Jag är kär i Hanne Kjöller...
Heder även till Peter Wolodarski, som lyckats skriva en text där han inte argumenterar för att mer marknadsekonomi är lösningen på alla problem från korruption och lövhalka till trasiga skosnören och att det alltid är nån på fester som envisas med att lägga cd-skivorna i fel fodral. Därmed inte sagt att jag är säker på att det inte finns problem som går att lösa med mer marknadsekonomi, men Wolodarski brukar vara så hemskt tjatig…
Att inte vara rädd är att riskera att bli uppäten av lejon.
Faktum är att någon la en cd som tillhörde mig i fel fodral i helgen. Notera även att vi då levde i en planekonomi!
Så om vi hade sålt biljetter till högstbjudande inför helgens arr så hade din cd hamnat i rätt fodral? :)
Förresten, Lian, man kan definitivt bli uppäten, och ännu mer riskera att bli uppäten, av lejon även om man är rädd. Jag är inte så värst rädd för att bli halshuggen av Robespierre, men det ökar knappast risken för att det ska hända. (Ja, jag fattar vad du menar, men du har fel...) Puss och kram /Marre
Jag har inte alls fel. Ett visst mått av rädsla är bara nyttigt. Annars skulle vi hela tiden göra korkade saker och olycksfall och liknande skulle öka dramatiskt.
Hm. Försiktighet kan ju vara bra. Men rädsla? Agerar man förnuftigt om man är rädd? Inser att detta har muterat till en definition av vad rädsla är. Jag tänker att man inte behöver vara rädd för något bara för att man vet att det är farligt. Jag är inte rädd för att bli rånad. Men jag är medveten om riskerna och är försiktig med hantering av pengar. Jag är inte rädd för att bli våldtagen, men det betyder inte att jag genar genom skumt upplysta parker när jag är ensam och småfull på natten eller följer med okända slemmon hem för att titta på deras frimärkssamlingar.
Som sagt, mer en definitonsfråga. Jag kopplar samman rädsla med skräck, vilket snarare leder till oöverlagda beslut som leder till ökade risker i stället för förnuftiga säkerhetsåtgärder. Du verkar tycka att det faktum att man tänker sig för är ett bevis för att man är rädd.
Jag tror att rädsla generellt är jättedumt. Det är ju alltid tryggare med status quo, hur tråkigt det än är. Att man har det rätt ok är inget skäl att inte försöka få det roligare. Emotionella berg- och dalbanor är bättre än guidade rundturer med tivolitåget. Bla bla, irr irr...