Vaniljglögg, bra idéer och trevligt sällskap
På fredagen laddade kollektivet inför helgen. Marianne hade jobbat med elever hela långa förmiddagen, och efter lunch hade Fröken K tagit Marre med sig till universitetsbiblioteket och tvingat henne att betala sina skulder och lämna tillbaka böcker. Marre hävdade att det faktiskt var jättelängesen hon var på det biblioteket, så att det omöjligt kunde vara hennes skulder. Fröken K hävdade dock att det var just det att det var längesen som gjorde att skulden var så stor.
Helt slutkörda som de var fattade de ett enigt beslut att vila en timme på eftermiddagen. Vilket kändes som en mindre bra idé när de vaknade sex timmar senare. Kvällen ägnades åt lugn och avkoppling. Marre försökte förklara att det visst var den 19 december, och att hon alltså inte alls hade ätit i förväg i chokladkalendern. Strax innan solen gick upp lyckades de somna igen.
Det lilla av lördagen som återstod när kollektivet vaknade ägnades åt aktiviteter och tjafs. Marianne argumenterade starkt för att de borde gå i kjol oftare, eftersom det är ett trevligt och klassiskt plagg, och det dessutom kan ses som en misogyn nedvärdering av det kvinnliga att ta avstånd från detta plagg till förmån för de jeans som patriarkatet tvingat på mänskligheten. Fröken K var nästan med på noterna när Marre sabbade allt genom att ivrigt hålla med Marianne. Skulle Marre, som om hon inte övervakades helst skulle gå i trasiga jeans både på jobbet och på släktmiddagar, vilja börja ha kjol av politiska skäl - när den enda politiska term hon förstår är första halvan av "rödvinsvänster"? Knappast. Fröken K synade bluffen och tvingade ner sina kamrater till tvättstugan.
På kvällen begav de sig till Lars för julfest och glöggprovning. Romglögg är den enda goda vita glöggen, men den allra godaste glöggen är gin och tonic med glögg, fast utan glögg. Fröken K gick som vanligt hem när Marre började bli besvärlig, dvs strax efter att hon hälsat på värden. Marre var jättestolt över sin fina värdpresent bestående av jordnötter och alkoholfri Norrlands Guld. Marianne, som trots sin stora intelligens är mer lat än smart, bad Andreas, och sedan Carl, att blanda varsin GT till henne. Och tekniskt sett fick hon två GT, eftersom det var en skvätt tonic i dem båda. Sedan gick Marianne hem, och då var det bara Marre kvar. Marre kom på hemvägen på att klockan faktiskt bara var ett, vilket gjorde att det givetvis måste åkas vidare till nästa fest. Jag menar - vad är en tripp till Södermalm 45 minuter bort, när man är tio minuter hemifrån?
På söndagen tittade kollektivet på gamla "Vänner"-avsnitt, och hann precis äta frukost och duscha innan det var dags för japansk middag med Johan B och Vesslan. Under middagen avhandlades dricksens vara eller inte vara, huruvida en amerikansk taxichaufför ska få dricks om han inte hittar till flygplatsen, vad man egentligen tycker om miljöaktivister som saboterar kärnkraften i Tyskland respektive kärnvapentillverkningen i England (Fröken K ville spärra in alla aktivister och potentiella aktivister* på livstid, Marianne tyckte att det mesta berodde på aktionens kontext och vilka sanktioner mot lagliga protestmetoder som finns, men att det oftast inte var okej, och Marre tyckte att aktivister är bra så länge de dricker rödvin) och om en restaurang måste ha annan dukning vid lunch om de vill ha lägre priser då.
Efter middagen åkte Marianne iväg på glöggkväll på Reimersholme, där hon ska bo när hon bli stor, och konfronterades för andra gången inom loppet av 24 timmar med fenomenet vaniljglögg. Fröken K åkte hem och sov medan Marre åkte hem för att länsa chokladkalendern. För om det ändå är den tjugonde kan det väl lika gärna vara den tjugoandra?
*Såna där med trasiga jeans och palestinasjal. Hasch röker de säkert också. Usch.
Helt slutkörda som de var fattade de ett enigt beslut att vila en timme på eftermiddagen. Vilket kändes som en mindre bra idé när de vaknade sex timmar senare. Kvällen ägnades åt lugn och avkoppling. Marre försökte förklara att det visst var den 19 december, och att hon alltså inte alls hade ätit i förväg i chokladkalendern. Strax innan solen gick upp lyckades de somna igen.
Det lilla av lördagen som återstod när kollektivet vaknade ägnades åt aktiviteter och tjafs. Marianne argumenterade starkt för att de borde gå i kjol oftare, eftersom det är ett trevligt och klassiskt plagg, och det dessutom kan ses som en misogyn nedvärdering av det kvinnliga att ta avstånd från detta plagg till förmån för de jeans som patriarkatet tvingat på mänskligheten. Fröken K var nästan med på noterna när Marre sabbade allt genom att ivrigt hålla med Marianne. Skulle Marre, som om hon inte övervakades helst skulle gå i trasiga jeans både på jobbet och på släktmiddagar, vilja börja ha kjol av politiska skäl - när den enda politiska term hon förstår är första halvan av "rödvinsvänster"? Knappast. Fröken K synade bluffen och tvingade ner sina kamrater till tvättstugan.
På kvällen begav de sig till Lars för julfest och glöggprovning. Romglögg är den enda goda vita glöggen, men den allra godaste glöggen är gin och tonic med glögg, fast utan glögg. Fröken K gick som vanligt hem när Marre började bli besvärlig, dvs strax efter att hon hälsat på värden. Marre var jättestolt över sin fina värdpresent bestående av jordnötter och alkoholfri Norrlands Guld. Marianne, som trots sin stora intelligens är mer lat än smart, bad Andreas, och sedan Carl, att blanda varsin GT till henne. Och tekniskt sett fick hon två GT, eftersom det var en skvätt tonic i dem båda. Sedan gick Marianne hem, och då var det bara Marre kvar. Marre kom på hemvägen på att klockan faktiskt bara var ett, vilket gjorde att det givetvis måste åkas vidare till nästa fest. Jag menar - vad är en tripp till Södermalm 45 minuter bort, när man är tio minuter hemifrån?
På söndagen tittade kollektivet på gamla "Vänner"-avsnitt, och hann precis äta frukost och duscha innan det var dags för japansk middag med Johan B och Vesslan. Under middagen avhandlades dricksens vara eller inte vara, huruvida en amerikansk taxichaufför ska få dricks om han inte hittar till flygplatsen, vad man egentligen tycker om miljöaktivister som saboterar kärnkraften i Tyskland respektive kärnvapentillverkningen i England (Fröken K ville spärra in alla aktivister och potentiella aktivister* på livstid, Marianne tyckte att det mesta berodde på aktionens kontext och vilka sanktioner mot lagliga protestmetoder som finns, men att det oftast inte var okej, och Marre tyckte att aktivister är bra så länge de dricker rödvin) och om en restaurang måste ha annan dukning vid lunch om de vill ha lägre priser då.
Efter middagen åkte Marianne iväg på glöggkväll på Reimersholme, där hon ska bo när hon bli stor, och konfronterades för andra gången inom loppet av 24 timmar med fenomenet vaniljglögg. Fröken K åkte hem och sov medan Marre åkte hem för att länsa chokladkalendern. För om det ändå är den tjugonde kan det väl lika gärna vara den tjugoandra?
*Såna där med trasiga jeans och palestinasjal. Hasch röker de säkert också. Usch.
Kommentarer
Trackback