marre

Ni vet att det alltid är den där kompisens kompis som har gjort det där dåliga, fast det egentligen var en nära vän, eller till och med en själv? Medan det där coola som ens kompis arbetskamrats svägerskas frisörs polare gjorde för enkelhetens skull förvandlas till något som "en kompis till mig" gjorde?

Men nu över till ett helt annat ämne. En kompis kompis hade tipsat om och kollat upp ett proggband som skulle spela på sammetssunkhaket "KGB" i tisdags kväll. Jag, Vesslan och Vesslans kompis - han som hade kollat upp allt inför kvällen - fick lite bråttom och som de tillsvidareanställda krösusar som de är innebar det taxi. Men på något sett lyckades vi ändå komma för sent. Vi missade hela konserten. Bandet var inte ens kvar när vi kom! Och när vi stod där vid baren och förundrades över hur lång tid det egentligen kan ta att åka taxi, trots att man håller sig inom Vasastan, kom Johan B, som Vesslans kompis heter, på hur det nog hängde ihop. Kommentaren som förklarade allt var:

- Det kan ha varit 2006... Eller, när jag tänker efter, är jag rätt säker på på att det stod 2006.

Men lite god öl en tisdagskväll fungerar ju utmärkt även utan progg, och det fanns gott om världsproblem att lösa, så det var ingen skada skedd. Dock känns det som att jag kan vara sen rätt mycket i framtiden utan att Vesslans kompis kan säga så mycket om det :-)


En annan kompis kompis har länge dragits med en oförmåga att berätta roliga historier, vilket har stört honom eftersom han uppskattar roliga historier, även de som inte är så roliga, och skulle vilja vara en sån som berättade dem. För att bli en bättre historieberättare brukar han öva sig på sitt lilla tvååriga barn, och en dag satt han med sin fru (jo, så vuxna kompisar har mina kompisar) på ett hamburgerhak, och hon berättade en gammal så kallad rolig historia:
 
"Alla barnen äter hamburgare, utom Conny, för det är hans ponny."

Inte jättekul, men kanske nog för ett nostalgiskt småleende. Hennes man, alltså min kompis kompis, tyckte dock att den var hur kul som helst. Han skrattade jättemycket. Några dagar senare när de är hemma hör hon hur han övar på historien inför det lilla barnet. Han mumlar fram:

"Alla barnen äter hamburgare, utom Kalle, för det är hans häst."

Frun påpekar för honom att han säger fel, och att det liksom inte riktigt rimmar... Mannen utbrister:

"Menar du att det är fel? Men jag har ju berättat den här på jobbet!!"

Någon mer än jag som verkligen skulle vilja ha varit där och fått se arbetskamraternas miner när han berättade historien?