marre

När de "stora" städerna i Europa fortfarande inte hade mer än 15 000 invånare, när de flesta av dagens storstäder var småbyar, 400 år innan Stockholm grundades, när Europas landsbygd härjades av rövare - med eller utan adlig titel - levde över en miljon arbetare, handelsmän, tjänstemän och adelsmän i den pulserande storstaden Bagdad. I Bagdad rådde religionsfrihet, även om muslimerna hade vissa privilegier och kristna och judar betalade en extra skatt. Så länge de inte missionerade fick judar och kristna fritt ägna sig åt valfri verksamhet i 800-talets Bagdad, vilket bidrog till att staden utvecklades till ett mångkulturellt handelscentrum. Kulturen blomstrade. 700- och 800-talets Bagdad är centrum i sagosamlingen Tusen och en natt. Människorna myllrade. Brottslingar rannsakades och människor och egendom skyddades av lagar och rättsväsende.

Javisst. Det fanns slaveri. Kvinnorna hade inga vidare rättigheter. Yttrandefrihet var inte att tänka på för andra än Kalifen själv. Men det fanns en civilisation och en respekt för människoliv som Europa vid den här tiden, och i många hundra år efter den, inte var i närheten av.  Därför känns det extra sorgligt att se hur det ser ut i detta (ett av) arabvärldens kulturcentrum idag. Nej, det är inte mer synd om människor som dör av terrorbomber för att de befinner sig på en bokmarknad. Och inte heller är det mer synd om människor för att deras kultur är högtstående. En mördad analfabet är lika mycket värd som en mördad litteraturprofessor. Men ett land med en anrik kultur och en lång historia av civilisation borde ha bättre förutsättningar att bli ett land där det är bra att bo. Ett land som har litteraturprofessorer borde ha förutsättningar att inte sjunka ner i anarki och gangstervälde. Tragedier är lika illa oavsett kulturell status hos den som drabbas, men en del tragedier är obegripligare än andra.

Idag funderade jag lite över Irak*. Varför ser det ut som det gör? Borde det inte ha blivit bra när Saddam Hussein försvann? Nej, det borde det inte. En opposition som inte på eget initiativ klarar av att störta regimen kommer heller inte att klara att styra landet. Utan en demokratiskt sinnad, stark, folklig och välorganiserad opposition har demokratin inte stor chans att få fäste efter att diktatorn är borta. Finns det inte en stark ledning som folket litar på, och som förtjänar folkets tillit, väntar inget annat än anarki och kaos. Och vilka är det som drabbas värst av anarki och kaos? De svaga, som ingen respekterar. Föräldralösa barn och ensamstående kvinnor samt etniska, religiösa och politiska minoriteter.

Men varför har det då fungerat (någorlunda) bra i den kurdiska delen av landet? För att där fanns det en gemenskap, en organiserad opposition och en ledning som folket hade visst förtroende för. Om de förtjänar det eller inte får någon som är mer insatt svara på, men det verkar ändå fungera en smula. I Kurdistan kom upproret mot Saddam inte utifrån. Det var inte på USA:s initiativ som Saddams soldater kördes ut ur Kurdistan. Visst var det USA:s vapenmakt som gjorde att det hände, men initiativet kom inifrån. Det nödvändiga interna motståndet mot regimen fanns, och var inte splittrat.

Och hur är det ute i byarna på Afghanistans landsbygd? Har kvinnorna fått det bättre? Formellt sett - naturligtvis. Men i praktiken kan det mycket väl vara värre att leva som "mindervärdig" i ett kaos där de som har makt och styrka kan göra vad de vill med dig, oavsett vad du gör, än att leva som "mindervärdig" under en regim som har gett dig ett regelverk att anpassa dig till. Burkan var ett medel för förtryck, men kunde också användas som skydd från trakasserier och sexuellt våld. Eftersom kvinnor inte fick arbeta kunde bara män vara poliser. Och eftersom män inte får se kvinnor de inte är gifta eller nära släkt med utan burka, kunde kvinnliga oppositionella inte kroppsvisiteras. Det är lättare att vara oppositionell och verka för förändring om orättvisorna och förtryckarna är organiserat och regelstyrt än om de bara finns där, utan att någon kan ställas till svars för det.

Tror jag. Några andra idéer någon?


*Som vanligt har jag inte gjort någon research, och tankarna har säkert tänkts, skrivits ner och diskuterats i hundratals tv-program, men eftersom jag inte minns det utgår jag ifrån att ingen av er gör det heller.