marre

Undrar om jag är den enda som drabbas av identitetskris varje gång jag ska handla kläder. En t-shirt är inga problem, men ska jag köpa något som ska vara med ett tag, som en väska, ett par skor eller – ve och fasa – en jacka, tar det lång tid. Jag har hittat en massa fina jackor, men jackor som är fina är inte varma. Jag vill ha en jacka som ser ut som en lagom småflummig kappa, gärna typ grön, men som är tillräckligt fin att ha på sig till ”gå på restaurang med föräldrarna”-kläderna och dessutom är lika varm som en ful Canada Goose. Fast rättvisemärkt och mycket billigare, för jag har ju köpt en massa annat under alla shoppingrundor då jag inte hittat någon jacka. Bra skivor, böcker och annat livsnödvändigt. Som en pop-up-julkrubba (finns på Exlibris i Täby C – rekommenderas varmt till alla). Den ser ut som en julbok, men när man öppnar den viks en julkrubba upp. Bibelcitat får man med också, mycket praktiskt.

Idag skulle jag köpa kläder inför mitt premiärbesök på technoir på lördag. Då gällde det att hitta någon sorts balans mellan nåt som passar in och nåt som jag kan tänka mig att klä mig i, och helst även känner mig avslappnad i. Efter mycket letande befann jag mig plötsligt i Vero Modas provrum med en mjukgrå ziptröja, ett par småslitna mörkblå jeans och en ganska rolig top. Hm, inte riktigt vad jag letade efter och dessutom inget som inte redan fanns i min garderob. Typiskt. Till sist blev det ett par svarta sammetsbyxor och en mörklila top. Jag provade lite kjolar, men dels kände jag mig utklädd och dels skulle det ha inneburit att jag varit tvungen att köpa nya skor, vilket jag dels hatar att göra och dels inte fick för fröken K som anser att det finns gränser för hur mycket man får spendera inför en utekväll och att jag för länge sedan passerat dem.

Förra meningen innehåller 60 ord. Min uppsatshandledare hävdar att en mening får ha maximalt 42 ord, för annars måste man som läsare ta en paus och tänka efter. Men för det första är mina läsare förstås hemskt smarta, och för det andra är det väl inget negativt om man tvingas tänka efter lite. Virginia Woolf och gänget ansåg att språket skulle vara svårt för att hålla nere lästempot och dessutom skrämma bort såna där rysliga ointellektuella. Det är i och för sig inte riktigt mitt mål, snarare lider jag av skiljeteckensafasi och känner separationsångest till mina meningar, vilket gör att det är svårt att sätta punkt.

Carl-Johan Vallgren på måndag! Längtar! Till dess läser jag filosofiska standardverk i fyra delar -
på franska....