppmärksamhet.
Extra tragiskt är också att kommentarerna som dissar henne bara gör mig ännu mer deprimerad. För många vill mest bara moralisera över en ung tjej som tror att hon är nåt. Jag skulle hellre se att hon insåg att hon var nåt och alltså inte behöver en massa skräp att bekräfta sig med. Det behövs fler människor som tar för sig, men på ett generöst, "ni-är-också-bra"-sätt. Och när de tagit för sig av makten ska de förstås vilja göra nåt bra med den.
Varför ser världen ut så här? Hur ska vi förändra den? Läste i DN På Stan (inte på nätet tyvärr) idag om Ekovaruhuset på Österlånggatan 28 i Gamla stan, som säljer kläder som är tillverkade miljö- och arbetskraftsvänligt. Inte jättedyra kläder heller. Det jobbiga är att vi halv- och helvettiga människor köper mycket mindre kläder än många av de ovettiga. Jag tänkte just att jag skulle gå dit nästa gång jag ska köpa kläder. Blir väl i mars-april eller så.
Du måste läsa hennes bantartips också...
Jag tycker det är en intressant artikel som Anna Lagerblad skriver och självfallet vill journalister väcka uppmärksamhet. Jag har inte vetenskapliga belägg för följande men min teori är som följer: Människan är i grunden inte lat fast man kan tro det ibland. Vi behöver något att sträva efter och inte minst förverkliga de mål man strävar efter ibland. Målen som vi ibland strävar efter är självfallet påverkat av vår omgivning. Reklam associerar ofta produkten eller tjänsten med framgång och lycka. Ex ät en Risen-choklad så kommer din familj vara lycklig, drick Coca Cola och du umgås med snygga och lyckliga människor e.t.c. Om vi har brist på livsnödvändiga mål som kommer absolut de reklamkonstruerade målen att få en större plats i vårt liv. Jag tycker att artikeln visar på detta resonemang, hon har inte några livsnödvändiga bestyr, möjligtvis en svår utbildning men inte mer än detta. Genom att köpa "rätt" choklad har hon på ett enkelt sätt bekräftat sig själv i den kultur hon lever. Det som är mycket intressant är att hon själv är medveten om denna kulturella påverkan och inte tycker att det är någonting konstigt med det. Frågan är om det konstigt att hon köper kulturen med hull och hår? Vilken kamp och strävan ska hon anamma? Amnistys? Homosexuellas rätt till abort? Jag har inte något svar på en lösning, men det är alltid en början att se problemet, artikeln är ett bra exempel på effekterna av problemet. Jag har möjligtvis teoretiska lösningar men inte någon som passar i verkligheten, ex. lägg ner marknadsekonomi.
Håller med dig till hälften. Dock inte om att artikeln är välskriven. Visst, det du säger kommer fram när man läser artikeln, men Anna lagerblad skriver det inte. Hon problematiserar inte alls, vad jag kan se. Det är möjligt att artikeln finns med i ett problematiserande sammanhang, vilket skulle kunna göra den okej, men detta framkommer inte när man läser på nätet.
Men visst kan det vara så att hennes ytliga intressen är ett tecken på bristande engagemang för något annat. Alltså att hon låter sig luras av reklamen att hennes intressen är viktiga. Men samtidigt finns det ju gott om människor med mycket mindre målinriktning och livsmål som inte uppvärderar ytlighet så att det jämställs med viktiga saker.
Vad gäller lösningar tror jag att man måste börja med sig själv och folk omkring. Undvika reklam så långt det är möjligt och försöka få andra att göra likadant. Definiera sig själv utifrån sina inre egenskaper och försöka tänka likadant om andra. Enligt det resonemanget är det alltså fel att döma ut någon bara för att den är superstylad, bara den inte tycker att det är viktigt att vara det. Varför man nu skulle lägga ner massor med tid och pengar på något man inte tyckte var viktigt, kan man då iofs fråga sig.
Jag höll på glömma, då jag är en ansvarsfull förälder och bryr mig om barn så tycker jag att omoralisk reklam och reklam som påverkar barn ska förbjudas.
;-)
Helena: Som jag ser det är bantartips bara till för att hålla alla som inte är supersmala på mattan. "Varför är du tjock? Titta bara så lätt det är att gå ner i vikt, ditt karaktärslösa fetto! Det är för ditt eget bästa." Hennes är säkert typ så här: "Ät designad mat, för den är dyr och då kan man inte äta så mycket. Men om du är tjock och vill ha mycket mat är det ju bara att be dina föräldrar om ett par tusen. Tihi."
Tur att du och ni andra vettiga (ja, Håkan också) finns!
Nej, nog med neggigheter för ikväll. Dags att krypa till kojs med Östergrens Gentlemen och mysa. För jag vägrar tro att världen inte är bra. :)
Håkan: ;)
Håller med dig att artikeln inte belyser problemet utan endast beskriver en persons liv. Tycker i och för sig att det kan vara bra ibland att journalisten inte ger alla svar, moraliserar och berättar vad vi ska tycka utan låter läsaren tycka till själv. Jag tror dock att det är få som inte reagerar på tjejens livsstil och värderingar, man jag kan ha fel (ibland).
Vist finns det gott om människor som inte har dessa ytliga attribut som livsmål som inte behöver döda sin näste för att få mat, jag undrar ändå vilka vettiga mål har de istället? Säkert påverkade av sin omgivande kultur.
Jag håller med dig om lösningen. Evangelister ska vi alla bli. Jag tror även att lite onödig glamour kan var rätt skönt ibland, det är så svårt att vinna världskrig varje dag.
Hm. Men jag tycker att journalisten skriver som om hon inte tar avstånd alls från tjejen, snarare tvärtom. Som om hon lurar henne att säga värre och värre saker, nästan. Fast hon skriver väl likadant i sin blogg, så hon tycker kanske så.
Du har klart rätt i att även vi andra är kulturpåverkade i våra val. Och de finns en ytlig aspekt i många icke-ytliga intressen. Jag ser gärna film på mindre biografer, typ Zita. Mest för att de visar bra filmer, men litelite även för att jag ser mig som en person som vill se filmer på Zita.
Klart att onödig glamour kan vara skönt, bara man har koll på att den är just onödig...
Vill ni ha ett boktips? Kulturantropologen Mikael Kurkiala har skrivit en fantastisk bok om existentiella frågor i vårt postmoderna samhälle, om hur vi steg för steg har skalat bort allt sammanhang och all större mening än vårt eget "självförverkligande" och därför blir rotlösa och får kanalisera allt vårt behov av mening på konsumtion. Den där artikeln var verkligen ett mittiprickexempel på människans meningslöshet i detta rika, ensamma samhälle vi skapat. Boken heter "I varje trumslag jordens puls- om vår tids rädsla för skillnader" och är tokbra. ( Med en viss indianvarning, men den är inte berättigad, för han romantiserar inte alls och vet verkligen vad han talar om.)
Oj, det blev ett långt inlägg. Godnatt!
Den ska jag helt klart läsa. Jag ska också bli kulturantropolog när jag blir stor. Och biblotikarie, FN-ambassadör, författare, journalist och upplyst despot. Och lärare så klart.