Mycket

Mycket nu.
Mycket tankar, mycket handling, mycket undervisning.
Mycket goda drycker, mycket nattsudd, mycket glädje.
Mycket stress, mycket irritation, mycket samvetskval.
Mycket humor, mycket vänner, mycket framtidstro.
Mycket lite sömn.
Men mycket pengar.
Märkligt.
Varför mycket pengar?
Månadens början?
Men ändå.
Ah...
Räkningarna.
Inte mycket pengar.
Längre.

Men mycket av det som är viktigt...

Vad har jag läst?

Vad har jag läst? För någon dag sen hittade jag min läsdagbok som varit borta hela sommaren. En läsdagbok är en liten anteckningsbok där man skriver upp alla böcker man har läst, datum när man läste ut dem och eventuellt ett omdöme. Men eftersom min bok har varit borta saknas det en del böcker i den. Och självcentrerad som jag är utgår jag ifrån att ni alla lägger allt jag säger på minnet, och därmed kan hjälpa mig att minnas vilka böcker jag har läst under sommaren. Boken på bilden minns jag, men vilka andra böcker är det?


Entusiasm och gnäll

Jag känner mig just nu lika fantastiskt motiverad och positiv till mitt jobb som Yossarian känner sig inför bombflygningar...

Jag är trött och sur på paragrafryttare, på folk som jobbar med personalfrågor fast de skulle passa bättre som inventarieassistenter i spikförrådet, och tänker att millimeterrättvisa är viktigare än effektivitet och schysst förnuft. Trött på folk som inte har mer vett än att låta sin aggression gå ut över första bästa person i vars arbetsuppgifter det ingår att vara trevlig mot dem. Trött på barn och föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra dem. Trött på understimulans och tidsbrist.

Jag och Carl tog en öl på Belgo bar igår. En kille kom in till baren och gnällde över att han fått vänta så länge på sin hamburgare. Han var otrevlig mot servitrisen (som inte lagar maten men som jag hoppas spottade i den, i alla fall lite) från början till slut. Han kunde ha uppnått precis samma resultat genom att trevligt fråga hur det gick med hans hamburgare, om den skulle dröja länge till. Om ett visst resultat kan nås både på ett trevligt och på ett otrevligt sätt - hur i HELVETE kan någon få för sig att välja det otrevliga?

Fast det är klart. Människor som arbetar med service finns ju till för att frustrerade vardagsförtryckta människor som, ofta med rätta, misstänker att alla föraktar dem, ska ha någon att gorma ut sina aggressioner åt.

Jag blir så less på människor ibland.


Lite rapport och så

Om ett par timmar är det dags att stiga upp och fara iväg till Värmlandskogarna. Samma tur som för en dryg månad sen, men nu med utökat antal deltagare i form av sex patrullscouter. Som bortsett från att de är formade som patrullscouter också är det. 

Ett litet tips: När en håller på med saker som en inte gärna avbryter hur som helst för att byta låt, exempelvis målar blå chiffonjéer gröna, är det inte en bra idé att ha en spellista bestående av alla låtar en har. När det då dyker upp ouvertyren till "Nightmare before Christmas" eller varför inte ett stycke ur "Ronja Rövardotter" inläst av författarinnan själv, kan det kännas lite jobbigt. Alla låtar av "Röda Bönor" passar inte heller alltid... Speciellt om en inte målar blå chiffonjéer gröna utan gör något roligare.

Fortsätt med frisyrröstandet! Just nu finns två entydiga röster, en för kort och en för långt, så din röst kan vara avgörande...

Hår och frisyrer

Hår och frisyrer

Nu ska jag vara så där ytlig som jag aldrig är. Och om någon i en nära eller avlägsen framtid hänvisar till detta inlägg och påstår att jag bryr mig mycket om hur jag ser ut, kommer jag att radera inlägget och förneka dess existens....

Med detta sagt funderar jag lite över min frisyr.* På sätt och vis var det ju bra med långt hår, eftersom det mest hängde där och var ur vägen, och också var lätt att sätta upp. Men mitt korta hår på tidningsbilden ovan trivdes jag ju bra med. Men kort hår måste klippas mer än två gånger om året för att inte se ut som mitt hår gör nu... Och det känns inte realistiskt om jag inte får den där assistenten som staten borde tilldela alla oss som inte klarar av att organisera vardagen på egen hand ;-)

Kort hår känns som att det behöver mer fix än att bara borstas på tåget in till stan. Lian, du klarar ju att ha kort hår utan fix - hur gör du? (Jag tycker alltså att det är fint, för en gångs skull försöker jag inte vara dryg.) Medan nackdelen med långt hår framgår av bilden överst till vänster, även om min plågade min inte fick plats. Att behöva en timme för att reda ut håret gör simbassängsbesök lite mindre roliga.

Jag söker alltså efter en så underhållsfri frisyr som möjligt som jag passar i både själsligt och kroppsligt.

Härmed utlyser jag en omröstning: Ska jag spara ut håret (klippa topparna) eller klippa det kortare, till en "frisyr"?



*Översta mittenbilden föreställer inte mig, utan finns bara med som jämförelse.

Små funderingar

I måndags träffade jag några personer från feminetik irl (som det så fint heter). Vi har läst varandras inlägg på forumet och kommunicerat, men jag har inte vetat hur de ser ut eller är i verkligheten, och tvärtom. "Normalt" är det ju tvärtom, att första intrycket utgörs av utseendet. Jag tror nog att den här sortens hjärnmöten på nätet är nyttiga för alla människor, inte minst de som på något sätt använder eller har använt utseendet på ett osunt sätt (Vad jag menar? Inte en susning. Men ni är nog så smarta att ni fattar ändå).

Mono-, poly- eller anarkistiskt organiserade relationer, det är frågan. En fråga som är väl värd att diskutera och som jag ofta vill ha råd kring. Jag undrar om inte många icke-monomänniskor kan vara precis lika fast i "mitt sätt är rätt sätt"-tänk som monomänniskorna själva. "Men du ska väl inte in i det träsket" kan vara en replik till oss funderande människor från båda/alla håll. Alla verkar rätt övertygade om att den enda relationsform som funkar i längden (inte bara för dem själva utan för alla vettiga människor) är den de tillämpar.

Visst, trivs en med det en har och vill att andra ska bli lika lyckliga är det ju rimligt att försöka få dem att (inse att de vill) göra likadant. Sen kan ju människor ha egoistiska skäl till att vilja att en person ska vara det ena eller det andra, vilket komplicerar rådgivningsprocessen ytterligare.


Mina funderingar mynnar just nu ut i något ni säkert hört mig säga tidigare:

- Att följa en norm för att en trivs med att följa normer, eller för att en trivs med att följa just den? Hur vet en vilken av dessa principer en använder sig av?

- Att bryta mot en norm för att för att en trivs med att bryta normer, eller för att en trivs med att bryta just den? Hur vet en vilken av dessa principer en använder sig av?

Svaret är väl att om någon vet det så är det en själv, och att beslutet inte kan lämnas till någon annan.


P.S. Om jag verkar lite dömande i min inställning till omgivningen ovan är det förmodligen för att jag just jobbat 10 ovanligt slitsamma timmar med knappt tre timmars sömn i kroppen.

Se tidigare texter om
polyamorösitet och monogamiifrågasättande (längst ner).

Pessimistjollar, glass stavat med "O" och två mysiga katter

I helgen var jag för ovanlighetens skull ledig från löneslaveriet (;-)) två dagar i streck och passade då på att åka ut till landet. Det var dags för de årliga seglingstävlingarna i grannviken, som jag inte kunnat vara med på de senaste fyra-fem åren.

På lördag förmiddag blåste det nästan kuling, varför beslutet fattades att endast tävla i Laserklassen denna dag, eftersom opimistjollar är svåra att hantera när det blåser mycket. Och, som det senare skulle visa sig, även när det blåser lite, men det är en annan historia.

I det första heatet tävlade bland annat kusin Per från vår vik. Han vann, eftersom han var den enda som kunde skilja på med- och motsols och runda bojarna på rätt sätt, men valde ändå att avstå från att delta i finalen. Denna vanns av Jonas E, från värdviken, eftersom han, tja, seglade bäst kanske? Klar eloge till Annika som kämpade på ute på havet trots avsaknad av de 80 kilo man gärna ska ha för att burka ner en Laser. Om man tappar en nagel utan att känna det förrän man kommer iland, då har man kämpat lagom hårt.

Efter strapatserna och varma duschar och bastubad för de medfarna sjöfararna var det dags för kvällens grillfest. Alla tar med sig eget att grilla och såstillbehör, och så bjuder huset på potatis och världens godaste marängblåbärstårta. Jag skämtar inte. Varje gång jag ska äta den tänker jag att jag inte ska tro att den ska vara lika god som den var när jag var liten, men det är den...

Efter prisutdelning och ett antal glas vin bestämdes att optimistjollestafetten skulle seglas dan därpå, då vindarna skulle vara mildare. På frågan vilka som ville segla räckte vinet jag druckit upp min hand. Men det fanns en ångermöjlighet dagen därpå som jag inte tog, så vinet är nog mest en ursäkt. Framåt kvällen bjöds det på vacker barnsång av Vera (8år) och Ludde (2 år). Ludde sjöng bland annat en egenkomponerad bit som heter "Det är O:et i glassen som gör det", med den ungefärliga texten "Glass, glass glass glass glass, glass glass! Det är O:et i glassen som gör det!"

Dagen därpå samlades de tävlande för den spännande fortsättningen. Marcus hejade allt han kunde på sin moster, och Ludde hejade på sin mamma och mormor som också var på samma lag. Men trots det var vi mer bra än först. Ludde hejade även lite på sin pappa, som var på ett annat lag, men det var nog inte det som avgjorde saken. Dagens mest skrämmande händelse var annars när Ludde trillade med huvudet före ner i vattnet från bryggan. Som tur var fanns där snabbt en hand på plats som fick tag i flytvästen och drog upp honom, blöt och inte så lite rädd, men oskadd. 

Nu är jag hemma, har grymt ont lite varstans efter den obekväma pysslingbåten, och funderar över livets allmänna mysterier:

Är det barnsligt/folkskyggt att hellre avstå från att köpa ost än vända sig till en manuell ostdisk?
Är det viktigare att vinna i "Panna" än att vara bäst på att åka skridskor?
Är Carls frimärkssamling en kattleksak?
Vem tillhör egentligen den här Starwarsboxen som legat längst ner i min ryggsäck ett bra tag nu?

Men nu har jag ljugit (naturligtvis - men vilken lögn är det hon tänker erkänna? frågar sig läsaren...).
Jo, jag är inte alls hemma. Jag är kattvakt på Upplandsgatan, åt två mysiga varelser kallade "Katten" och "Lilla katten". Ja, jag tar hand om två djur; ger dem mat, vatten, rensar kattlådan och, rentav kelar med dem. Det är aldrig för sent att förändras och pröva på något nytt :-)

Om någon alltså varit optimistisk nog att försöka nå mig på hemtelefonen är det mer omöjligt än vanligt. Mejl, mobil eller, om ni har god koll, Carls fasta telefon funkar fint. Sitter här vid matsalsbordet och plitar på en bärbar Mac. Ytterligare två saker jag lärt mig hantera och uppskatta alltså. Funderar på att se om jag kan få projektorn att fungera så att jag kan se en film...

Lite rapportering i allmänhet

Tidsoptimister - förenen eder!
Två personer sitter på en restaurang. "Hemma hos" på Kammakargatan för övrigt, trevligt och sjukt goda skaldjursspett med avokadokompott; gå genast dit och prova själv. Just när de två beslutar sig för att skita i de betalda biobiljetterna och istället äta och dricka i lugn och ro, kommer Orvar Säfström från Filmkrönikan in genom dörren. Kändes lite ironiskt.

Förvirring
Häromdagen när jag var på väg hem blev det nästan mer förvirrat än vanligt. Jag tänkte att jag skulle ta tunnelbanan och gå av vid Odenplan, men så var jag lite ofokuserad och gick av vid Rådmansgatan istället, för att där byta till fyran. Att jag redan på väg till tunnelbanan passerade fyrans hållplats påverkade inte mina planer. Väl på fyran tänkte jag att jag skulle missa att gå av vid Östra eftersom Stadion är en så trevlig station som en sällan ser, och eftersom inget går upp mot en promenad i regnet på Valhallavägen så var det enbart mysigt att traska tillbaka. Roslagsbanefärden gick dock bra utan ofrivilliga utflykter till varken Åkers Runö eller Ormsta, och boken som var medskyldig till förvirringen är ju bra, så på det hela taget var det inte så illa.

Och tro inte att jag slutar att vara förvirrad bara för att jag får betalt för att inte vara det. Folk nöjer sig inte med att jag tar deras pengar, utan är fräcka nog att förvänta sig såväl växel som det de beställt. Och när de beställer en cola och jag frågar om de vill ha något att dricka till den förstår de inte vad jag menar. Typiskt. Ingen ordning på folk nuförtiden.


Stadsmiljöanpassning?

Så ska en efter seglande, landställeshängande, jobbande, vandrande och annan verksamhet där sunkklädsel passar bra, ut på stan och äta på restaurang. Alltså äta på plats, inte ta med ut till en park. Och plötsligt känns picknickjordiga linneshorts och friluftssandaler inte helt rätt. Ska jag slå på stort och ta en skjorta kanske? Ja, några rena finns det faktiskt i garderoben. Fast de är klarblå med märken på, så det funkar nog inte ändå. Hm, strumpor och skor kanske? Hela och rena jeans lyckades jag hitta i alla fall. Eller de har säkert en stor fläck som jag hur jag än tittar inte kommer att se förrän på tåget, men för närvarande betraktar jag dem som rena. Tjejsandaler med klack? Njäe. En hel väska känns lämpligt, men i brist på det får den minst trasiga duga. Oj, oj, nu har jag nästan bråttom. Smink kanske? Någon form av tröja skulle ju vara bra... Jag vet - jag tar en paus och bloggar lite, så hinner jag säkert bättre!


Ute och seglar

Ute och seglar

Är ute och seglar! Vill någon nå mig innan onsdag efter midsommar rekommenderar jag mess. Båten på bilden är inte den jag ska segla med, men jag har inga bilder på den, utan ni får hålla till godo med Åsa och Eriks "Kajsa" (?) i solnedgången...

Den vackra soluppgången...

...så fan heller! Ursäkta för mitt burdusa språk (kan språk vara burdust, förresten?), men här har jag suttit och plitat skolarbete hela kvällen. Sen vid halv fyra kommer jag ihåg att varmvattnet ska stängas av halv åtta till sexton imorgon, vilket innebär att jag måste tvätta håret innan jag somnar. Och för den som sluppit undan mitt gnäll kan jag meddela att min ena rullgardin gick sönder i förra veckan. Och för den som inte vet hur jag bor kan jag meddela att jag har en strålande utsikt, och när solen går upp sprider den ljus och värme över min huvudkudde, lika träffsäkert som vilken ondsinnad målsökande missil som helst.

På vintern är det här jättemysigt, och då sover jag utan nedragen rullgardin om jag ska upp i vanlig tid. Att vakna av naturligt ljus framåt åttatiden, och se snön över berget och skogen, är härligt. Att inte somna, eller att väckas, av naturligt ljus vid fyra på natten har inte samma charm.

Men det gör ju inget, för det är ju inga problem att sova med huvudet under täcket när det är 25-30 grader varmt inomhus. Framförallt inte när man vet att det inte kommer att finnas varmvatten när man vaknar dagen därpå.

En positiv sak är att det är det fönster var putsning inkluderades i min vårstädning innan den avslutades i förtid som saknar rullgardin. En negativ sak är att fönstret trots hårt arbete ser i stort sett lika sunkigt ut som innan. Därmed är det inte bara ett smutsigt fönster som matchar min stökiga lägenhet, det är också ett monument över mitt misslyckande.

Tröstar mig med att en klok människa en gång sade: "Intelligenta och coola människor är ytterst sällan skickliga vad gäller hushållsarbete"

Mera fest

Systrar

Här ser vi två partyprinsessor på väg att komma igång...

Men vad tusan, varför bloggar jag kl åtta en söndagmorgon? Jo, jag ska till jobbet. Men, varför har jag gått upp så tidigt att jag har tid över? Jo, jag bor mer på landet än jag trodde, och mina tåg går bara EN GÅNG I TIMMEN så här dags på helgen!?! Blä.

Vad händer?

Städa, diska, plugga, jobba, partiarbeta, misslyckas med att putsa fönster, dricka lite öl, se en film ("VIkarien på Zita), av misstag lämna en stackars kille med notan, och ringa till fel person när jag skulle ringa och be om ursäkt för det.... Sen ringa rätt person men mest låta förvirrad. Ha lite ångest för att han ska tro att jag gjorde det med flit. Inte främst för att jag egentligen bryr mig så jättemycket om vad han tycker (är han så stingslig förtjänar han ju inte det, typ), utan för att det inte riktigt passar med min idé om jämställdhet och om att inte stjäla middagar av folk.

Men en öl på dörrarna och en massa småprat om små och stora saker var lite grädde på den mosiga dagen :-)


Idag har jag än så länge bara misslyckats med att passa en tvåtimmars telefontid, så den här dagen har potential än så länge...

Hej, och välkommen till kaoset...

Vill ni veta en hemlighet?

Det finns god öl även utanför Vasastan! Visst, det låter helt sjukt, men det är sant. På Söder till exempel. Eftersom jag alltid är den i alla sällskap som har koll på det mesta, vet jag precis var vi var. I närheten av Medborgarplatsen. Fast åt sydöst. Grymt god kantarelltoast också. Har ni inte varit där rekomenderar jag ett besök.


Min ljusgröna huvtröja är nästan lika fin som mina ljusblå sneakers med gräsfläckar. Kul när man känner sig utklädd till sig själv.

Regn är kallt och blött. Inte som kollektivet som är ballt och sött. Jag ska bli poet när jag blir stor...


Hur världen förändras

07.10 på morgonen...
Jaha, tåget försenat igen! Antar att de sparat lite löv från i höstas och lagt ut på spåret för att spexa till det med lite lövhalka. Och när tågfan kommer är det tokfullt. Med PRATANDE människor. Vem pratar klockan sju på morgonen? Jag skiter i att ni ska ha franskprov, äckliga ungar. Och tantskrället med dialekten: Din åsikt om villorna i Djursholm är helt jävla tokointressant! Jag skiter i att du är här på konferens. Åk tillbaka till Flen och umgås med de där barnen som du bara MÅSTE berätta högljutt om för hela vagnen. Nej, lille Rolf-Jörgens fina handstil är inte ett intressant samtalsämne, ens om du pratar med Rolf-Jörgen själv.

"Vilken tur att ena rulltrappan står still; det är ju så mycket som rör sig fort i den här världen, håhåjaja. Men eftersom jag är tant med stor väska tror jag att jag går i den ändå, här till vänster, för här var det mest plats. Och så stannar jag och vilar lite då och då. Folk borde inte stressa så värst. Undrar varför den unga kvinnan bakom mig ser så sur ut. Bäst jag säger till henne att muntra upp sig lite, då blir hon säkert gladare. Va? Maken till otacksam människa har jag då aldrig..."
 
Skönt att de har så mycket mackor att välja på i kafét. Och åh, så praktiskt att det är skinka på allihop!  T-snabben nästa då. Skönt att tanten med väskan hunnit till nästa rulltrappa medan jag stod i mackkön. Men nu har hon fattat grejen och står till höger. Men med jätteväskan bredvid sig...

Köper en lightdrickyoghurt och en bagel. *äter och dricker*

Men, vilket fint väder det är! Jag har gott om tid - en kort promenad i solen innan jobbet kanske? Kul att alla blir så glada på försommaren. Stockholm i sommarsolen är verkligen schysst. Alla känns vackra, och en blir positivt inställd till sina medmänniskor. Härligt... Men varför tittar den där vackra medelålders kvinnan med den stora väskan så surt på mig? Jaja, vårglädjen kan väl inte nå alla?

På ålderns höst...

Sushi, några tjeckiska öl och fest i kollektiv i Älvsjö. Nice fredagskväll. Men även om de flesta på festen var trevliga och så var många så där gräsligt unga. Hörde en tjej säga i mobilen: "Nä, vi blev utslängda för Leffe bor i en garderob, och vi hade sex i den". Ja, se den ungdomen... När jag fick kämpa emot impulsen att be killen i omnämnda "vi" att dra upp byxorna, eftersom de obegripligt nog (sic!) hängde på halva baken insåg jag att jag nog börjar bli lite gammal. 

Men jag älskade att de hade en röd plyschsoffa i köket! Eftersom alla intressanta samtal förs i köket, är det ju bra om det är bekvämt där... Och att diskutera politik med en person som halsar rödvin har helt klart sin charm. Och det är inte varje dag jag dansar till "Röda Bönor" med glada queerisar växlat med peppande samtal om barn och ungdomars rätt till politisk påverkan. 

Öppenhet, glädje och "alternativa" attityder är härligt. Men tyvärr finns det ofta någon som missat lite vad det här betyder, och verkar vara alternativa främst för att kunna utesluta de som inte anser är det. För att de är unga, nyfrälsta eller träffar många otrevliga mainstreammänniskor i sin vardag, vad vet jag. Killen jag tänker på hade ett stort behov av att "varudeklarera" sig. Och det är väl lugnt, så länge man inte blir besviken när man får positiva reaktioner. Mot kvällens slut diskuterade jag olika former av veganism och vegetarianism med en trevlig och öppensinnad vegan, och då lägger den här killen sig i och pratar om likdelar och kallar mig mördare. Tröttsamt? Ja. Provocerande? Inte särskilt. Sjukt uppmärksamhetskåt människa.

Gissar att mitt yttre var för mainstream för att passa hans ideal, trots att jag följt "Gogol Bordellos" uppmaning och klätt mig i lila. Det intressanta är att det även fanns en del Stureplansaktiga tjejer på festen, men min "mellantingsklädsel" kanske var mer provocerande?


Härligheter, dumheter och insikter

Sol och värme. Barfota i en park analyserandes en doktorsavhandlings källanvändning. Mys.

Om jag var ute i solen igår och brände mig lite, och har förmågan att lära av erfarenheter, vad skulle jag då ha haft på mig när jag var i solen hela dan idag? Solkräm förstås. Men eftersom jag inte har det så hade jag inte det. Aj...

Om man tar med sig en vattenflaska innan man går ut och sätter sig i gräset - bör den vara fylld eller tom?

Bokbord på stan finns för att ruinera mig. Det är en komplott. Men bortsett från det, hur smart är det att _inleda_ sin promenad med att köpa tre böcker? Framförallt om man redan hade med sig tre pluggböcker och en roman, ett par kollegieblock och en svart kostym?

Hur roligt är det att trakassera kontorsarbetande vänner genom att skicka mess till dem om hur mysigt det solvärmda gräset känns mellan tårna? Mycket...
 
Vilka böcker det var? Albert Camus Pesten, Jean-Paul Sartres Muren och en som är hemlig för att det är en present. Nej, inte till dig. Nej, inte till dig heller. Jo, till dig är den.

Jag har lovat att scouterna ska få kakor av mig nästa möte - någon som tror att jag kommer att komma ihåg det? 


Kvällsgnäll och andra tankar

Min stackars fot hittade alldeles nyss en synål som jag hade tappat på mattan. Så det är fruktansvärt synd om mig. Övervägde att ringa någon och beklaga mig, men kände att blodet nog ska forsa rätt friskt för att det ska vara okej klockan tre på natten... Så jag beklagar mig här i stället. Jättesynd om mig!

Nålens uppdykande tyder på att jag måste ha sytt något. Känns lite orimligt, faktiskt. Någon som vet vad det kan ha varit?

Imorgon är det dags att jobba lite igen. Gymnasieelever i innerstan i svenska, kommer nog att vara ganska lugnt.

Kloka tankar från Johan: De där människorna som doktorerar på tre år och samtidigt elitidrottar har inte fler timmar per dygn än vi andra. Hur mycket tid har de över för reflektioner och avslappnat umgänge med vänner? Istället för att ha ångest för det man inte gör borde fokusera på allt det roliga och utvecklande man faktiskt gör.

Jo, jag har tänkt skriva en helgrapport, den kommer. Blänkare: Nytt hamburgerrekord, Tequila är godare än Absolut Mandarin, motion i Vasastan, en blå måne, brandkåren, världens tyngsta - i teorin bärbara - dator, en stor stad, Hagaparken, pokerförluster, Reclaim så det så, filmad intervju med bakis-Marianne, Partistyrelsemöte.

Okej, jag borde verkligen sova nu...

Små vardagsinsikter

Att jag funderar på om jag behöver gå till bankomaten innebär inte att mitt bankomatkort fungerar i tunnelbanespärren...

Det finns ofta skäl till oförklarliga saker. Svaret på varför jag inte använt de där bra joggingskorna på så länge, fick jag tre kilometer hemifrån - i form av ett blödande skavsår.

Övrigt:
Imorgon klockan 18.00 har Ungdoms- och Studentpartiet i Stockholm sitt första medlemsmöte, där vi ska göra klart listorna till valsedlarna och välja talespersoner/språkrör/partiledare.
- Har du fattat hur bra vi är än? Kom imorgon i så fall! Ring eller mejla mig om var vi är. Eller fråga här.
- Tror du att du snart kommer att fatta ovanstående? Kom dit så övertygar vi dig...

Jag och Christofer har köpt världens bästa doppresent, men vad det är kan jag inte avslöja förrän imorgon.

Jag har fått en skum yrselkänsla. Om det är Johan som smittat mig med sitt evighetsvirus ska jag... ska jag... Mejla anonyma falska pokertips? Gömma hans mobil i en låda som är "omöjlig" att öppna?

Samhällsservice!

Efter att ha varit på landet sedan i torsdags kom jag hem igår. En snabb titt i kylen: Två mjölk som jag köpte i måndags finns kvar, bra. Men vänta nu... Hur fräsch är den mjölken egentligen? Okaraktäristiskt nog slog detta mig redan igår vid halv tio, vilket gjorde att jag hann till min älskade älskade närbutik innan den stänger och hela min förort slocknar. Väl där insåg jag att det också finns ett mål som kallas middag som bör ätas. Flingor är nyttigt har jag hört :-)

Marcus är världens coolaste partybebis! Och så har jag lärt honom gå, och vilka släktingar han bör lita på i framtiden (bara mig såklart, de andra 25 är mer eller mindre opålitliga). Utom på andra sidan släkten förstås ;-)



Tidigare inlägg Nyare inlägg