Entusiasm och gnäll

Jag känner mig just nu lika fantastiskt motiverad och positiv till mitt jobb som Yossarian känner sig inför bombflygningar...

Jag är trött och sur på paragrafryttare, på folk som jobbar med personalfrågor fast de skulle passa bättre som inventarieassistenter i spikförrådet, och tänker att millimeterrättvisa är viktigare än effektivitet och schysst förnuft. Trött på folk som inte har mer vett än att låta sin aggression gå ut över första bästa person i vars arbetsuppgifter det ingår att vara trevlig mot dem. Trött på barn och föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra dem. Trött på understimulans och tidsbrist.

Jag och Carl tog en öl på Belgo bar igår. En kille kom in till baren och gnällde över att han fått vänta så länge på sin hamburgare. Han var otrevlig mot servitrisen (som inte lagar maten men som jag hoppas spottade i den, i alla fall lite) från början till slut. Han kunde ha uppnått precis samma resultat genom att trevligt fråga hur det gick med hans hamburgare, om den skulle dröja länge till. Om ett visst resultat kan nås både på ett trevligt och på ett otrevligt sätt - hur i HELVETE kan någon få för sig att välja det otrevliga?

Fast det är klart. Människor som arbetar med service finns ju till för att frustrerade vardagsförtryckta människor som, ofta med rätta, misstänker att alla föraktar dem, ska ha någon att gorma ut sina aggressioner åt.

Jag blir så less på människor ibland.


Kommentarer
Postat av: Lian

Man kan till exempel ringa in till en kundtjänst och skälla på att ett helt annat bolag har dåliga fakturor. När den som svarar försöker försvara sig kan man skälla på att folk alltid ska skylla ifrån sig.

2006-08-18 @ 13:06:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback