Trött och glad
- "Vad ska du göra imorgon då som är så viktigt att du måste gå redan nu?"
Åsa: - "Jobba."
- "Äsch! Lite bakis kan man väl vara på jobbet!"
Åsa: - Jag är ensam ansvarig sjuksköterska på barnonkologen. Jag vill inte räkna fel på medicineringen.
Tystnad.
Idag har jag hängt på Serieteket med Magnus, och utnyttjat den fria påtåren på kulturhuscaféets tebuffé så mycket att jag nästan kände att jag borde betala dubbelt. Som vanligt när jag är inblandad i konversationer löste vi världsproblemen, men ingen av oss kom ihåg att anteckna. Typiskt. På hemvägen missade jag tåget och var, märkligt nog efter litervis med te, sjukt kissnödig. Seven-eleven hade stängt sin toalett, men som tur är har jag stora oskyldiga ögon, vilket gjorde det lätt att övertala en förbipasserande teknolog att släppa in mig på KTH.
Jobbigt att missa tåget, du som sprang så fort. Tur att teknologer är trevliga och hjälpsamma människor.
Ja, jag kunde nästan nudda tåget - snopet. Det var en massa långsamma människor överallt. Inför springfiler för gångtrafikanter.
Men är en verkligen trevlig om en släpper in obehöriga i lokaler som en har inpasseringskort till, eller bara lättlurad? "Oj, jag måste ha glömt kortet, oj oj, har du möjlighet att släppa in mig..."
Så du bluffade dig in! Ja, ja... nöden har ingen lag. Vad mer kan jag skriva så här dags? Naturligtvis ANJA, ANJA, ANJA!
Anja? Fattar ingenting...
Klart jag bluffade! Det är ju alltid enklare att vara oärlig på kort sikt.
Skrev kommentaren precis efter att vi suttit på jobbet och hejat fram Anja Persson till en guldmedalj. Var i lite OS-stämninga bara...
Jag är faktiskt så oinsatt att jag hann skriva kommentaren innan jag kom på vad/vem "Anja" syftade på. Tror att jag är något av en insnöad humanist. :)