Västerås kidnappade mig!

Att vid niotiden en söndagskväll börja fundera över tåg till Stockholm när man är i Västerås är inte helt rätt. Sista tåget går 21.10. Det hann inte jag med. Jag skulle hålla lektion måndag morgon klockan åtta. Det var bara att sova ett par timmar (att det inte blev så många beror på min onde vän Andreas, som gett mig den underbara boken "Parfymen") och sen pallra sig iväg till tåget halv sex. Som tur är Marcus ett barn som tycker om att sova, så jag blev inte störd alls av den söta lilla blurben, förutom under nattens två amningssejourer, men dem får man ju räkna med.
  
Till följd av detta undervisade jag iklädd jeans och stickad myströja och sminkad med Lians smink, som inte var så icke-existerande som jag hade väntat mig. Men det gick bra det också. (Som tur är hade jag allti-alllo-mappen med mig.) Killarna i 20-årsåldern som jag undervisar i svenska som andraspråk på grundskolenivå tyckte att mina gamla myskängor var coola. Eller så ville de bara hellre diskutera kängmärken än göra de hemskt skojiga ordkunskapsstencilerna som jag hade förberett, man kan aldrig så noga veta :-)

En rolig bieffekt av tågtrasslet är att jag kunnat konstatera att Håkan och Lian inte har förvandlats till överstrukturerade kontrollmänniskor, utan fortfarande inte har koll på allt och dessutom inte drabbas av panik när problem uppstår. De kommer nog bli softa mysföräldrar som har koll på vad som är väsentligt att ha koll på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback