Ett slag för mänskligheten

Varit på mitt första möte med historiska instutitionens jämställdhetskommitté. Bra blandning av teoridiskussion och praktiska förslag. Sysslar vi med att peppa fler kvinnliga studenter till att doktorera eller ska verksamheten handla om att göra folk medvetna om genusproblematiken? För närvarande är den kvantitativa jämställdheten inget problem upp till doktorandnivå -  ska man kanske satsa mer på kvalitativ jämställdhet?

De praktiska förslagen var obligatoriskt deltagande på en föreläsning under genusveckan för studenter, en halvdag med information till personalen och en nätverksskapande tjejlunch för b- och c-studenterna där de kvinnliga studenterna får träffa kvinnliga doktorander och forskare.

Generellt tror jag att jag är alldeles för positiv och välvillig för att vara bra på att jobba med jämställdhet. Så fort något inte är uselt tycker jag att det är jättebra. En annan av studentrepresentanterna var mycket argare (men ändå konstruktiv). Min ilska när jag blir diskriminerad går över fort. Kanske är jag för naiv. Eller bara glömsk...

Jag har  i alla fall varit duktig idag. Kanske ska hitta balansen genom att kasta grus på alla blinda pensionärer som jag träffar på väg till tunnelbanan?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback