marre

Varför bloggar man? Varför bloggar jag? Såna frågor dyker lätt upp när man har lagt bloggandet på is en stund. För att kunna utveckla sitt skrivande på ett kravlöst sätt, för att hålla kontakten med vänner och familj utan att behöva ägna sig åt läskigheter som samtal och irl-träffar och för att föra ut sanningen till alla man känner. För visst är det mest en ganska begränsad skara bestående av familj, vänner och bekanta som läser den här bloggen regelbundet. Men eftersom den ligger på nätet är den öppen för alla, och den dyker upp i sökmotorer, vilket gör att andra också hittar hit. Ibland människor som berörs av ett ämne jag tagit upp, men ibland också människor som själva varit ämnet för texten.

I augusti fick jag ett sådant besök i den här texten från oktober förra året. Roligt, även om jag nog hade formulerat mig annorlunda om jag hade trott att han skulle titta förbi. Och de flesta minns kanske den ultrakristna Stefan Grevle, som sökte rätt på bloggen efter att jag mejlat honom och informerat honom om hans uselhet.


För övrigt har jag ägnat morgonen åt att mysa med en kopp te och gårdagens kulturdel. Tekoppen stod på kulturdelen. För att kunna se en del av artikeln som skymdes av tekoppen fattade jag det kloka beslutet att försöka flytta tidningen istället för koppen, vilket på sätt och vis lyckades. Tekoppen stod inte längre på tidningen och skymde artikeln, utan låg bredvid, och teet som förut legat stillsamt och lydigt på sin plats flöt nu ut över artiklar, golv och en och annan morgonrock.