Några ord om bland annat Emanuel Blume, Sinn Fenn och Fria Proteatern
Låten "Fyra årstiderna" med Sinn Fenn är väldigt bra. Jag har 23 stycken omaka svarta strumpor som ser nästan likadana ut men är lite olika långa och blekta i olika gråbruna nyanser. Varför? Ett mysterium. Ungefär som att diskvattnet som jag så duktigt gör i ordning hinner bli halvljummet innan jag kommer på vad det var jag skulle ha det till. En läsare som tror på sammanhang tror säkert att ett sådant finns mellan ovan nämnda låt och de 23 strumporna. Och visst finns det det. Tankarna tänktes nämligen precis samtidigt. En för mig ny bra låt landade i medvetandet samtidigt som strumpsorteringsfrustrationen blev så stor att jag blev tvungen att blogga lite. Om jag lägger ner dem osorterade i lådan kommer jag någon stressig morgon ändå att strunta i att de är omaka. Och så hamnar de i tvätten för att sedan åter ligga på soffans armstöd en stund och vägra likna varandra helt.
Tanke: "Musik! Jag måste sätta på musik!"
En eller ett par kvartar senare maler en vag känsla långt bak i hjärnan av att musiken jag lyssnar på är livlös och allmänt trist. Ytterligare en stund senare har känslan färdats vidare och nått hjärnans mer aktiva delar och lyckas genom en allians med hörselorganen få den beslutsfattande delen av kroppen att inse att någon musik aldrig sattes på. Och denna insikt leder till att rummet strax fylls av lite gammal Imperiet, blandat med Emanuel Blume, som är en göteborgare i ungefär samma stil som Loke, en skiva av nygamla Sinn Fenn, samt Fria Proteatern, som jag ska gå och se den 24 april. Förresten är det alldeles för lite bra spelningar i världen (med det senare avses de Stockholmsscener som är gratis eller billiga).
Men den 11-12 maj blir det en riktigt schysst tvådagarsfestival på Debaser Medis för oss med bra musiksmak. Då spelar Loke, eMil Jensen, Johan Johansson, Cirkus Miramar, Sanna Carlstedt, Kolportörerna, Emanuel Blume och Euskefeurat. Mot slutet av lördagskvällen dyker Carl-Johan Vallgren och, lite oväntat och än så länge inte så lite hemligt, Thomas Di Leva upp och gör korta gästspel. Inträde kostar 60 kronor för båda dagarna om man är student och Fatbursparken är bokad för tältning. Frukostbuffén - som dukas upp i parken klockan elva på morgonen och ackompanjeras av Sofia Karlsson som sjunger Dan Anderssons Svarta ballader - ingår i priset. Ölen kostar 10 eller 15 kronor beroende på om man nöjer sig med en stor stark eller vill ha en schysst belgare. Vilka är på? Biljetterna släpps den 2 april och lär gå åt rätt fort. Mer information finns på www.fantasiminifestival.se. Naturligtvis kommer Thåström att vara där som paustrubadur...
Länken trasig!
Nej, vad konstigt...
Du måste göra det ordentligt!
Ja, jag har faktiskt funderat på det...
Nu är det försent...
Tror minsann detta handlar om mig.
I alla fall om mina strumpor. Jag köper bara svarta strumpor i liknande modell - så att när strumpmonstret tuggat i sig den ena strumpan i alla mina par.
Och förutom att jag också tycker att musiken kan låta lite enahanda när jag inte ens satt på skivan, så kan jag gå omkring och ha ont i huvudet i flera timmar, trots att jag tog en huvudvärkstablett... tills jag märker att den ligger på köksbordet bredvid muggen som jag skulle hällt upp kaffet i...
Men av texten att döma så har jag åtminstone tvättat mina strumpor - liksom du - annars skulle de inte ha försvunnit.
Det bästa är väl egentligen att man inte tar dem av sig - utan sover med dem på - då vet man var de är.
Och att jag både har cd-skivor, cd-spelare, huvudvärkstabletter och kaffe i hemmet.
Vilket tyder på en notoriskt ordningssam människa, för vilken inget fattas.
Vi borde bli mer laid back, och inte rusa runt så hysteriskt och vara så perfekta.
Skänt att kunna luta sig tillbaks och säga:
Denna vila har jag förtjänat...
Ha, ha - jag skrev inte ens färdigt andra stycket...
men det har jag gjort mig förtjänt av....
nu ska jag vila lite - sen kanske...