Hur många gånger kan man använda samma tid?
Jag har ibland problem med att jag tycker lite för mycket om den fantastiska knappen som gör att man får sova i sex minuter till. Problemet är inte att jag tycker om den, utan att de sex minuterna försvinner. Bara sådär. Man kan ju tycka att tidsstannarknappen skulle göra sitt jobb lite bättre än så. Min kärlek till denna knapp resulterar i att jag efter att ha duschat alldeles för länge och gjort min gröt märker att jag ska gå ut genom dörren inom åtta minuter. Kläder har jag inte på mig. Och jag vet inte hur jag ska vara klädd. Väskan är inte packad. Tandborsten har jag inte använt och det enda smink jag har på mig är den ögonskugga som rasade ner över mig när jag skulle få tag i hårborsten. Och nej, allt detta går inte att göra i hissen medan man knyter skorna. Detta resulterar i en kaotisk virvlande hög av ofokuserad Marre som yr genom lägenheten på jakt efter mobilen samtidigt som hon messar alla hon känner och frågar var i helvete de har lagt hennes mobil.
Men så i morse var jag duktig. Jag kramade bara min älskade knapp sammanlagt tre gånger (har flera väckarklockor). Så jag gick upp en timme och en kvart innan jag behövde gå hemifrån. Lagom tid för att hinna duscha, göra frukost och - den ovanliga men mycket trevliga aktiviteten - äta frukost. Samt klä mig, hinna sminka mig om jag känner för det, borsta tänderna noggrannare än bara tugga på tandborsten medan jag packar väskan och titta lite i morgontidningen. Visst låter det alldeles strålande?
Det hade det säkert varit. Om inte. Jag hade kommit på att man ju hinner slänga iväg ett mejl på morgonen också, och läsa tidningen ordentligt och justera spellistan lite och läsa igenom bruksanvisningen till min nya rullgardin. För att sedan när jag precis började fundera på om jag inte skulle hinna plocka fram borrmaskinen och sätta upp ovan nämnda rullande gardin råka snegla på klockan och se att den precis slog över till 08.56. Hm. Fyra minuter tills jag måste gå hemifrån. Har jag kläder på mig, borstat hår, borstade tänder och känner mig allmänt färdig att gå? Nej, nej. Men jag har haft en mysig morgon, och min spellista är verkligen jättefin. Så morgonen avslutas med en kaotisk virvlande hög av ofokuserad Marre som yr genom lägenheten på jakt efter mobilen samtidigt som hon messar alla hon känner och frågar var i helvete de har lagt hennes mobil...
Vetenskapen har uppenberligen inte kommit särskilt långt - med tanke på att vi inte kan frysa tiden - eller dra den tillbaks.
För min del skulle jag behöva minst ett fryst dygn per vecka - så att man kan röja undan allt det där... och diska, dammsuga, betala räkningar, kolla vinden, plocka fram eller undan vinterkläder, byta vinterdäck - innan polisen påpekar att det var dags för två månader sedan, ja, allt det där som skulle behövts gjorts och som man försöker hinna med, medan man sätter på sig jackan och letar efter handväskan och...
Förövrigt så har jag det så fiffigt att jag kan ringa från min fasta telefon till mobilen.
Det tokiga är bara att när jag lokaliserat mobilen så brukar det vara ett missat samtal som jag ringer upp - och då ringer min fasta telefon - och det är jag som undrar om det
var något särskilt jag ville.
Exklusiv variant av prata högt för sig själv.
Detta fungerar dock bara om batterinivån är hög nog.
Mobilen som jag tappade bort förra året i lägenheten har fortfarande inte kommit fram, men den hade lite dåligt batteri på slutet, så den är väl urladdad nu kan jag tro...