marre

...är något jag i min enfald brukar tro att alla människor söker. Men det kanske är ännu ett exempel på hur en kan förtycka andra genom att utgå från att de är som en själv. Bevisligen finns det ju många människor som inte verkar intresserade av vare sig kunskap eller insikt. Eller är det så att de ÄR intresserade av både och, men att deras intressen är så skilda från mina att jag inte ser deras kunskapstörst som annat än tidsfördriv? Kan en sägas vara på jakt efter kunskap när en tittar på banala dokusåpor (ursäkta tautologin), eller lusläser "Svensk Damtidning" för att få veta vad Silvia helst äter till frukost? Sådan information ingår nog inte i mitt kunskapsbegrepp. Borde den göra det?

Men är det något fel med att vara ointresserad av att lära sig saker? Kanske inte. Men jag kommer nog aldrig att förstå någon som inte är det.

Sedan finns det ju människor som lägger mycket större del av sin tid på att lära sig nya saker än vad jag gör. De kanske inte kan förstå mig, och min relativt sett slackiga inställning till livet, universum och allting?

(De som bor i Stockholm kan se en bild på mig på sidan fyra i dagens Metro. Tyvärr tycker jag att de flesta av oss ser lite goofiga ut, vilket vi inte är, men jag hoppas att det bara är jag som är överkänslig.)