Mycket
Mycket tankar, mycket handling, mycket undervisning.
Mycket goda drycker, mycket nattsudd, mycket glädje.
Mycket stress, mycket irritation, mycket samvetskval.
Mycket humor, mycket vänner, mycket framtidstro.
Mycket lite sömn.
Men mycket pengar.
Märkligt.
Varför mycket pengar?
Månadens början?
Men ändå.
Ah...
Räkningarna.
Inte mycket pengar.
Längre.
Men mycket av det som är viktigt...
Vad har jag läst?
Entusiasm och gnäll
Jag känner mig just nu lika fantastiskt motiverad och positiv till mitt jobb som Yossarian känner sig inför bombflygningar...
Jag är trött och sur på paragrafryttare, på folk som jobbar med personalfrågor fast de skulle passa bättre som inventarieassistenter i spikförrådet, och tänker att millimeterrättvisa är viktigare än effektivitet och schysst förnuft. Trött på folk som inte har mer vett än att låta sin aggression gå ut över första bästa person i vars arbetsuppgifter det ingår att vara trevlig mot dem. Trött på barn och föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra dem. Trött på understimulans och tidsbrist.
Jag och Carl tog en öl på Belgo bar igår. En kille kom in till baren och gnällde över att han fått vänta så länge på sin hamburgare. Han var otrevlig mot servitrisen (som inte lagar maten men som jag hoppas spottade i den, i alla fall lite) från början till slut. Han kunde ha uppnått precis samma resultat genom att trevligt fråga hur det gick med hans hamburgare, om den skulle dröja länge till. Om ett visst resultat kan nås både på ett trevligt och på ett otrevligt sätt - hur i HELVETE kan någon få för sig att välja det otrevliga?
Fast det är klart. Människor som arbetar med service finns ju till för att frustrerade vardagsförtryckta människor som, ofta med rätta, misstänker att alla föraktar dem, ska ha någon att gorma ut sina aggressioner åt.
Jag blir så less på människor ibland.
Lite rapport och så
Ett litet tips: När en håller på med saker som en inte gärna avbryter hur som helst för att byta låt, exempelvis målar blå chiffonjéer gröna, är det inte en bra idé att ha en spellista bestående av alla låtar en har. När det då dyker upp ouvertyren till "Nightmare before Christmas" eller varför inte ett stycke ur "Ronja Rövardotter" inläst av författarinnan själv, kan det kännas lite jobbigt. Alla låtar av "Röda Bönor" passar inte heller alltid... Speciellt om en inte målar blå chiffonjéer gröna utan gör något roligare.
Fortsätt med frisyrröstandet! Just nu finns två entydiga röster, en för kort och en för långt, så din röst kan vara avgörande...
Hår och frisyrer
Nu ska jag vara så där ytlig som jag aldrig är. Och om någon i en nära eller avlägsen framtid hänvisar till detta inlägg och påstår att jag bryr mig mycket om hur jag ser ut, kommer jag att radera inlägget och förneka dess existens....
Med detta sagt funderar jag lite över min frisyr.* På sätt och vis var det ju bra med långt hår, eftersom det mest hängde där och var ur vägen, och också var lätt att sätta upp. Men mitt korta hår på tidningsbilden ovan trivdes jag ju bra med. Men kort hår måste klippas mer än två gånger om året för att inte se ut som mitt hår gör nu... Och det känns inte realistiskt om jag inte får den där assistenten som staten borde tilldela alla oss som inte klarar av att organisera vardagen på egen hand ;-)
Kort hår känns som att det behöver mer fix än att bara borstas på tåget in till stan. Lian, du klarar ju att ha kort hår utan fix - hur gör du? (Jag tycker alltså att det är fint, för en gångs skull försöker jag inte vara dryg.) Medan nackdelen med långt hår framgår av bilden överst till vänster, även om min plågade min inte fick plats. Att behöva en timme för att reda ut håret gör simbassängsbesök lite mindre roliga.
Jag söker alltså efter en så underhållsfri frisyr som möjligt som jag passar i både själsligt och kroppsligt.
Härmed utlyser jag en omröstning: Ska jag spara ut håret (klippa topparna) eller klippa det kortare, till en "frisyr"?
*Översta mittenbilden föreställer inte mig, utan finns bara med som jämförelse.
Små funderingar
Mono-, poly- eller anarkistiskt organiserade relationer, det är frågan. En fråga som är väl värd att diskutera och som jag ofta vill ha råd kring. Jag undrar om inte många icke-monomänniskor kan vara precis lika fast i "mitt sätt är rätt sätt"-tänk som monomänniskorna själva. "Men du ska väl inte in i det träsket" kan vara en replik till oss funderande människor från båda/alla håll. Alla verkar rätt övertygade om att den enda relationsform som funkar i längden (inte bara för dem själva utan för alla vettiga människor) är den de tillämpar.
Visst, trivs en med det en har och vill att andra ska bli lika lyckliga är det ju rimligt att försöka få dem att (inse att de vill) göra likadant. Sen kan ju människor ha egoistiska skäl till att vilja att en person ska vara det ena eller det andra, vilket komplicerar rådgivningsprocessen ytterligare.
Mina funderingar mynnar just nu ut i något ni säkert hört mig säga tidigare:
- Att följa en norm för att en trivs med att följa normer, eller för att en trivs med att följa just den? Hur vet en vilken av dessa principer en använder sig av?
- Att bryta mot en norm för att för att en trivs med att bryta normer, eller för att en trivs med att bryta just den? Hur vet en vilken av dessa principer en använder sig av?
Svaret är väl att om någon vet det så är det en själv, och att beslutet inte kan lämnas till någon annan.
P.S. Om jag verkar lite dömande i min inställning till omgivningen ovan är det förmodligen för att jag just jobbat 10 ovanligt slitsamma timmar med knappt tre timmars sömn i kroppen.
Se tidigare texter om polyamorösitet och monogamiifrågasättande (längst ner).
Pessimistjollar, glass stavat med "O" och två mysiga katter
Lite rapportering i allmänhet
Två personer sitter på en restaurang. "Hemma hos" på Kammakargatan för övrigt, trevligt och sjukt goda skaldjursspett med avokadokompott; gå genast dit och prova själv. Just när de två beslutar sig för att skita i de betalda biobiljetterna och istället äta och dricka i lugn och ro, kommer Orvar Säfström från Filmkrönikan in genom dörren. Kändes lite ironiskt.
Förvirring
Häromdagen när jag var på väg hem blev det nästan mer förvirrat än vanligt. Jag tänkte att jag skulle ta tunnelbanan och gå av vid Odenplan, men så var jag lite ofokuserad och gick av vid Rådmansgatan istället, för att där byta till fyran. Att jag redan på väg till tunnelbanan passerade fyrans hållplats påverkade inte mina planer. Väl på fyran tänkte jag att jag skulle missa att gå av vid Östra eftersom Stadion är en så trevlig station som en sällan ser, och eftersom inget går upp mot en promenad i regnet på Valhallavägen så var det enbart mysigt att traska tillbaka. Roslagsbanefärden gick dock bra utan ofrivilliga utflykter till varken Åkers Runö eller Ormsta, och boken som var medskyldig till förvirringen är ju bra, så på det hela taget var det inte så illa.
Och tro inte att jag slutar att vara förvirrad bara för att jag får betalt för att inte vara det. Folk nöjer sig inte med att jag tar deras pengar, utan är fräcka nog att förvänta sig såväl växel som det de beställt. Och när de beställer en cola och jag frågar om de vill ha något att dricka till den förstår de inte vad jag menar. Typiskt. Ingen ordning på folk nuförtiden.
Stadsmiljöanpassning?
Så ska en efter seglande, landställeshängande, jobbande, vandrande och annan verksamhet där sunkklädsel passar bra, ut på stan och äta på restaurang. Alltså äta på plats, inte ta med ut till en park. Och plötsligt känns picknickjordiga linneshorts och friluftssandaler inte helt rätt. Ska jag slå på stort och ta en skjorta kanske? Ja, några rena finns det faktiskt i garderoben. Fast de är klarblå med märken på, så det funkar nog inte ändå. Hm, strumpor och skor kanske? Hela och rena jeans lyckades jag hitta i alla fall. Eller de har säkert en stor fläck som jag hur jag än tittar inte kommer att se förrän på tåget, men för närvarande betraktar jag dem som rena. Tjejsandaler med klack? Njäe. En hel väska känns lämpligt, men i brist på det får den minst trasiga duga. Oj, oj, nu har jag nästan bråttom. Smink kanske? Någon form av tröja skulle ju vara bra... Jag vet - jag tar en paus och bloggar lite, så hinner jag säkert bättre!
Ute och seglar
Är ute och seglar! Vill någon nå mig innan onsdag efter midsommar rekommenderar jag mess. Båten på bilden är inte den jag ska segla med, men jag har inga bilder på den, utan ni får hålla till godo med Åsa och Eriks "Kajsa" (?) i solnedgången...
Den vackra soluppgången...
På vintern är det här jättemysigt, och då sover jag utan nedragen rullgardin om jag ska upp i vanlig tid. Att vakna av naturligt ljus framåt åttatiden, och se snön över berget och skogen, är härligt. Att inte somna, eller att väckas, av naturligt ljus vid fyra på natten har inte samma charm.
Men det gör ju inget, för det är ju inga problem att sova med huvudet under täcket när det är 25-30 grader varmt inomhus. Framförallt inte när man vet att det inte kommer att finnas varmvatten när man vaknar dagen därpå.
En positiv sak är att det är det fönster var putsning inkluderades i min vårstädning innan den avslutades i förtid som saknar rullgardin. En negativ sak är att fönstret trots hårt arbete ser i stort sett lika sunkigt ut som innan. Därmed är det inte bara ett smutsigt fönster som matchar min stökiga lägenhet, det är också ett monument över mitt misslyckande.
Tröstar mig med att en klok människa en gång sade: "Intelligenta och coola människor är ytterst sällan skickliga vad gäller hushållsarbete"
Mera fest
Här ser vi två partyprinsessor på väg att komma igång...
Men vad tusan, varför bloggar jag kl åtta en söndagmorgon? Jo, jag ska till jobbet. Men, varför har jag gått upp så tidigt att jag har tid över? Jo, jag bor mer på landet än jag trodde, och mina tåg går bara EN GÅNG I TIMMEN så här dags på helgen!?! Blä.
Vad händer?
Men en öl på dörrarna och en massa småprat om små och stora saker var lite grädde på den mosiga dagen :-)
Idag har jag än så länge bara misslyckats med att passa en tvåtimmars telefontid, så den här dagen har potential än så länge...
Hej, och välkommen till kaoset...
Vill ni veta en hemlighet?
Regn är kallt och blött. Inte som kollektivet som är ballt och sött. Jag ska bli poet när jag blir stor...
Hur världen förändras
Jaha, tåget försenat igen! Antar att de sparat lite löv från i höstas och lagt ut på spåret för att spexa till det med lite lövhalka. Och när tågfan kommer är det tokfullt. Med PRATANDE människor. Vem pratar klockan sju på morgonen? Jag skiter i att ni ska ha franskprov, äckliga ungar. Och tantskrället med dialekten: Din åsikt om villorna i Djursholm är helt jävla tokointressant! Jag skiter i att du är här på konferens. Åk tillbaka till Flen och umgås med de där barnen som du bara MÅSTE berätta högljutt om för hela vagnen. Nej, lille Rolf-Jörgens fina handstil är inte ett intressant samtalsämne, ens om du pratar med Rolf-Jörgen själv.
"Vilken tur att ena rulltrappan står still; det är ju så mycket som rör sig fort i den här världen, håhåjaja. Men eftersom jag är tant med stor väska tror jag att jag går i den ändå, här till vänster, för här var det mest plats. Och så stannar jag och vilar lite då och då. Folk borde inte stressa så värst. Undrar varför den unga kvinnan bakom mig ser så sur ut. Bäst jag säger till henne att muntra upp sig lite, då blir hon säkert gladare. Va? Maken till otacksam människa har jag då aldrig..."
Skönt att de har så mycket mackor att välja på i kafét. Och åh, så praktiskt att det är skinka på allihop! T-snabben nästa då. Skönt att tanten med väskan hunnit till nästa rulltrappa medan jag stod i mackkön. Men nu har hon fattat grejen och står till höger. Men med jätteväskan bredvid sig...
Köper en lightdrickyoghurt och en bagel. *äter och dricker*
Men, vilket fint väder det är! Jag har gott om tid - en kort promenad i solen innan jobbet kanske? Kul att alla blir så glada på försommaren. Stockholm i sommarsolen är verkligen schysst. Alla känns vackra, och en blir positivt inställd till sina medmänniskor. Härligt... Men varför tittar den där vackra medelålders kvinnan med den stora väskan så surt på mig? Jaja, vårglädjen kan väl inte nå alla?
På ålderns höst...
Men jag älskade att de hade en röd plyschsoffa i köket! Eftersom alla intressanta samtal förs i köket, är det ju bra om det är bekvämt där... Och att diskutera politik med en person som halsar rödvin har helt klart sin charm. Och det är inte varje dag jag dansar till "Röda Bönor" med glada queerisar växlat med peppande samtal om barn och ungdomars rätt till politisk påverkan.
Öppenhet, glädje och "alternativa" attityder är härligt. Men tyvärr finns det ofta någon som missat lite vad det här betyder, och verkar vara alternativa främst för att kunna utesluta de som inte anser är det. För att de är unga, nyfrälsta eller träffar många otrevliga mainstreammänniskor i sin vardag, vad vet jag. Killen jag tänker på hade ett stort behov av att "varudeklarera" sig. Och det är väl lugnt, så länge man inte blir besviken när man får positiva reaktioner. Mot kvällens slut diskuterade jag olika former av veganism och vegetarianism med en trevlig och öppensinnad vegan, och då lägger den här killen sig i och pratar om likdelar och kallar mig mördare. Tröttsamt? Ja. Provocerande? Inte särskilt. Sjukt uppmärksamhetskåt människa.
Gissar att mitt yttre var för mainstream för att passa hans ideal, trots att jag följt "Gogol Bordellos" uppmaning och klätt mig i lila. Det intressanta är att det även fanns en del Stureplansaktiga tjejer på festen, men min "mellantingsklädsel" kanske var mer provocerande?
Härligheter, dumheter och insikter
Om jag var ute i solen igår och brände mig lite, och har förmågan att lära av erfarenheter, vad skulle jag då ha haft på mig när jag var i solen hela dan idag? Solkräm förstås. Men eftersom jag inte har det så hade jag inte det. Aj...
Om man tar med sig en vattenflaska innan man går ut och sätter sig i gräset - bör den vara fylld eller tom?
Bokbord på stan finns för att ruinera mig. Det är en komplott. Men bortsett från det, hur smart är det att _inleda_ sin promenad med att köpa tre böcker? Framförallt om man redan hade med sig tre pluggböcker och en roman, ett par kollegieblock och en svart kostym?
Hur roligt är det att trakassera kontorsarbetande vänner genom att skicka mess till dem om hur mysigt det solvärmda gräset känns mellan tårna? Mycket...
Jag har lovat att scouterna ska få kakor av mig nästa möte - någon som tror att jag kommer att komma ihåg det?
Kvällsgnäll och andra tankar
Nålens uppdykande tyder på att jag måste ha sytt något. Känns lite orimligt, faktiskt. Någon som vet vad det kan ha varit?
Imorgon är det dags att jobba lite igen. Gymnasieelever i innerstan i svenska, kommer nog att vara ganska lugnt.
Kloka tankar från Johan: De där människorna som doktorerar på tre år och samtidigt elitidrottar har inte fler timmar per dygn än vi andra. Hur mycket tid har de över för reflektioner och avslappnat umgänge med vänner? Istället för att ha ångest för det man inte gör borde fokusera på allt det roliga och utvecklande man faktiskt gör.
Jo, jag har tänkt skriva en helgrapport, den kommer. Blänkare: Nytt hamburgerrekord, Tequila är godare än Absolut Mandarin, motion i Vasastan, en blå måne, brandkåren, världens tyngsta - i teorin bärbara - dator, en stor stad, Hagaparken, pokerförluster, Reclaim så det så, filmad intervju med bakis-Marianne, Partistyrelsemöte.
Okej, jag borde verkligen sova nu...
Små vardagsinsikter
Det finns ofta skäl till oförklarliga saker. Svaret på varför jag inte använt de där bra joggingskorna på så länge, fick jag tre kilometer hemifrån - i form av ett blödande skavsår.
Övrigt:
Imorgon klockan 18.00 har Ungdoms- och Studentpartiet i Stockholm sitt första medlemsmöte, där vi ska göra klart listorna till valsedlarna och välja talespersoner/språkrör/partiledare.
- Har du fattat hur bra vi är än? Kom imorgon i så fall! Ring eller mejla mig om var vi är. Eller fråga här.
- Tror du att du snart kommer att fatta ovanstående? Kom dit så övertygar vi dig...
Jag och Christofer har köpt världens bästa doppresent, men vad det är kan jag inte avslöja förrän imorgon.
Jag har fått en skum yrselkänsla. Om det är Johan som smittat mig med sitt evighetsvirus ska jag... ska jag... Mejla anonyma falska pokertips? Gömma hans mobil i en låda som är "omöjlig" att öppna?
Samhällsservice!
Marcus är världens coolaste partybebis! Och så har jag lärt honom gå, och vilka släktingar han bör lita på i framtiden (bara mig såklart, de andra 25 är mer eller mindre opålitliga). Utom på andra sidan släkten förstås ;-)