marre

Eftersom helgen innehöll födelsedagar inleddes den med presentshoppande på fredagseftermiddagen. Att köpa en present handlar (för mig i alla fall) om att först gå runt i ett par butiker där jag vet att jag inte kommer att hitta något, för att bearbeta mina villfarelser om att presenter som är straff egentligen är mycket roligare än sådana där presenter som gör mottagaren så där onödigt glad. Och det blir inte lättare att bekämpa denna vilja till missnöjesskapande av att födelsedagsbarnet hade önskat sig "onödiga kökssaker".  Eftersom det var Johan B som fyllde år kunde bearbetningen och bekämpningen dock påskyndas genom att jag messade elakheter till födelsedagsbarnets lägenhetsdelare, Vesslan. Först ställde jag en rent hypotetisk fråga ifall Vesslan föredrog guld- eller silverfärgade meterhöga trädgårdstomtar som köksprydnader. Och när denna stillsamma förfrågan bemöttes med påtaglig kärlekslöshet försökte jag övertyga honom genom att säga att den hade rörelsedetektor, och spelade en trevlig melodi varje gång man kom i närheten...

Efter en stund insåg jag dock att jag ju skulle köpa en present till en person som jag faktiskt tycker om att göra glad, men det som avgjorde presentvalet var att jag själv tillbringar alldeles för mycket tid i det köket för att vilja köpa något helt galet. Så det enda galna Johan B fick av mig var ett par väldigt eleganta, smakfullt designade drinkpinnar prydda med svitmärken (spelkortssymboler - hjärter och ruter och så ni vet). Charmigt dålig kvalité var de också av. Jag försökte lura i det intet ont anande (mm, troligt att han skulle ha varit det när han pratade med dig. /Fröken K - som är sur för att Marre inte bjöd med henne på festen) födelsedagsbarnet att de var gjorda av kristallglas och designade och jättedyra, men osmidigt nog hade jag då redan visat att jag hade med mig ett annat paket.

Andra praktiska saker som gavs bort var bland annat en äggpickare, en äggskiljare, en kakform formad som Kalle Anka, en sked som är böjd så att den går att hänga på koppkanten och fem sorters dijonsenap. Ett par praktiska sugrörsglasögon, där man stoppar ena änden i glaset och den andra i munnen och kan titta på vätskan när den åker runt ögonen kommer förstås att användas ofta, och en liten bricka prydd med en karta över den spårbundna kollektivtrafiken i Stockholm är en väldigt smart present - tycker ni säkert om ni som jag har erfarenhet av att  bära två tekoppar samtidigt som ni funderar över hur ni ska ta er till Hemfosa,  eller till Olovsund, för utifall att ni skulle få lust att åka dit. Men nu är det vanliga dilemmat löst för Johan B:s del - det är bara att titta ner på tebrickan så får man veta precis hur man ska åka. Av Vesslan fick han märkligt nog presenter som behövdes i hushållet - handdukar och en vitlökspress. Och de varken blinkade eller hade inbyggd transistorradio. Konstigt.

Framåt fyratiden rullade de sista gästerna hemåt från slagfältet. Serpentiner i drivor och ett och annat vinglas som kletat sig fast vid bardisken i vardagsrummet. Vid den här tiden hade Eleonora hunnit börja sin födelsedag, och blivit satt på en barpall i mitten av vardagsrummet av den alltid välmenande Marre, som även såg till att någon började sjunga (när man bara mimar är det så svårt att få med sig folk när man tar upp sånger). I övrigt hade det diskuterats länge och väl vilka som kände folk som inte dejtade kändisar samt om det var snällt eller elakt att hjälpa sin kompis att ragga genom att sjunga sin kompis telefonnummer för den kompisen vill ragga på medan man ackompanjerar på en ukulele som man inte vet hur man spelar på. Någon gång efter två hade Johan B bytt om och resten av festen gick han klädd som en indisk pascha i en orange tunika - en av de andra presenterna. Det skumma var att några på festen hade skrivit ett jätteroligt meddelande på det interna communityt tullnet på natten, som någon sen måste ha gått in och ändrat - för på morgonen var det inte särskilt roligt alls. Vem skulle göra nåt sånt elakt?

Kul kalas, kort sagt!