Skönlitteratur
Ett skäl till att jag inte skriver om vad jag läser kan vara att det riskerar att bli skrytsamt. Ett annat kan vara att jag inte vill känna press på mig att redovisa vad jag läser så att jag känner att jag måste läsa en massa avancerad litteratur jättefort.
Men jag tänkte att det kan vara dags att nämna några bra böcker som jag läst i år, som en avstämmning, nu när det snart är nyår och allt:
Joyce Carol Oates: Jag ska ta dig dit
Erlend Loe: Naiv. Super. (jag vill ha en röd boll!)
Majgull Axelsson: Aprilhäxan
John Steinbeck: Vredens Druvor
Emily Brontë: Wuthering Heights
Paulo Coelho: Alkemisten
Gerd Brantenberg: Egalias döttrar ( Dam tycker ju ändå att... 70-talsbok med omvända könsroller)
Alexander Solsjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
Virginia Woolf: Mrs Dalloway (fantastiskt underbar…)
Joseph Conrad: Mörkrets hjärta (kan man bli sexuellt attraherad av meningsbyggnad?)
Medan jag skrev ovanstående insåg jag problematiken. Mitt barnsliga jag vill inte utelämna någon av rädsla att författaren, som i de flesta fall varit död sen länge, ska ta illa upp. Men mitt jantejag och mitt prettojag kräver att jag ska sålla. Den första för att det inte ska bli skrytsamt och den andra för att litteraturens agnar inte bör nämnas.
Skönlitteraturläsning är känsligt för många. Nämnde i ett samtal med några vänner att min syn på litteratur och språk förändrades av att läsa svenska och litteraturvetenskap i två års tid, och det var svårt för åtminstone en av dem att förstå. Samtidigt tror jag att ingenjörstuderandes syn på teknik och naturvetenskap förändras under utbildningen, och det tror jag inte att någon skulle ifrågasätta.
Kan detta beror på att skönlitteraturläsning är något som de flesta har en relation till och känner att de borde lägga ner mer tid på, och att detsamma inte gäller dragprov och numeriska metoder? Det var längesen jag hörde någon beklaga sig över att de inte har tillräckligt med tid att bara slappna av med en kopp te och ett ekvationssystem...
(könskvoteringen av författarna är avsiktlig)
God fortsättning! Den enda av de böckerna jag läst är Aprilhäxan. Sen har jag Alkemisten i bokhyllan...är de andra något du kan rekommendera då?
Detsamma! Jag rekommenderar allihop, fast på lite olika sätt. Naiv. super. är den mest lättlästa, men den är ändå tänkvärd och rolig. Mrs Dalloway är något av det bästa jag läst, men Woolf är ganska krävande. Bland annat saknas hel kapitelindelning och hon byter perspektiv ofta, ibland mitt i meningar. Men den är alltså värd besväret. Svindlande höjder är romantisk utan att bli dålig. Egalias döttrar visar mycket effektfullt hur vårt språk är genomsyrat av att mannen är norm, och den är dessutom lättläst. Däremot är den präglad av 70-talet, vilket gör att den inte alltid känns aktuell. Läs Alkemisten! Visst var Aprilhäxan bra?
Namen tjenare kusinen!! Kul att du hittade mig.. hahaha okej, sa jag har nyss fixat min blogg. jag har itne riktigt klurat ut hur det fungerar, men det kommer snart.. da ska jag fixa min sida.. hur som helst, hur e det.. ska jag ringa dig snart? kram
Det här har jag visst glömt att svara på. Förstår inte vem flip är? Jag har många trevliga kusiner, men har vad jag vet inte varit inne och kommenterat på någon av deras eventuellt existerande bloggar. Kan det vara Charlotta? Kram i så fall! (eller om det är någon annan kusin också såklart)