Två små stockholmare skulle gå en dag...

Det var en gång en pojke och en flicka som skulle ut på utflykt. De hade packat så fint så fint och begav sig i gryningen till båten som hade fräckheten att avgå vid den ohemula tiden klockan nio. Vid ankomsten till bryggan möttes de av horder av ungdomar som skulle på skolutflykt. Horderna skulle med en annan båt. Lättnaden var stor. Efter att den medhavda frukosten kompletterats med mjölk och socker till teet från cafeterian (man kan inte komma ihåg allt, och ja, de betalade för sig) glufsade pojken och flickan glatt i sig den, varefter de somnade. Resmålet nåddes vid tolvtiden. Efter diverse matinköp bar det av på en lång skogsutflykt. Först var tanken bara att gå ner till vattnet bortom alla hus, men det visade sig att med lite kreativa idéer om var väderstrecken befann sig, och med den kloka insikten att det är roligare att gå i skogen än att följa löjliga stigar för amatörer, kan det vara VÄLDIGT långt till vattnet på Möja. Det är nämligen bara en myt att det är en ö. Det är land överallt, om man med "land" även menar sankmark, och när man till sist hittar en mysig lunchplats vid vattnet visar det sig vara en sjö.

Som dagens enda turister på Möja blev pojken och flickan både uttittade och vänligt behandlade av lokalbefolkningen. De fick se sköna rospiggstanter köra flakmoppe, uppleva vackra klippor, vandra i skön skog och spela Star Munchkin med utsikt över en öde skärgård.

Sens moral: Skärgården är underbar - men ingen annan än jag och mina vänner borde vara där. Och när man vandrar kan det vara bra att ha en kompass...


Kommentarer
Postat av: Kronberg skrattar och ler

He he - här är LenaK i ytterligare ny skepnad.
Jag ville bara säga att jag blev lite putt förra sommaren när jag upptäckte att det inte bara jag och barnen som skulle in på Versaille.
Varför var det andra människor där?
Och de stod i en jättelång kö som man måste ställa sig i längst bak - fast jag var mest intresserad.
Nästa gång hoppas jag att alla de andra människorna har åkt hem till sina egna kyffen...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback