marre

Vi är fler än ni tror. Vi som flera gånger per dag inte har en aning om vilken dag det är. Ni vet vilka vi är. Vi går runt i världen med förnöjda små leenden, eftersom vi aldrig kommer ihåg att vara upprörda. Vi är de tankspridda, disträa, glömska medmänniskorna som går med tankarna bland molnen, näsan i en bok och fötterna i vattenpöl som vi inte hann upptäcka.

Jag har lyckats boka en tid hos en frisör. Var det inte i augusti jag började känna att det var läge?

Vi kan inte ha frisyrer som kräver underhåll.
Vi skickar inte julkort - i alla fall inte kring jul.
Vi har ingen aning om när du fyller år. Eller, rättare, vi kanske minns datumet, men det hjälper inte. För inget har berättat vilket datum det är nu.
Vi måste ibland fundera på om det är röd eller grön gubbe som betyder att man ska gå.
När vi kommer ut ur en butik vet vi sällan var vi är. Men ofta i vilken stadsdel.
Vi hittar inte till hälften av de restauranger som vi har varit på. Men vi rekommenderar ett besök på det där stället nära parken, på andra sidan 7-11 (eller om det var Pressbyrån). Och vi är nästan säkra på att det låg på Söder eller på Kungsholmen.
Vi ringer ofta och spärrar våra kontokort. Nästan lika ofta hittar vi våra plånböcker strax därefter.
Vi har alltid plåster hemma, eftersom vi inte kan göra en sak i taget, även om detta något är att stycka en kyckling.
Vi har reflexer på kläderna. Men sällan på just de kläder vi har på oss.
Bilister hatar oss.
Vi fryser eller svettas ofta, eftersom vi inte har full koll på exakt vilken årstid det är.
Vi är ofta hungriga. Just nu är jag det, till exempel. Fast jag åt en liten macka till lunch nyss, vid tolvtiden.
Vi tar tåget åt fel håll, eller kliver av vid fel station och insisterar på att någon flyttat vår destination.
Vi får betala mer i förseningsavgifter än vad böcker kostar i inköp, eftersom den där påminnelsen som kom häromdagen i de organiserade strukturfascisternas parallella universum kom i september.
Att vi inte ringer tillbaka beror inte på att vi inte tycker om dig. Vi hittar bara inte telefonen som inte fungerar eftersom vi har glömt att ladda den. Men det var väl ändå bara häromdagen du ringde?

Men om vi inte svälter ihjäl, blir ihjälkörda, av misstag åker till Paraguay och glömmer var vi kom ifrån eller skär oss i pulsådern när vi dammsuger medan vi skär lök, så är vi här för att stanna.
Vi är roliga. Och snälla ibland. Var snälla mot oss. Vi vill er inget illa.