Kollektivboende är bäst! Tror jag...
En tjejkväll med nära vänner som en tjejkväll ska vara har jag nu bakom mig. Det vill säga en kväll fylld med viktiga saker, både samtal om privata saker och om saker som rör den stora världen, alltså den STORA världen, utanför Tinas lägenhet där vi var. Kvällens enda modekonversation bestod av att jag tipsade om en butik på Östgötagatan som säljer miljö- och rättvisemärkta kläder. Det pratades relationer och kärleksbrist och vänskapsrikedom. Sen dracks det te och rödvin och åts vegetarisk mat. Jag och Åsa fick välja film (vi hade tänkt se "Tjenare Kungen", men den har inte kommit ut som hyrfilm än), på villkor att vi inte dissade filmen på politiska eller andra grunder och därmed förstörde Tinas kväll (beslutet att se "Narnia" med oss kommer hon ångra länge). Valet föll på "Hotell Rwanda", vilket var en hemsk men mycket bra film. Efter nattpromenad med hundarna ner till vattnet och nattliga samtal på köksgolvet slumrade vi in vid halv fem. Mysigt och bra.
Vi planerade även vårt förhoppningsvis nära förestående kollektivboende. Åsa och Erik ska köpa ett hus som vi andra hyr in oss i. Huset ska ligga i nära anslutning till spårbunden trafik och det ska gå att pendla till både Uppsala och Stockholm. I sann "Ebbe Liberath-anda" ska vi odla potatis på tomten. Och ha höns och sånt. Huset ska ha gamla trägolv och gärna en öppen spis. Och bastu vore trevligt, men det kan man bygga annars. Vi ska ha en bil gemensamt som helst ska gå på etanol. Någon form av närhet, dvs cykelavstånd, till vatten och till ett trevligt samhälle vill vi ha. Alla enheter som vill dela rum ska ha eget rum. Och så ska vi göra världen bättre och grilla skumtomtar. Har jag glömt något?
Ja, Hotel Rwanda är en alldeles förfärlig fantastisk film. Den är även ett effektivt medel att få tyst på 60 st historia b-elever som egentligen vill vara på vilken annan plats som helst än i skolan en fredagseftermiddag. Dessutom har den ett fantastiskt ledmotiv (som jag lyssnat repeat på i snart två veckor...).
Tänkte inte på att den kan användas i undervisningen, men det är klart. Bra tips. Hur jobbade ni med den efteråt?
Vi har inte gjort så hemskt mycket. Den var mest tänkt som en inledning till kapitlet om avkolonialiseringen. Innan filmen hade vi fått ett papper med lite bakgrundsinformation (hur det gick till när Rwanda blev kolonialiserat, bakgrunden till konflikten etc) samt ett antal, ganska komplexa, frågor. Lektionen efter filmen delades klassen upp i två grupper och frågorna diskuterades... Det är faktiskt den enda bra diskussionen vi haft på hela året. Som sagt, inget jättestort, men jag tror nog att vi kommer att återkomma till den senare igen. Dessutom funkar den väldigt bra just som introduktion till ett arbetsområde de flesta av oss inte är så bekanta med.
Hmm. Nästa hyrfilm "Tillsammans", eller...?
En fråga: vem bestämmer färg på huset?
I told you. We're an anarcho-syndicalist commune. We take it in turns to act as a sort of executive officer for the week, but all the decisions of that officer have to be ratified at a special bi-weekly meeting...
Herr K: Det är skillnad på att bo kollektivt och att leva i egendomsgemenskap. De som äger huset bestämmer i slutändan, men lyssnar förstås på idéer från de andra. Vem bestämmer färg på ett hus som ägs av en kärnfamilj då? (Kram på dig)
Christofer: Ja!!! Fast jag tror att det blir bättre om jag fattar alla beslut istället.